Book of Common Prayer
Psalm 95
Uppmaning till tillbedjan och lydnad
1 Kom, låt oss höja glädjerop till Herren,
jubel till vår frälsnings klippa.
2 Låt oss träda fram inför hans ansikte med tacksägelse,
höja jubel till honom med lovsång!
3 Ty Herren är en stor Gud,
en stor konung över alla gudar.
4 Han har jordens djup i sin hand,
och bergens höjder är hans.
5 Hans är havet, ty han har gjort det,
och det torra har hans händer format.
6 Kom, låt oss falla ner och tillbe,
låt oss böja knä för Herren, vår skapare.
7 Ty han är vår Gud
och vi är folket i hans hjord,
fåren som står under hans vård.
I dag, om ni hör hans röst,
8 så förhärda inte era hjärtan som i Meriba,
som på Massas dag i öknen,
9 där era fäder frestade mig
och satte mig på prov,
fastän de såg mina gärningar.
10 I fyrtio år väckte det släktet min avsky,
och jag sade:
"De är ett folk som far vilse med sina hjärtan,
de vill inte veta av mina vägar."
11 Så svor jag i min vrede:
"De skall inte komma in i min vila."
Psalm 102
Tröst i svår nöd
1 Bön av en betryckt som i vanmakt utgjuter sitt bekymmer inför Herren.
2 Herre, hör min bön,
låt mitt rop komma inför dig!
3 Dölj inte ditt ansikte för mig när jag är i nöd!
Vänd ditt öra till mig,
skynda dig att svara när jag ropar!
4 Mina dagar har försvunnit som rök,
benen i min kropp är förbrända som av eld.
5 Mitt hjärta är förtorkat,
det har vissnat som gräs,
ty jag glömmer att äta mitt bröd.
6 På grund av min högljudda suckan
har jag blivit skinn och ben.
7 Jag är lik en pelikan i öknen,
jag är som en uggla bland ruiner.
8 Jag ligger vaken,
jag är som en ensam fågel på taket.
9 Mina fiender hånar mig hela dagen,
de som gör narr av mig
använder mig som en svordom.
10 Ty jag äter aska som bröd
och blandar min dryck med tårar
11 för din vredes och förbittrings skull.
Du har ju gripit mig och förkastat mig.
12 Mina dagar är som skuggan när den förlängs,
jag vissnar som gräs.
13 Men du, Herre, tronar i evighet,
släkte efter släkte skall komma ihåg dig.
14 Du skall gripa in och förbarma dig över Sion,
det är tid att du visar det nåd.
Ja, stunden har kommit.
15 Ty dina tjänare har dess stenar kära,
de förbarmar sig över dess grus.
16 Hednafolken skall frukta Herrens namn
och alla jordens kungar din härlighet,
17 när Herren bygger upp Sion
och uppenbarar sig i sin härlighet.
18 Han vänder sig till de utblottades bön
och föraktar den inte.
19 Detta skall skrivas ner för ett kommande släkte
och ett folk som han skapar skall prisa Herren.
20 Ty han blickar ner från sin heliga höjd,
Herren skådar från himlen ner till jorden
21 för att höra den fångnes klagan
och befria dödens barn,
22 för att man i Sion skall förkunna Herrens namn
och hans lov i Jerusalem,
23 när folk och riken samlas
för att tjäna Herren.
24 Han har försvagat min kraft under vandringen,
han har förkortat mina dagar.
25 Jag sade: Min Gud,
tag inte bort mig mitt i livet,
dina år varar från släkte till släkte.
26 För länge sedan lade du jordens grund,
himlarna är dina händers verk.
27 De skall gå under, men du förblir.
De skall alla nötas ut som en klädnad,
du skall förvandla dem som man byter kläder,
och de försvinner.
28 Men du är densamme
och dina år har inget slut.
29 Dina tjänares barn skall bo i trygghet
och deras efterkommande bestå inför dig.
FEMTE BOKEN
Psalm 107
De återlöstas tacksamhet
1 Tacka Herren, ty han är god,
ty hans nåd varar i evighet.
2 Så säger Herrens återlösta,
de som han har återlöst från fiendens hand,
3 de som han har församlat från länderna,
från öster och väster,
från norr och söder.[a]
4 De irrade omkring i öknen på öde stigar,
de fann ingen plats där de kunde bo.
5 De var hungriga och törstiga,
deras liv tynade bort.
6 Men de ropade till Herren i sin nöd
och han räddade dem ur deras trångmål.
7 Han ledde dem på den rätta vägen,
så att de kom till en stad där de kunde bo.
8 Må de tacka Herren för hans nåd,
för hans underbara gärningar mot människors barn,
9 ty han stillade själens törst
och mättade själens hunger med sitt goda.
10 De satt i mörker och dödsskugga,
fångna i elände och järnbojor,
11 ty de hade varit upproriska mot Guds ord
och föraktat den Högstes råd.
12 Han ödmjukade deras hjärtan genom lidande,
de kom på fall och hade ingen hjälpare.
13 Men de ropade till Herren i sin nöd
och han frälste dem ur deras trångmål.
14 Han förde dem ut ur mörker och dödsskugga,
han slet sönder deras bojor.
15 Må de tacka Herren för hans nåd,
för hans underbara gärningar mot människors barn,
16 ty han krossade kopparportar
och bröt sönder järnbommar.
17 De var dåraktiga och blev plågade
för sin upproriskhet och synd.
18 De kände avsky för all mat
och var nära dödens portar.
19 Men de ropade till Herren i sin nöd,
och han frälste dem ur deras trångmål.
20 Han sände sitt ord och botade dem
och räddade dem från undergång.
21 Må de tacka Herren för hans nåd,
för hans underbara gärningar mot människors barn.
22 Må de offra lovets offer
och förkunna hans verk med jubel.
23 De som for ut på havet med skepp
och drev handel på stora vatten,
24 de såg Herrens gärningar
och hans under i havets djup.
25 Han talade, och en stormvind uppstod
så att havets vågor gick höga.
26 De for upp mot himlen
och ner i djupen,
så att de miste modet i sin olycka.
27 De raglade och stapplade som druckna,
det var förbi med all deras vishet.
28 Men de ropade till Herren i sin nöd
och han förde dem ut ur deras trångmål.
29 Han stillade stormen
och böljorna omkring dem tystnade.
30 De gladdes över att det blev stilla,
och han förde dem till den hamn dit de ville.
31 Må de tacka Herren för hans nåd,
för hans underbara gärningar mot människors barn,
32 må de upphöja honom i folkets församling
och prisa honom där de äldste sitter.
Falska herdar och löftet om en rättfärdig telning
23 Ve över de herdar som fördärvar och skingrar fåren i min hjord! säger Herren. 2 Därför säger Herren, Israels Gud, så om de herdar som för mitt folk i bet: Det är ni som har skingrat mina får och drivit bort dem och inte sett till deras bästa. Men se, jag skall straffa er för era onda gärningar, säger Herren.
3 Jag skall själv samla dem som finns kvar av mina får ur alla de länder dit jag har drivit bort dem och jag skall föra dem tillbaka till deras betesmarker. Där skall de bli fruktsamma och föröka sig. 4 Jag skall sätta herdar över dem som skall föra dem i bet. De skall inte mer behöva frukta eller vara förskräckta och ingen av dem skall saknas, säger Herren.
5 Se, dagar skall komma, säger Herren,
då jag skall låta en rättfärdig telning
växa upp åt David.
Han skall regera som kung och handla med vishet,
han skall utöva rätt och rättfärdighet i landet.
6 I hans dagar skall Juda bli frälst
och Israel bo i trygghet,
och detta är det namn man skall ge honom:
Herren vår rättfärdighet.
7 Se, dagar skall komma, säger Herren, då man inte mer skall säga: "Så sant Herren lever, han som förde Israels barn upp ur Egyptens land", 8 utan: "Så sant Herren lever, han som förde avkomlingar från Israels hus ut ur landet i norr och hämtade dem ur alla andra länder dit jag hade drivit bort dem." Så skall de få bo i sitt land.
28 Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut. 29 Ty dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, för att Sonen skulle vara den förstfödde bland många bröder. 30 Och dem som han har förutbestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga. Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat.
Guds utvaldas lovsång
31 Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? 32 Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom? 33 Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. 34 Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss. 35 Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? 36 Det står ju skrivet:För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår.[a]
37 Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. 38 Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, 39 höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.
52 Judarna började då tvista med varandra och säga: "Hur kan han ge oss sitt kött att äta?" 53 Jesus svarade: "Amen, amen säger jag er: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er. 54 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. 55 Ty mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck. 56 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. 57 Liksom den levande Fadern har sänt mig, och jag lever därför att Fadern lever, så skall också den som äter mig leva därför att jag lever. 58 Detta är det bröd som har kommit ner från himlen. Det är inte som det bröd fäderna åt och sedan dog. Den som äter detta bröd skall leva i evighet." 59 Detta sade han när han undervisade i synagogan i Kapernaum.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln