Book of Common Prayer
Klagan och bön när fienden förföljer
5 För körledaren, till flöjtspel.[a] En psalm av David.
2 Herre, lyssna till mina ord,
hör på mina suckar!
3 Lyssna på mitt rop, min kung och min Gud!
Jag ber till dig.
4 Om morgonen, Herre, hör du min röst,
om morgonen lägger jag fram mina önskningar inför dig och väntar.
5 Du är inte en Gud som finner behag i ondskan,
och ingen ond får bo hos dig.
6 De högfärdiga består inte inför din blick,
du hatar alla som gör orätt.
7 Du utrotar dem som ljuger,
och Herren avskyr de blodtörstiga och falska.
8 Men för din stora nåd
får jag komma till ditt tempel.
Jag böjer mig ner i din fruktan,
mot ditt heliga tempel.
9 Herre, led mig i din rättfärdighet,
för mina fienders skull,
gör din väg rak framför mig!
10 Ingenting av vad de säger är tillförlitligt,
fördärvade är de i sitt innersta.
Deras strupe är en öppen grav,
och hal är deras tunga.
11 Gud, förklara dem skyldiga,
och låt deras planer fälla dem!
Driv bort dem för deras många synder,
för de är upproriska mot dig.
12 Men låt alla dem glädjas, som tar sin tillflykt till dig!
Låt dem för evigt sjunga av glädje,
för du beskyddar dem.
De som älskar ditt namn
ska fröjdas i dig.
13 För du, Herre, välsignar den rättfärdige,
du omger honom med ditt välbehags sköld.
Ångerpsalm. Bön i svårigheter.
6 För körledaren, till stränginstrument, enligt sheminit[b]. En psalm av David.
2 Herre, straffa mig inte i din vrede,
tukta mig inte i din harm!
3 Var nådig mot mig, Herre,
för jag är svag!
Hela mig, Herre,
för ända in i mina ben har jag ångest.
4 Min själ är djupt förskräckt.
Herre, hur länge?
5 Kom åter, Herre,
och befria mig,
rädda mig i din nåd.
6 För i döden kommer ingen ihåg dig.
Vem prisar dig från dödsriket?
7 Jag är utmattad av mitt suckande,
och varje natt blir min bädd våt av tårar,
min säng dränks i gråt.
8 Mina ögon försvagas av sorg,
de åldras för mina fienders skull.
9 Lämna mig nu, ni alla som gör orätt,
för Herren har hört min gråt.
10 Herren har hört min vädjan,
Herren har tagit emot min bön.
11 Mina fiender ska komma på skam,
de ska bli skräckslagna,
och i sin skam ska de plötsligt ta till flykten.
Varför går det väl för syndaren?
10 Herre, varför står du så långt borta,
varför gömmer du dig i tider av nöd?
2 I övermod jagar den gudlöse den svage.
Låt dem fångas i sina egna intriger!
3 Den gudlöse skryter med sina egna begär,
välsignar den girige och föraktar Herren.
4 Den gudlöse sätter näsan i vädret.
”Gud ställer mig inte till svars. Det finns ju ingen Gud.”
Sådana är alla hans tankar.[a]
5 Ändå lyckas han i allt vad han gör,
han är högfärdig
och skjuter ifrån sig dina lagar,
han fnyser åt sina fiender.
6 Han tänker för sig själv:
”Inget kan rubba mig.
Jag ska alltid vara lycklig och slippa bekymmer.”
7 Deras mun är full av förbannelse och lögn,
under hans tunga finns ofärd och olycka.
8 Han lägger sig i bakhåll vid gårdarna
och vill lönnmörda den oskyldige.
Hans ögon följer den värnlöse.
9 Han ligger i bakhåll, gömd, som lejon,
och väntar på att få kasta sig över den hjälplöse
och dra in honom i sitt nät.
10 De värnlösa krossas, de kollapsar
och faller av hans styrka.[b]
11 Han säger för sig själv:
”Gud har glömt det,
han döljer sitt ansikte och ser det aldrig.”
12 Herre, res dig! Gud, lyft din hand!
Glöm inte de förtryckta!
13 Varför får den gudlöse förakta Gud
och säga för sig själv:
”Han ställer mig inte till svars?”
14 Herre, du ser ofärden och plågan.
Du lägger märke till det, du tar det i din hand.
Den värnlöse överlämnar sin sak åt dig,
du hjälper den faderlöse.[c]
15 Krossa den gudlöses och ondes makt!
Ställ honom till svars för sin ondska,
så att den inte finns mer.
16 Herren är kung, alltid och för evigt.
De främmande folken försvinner från hans land.
17 Herre, du hör de förtrycktas längtan,
du ger dem nytt mod och lyssnar till dem.
18 Du ger de faderlösa och förtryckta rätt,
så att ingen som är av jord längre kan skrämma dem.[d]
Förtröstan på Herren
11 För körledaren. Av David.
Till Herren tar jag min tillflykt.
Hur kan ni då säga till mig:
”Fly som en fågel upp till bergen?”
2 Se, de gudlösa spänner bågen,
de lägger sina pilar mot strängen
för att i mörkret skjuta de rättsinniga.
3 När grundvalarna bryter samman,
vad kan den rättfärdige göra?
4 Herren är i sitt heliga tempel,
hans tron är i himlen.
Han betraktar människobarn,
hans ögon granskar dem.
5 Han prövar de rättfärdiga,
men den gudlöse och våldsmannen hatar han.
6 Han ska låta eldkol och svavel regna ner över de gudlösa,
och en glödande vind ska bli deras lott.
7 Herren är rättfärdig
och älskar rättfärdighet.
De rättsinniga ska få se hans ansikte.
Sions berg
21 Se, hur den trogna staden blivit en hora!
Den var full av rätt,
och rättfärdighet bodde därinne,
men nu bor där bara mördare.
22 Ditt silver har blivit slagg,
ditt vin är utspätt med vatten.
23 Dina ledare är upprorsmakare
och vänner med tjuvar.
Allesammans tar de mutor
och jagar efter vinning.
De bryr sig inte om att försvara den faderlöse,
och änkors sak tar de sig inte an.
24 Därför säger Herren, härskarornas Herre,
Israels mäktige:
”Ve! Jag ska frigöra mig från mina fiender,
och min hämnd ska drabba mina motståndare.
25 Jag ska vända min hand mot dig,
smälta bort ditt slagg som med lut
och avlägsna all din orenhet.
26 Sedan ska jag ge dig domare,
sådana som du en gång hade,
och rådgivare som de du hade förr.
Då ska du kallas ’rättfärdighetens stad’
och ’den trogna staden.’ ”
27 Genom rätt ska Sion räddas,
genom rättfärdighet de som vänder åter.
28 Men överträdarna och syndarna ska gå under,
de som överger Herren ska förgås.
29 ”Då ska ni få skämmas
över de ekar som var er lust
och vanhedras för de lundar
som ni har utvalt.
30 Ni ska bli som en terebint med vissnade löv,
som en lund utan vatten.
31 Den mäktige ska bli som fnöske
och hans ogärningar som en gnista.
Tillsammans ska de brinna upp i en eld
som ingen kan släcka.”
Paulus minns sitt besök i Thessalonike
2 Syskon, ni vet själva att vårt besök hos er inte var förgäves. 2 Vi hade tidigare, som ni vet, blivit misshandlade och förödmjukade i Filippi. Men Gud gav oss mod att förkunna evangeliet för er, trots hårt motstånd. 3 Vår uppmaning att ta emot det är inte motiverad av något falskt, orent eller av bedrägliga avsikter. 4 Nej, Gud har funnit oss värdiga att anförtros evangeliet, och därför talar vi som vi gör, inte för att tillfredsställa människor utan Gud, som prövar våra hjärtan. 5 Vi har aldrig använt oss av smicker, det vet ni, och aldrig försökt utnyttja er under någon förevändning, det kan Gud intyga. 6 Vi har inte strävat efter att bli ärade av människor, vare sig av er eller någon annan, 7 även om vi som Kristus apostlar[a] hade kunnat utnyttja vår myndighet.[b] Nej, istället uppträdde vi lika kärleksfullt som en mor som sköter sina barn. 8 Vi älskade er så mycket att vi inte bara gav er evangeliet från Gud utan också våra egna liv, så kära hade ni blivit för oss. 9 Ni kommer säkert ihåg, syskon, hur vi arbetade och slet. Dag och natt arbetade vi, för att inte behöva vara någon börda för någon av er medan vi förkunnade Guds evangelium för er.
10 Både ni och Gud kan intyga hur heligt, rättfärdigt och oklanderligt vi uppförde oss hos er troende. 11 Ni vet också att vi förmanade och uppmuntrade var och en av er personligen, som en far sina barn. 12 Vi vädjade till er att leva ett liv värdigt Gud, han som kallar er till sitt rike och sin härlighet.
Liknelsen om mannen som arrenderade ut sin vingård
(Matt 21:33-46; Mark 12:1-12)
9 Sedan berättade han för folket denna liknelse: ”En man planterade en vingård och arrenderade ut den till några lantbrukare medan han själv reste bort för en längre tid. 10 När det så blev dags att skörda, sände han en av sina tjänare till lantbrukarna för att hämta den del av skörden som var hans. Men de överföll tjänaren och skickade tillbaka honom tomhänt. 11 Ägaren sände då en annan tjänare, men han blev misshandlad och förolämpad och skickades iväg tomhänt. 12 Också en tredje tjänare sändes dit, men även honom slog de blodig och kastade ut.
13 ’Vad ska jag göra?’ sa ägaren. ’Jo, jag sänder min egen älskade son. Honom visar de väl respekt för.’
14 Men när lantbrukarna fick se sonen, sa de till varandra: ’Här kommer arvtagaren. Kom så dödar vi honom, och då blir arvet vårt!’ 15 Så släpade de ut sonen ur vingården och dödade honom.”
”Vad ska nu vingårdsägaren göra med dem?” frågade Jesus. 16 ”Jo, han kommer själv dit och dödar dem och ger sedan vingården till andra.”
När de hörde detta, sa de: ”Nej! Det får aldrig hända!”
17 Men Jesus såg på dem och sa: ”Vad betyder då det som står skrivet:
’Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna
har blivit en hörnsten.’[a]
18 Var och en som snubblar på den stenen blir krossad, och den som stenen faller på blir söndersmulad.[b] ”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.