Book of Common Prayer

Tillförsikt i stället för ytlighet

37 Var aldrig avundsjuk på de ogudaktiga!

² Snart vissnar de bort som gräset och försvinner.

³ Lita i stället på Herren. Var vänlig och god mot andra, så kommer du att få leva i trygghet i landet.

⁴ Gläd dig över Herren! Då kommer han att ge dig vad ditt hjärta mest av allt önskar.

⁵ Överlåt allt du gör åt Herren och bekymra dig inte om framtiden. Lita på honom, för han ska hjälpa dig.

⁶ Alla kommer att se hur oskyldig du är, för Herren ska försvara dig och låta din rättfärdighet lysa som middagssolen.

⁷ Visa tålamod, och vänta på att Herren ska gripa in. Var inte avundsjuk på ogudaktiga människor som har framgång.

⁸ Låt inte din vrede ta överhanden! Och reta inte upp dig, för det gör dig bara illa.

⁹ De som gör ont ska Gud utrota, men de som litar på Herren ska ta landet i besittning.

¹⁰ Det dröjer inte länge innan de ogudaktiga försvinner, och förgäves kommer man att söka efter dem.

¹¹ Men alla som litar på Herren ska bli välsignade och ärva landet. Deras lycka kommer inte att veta av några gränser.

^12-13 Herren skrattar åt de gudlösas onda planer, för han vet att domens dag kommer för dem.

¹⁴ Samvetslösa människor gör allt för att avrätta fattiga och förtryckta. De är beredda att slakta dem som är uppriktiga.

¹⁵ Men deras svärd kommer att riktas mot deras egna hjärtan, och alla deras vapen ska brytas sönder.

¹⁶ Det är bättre att äga lite och göra det Gud vill, än att vara rik och samtidigt förakta Gud.

¹⁷ Herren ska nämligen göra slut på de ogudaktigas maktfullkomlighet, men de som är trogna mot honom tar han hand om.

¹⁸ Dag efter dag lägger Herren märke till de goda gärningar som gudfruktiga människor gör och ger dem en evig belöning. När svåra tider kommer har han omsorg om dem.

¹⁹ Till och med när det blir hungersnöd kommer de att ha tillräckligt att äta. Men de ogudaktiga ska gå under.

²⁰ De kommer att vissna som gräset på fälten och försvinna som rök.

²¹ De ogudaktiga lånar pengar men betalar inte tillbaka. De gudfruktiga däremot är generösa med sina gåvor.

²² De som välsignas av Herren ska ärva jorden, men de som förbannas av honom kommer att dö.

²³ Herren leder goda människor, och han gläder sig över varje steg de tar.

²⁴ Om de faller blir de inte liggande, för Herren fattar dem vid handen och reser upp dem.

²⁵ Jag är nu en gammal man, och under alla mina år har jag aldrig sett Herren överge en människa som älskar honom. Inte heller har jag sett de gudfruktigas barn gå hungriga.

²⁶ I stället kan de gudfruktiga vara generösa och ge och låna ut till andra, och deras barn är en välsignelse.

²⁷ Om du vill ha ett evigt hem, så överge allt ont och gör det som är gott!

²⁸ Herren älskar ju rättvisa och ärlighet, och han överger inte sitt folk. De kommer att leva tryggt i evighet. De ogudaktigas barn ska förgås,

²⁹ men de som älskar det goda ska få bo i landet och leva där för all framtid.

^30-31 Den som fullständigt litar på Gud är vis och har rätt i det han säger. Guds bud finns alltid i hans inre och han går målmedvetet sin väg.

³² De ogudaktiga spionerar på de gudfruktiga och väntar sedan på lämpligt tillfälle att döda dem.

³³ Men Herren tänker inte låta dessa ogudaktiga människor lyckas - inte heller tänker han låta de gudfruktiga bli oskyldigt dömda, när de ställs inför rätta.

³⁴ Var inte otålig för att Herren inte gjort något än! Fortsätt på hans väg. Till slut kommer han att hedra dig och ge dig det land som han lovat dig, och du ska få se hur de onda förgås.

^35-36 Jag kände en gång en stolt och ogudaktig man, en tyrann, lika lång och ståtlig som en av Libanons cedrar. Men när jag skulle besöka honom var han spårlöst borta! Jag sökte efter honom men kunde inte hitta honom!

³⁷ Men med goda människor är det helt annorlunda! De goda, oskyldiga och pålitliga människorna, fridens människor, har däremot en lysande framtid framför sig. För dem blir det ett lyckligt slut,

³⁸ men de ogudaktiga ska förgöras. Deras framtid innebär död.

³⁹ Herren frälser de gudfruktiga! Han är deras räddning och deras tillflykt, när svårigheterna kommer.

⁴⁰ Hos honom finner de hjälp och räddning, ja han skyddar dem för de ogudaktiga och står vid deras sida.

Babels torn

11 Vid den tiden talade människorna ett enda språk.

² När befolkningen ökade och människorna spred sig österut upptäcktes en slätt i Babylonien, som snart blev befolkad.

^3-4 Folket som bodde där började tala om att bygga en stor stad med ett torn, som skulle nå upp till himlen - ett ståtligt, evigt monument över dem själva.Detta kommer att sammansvetsa oss, och hindrar oss från att bli kringspridda över hela världen, sa de. De började att tillverka stora mängder av bränt tegel och att samla jordbeck till murbruk.

⁵ Men när Gud kom ned för att se staden och tornet, som de höll på att bygga,

⁶ sa han: Om de kan klara av detta när de just har börjat utnyttja sin språkliga och politiska enhet, tänk bara på vad de ska kunna göra längre fram! Inget kommer att bli omöjligt för dem!

⁷ Kom, låt oss gå dit ner och ge dem olika språk, så att de inte kan förstå varandra!

⁸ Genom sitt handlande spred Gud ut dem över hela jorden, och då upphörde byggandet av staden.

⁹ Det är därför som den kallas Babel, som betyder förvirring, för det var där som Herren förvirrade dem genom att ge dem många språk och på detta sätt skingra dem över hela jorden.

Gud håller vad han lovat

¹³ Vi har till exempel Guds löfte till Abraham. Gud bekräftade det med en ed vid sitt eget namn, eftersom det inte fanns något högre att svära vid,

¹⁴ och sa: Jag ska välsigna dig rikligt och ge dig en son, som ska bli stamfar till ett stort folk.

¹⁵ Sedan väntade Abraham med stort tålamod, ända tills Gud till sist gav honom sonen Isak, precis som han hade lovat.

¹⁶ När en människa svär en ed gör hon det vid någon som är större än hon själv, för att denne ska tvinga henne att hålla löftet eller straffa henne om hon bryter det. Eden gör slut på alla diskussioner i frågan.

¹⁷ Gud band sig också med en ed för att de som han hade lovat hjälpa skulle kunna vara helt säkra på att han aldrig skulle ändra sina planer.

¹⁸ Han har gett oss både sitt löfte och sin ed, två saker som vi helt och fullt kan lita på, för det är omöjligt för Gud att ljuga. Därför kan alla de som flyr till honom för att bli frälsta fatta nytt mod. Utan minsta tvekan kan de sätta sitt hopp till honom.

¹⁹ Detta hopp om frälsning är ett starkt och pålitligt ankare för vårt liv. Det är tryggt och säkert och sträcker sig ända in i den himmelska helgedomens allraheligaste.

²⁰ Dit har Kristus gått före oss för att be för oss och han har för evigt blivit vår överstepräst med Melkisedeks rang och värdighet.

Jesus och kvinnan vid Sykars brunn

4 När Jesus fick veta att fariseerna hade hört att flera kom till honom än till Johannes för att döpas och bli lärjungar -

² Jesus döpte dem inte själv utan lärjungarna gjorde det -

³ lämnade han Judeen och återvände till Galileen.

⁴ På vägen dit var han tvungen att gå genom Samarien.

^5-6 När han mitt på dagen närmade sig staden Sykar kom han till Jakobs brunn, som ligger på den mark som Jakob gav sin son Josef. Jesus var trött av den långa vandringen och satte sig vid brunnen.

⁷ Efter en stund kom en samarisk kvinna för att hämta vatten och Jesus bad henne att få lite att dricka.

⁸ Han var ensam just då för lärjungarna hade gått in till staden för att köpa mat.

⁹ Hon blev förvånad över att en jude bad en samarisk kvinna som henne om vatten. Judarna brukade inte ens vilja ha något med dem att göra.

¹⁰ Han svarade: Om du bara visste vilken underbar gåva Gud har i beredskap åt dig, och om du anade vem jag är, skulle du i stället be mig om det vatten som leder till liv.

¹¹ Men du har ju varken rep eller hink, sa hon, och det här är en mycket djup brunn. Varifrån ska du få det vattnet?

¹² Du är väl inte större än vår förfader Jakob? Kan du ge mig bättre vatten än det som han och hans söner och boskap tyckte så mycket om?

¹³ Jesus svarade att de som dricker av det vattnet snart blir törstiga igen.

¹⁴ Men det vatten jag ger dem, sa han, blir en ständig källa som väller fram inom dem och som alltid flödar med evigt liv.

¹⁵ Herre, sa kvinnan. Ge mig lite av det vattnet. Sedan behöver jag aldrig vara törstig mer och gå den långa vägen hit ut varje dag.