Book of Common Prayer
Vad Gud förväntar sig av mig
101 Jag vill sjunga om din nåd och rättvisa, Herre. Jag vill sjunga en lovsång till dig!
2 Jag vill leva ett felfritt liv, men jag behöver all din hjälp. Hjälp mig, inte minst i mitt eget hem, att vara så som du vill att jag ska vara.
3 Hjälp mig att säga nej till allt som är lågt och skamligt. Jag avskyr ohederlighet av alla slag, och jag vill inte bli inblandad i något som inte behagar dig.
4 Jag vill inte ha något att göra med människor som har något ont i sinnet.
5 Jag tänker inte tolerera att någon i hemlighet förtalar sina medmänniskor. Jag tänker inte tillåta högfärd och stolthet.
6 Jag ska göra de gudfruktiga i landet till mina hjältar och låta dem bo hos mig. Bara de som är verkligt goda människor ska få vara i min tjänst.
7 Men lögnare och bedragare har ingenting i mitt hus att göra.
8 Och varje morgon kommer jag att kasta ut dessa brottslingar från Guds stad.
Herre, bestraffa mina fiender
109 Min lovsångs Gud, stå inte tyst och overksam.
2 Utan orsak går gudlösa människor till attack mot mig. De ljuger och talar illa om mig.
3 De har inget skäl till att hata och bekämpa mig, men de gör det ändå!
4 Jag älskar dem, men till och med när jag ber för dem visar de sin fiendskap.
5 De betalar tillbaka gott med ont och kärlek med hat.
6 Visa någon av mina fiender hur det känns! Låt en anklagare träda upp mot honom och sätt en domare över honom som inte håller sig till lagen.
7 Och när domen avkunnas, bör den lyda: skyldig. Till och med hans böner ska räknas som ett brott.
8 Låt hans år bli få och korta och låt andra stiga fram för att ta hans plats.
9-10 Må hans barn bli faderlösa och hans fru änka. Utan ro ska hans barn irra omkring som hemlösa tiggare, och deras hem ska ligga i ruiner.
11 Låt fordringsägarna överta all hans egendom och främlingarna allt han har förtjänat.
12-13 Ingen ska visa vänlighet mot honom, och ingen ska känna medlidande med hans föräldralösa barn. Låt dem dö och låt hans namn vara glömt redan av nästa generation.
14 Herren ska inte heller glömma det onda som denne fiendes förfäder gjort och han ska inte förlåta hans mors synder. Ha inget överseende med dem.
15 Tänk ständigt på allt ogudaktigt de har gjort och utplåna deras namn ur människors minne.
16 Denne fiende vägrade ju att göra gott mot andra och förföljde dem som hade det svårt. Han jagade de förtvivlade i döden.
17 Det bästa han visste var att förbanna andra, men nu träffar förbannelsen honom själv. Han välsignade aldrig andra, och nu får han själv ingen välsignelse!
18 Hans förbannelser har blivit en del av honom, precis som hans kläder. De är för honom som vatten som man dricker och som olja man smörjer in sig med.
19 Låt nu dessa förbannelser vila över honom och låt honom vara iklädd dem och ha dem som ett bälte kring sig.
20 Så ska Herren straffa min fiende, som ljuger om mig och hotar mig med döden.
21 Men Herre, stötta mig som du har lovat, och rädda mig eftersom din kärlek och godhet är så stor.
22 Jag är fattig och hjälplös och sårad i mitt innersta.
23 Mitt liv är som en skugga om kvällen som försvinner in i mörkret. Jag känner mig som en insekt på armen som man skakar av sig.
24 Mina knän känns svaga på grund av min fasta, och jag är bara skinn och ben.
25 När folk ser mig så skrattar de åt mig och skakar föraktfullt på huvudet.
26 Hjälp mig, Herre, min Gud! Fräls mig, för du är kärleksfull och god.
27 Låt mina fiender få se att det är du som räddar mig.
28 De kan sedan förbanna mig så mycket de vill, men du kommer att välsigna mig! När de angriper mig kommer de att stå där utskämda. Och när det sker kan jag vara glad igen.
29 Låt dem misslyckas i allt de gör och låt dem få skämmas!
30 Men jag ska alltid tacka Herren och prisa honom inför alla människor.
121 Överlämna mig inte i mina fienders händer, för jag har gjort vad som är gott och rätt.
122 Lova att du välsignar mig! Låt inte de högfärdiga förtrycka mig!
123 Mina ögon har blivit utmattade av att spana efter hur du ska uppfylla ditt underbara löfte att befria mig.
124 Herre, behandla mig efter din godhet och lär mig dina föreskrifter,
125 för jag är din tjänare! Ge mig därför sunt förnuft, så att jag kan tillämpa dina bud i allt jag gör.
126 Herre, det är dags för dig att gripa in, för dessa okunniga människor fördärvar dina lagar,
127 men jag älskar dina befallningar mer än renaste guld.
128 Jag hatar all slags falskhet, och därför låter jag dina befallningar få styra mina steg.
129 Dina lagar är underbara och därför håller jag dem.
130 När du förklarar ditt ord, kan till och med den mest obildade människa förstå det.
131 Min längtan efter dina befallningar är starkare än törsten hos den som flämtar i hettan.
132 Vänd dig till mig och visa mig barmhärtighet! Det har du lovat alla dem som älskar dig.
133 Beskydda mig och gör mig stark, så att jag inte bryts ner av det onda!
134 Rädda mig från dessa människor som så våldsamt förtrycker mig. Annars kan jag inte leva efter dina bud.
135 Låt mig få uppleva hur god du är, och lär mig alla dina lagar.
136 Jag gråter när jag ser att man inte följer dem.
137 Herre, du är rättvis och allt vad du beslutar är rätt.
138 Dina lagar är rätta och pålitliga.
139 Jag blir utom mig av vrede över mina fienders sätt att nonchalera dem.
140 Jag har verkligen prövat dina löften, och det är därför jag älskar dem så mycket.
141 Själv är jag värdelös och obetydlig, men jag glömmer inte dina lagar.
142 Din rättvisa är evig, och dina ord kan man alltid lita på.
143 I min nöd och ångest får jag tröst av dina befallningar.
144 Dina lagar är rätta och oföränderliga. Hjälp mig att förstå dem, så att jag får leva.
25 Laban kom ifatt Jakob där han hade slagit läger vid Gileads berg, och Laban och hans följe stannade också där.
26 Vad menar du med att ge dig iväg på detta sätt? sa Laban. Är mina döttrar fångar, tillfångatagna i strid, eftersom du har flytt med dem på detta sätt?
27 Varför lät du mig inte få ordna en avskedsfest med sång och spel?
28 Varför fick jag inte kyssa mina barnbarn och säga adjö till mina döttrar? Du har burit dig dumt åt!
29 Jag skulle kunna krossa dig, men din fars Gud visade sig för mig i går kväll och sa till mig: 'Se till att du inte är alltför hård mot Jakob.'
30 Men svara på en sak! Även om du känner att du måste ge dig av och har sådan längtan efter ditt barndomshem, varför har du stulit mina husgudar?
31 Jag gav mig iväg därför att jag var rädd för dig, svarade Jakob. Jag trodde att du skulle ta dina döttrar ifrån mig med våld.
32 Men när det gäller dina husgudar vilar en förbannelse över den som tog dem. Låt den personen dö! Om du finner en enda sak, som vi har stulit ifrån dig, så svär jag inför alla dessa män, att jag ska ge den tillbaka till dig utan frågor. Jakob visste nämligen inte att Rakel hade tagit husgudarna.
33 Laban gick först till Jakobs tält för att söka igenom det, sedan till Leas, och därefter sökte han i de två bihustrurnas tält. Slutligen gick han till Rakels tält.
34 Men Rakel hade gömt dem i kamelsadeln och satt nu på dem. Fastän Laban sökte mycket noggrant i tältet hittade han dem alltså inte.
35 Ursäkta att jag inte reser mig, far, sa Rakel, men jag har mens.
36-37 Nu blev Jakob rasande på Laban. Har du hittat något? frågade han. Vad består mitt brott i? Du har kommit efter mig som om du jagade en brottsling och har sökt igenom allting. Ta nu fram allt vad jag har stulit och lägg det framför oss, framför dina och mina män, så att alla kan se det och avgöra vems det är!
38 I tjugo år har jag varit tillsammans med dig, och hela tiden har jag tagit hand om dina får och dina getter, så att de har fött frisk avkomma, och jag har aldrig rört en enda av dina baggar för att få mat.
39 Om något djur anfölls och dödades av vilda djur, visade jag då det för dig och bad dig att minska antalet i din hjord? Nej, jag tog på mig förlusten. Du fick mig att betala för varje djur som stals från hjorden, vare sig jag kunde hjälpa det eller inte.
40 Jag har arbetat för dig under dagens brännande hetta och under kalla, sömnlösa nätter.
41 Ja, i tjugo år har jag arbetat - fjorton av dem för att förtjäna dina två döttrar och sex för att få hjorden. Och du har ändrat min lön tio gånger!
42 Om inte Gud med sin nåd hade varit med mig - min farfar Abrahams Gud, och min far Isaks Gud - skulle du ha sänt iväg mig tomhänt. Men Gud har sett din grymhet och mitt hårda arbete, och det är därför som han tillrättavisade dig i går kväll.
43 Laban svarade: Dessa kvinnor är mina döttrar, och dessa barn är mina och dessa hjordar och allt du äger. Allt är mitt. Hur skulle jag då kunna skada mina egna döttrar och barnbarn?
44 Låt oss i stället sluta förbund med varandra och leva i fred för all framtid.
45 Då tog Jakob en sten och reste den som ett minnesmärke,
46 och sa till sina män att samla stenar och göra ett stenröse, och Jakob och Laban åt tillsammans bredvid röset.
47-48 De kallade det för vittnesröset - Jegar-sahaduta på Labans språk och Galed på Jakobs språk.Detta stenröse ska hjälpa oss att minnas den här dagen, sa Laban.
49 Det kallades därför också för vakttornet (Mispa), för Laban sa: Må Herren se till att vi håller detta löfte, även när vi är utom synhåll för varandra.
50 Om du är hård mot mina döttrar, eller om du tar dig andra fruar, så kommer inte jag att känna till det, men Gud kommer att se det.
Älska inte denna onda värld
12 Jag skriver detta till er alla, mina kära barn, för era synder har blivit förlåtna i Jesus, vår Frälsares, namn.
13 Det gäller er som har vandrat länge med Herren och väl känner honom som är evig. Det gäller er som står starka efter att ha vunnit er kamp mot Satan.
14 Ja, det gäller er som nyligen har lärt känna Gud, vår Far, liksom det gäller er som känner honom väl sedan många år, och er som är starka i er tro och som med Guds ord i er har vunnit er kamp mot Satan.
15 Sluta att älska denna onda värld och allt den erbjuder er. Om ni älskar den visar det att Guds kärlek inte behärskar era liv.
16-17 Allt vad världen har av självförverkligande, habegär och statussymboler kommer nämligen inte från Gud. Det kommer från den onda värld som ska försvinna tillsammans med allt som tillhör den. Men den som fortsätter att göra Guds vilja ska leva i evighet.
Jesus - den gode herden
10 Den som inte går in genom grinden till fårfållan utan i stället klättrar över muren är en tjuv.
2 Fåraherden däremot går in genom grinden.
3 Grindvakten öppnar grinden för honom, och fåren hör hans röst och kommer till honom. Och han ropar på sina får med deras egna namn och leder dem ut.
4 Han går framför dem, och de följer honom för de känner igen hans röst.
5 Men de följer inte en främling, utan springer sin väg eftersom de inte känner igen hans röst.
6 De som hörde Jesus berätta detta förstod inte vad han menade,
7 och därför förklarade han det för dem.Jag är grinden till fåren, sa han.
8 Alla andra som kom före mig var tjuvar och rövare, men fåren lyssnade inte till dem.
9 Ja, jag är grinden. De som kommer in genom grinden ska bli räddade och kommer att gå in och ut och finna gröna ängar.
10 Tjuvens ärende är att stjäla, döda och förstöra. Mitt ärende är att ge evigt, överflödande liv.
11 Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren.
12 Den som är anställd springer sin väg när han ser vargen komma, och han överger fåren för de är inte hans och han är inte deras herde. Och vargen anfaller dem och skingrar flocken.
13 Den anställde har ingen omsorg om fåren.
14 Jag är den gode herden, och jag känner mina egna får, och de känner mig
15 på samma sätt som min Far känner mig och jag känner min Far. Jag ger mitt liv för fåren.
16 Jag har andra får också, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag föra hit, och de ska lyssna till min röst. Så ska det bli en fårhjord med en herde.
17 Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan få det tillbaka.
18 Ingen kan döda mig utan min tillåtelse, jag ger mitt liv frivilligt. Jag har rätt och makt att ge det när jag vill, och också rätt och makt att ta tillbaka det. Fadern har gett mig den rätten.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®