Book of Common Prayer
Bön om hjälp
(Ps 40:14-18)
70 För körledaren. Av David, till påminnelse.
2 Gud, befria mig!
Herre, skynda dig och kom till min hjälp!
3 Låt skam och vanära komma över dem
som är ute efter mitt liv.
Låt dem som vill min olycka
vända tillbaka i förnedring.
4 Låt dem som nu hånskrattar ”haha, haha”
vända tillbaka i skam.
5 Men låt alla som söker dig glädjas och jubla i dig,
låt dem som älskar din räddning alltid säga: ”Gud är stor!”
6 Jag är betryckt och fattig,
skynda till mig, Gud!
Du är min hjälp och befriare,
Herre, dröj inte!
Den åldrandes bön om hjälp
(Ps 30:2-4)
71 Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,
låt mig aldrig komma på skam.
2 Befria mig och befria mig i din rättfärdighet.
Lyssna till mig och rädda mig.
3 Var en klippa för mig, en tillflykt,
dit jag alltid får komma,
du som har gett en befallning om min räddning,
du min klippa och min borg.
4 Befria mig, min Gud, ur de ondas grepp,
ur de orättfärdiga och grymma människornas våld.
5 Du är mitt hopp, Herre, min Gud,
min förtröstan alltsedan jag var ung.
6 Sedan jag föddes har du varit mitt stöd;
du har lett mig sedan min tillblivelse i moderlivet.
Jag vill alltid prisa dig.
7 Jag har blivit ett tecken för många,
men du är min starka tillflykt.
8 Min mun fylls av din lovprisning,
din ära dagen lång.
9 Förkasta mig inte på ålderns höst.
Överge mig inte när mina krafter avtar.
10 Mina fiender talar mot mig,
de som vill ta mitt liv gör en konspiration.
11 De säger: ”Gud har övergett honom!
Jaga honom, grip honom!
Det finns ingen som kan rädda honom.”
12 Gud, var inte så långt borta!
Skynda till min hjälp, min Gud!
13 Låt mina motståndare komma på skam och förgås.
Låt dem höljas i förakt och vanära som vill skada mig.
14 Jag ska alltid hoppas på dig
och prisa dig mer och mer.
15 Jag vill förkunna din rättfärdighet,
dagen lång din räddning,
även om jag inte fattar vidden av den[a].
16 Jag ska komma och berätta om min Herres, Herrens, väldiga kraft,
din, endast din, rättfärdighet.
17 Gud, du har varit min lärare från min ungdom,
och fortfarande förkunnar jag dina underverk.
18 Överge mig inte, Gud, nu när jag är gammal och gråhårig.
Låt mig förkunna din kraft för nästa generation,
din makt för dem som ska komma.
19 Din rättfärdighet, Gud, når upp till skyarna.
Gud, du som har gjort stora ting,
vem är som du?
20 Du har ställt mig inför mycket och bittert lidande,
men du ger mig ändå liv på nytt
och lyfter mig upp ur djupen.
21 Du upprättar mig igen
och möter mig med ny tröst.
22 Jag vill prisa dig till harpa
för din trofasthet, min Gud,
och lovsjunga dig till lyra,
du Israels Helige.
23 Jag vill jubla och lovsjunga dig,
för du har friköpt mig.
24 Dagen lång vill jag berätta om din rättfärdighet,
för de som ville mig ont
har förödmjukats och kommit på skam.
Klagan över landets och templets förstörelse
74 Maskil. Av Asaf.[a]
Gud, varför har du förkastat oss för evigt?
Varför brinner din vrede mot fåren på dina egna ängar?
2 Kom ihåg din församling
som du en gång vann åt dig,
ditt folk som du friköpte till din egendom,
Sions berg, din boning.
3 Styr dina steg mot de eviga ruinerna.
Fienden har ödelagt allting i helgedomen.
4 Dina fiender har skränat i ditt hus
och ställt upp sina egna tecken där.
5 Det var som när man slår med yxor
i en tät skog.
6 De slog sönder alla snidade paneler
med yxor och bräckjärn.
7 De satte eld på din helgedom,
så att den brann ner till grunden.
De vanhelgade ditt namns boning.
8 De sa för sig själva:
”Vi ska krossa dem helt.”
De brände ner alla gudstjänstplatser i landet.
9 Vi ser inte våra tecken.
Profeterna är borta.
Ingen av oss vet hur länge detta varar.
10 Gud, hur länge ska fienden få håna?
Ska fienden för all framtid få dra ditt namn i smutsen?
11 Varför griper du inte in utan håller tillbaka din högra hand?
Dra fram den ur din mantel och förgör dem!
12 Gud, sedan urminnes tid har du varit min kung.
Du kommer med räddning till jorden.
13 Med din styrka besegrade du Havet.
Du klöv havsodjurens huvuden,
14 du krossade Leviatans huvuden
och gav honom till mat åt öknens varelser.[b]
15 Du öppnade källor och strömmar,
du lät starka strömmar torka ut.
16 Både dag och natt är din egendom,
och du satte dit både ljuset och solen.
17 Du har satt jordens gränser,
och du skapade sommaren och vintern.
18 Men Herre, tänk på hur fienden hånar
och hur dåraktigt folk föraktar ditt namn.
19 Utlämna inte din turturduva[c] åt dessa rovdjur,
glöm inte dina hjälplösa för alltid.
20 Kom ihåg ditt förbund!
Landets mörka hörn är våldets boningar.
21 Låt inte den förtryckte dra sig undan i skam,
låt de fattiga och förtryckta prisa ditt namn.
22 Res dig, Gud, och försvara din sak!
Tänk på hur du dagen lång hånas av dårar.
23 Ha inte överseende med dina motståndares skrik
och fienders larm som ständigt hörs.
9 ”På den dagen, säger Herren,
kommer kungen och furstarna att bli modlösa,
prästerna slås av skräck
och profeterna ska stå förstummade.”
10 Då sa jag:[a] ”Men min Herre, Herre, hur har du inte bedragit detta folk och Jerusalem! Du lovade oss fred, men nu har vi svärdet riktat mot strupen.”
19 Mitt inre, mitt inre!
Jag vrider mig i plågor,
och mitt hjärta bankar.
Jag kan inte hålla mig stilla,
för jag har hört hornstötar och krigsrop.
20 Våg efter våg av förstörelse,
hela landet ligger i ruiner.
Plötsligt förstörs mina tält,
på ett ögonblick mina tältdukar.
21 Hur länge måste jag se banéret
och höra ljudet av hornen?
22 ”Mitt folk är dumt,
de känner mig inte.
De är barn utan förstånd
och fattar ingenting.
De har vishet nog att göra det onda
men ingen kunskap att göra det goda.”
23 Jag såg på jorden,
och den var öde och tom,
på himlen, och där fanns inget ljus.[a]
24 Jag såg på bergen som skälvde
och höjderna som skakade.
25 Jag såg att det inte fanns någon människa
och att himlens fåglar hade flytt.
26 Jag såg att det bördiga landet var ödemark,
och dess städer låg i ruiner inför Herren,
för hans brinnande vrede.
27 För så säger Herren:
”Hela jorden ska bli ödelagd,
även om jag inte ska utplåna den helt.
28 Därför sörjer jorden
och himlen där ovan mörknar.
För jag har talat och ändrar mig inte
jag har beslutat och kommer inte att ångra mig.”
12 Alla som syndar utan lag ska också förgås utan lag, och alla som syndar under lagen ska dömas genom lagen. 13 Det är nämligen inte de som hör lagen som blir rättfärdiga inför Gud, utan de som följer den. 14 När andra folk, som inte har lagen, ändå av naturen lyder det som står i den, är de en lag för sig själva, trots att de inte har lagen. 15 De visar genom sina handlingar att lagen är skriven i deras hjärtan. Deras samveten talar ju genast om för dem om de handlar rätt eller fel. 16 Att det är så kommer att visa sig den dag då Gud ska döma det dolda hos människorna, enligt det evangelium jag har fått från Jesus Kristus.
Judarna och Moses lag
17 Du som kallar dig jude litar på lagen och är stolt över din Gud, 18 känner hans vilja och kan bedöma det väsentliga, eftersom lagen ger dig vägledning. 19 Du anser dig kunna leda de blinda och vara ett ljus för dem som lever i mörker, 20 vägleda de oförståndiga och undervisa de omogna, för du har både kunskap och sanning i lagens gestalt. 21 Du undervisar andra men inte dig själv. Du säger till andra att de inte ska stjäla, men är själv en tjuv. 22 Du säger att det är fel att vara otrogen i äktenskapet, men är själv otrogen. Du avskyr avgudar, men plundrar avgudatempel.
23 Du är stolt över lagen men drar skam över Gud genom att bryta den. 24 Det står ju skrivet: ”Andra folk hånar Guds namn på grund av er.”[a]
19 Men Jesus svarade dem: ”Ja, sannerligen säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv. Han gör bara det som han ser sin Fader göra. Det Fadern gör, det gör också Sonen. 20 Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han gör. Och han ska visa honom ännu större ting, så att ni häpnar. 21 Så som Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt dem han vill. 22 Fadern dömer ingen utan har överlåtit all dom åt Sonen, 23 för att alla ska ära Sonen på samma sätt som de ärar Fadern. Men den som inte ärar Sonen, ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.
24 Ja, sannerligen säger jag er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han kommer inte att dömas, utan har gått över från döden till livet. 25 Ja, sannerligen säger jag er: det kommer en stund, ja, den är faktiskt redan här, då de döda ska höra Guds Sons röst. Och de som hör den ska få liv. 26 Fadern har liv i sig själv, och han har också gett Sonen liv i sig själv. 27 Han har gett honom makten att döma, eftersom han är Människosonen. 28 Bli inte förvånade. Det kommer en stund då alla som ligger i sina gravar ska höra hans röst 29 och komma ut ur dem. De som har gjort det goda ska uppstå till livet, och de som har gjort det onda ska uppstå till dom.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.