Book of Common Prayer
Ångerpsalm; den ångerfulles bön
38 En psalm av David, till påminnelse[a].
2 Herre, straffa mig inte i din vrede,
aga mig inte i din vredes glöd.
3 Dina pilar har genomborrat mig,
din hand har kommit över mig.
4 Ingenting är helt i min kropp för din vredes skull,
ingenting är friskt i min kropp för min synds skull.
5 Min skuld går mig över huvudet,
som en börda, som är alltför tung för mig.
6 Mina sår stinker och är fyllda med var
för min dumhets skull.
7 Jag går krokig och böjd,
hela dagen går jag sörjande.
8 Mina höfter fylls av brinnande smärta,
ingenting i min kropp är helt.
9 Jag är utan kraft, jag är helt krossad,
jag klagar i mitt hjärtas ångest.
10 Herre, du vet allt jag längtar efter,
varje suck ligger öppen för dig.
11 Mitt hjärta slår intensivt, min styrka avtar,
och ljuset lämnar mina ögon.
12 Mina nära och kära håller sig undan mig för min plåga,
mina närmaste håller sig på avstånd.
13 De som står efter mitt liv lägger ut snaror,
de som vill skada mig talar om min undergång,
hela dagarna tänker de ut onda planer.
14 Men jag är som en döv som ingenting hör,
som en stum som inte kan öppna sin mun.
15 Jag är som en man som inte hör,
som inte öppnar sin mun för att svara.
16 Men jag väntar på dig, Herre,
du ska svara, Herre, min Gud.
17 Jag tänker: ”Låt dem inte få glädjas över mig,
eller upphöja sig själva över mig när jag snavar.”
18 Jag är nära att falla,
och min smärta är ständigt hos mig.
19 Jag bekänner min synd.
Jag sörjer över min skuld.
20 Mina fiender är många och starka,
många är de som hatar mig utan orsak.
21 De lönar gott med ont
och angriper mig, därför att jag strävar efter det goda.
22 Överge mig inte, Herre!
Var inte långt ifrån mig, min Gud!
23 Skynda dig att hjälpa mig,
Herre, du min räddning!
25 Jag är nertryckt i stoftet.
Håll mig vid liv genom ditt ord.
26 Jag berättade för dig om mina vägar, och du svarade mig.
Lär mig dina bud.
27 Låt mig förstå den väg du befallt,
så kan jag begrunda dina under.
28 Jag gråter i min bedrövelse.
Res mig upp, så som du lovat.
29 Håll mig borta från lögnens väg,
och ge mig i nåd din lag.
30 Jag har valt sanningens väg,
rättat mig efter dina beslut.
31 Jag håller fast vid dina bud och lagar.
Herre, svik mig inte!
32 Jag vill löpa den väg som dina bud visar,
för du har ökat min insikt.
33 Lär mig, Herre, dina budords väg,
och jag ska följa den ända till slutet.
34 Ge mig förstånd,
så att jag lyder och helhjärtat håller din lag.
35 Led mina steg efter dina bud,
för den vägen går jag med glädje.
36 Bevara mitt sinne i dina bud
så att jag inte strävar efter egen vinning.
37 Vänd bort min blick från det som är värdelöst,
och bevara mitt liv på dina vägar.
38 Håll dina löften till din tjänare,
så att jag ständigt fruktar dig.
39 Ta bort vanäran som skrämmer mig,
för alla dina beslut är goda.
40 Jag längtar efter dina stadgar.
Bevara mitt liv i din rättfärdighet.
41 Herre, låt din nåd komma till mig,
den räddning du har talat om,
42 så att jag kan svara dem som hånar mig,
för jag litar på det som du sagt.
43 Ryck inte bort sanningens ord från mig,
för jag sätter mitt hopp till dina beslut.
44 Jag vill alltid lyda din lag,
från evighet till evighet.
45 Då kan jag leva i frihet,
för jag begrundar dina stadgar.
46 Jag ska tala om dina befallningar för kungar
utan att behöva skämmas.
47 Jag gläder mig över dina bud,
som jag älskar.
48 Jag sträcker mina händer mot dina bud, som jag älskar.
Jag tänker på dina budord.
Jonatan räddar Davids liv
20 David flydde nu från Najot vid Rama och sökte upp Jonatan. ”Vad har jag gjort?” undrade han. ”Varför är din far ute efter mitt liv?” 2 ”Nej!” svarade Jonatan. ”Du ska inte dö! Han berättar allt för mig, både stort och smått. Han skulle aldrig dölja en sådan sak för mig. Det måste vara ett missförstånd!”
3 David försäkrade då med ed: ”Din far känner mycket väl till att du är välvilligt inställd till mig och därför har han sagt till sig själv: ’Jag ska inte berätta det för Jonatan, så slipper han oroa sig i onödan.’ Men så sant Herren lever och du själv lever, jag bara är ett steg från döden!”
4 ”Säg vad du vill att jag ska göra för dig, så gör jag det”, sa Jonatan.
5 David svarade: ”I morgon börjar nymånadsfesten. Då brukar jag alltid äta tillsammans med kungen, men i morgon tänker jag gömma mig ute på fälten och hålla mig där till i övermorgon kväll. 6 Om din far frågar var jag är, så säg att jag bad dig om tillåtelse att gå hem till Betlehem för att vara med på min släkts årliga offerfest. 7 Om han då säger: ’Jaså, på det sättet’, då vet du att allt är väl. Men om han blir arg, då vet du att han planerar att döda mig. 8 Gör detta för mig, din tjänare – vi har ju ingått förbund inför Herren, du och jag. Döda mig hellre du, om det nu är så att jag har syndat, men överlämna mig inte till din far!”
9 ”Naturligtvis inte!” svarade Jonatan. ”Det förstår du väl att jag tänker berätta för dig om jag märker att min far planerar att röja dig ur vägen!” 10 Då frågade David: ”Men hur ska jag få veta om din far ger dig ett hårt svar?”
11 ”Kom med mig ut på fälten”, svarade Jonatan. Och så gick de ut tillsammans 12 och där sa Jonatan till David: ”Jag lovar inför Herren, Israels Gud, att jag vid så här dags i morgon eller övermorgon ska ta reda på vad min far tänker om dig och genast låta dig veta det! 13 Om han verkligen vill skada dig, får Herren straffa mig om jag inte berättar det för dig, så att du kan fly och överleva. Ja, Herren ska vara med dig på samma sätt som han varit med min far! 14 Visa Herrens godhet mot mig så länge jag lever, så att jag inte dödas[a] 15 och sedan också mot min släkt efter det att Herren har utplånat alla Davids fiender från jorden!”
16 Jonatan ingick alltså ett förbund med Davids släkt och David sa: ”Herren ska ställa Davids fiender till svars.” 17 Jonatan bekräftade sin kärlek till David med ed ännu en gång, för han älskade David lika mycket som sig själv.
18 Sedan sa Jonatan: ”Vi kommer att sakna dig i morgon när det är nymånadsfest och din plats vid bordet står tom. 19 I övermorgon ska du gå och hålla dig vid gömstället vid stenröset där du var förut. 20 Jag tänker komma dit och skjuta tre pilar framför röset som om jag sköt mot ett mål. 21 Sedan ska jag be en pojke att hämta pilarna. Om du hör mig säga till honom att de är på den här sidan, då vet du att allt är väl och att det inte finns någon fara för dig, så sant Herren lever. 22 Men om jag säger till honom att gå längre bort för att pilarna ligger längre fram, då vet du att Herren sänder dig härifrån omedelbart. 23 Må Herren vaka över de löften vi gett varandra! Han är vårt vittne.”
18 När morgonen kom, blev det stor uppståndelse bland soldaterna i fängelset. Ingen kunde fatta vad som hade hänt med Petrus. 19 Och när Herodes skickade efter Petrus och inte fick tag i honom, ställde han till med förhör bland vakterna och beordrade att de skulle föras bort.
Efter detta lämnade Herodes Judeen och for till Caesarea och stannade där.
Herodes död
20 Invånarna i Tyros och Sidon[a] som var beroende av Herodes land för sin matförsörjning hade gjort Herodes vred. De skickade därför en gemensam delegation till Herodes för att be om fred då de lyckats få över kungens kammarherre Blastos på sin sida.
21 På den bestämda dagen tog sedan Herodes på sig den kungliga manteln, satte sig på tribunen och talade till dem. 22 Folket ropade: ”Det är en gud som talar och inte en människa!” 23 Men i samma ögonblick slog en ängel från Herren honom, eftersom han inte gav Gud äran och han blev uppäten av maskar och dog.
Barnabas och Saul sänds ut från Antiochia
24 Men Guds ord spreds allt mer och gav tillväxt.
25 Och sedan Barnabas och Saul hade fullgjort sitt uppdrag i Jerusalem, återvände de till Antiochia och tog med sig Johannes som kallades Markus.
Jesus kallar en tullindrivare att följa honom
(Matt 9:9-13; Luk 5:27-32)
13 Sedan gick Jesus längs Galileiska sjön igen, och stora folkmassor kom till honom, och han undervisade dem. 14 När han gick där fick han se Levi, Alfaios son, sitta vid tullhuset. ”Kom och följ mig”, sa Jesus till honom. Och Levi reste sig och följde Jesus.
15 När Jesus senare åt i hans hus, fanns där många tullindrivare och syndare som åt tillsammans med honom och hans lärjungar, för många av dem hade också börjat följa Jesus.
16 Då de skriftlärda bland fariseerna[a] såg Jesus i detta sällskap, sa de till hans lärjungar: ”Äter han verkligen med tullindrivare och syndare?” 17 Men Jesus hörde det och sa till dem: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare.”
Jesus svarar på en fråga om fasta
(Matt 9:14-17; Luk 5:33-39)
18 Johannes döparens lärjungar och fariseerna fastade. Då kom några och frågade Jesus: ”Varför fastar inte dina lärjungar som Johannes lärjungar och fariseerna gör?”
19 Jesus svarade: ”Bröllopsgästerna kan väl inte fasta medan brudgummen är hos dem? Nej, så länge brudgummen är tillsammans med dem kan de inte fasta. 20 Men en dag ska han tas ifrån dem, och då kommer de att fasta. 21 Ingen lagar ett gammalt klädesplagg med ett stycke nytt, okrympt tyg, för då krymper det nya tyget och river sönder plagget, så att hålet blir ännu större. 22 Och ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar, för när vinet jäser sprängs säckarna, och allt blir förstört, både vinet och säckarna. Nej, nytt vin häller man i nya säckar.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.