Book of Common Prayer
Övervunnen rädsla
1-3 Herre, var barmhärtig mot mig! Hela dagen har fiendetrupperna ryckt fram. Många är stolta över att få strida mot mig. De längtar efter att kunna besegra mig!
4-5 Men när jag är rädd, sätter jag mitt hopp till Gud. Jag litar på dina löften. Vad kan vanliga dödliga människor göra mot mig, så länge jag litar på dig?
6 De försöker alltid förvränga vad jag säger. Alla deras planer går ut på att skada mig.
7 De gömmer sig överallt och lyssnar efter mina steg och väntar på ett lämpligt tillfälle att döda mig.
8 De tror att de ska lyckas! Men låt dem inte göra det, Herre! Slå dem till marken i din vrede!
9 Du har sett hur jag plågad har irrat omkring. Alla mina tårar har du räknat, ja du har antecknat varenda en av dem i din bok.
10 Den dag jag ropar till dig om hjälp, kommer striden att vända och mina fiender att fly! Därför vet jag att Gud är på min sida!
11-12 Jag tror på Gud och prisar honom för hans löften. Jag är inte rädd för någonting som dessa människor skulle kunna göra mig!
13 Herre, jag ska utan att tveka göra vad jag har lovat dig.
14 Tack för att du har räddat mig undan döden och styrt mina steg, så att jag inte har fallit. Därför får jag leva vidare i din närhet och vandra i livets ljus.
Gud räddar mig
1-2 Gud, var barmhärtig mot mig! Jag vill gömma mig under dina vingars skugga tills stormen är över.
3 Jag vill ropa till himlens Gud, han som ger mig allt vad jag behöver.
4 Han sänder sin hjälp från himlen och frälsar mig. Han ska rädda mig från dessa lögnare, som hela tiden vill förgöra mig.
5 Jag är omringad av fiender som är som vilda lejon. Deras tänder är vassa som spjut och deras tungor är som svärd.
6 Gud, du är upphöjd över himlen. Låt din makt och höghet bli synlig över hela jorden!
7 Mina fiender har lagt ut fällor för mig. Skräcken griper tag i mig. De har grävt en fallgrop där jag ska gå. Men titta! Nu har de själva fallit ner i den!
8 Gud, jag känner mig lugn och trygg! Inte att undra på att jag kan sjunga lovsånger till dig!
9 Vakna upp, min själ! Börja spela på harpa och lyra! Låt oss hälsa den nya dagen med sång!
10 Herre, jag vill tacka dig bland folken, inför alla människor vill jag sjunga lovsång till dig.
11 Din kärlek är oföränderlig. Ända upp till himlen räcker den.
12 Och din trofasthet når längre än molnen.Gud, du är upphöjd över himlen! Låt din ära lysa över hela jorden!
Rättvisan segrar
1-3 Rättvisa, skriker ni, högt uppsatta och mäktiga politiker, ni som inte ens vet vad ordet betyder! Och när ni dömer, gäller då allas lika rätt inför lagen? Nej, inte alls. Med våld gör ni folk till slavar.
4 Dessa onda män är födda till syndare, de har ljugit från det de var barn!
5-6 De är fulla av ormgift. De är som döva kobror, som inte lyssnar till ormtjusare eller trollkarlar.
7 Dra ut tänderna på dessa unga lejon, Herre!
8 Låt dessa mäktiga män försvinna, lika fort som vatten rinner ner i marken! Och när de griper till vapen så gör dem odugliga i deras händer!
9 Låt dem bli som sniglar som förgås i brännande hetta, eller som dödfödda barn som aldrig får se dagens ljus.
10 Innan de vet ordet av kommer Gud i sin vrede att utrota dem.
11 Den gudfruktige ska glädja sig när rättvisan segrar. Han ska vada fram i blod, när han går över fälten där de ogudaktiga ligger slagna.
12 Då ska alla slutligen förstå att de rättfärdiga fått sin belöning, och att det finns en Gud som dömer rättfärdigt här på jorden.
Ondska lönar sig inte
1-3 Jag har råkat i svårigheter, Herre. Lyssna därför till min bön. Rädda mig från dessa ligor av brottslingar som har gått samman för att ta livet av mig.
4 Deras tungor är vassa som svärd. De avlossar sina grymma ord som pilar riktade mot mitt hjärta.
5 Från sina bakhåll skjuter de på den oskyldige. Plötsligt och utan förvarning utför de sina illdåd.
6 De eggar varandra till att göra allt ont. De träffas i hemlighet för att sätta ut sina fällor. Ingen kommer att se dem, säger de.
7 De väntar på lämpligt tillfälle att sätta in sina stötar och säger till varandra: Vi har planerat det perfekta brottet.
8 Men Gud själv skjuter ner dem.
9 Plötsligt ska hans pil genomborra dem. Deras egna ord bringar dem på fall, och alla som ser dem ligga på marken ska skaka på huvudet.
10 Alla kommer att bli rädda och man kommer att säga till varandra: Så gör Gud! Med sådan makt griper han in!
11 De gudfruktiga kommer då att vara glada i Herren och lita på honom och prisa honom.
Gud låter sin godhet flöda över
1-2 Gud, vi kommer inför dig i stilla tillbedjan på berget Sion för att uppfylla vårt löfte.
3 Eftersom du svarar på bön, kommer alla människor till dig.
4 Du förlåter oss de synder som ständigt plågar oss.
5 Lyckliga är de som du har utvalt till att bo nära dig i ditt heliga tempel. Där ska du välsigna oss med allt det goda från ditt hus.
6 Med väldiga gärningar och med stor makt kommer du att försvara oss mot våra fiender. Gud, du som frälser oss, du är en tillflykt för jordens alla folk, även för dem som bor i avlägsna länder.
7 Med din oerhörda styrka har du format bergen.
8 Du stillar det stormande havet och låter dess vågor lägga sig. Också de upproriska folken får du att tiga.
9 Det du gör förvånar alla jordens innevånare. Från öster till väster jublar man inför dig.
10 Du vattnar jorden för att göra den bördig. Guds floder torkar aldrig ut! Därför får ditt folk stora och rika skördar.
11 Du vattnar de upplöjda fälten och regnskurar mjukar upp den torra jorden så att säden kan gro.
12-13 På grund av din godhet skänker du oss rika skördar. Till och med i vildmarken finns gröna, saftiga ängar, och från höjderna hörs glädjerop.
14 På ängarna trängs fårhjordar, och i dalarna växer säden. Hela världen sjunger och ropar av glädje!
Fortsatt motstånd
6 När Sanballat, Tobia, araben Gesem och våra övriga fiender upptäckte att vi var färdiga med arbetet på muren, och att det inte någonstans fanns ett hål i den även om vi inte hade hunnit hänga upp alla dörrar i portarna,
2 sände de bud och bad mig träffa dem i en av byarna i Onos dal. Men jag förstod att de hade onda avsikter och
3 svarade: Jag är strängt upptagen! Varför skulle jag avbryta arbetet för att resa och träffa er?
4 Fyra gånger sände de samma bud till mig, och varje gång gav jag dem samma svar.
5-6 Femte gången kom Sanballats tjänare till mig med ett brev, som inte var förseglat, så att vem som helst kunde ta del av innehållet. Han skrev:Gesem har berättat för mig att han, vart han än kommer, får höra att ni judar tänker göra uppror och att det är därför ni bygger upp muren. Han påstår också att man säger att du tänker bli deras kung,
7 och att du har tillsatt profeter som ska ropa ut detta i Jerusalem. Jag kommer att vidarebefordra dessa uppgifter till kung Artasasta och föreslår att du kommer hit, så att vi får resonera om saken först.
8 Mitt svar löd: Du vet mycket väl att det du säger inte är sant. Du har själv hittat på alltsammans.
9 Från alla håll försökte man skrämma oss till att sluta med arbetet på muren, men jag bad till Gud om förnyad styrka.
10 Några dagar senare gick jag för att besöka Semaja, Delajas son och Mehetabels sonson, som påstod att han hade fått ett budskap från Gud.Vi ska gömma oss i templet och bomma igen dörren, för i kväll kommer de och dödar dig, sa han.
11 Skulle jag fly? sa jag. Om jag som inte är präst skulle gå in i templet, mister jag dessutom livet. Nej, det vill jag inte göra!
12-13 Då förstod jag att det inte var Gud som hade talat genom honom, utan att Tobia och Sanballat hade lejt honom för att skrämma mig och få mig att synda genom att fly in i templet. Då skulle de verkligen få en anledning att anklaga mig.
14 Gud, glöm inte allt ont som Tobia, Sanballat, profetissan Noadja och alla de andra profeterna gjort i sina försök att skrämma mig! bad jag.
Muren uppbyggd
15 Tidigt på hösten, femtiotvå dagar efter det att arbetet påbörjats, blev muren färdig.
16 När våra fiender och de angränsande folken fick reda på detta, blev de förskräckta och förstod att det var Gud som hjälpt oss i arbetet.
17 Under hela denna tid hade det pågått en livlig brevväxling mellan Tobia och de rika i Juda.
18 Det var nämligen många i Juda som hade svurit honom trohet, därför att Sekanja, Aras son, var hans svärfar och för att hans son Johanan hade gift sig med en dotter till Mesullam, Berekjas son.
19 Alla lät de mig veta vilken underbar man Tobia var, och sedan berättade de för honom allt jag sagt. Tobia skickade också många hotelsebrev till mig.
Ängeln med den lilla bokrullen
10 Sedan såg jag en annan väldig ängel komma ner från himlen, omgiven av ett moln och med en regnbåge över sitt huvud. Hans ansikte lyste som solen och hans fötter flammade av eld.
2 Och i sin hand höll han en liten bokrulle, som var öppnad. Han satte högra foten på havet, och den vänstra på jorden
3 och ropade med en röst lika genomträngande som ett lejons rytande, och de sju åskdundren mullrade till svar.
4 Jag skulle just skriva ner vad de sa, när en röst från himlen ropade till mig: Behåll åskdundrens ord för dig själv, de får inte skrivas ner!''
5 Sedan lyfte ängeln, som stod på havet och på jorden, sin högra hand mot himlen
6 och svor vid honom som lever i evigheternas evigheter, han som skapade himlen och allt som finns i den, och jorden och allt som finns på den, och havet och allt dess liv: Nu blir det inte fler uppskov.
7 Guds plan, som har hållits hemlig under årtusenden, ska bli uppfylld när den sjunde ängeln blåser i sin trumpet precis som Gud lovat sina tjänare profeterna.
8 Sedan talade rösten från himlen till mig igen: Gå till ängeln som står på havet och på jorden och hämta den öppna boken.
9 Då närmade jag mig honom och bad honom att ge mig boken. Ja, ta den och ät den, sa han. Först kommer den att smaka gott som honung, men när du har svalt den kommer den att svida i din mage!
10 Då tog jag den ur hans hand och åt den, och precis som han hade sagt smakade den sött i munnen, men sved i min mage när jag hade svalt den.
11 Sedan sa han till mig: Gud ska än en gång visa dig vad han tänker att göra med nationer och folk och deras härskare. Också det måste du berätta.
Jesus förklarar liknelsen om tistlarna och vetet
36 Sedan gick han in i huset och lämnade folkskaran utanför, men hans lärjungar bad honom förklara bilden om tistlarna och vetet.
37 Det ska jag göra, sa han. Det är jag som är lantbrukaren och jag sår den goda säden.
38 Åkern är världen, och säden representerar gudsrikets människor. Tistlarna är de människor som tillhör djävulen.
39 Fienden, som sådde tistlarna bland vetet, är djävulen. Skörden är tidens slut, och skördemännen är änglarna.
40 På samma sätt som tistlarna skiljs från vetet och bränns upp, så ska det vara vid tidens slut.
41 Jag ska sända ut mina änglar, och de ska rensa ut allt ont från Guds rike och allt som leder till synd.
42 De onda människorna ska de kasta i den brinnande ugnen. Där kommer man att gråta och skära tänder.
43 Men de rättfärdiga kommer att lysa som solen i sin Fars rike. Lyssna på vad jag säger!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®