Book of Common Prayer
33 Herren låter floderna torka upp,
34 och det bördiga landet gör han till en saltöken, när innevånarnas ondska tar överhand.
35 Men han kan också göra en oas mitt i ett ökenland och låta vattenkällor bryta fram.
36 Han låter nybyggare komma dit hungriga, och de bygger där sina städer och
37 odlar sina fält. De planterar sina vingårdar och får sedan stora och rika skördar!
38 Han välsignar dem rikligen, och de får många barn. Också deras boskapshjordar förökas mer och mer.
39 Men när Guds folk på nytt blir besegrat och förödmjukat och utsatt,
40 så visar Gud avsky för dessa förtryckare och låter dem irra omkring i öknen.
41 Men han befriar de hjälplösa ur deras elände och låter dem få många barn och ha stor framgång.
42 Överallt kommer goda människor att se det och fyllas av glädje, medan de ogudaktiga står häpna.
43 Om du är förståndig bör du lyssna till vad jag säger. Tänk på hur Herren på allt sätt visar sin godhet!
Gud, visa din makt!
1-2 Gud, i mitt inre är jag fullkomligt lugn. Jag vill sjunga och vara glad inför dig.
3 Vakna upp, harpa och lyra! Jag vill börja dagen med sång och spel.
4 Jag vill prisa dig överallt i världen. Inför alla människor vill jag sjunga om dig,
5 för din godhet är större än man kan mäta. Den är högre än himlen. Din trofasthet når upp till skyarna.
6 Din härlighet sträcker sig längre än himlen och den breder ut sig över hela jorden.
7 Hjälp oss och rädda oss, för vi är ju det folk som du älskar.
8 Gud har lovat att hjälpa oss. Han har gett oss sitt heliga löfte. Inte att undra på att jag är glad! Trakten kring Sikem ska jag ge mitt folk, och Suckot-dalen ska jag låta tillfalla dem.
9 Gileads och Manasses områden är fortfarande mina! säger han. Efraim är min hjälm, och Juda är spiran i min hand.
10 Moabs land ska vara en obetydlig tjänare och mot Edom ska jag kasta min sko i triumf, och bland filisteerna ska mitt segerrop höras.
11-12 Vem kan föra mig i triumf in i Edoms starka städer? Kan Gud göra det, han som har förkastat oss? Ja, bara han som överlämnade oss i våra fienders våld kan det!
13 Ja, Herre, hjälp oss mot våra fiender, för den hjälp som människor kan ge är ingenting värd.
Herren regerar
33 Ni alla rättfärdiga, låt er glädje välla fram i lovprisning till Herren, för det är rätt att prisa honom!
2 Spela lovsånger på stränginstrument och harpor!
3 Sjung nya sånger för honom, spela på alla era instrument och sjung av glädje!
4 Allt vad Herren säger det menar han, och allt han gör kan man lita på.
5 Han älskar allt som är gott och rätt. Överallt på jorden kan man njuta av hans godhet.
6 Han uttalade bara ett ord, och himlen formades. Solen, månen och stjärnorna kom till på hans befallning.
7 Han samlade haven till en plats, och han fyllde havsdjupen med deras vatten.
8 Alla i hela världen, män, kvinnor och barn, frukta Herren och visa vördnad för honom.
9 När han talade skapades världen. Den kom till på hans befallning.
10 Med ett enda andetag kan han förgöra alla planer som smids av dem som står emot honom,
11 men hans egen plan består för evigt. Hans avsikter är desamma generation efter generation.
12 Välsignat är det folk vars Gud Herren är, det folk som han har utvalt till sitt eget!
13-15 Från himlen där Herren bor, ser han varje människa. Han har skapat människornas hjärtan och vakar noggrant över allt de gör.
16-17 Inte ens den mest välrustade armé kan rädda en kung, för enbart styrka är inte tillräckligt för att rädda någon. En enda stridshäst räcker inte för att vinna seger. Den är stark, men den kan inte rädda någon.
18-19 Men Herren beskyddar alla som lyder honom, och som litar på hans ständiga kärlek. Han håller dem vid liv, även under hungersnöd!
20 Vi sätter vårt hopp till Herren, för han ska rädda oss.
21 Undra inte på att vi är lyckliga i Herren! Vi litar på hans heliga namn!
22 Ja, Herre, låt din ständiga kärlek omge oss, för vi hoppas bara på dig!
Rakel och Isak dör
35 Flytta nu till Betel och bosätt dig där, sa Gud till Jakob. Bygg där ett altare för att tillbe den Gud som visade sig för dig när du flydde från din bror Esau.
2 Då bad Jakob hela sin familj att förstöra avgudarna som de hade fört med sig och att tvätta sig och ta på sig rena kläder.
3 Vi ska nämligen gå till Betel, sa han till dem. Där tänker jag bygga ett altare åt Gud, som besvarade mina böner när jag var i nöd och som var med mig på min resa.
4 Då gav de Jakob alla sina avgudar och sina örhängen, och han gömde dem under eken nära Sikem.
5 Sedan började de sin vandring igen. Ingen anföll dem, för över alla de städer som de gick igenom vilade en förskräckelse från Gud.
6 Slutligen kom de fram till Lus, som också kallas Betel, i Kanaan.
7 Där reste Jakob ett altare som han kallade Guds altare, efter den Gud som mött honom där. Det var ju i Betel som Gud hade visat sig för honom när han flydde från Esau.
8 Strax därefter dog Rebeckas gamla barnsköterska Debora och begravdes under eken i dalen nedanför Betel, och ända sedan dess har den kallats Gråteken.
9 När Jakob kommit fram till Betel på sin resa från Paddan-Aram, visade sig Gud för honom igen och välsignade honom.
10 Och Gud sa till honom: Du ska inte längre kallas Jakob (bedragaren) utan Israel (en som kämpar med Gud och vinner seger).
11 Jag är den Allsmäktige Guden, och jag ska se till att du blir fruktsam och förökar dig och blir ett stort folk, ja, många folk. Många kungar kommer att finnas bland dina ättlingar,
12 och jag ska ge dig det land som jag gav till Abraham och Isak. Ja, jag ska ge det till dig och dina ättlingar.
13-14 Efteråt reste Jakob en sten på platsen där Gud hade visat sig för honom. Han hällde vin över den som ett offer till Gud och smorde sedan stenen med olivolja.
15 Jakob kallade platsen Betel (Guds hus), eftersom Gud hade talat till honom där.
16 När han lämnade Betel reste han och hans familj mot Efrat (Betlehem). Medan de fortfarande hade lång väg kvar att gå började Rakels värkar.
17 Efter en mycket svår förlossning utropade slutligen barnmorskan: Vad underbart! Det blev en pojke till!
18 Men Rakel dog, och i sin sista suck kallade hon honom Benoni (min sorgs son), men hans far kallade honom i stället Benjamin (min högra hands son, lyckosonen).
19 Rakel dog alltså och begravdes nära vägen till Efrat (som också kallas Betlehem).
20 Jakob reste en minnessten vid hennes grav, och den står där än i dag.
11 för det budskap som vi har hört från början är att vi ska älska varandra.
12 Vi ska inte vara som Kain, som tillhörde Satan och dödade sin bror. Varför dödade han honom? Därför att hans handlingar var onda och hans brors liv bättre än hans eget.
13 Därför ska ni inte vara förvånade, kära vänner, om världen hatar er.
14 Om vi älskar andra kristna, bevisar det att vi har blivit befriade från döden och fått evigt liv. Men en person som inte har kärlek till andra är på väg mot en evig död.
15 Den som hatar sin bror är egentligen en mördare, och ni vet att ingen som går med sådana tankar har evigt liv inom sig.
16 Vi vet vad verklig kärlek är, därigenom att Kristus dog för oss. Därför ska vi också vara beredda att ge våra liv för våra kristna bröder.
17 Om någon, som säger sig vara kristen och har vad han behöver, ser en bror som är i nöd och inte hjälper honom, inte kan väl då Guds kärlek finnas i honom?
18 Kära barn, låt oss sluta att bara säga att vi älskar människor. Låt oss verkligen älska dem och visa det genom våra handlingar.
Lasaros blir sjuk och dör
11 En man som hette Lasaros låg sjuk. Han bodde i Betania tillsammans med sina systrar Maria och Marta
2 (Det var hans syster Maria som smorde Herren med välluktande olja och torkade hans fötter med sitt hår).
3 De två systrarna skickade ett meddelande till Jesus: Herre, din vän Lasaros är allvarligt sjuk.
4 Men när Jesus hörde det sa han: Hans sjukdom ska inte leda till döden, utan till att Gud förhärligas så att jag, Guds Son, blir ärad genom detta.
5 Trots att Jesus tyckte mycket om Marta, Maria och Lasaros,
6 stannade han ändå där han var i ytterligare två dagar.
7 Därefter sa han till lärjungarna: Låt oss gå till Judeen.
8 Men lärjungarna invände: Herre, för bara ett par dagar sedan försökte de judiska ledarna i Judeen döda dig. Ska du nu gå dit igen?
9 Jesus svarade: Det är ljust tolv timmar om dagen, och då kan man gå tryggt utan att snava.
10 Det är bara på natten som man på grund av mörkret behöver vara rädd för att snubbla.
11 Sedan sa han: Vår vän Lasaros har somnat in, men nu ska jag gå och väcka honom.
12-13 Lärjungarna trodde att Jesus menade att Lasaros hade fått en stunds skön sömn och sa: Det betyder att han är på bättringsvägen. Men Jesus menade att Lasaros hade dött.
14 Så han sa öppet till dem: Lasaros är död.
15 Och för er skull är jag glad att jag inte var där för hans död kommer att hjälpa er att tro på mig. Kom, nu går vi dit.
16 Tomas, med smeknamnet Tvillingen, sa till de andra lärjungarna: Vi går med så vi kan dö tillsammans med honom.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®