Book of Common Prayer
Psalm 131
Den ödmjukes förtröstan
1 En vallfartssång av David.
Herre, mitt hjärta är inte högmodigt,
mina ögon är inte stolta.
Jag umgås inte med stora ting,
med sådant som är mig för svårt.
2 Nej, jag har lugnat och stillat min själ
som ett avvant barn hos sin mor.
Som ett avvant barn är min själ i mig.
3 Hoppas på Herren, Israel,
från nu och till evig tid!
Psalm 132
Davids löfte och Herrens löfte
1 En vallfartssång.
Tänk, Herre, på David,
på allt han fick utstå,
2 han som svor Herren en ed
och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob:
3 "Jag skall inte gå in i min hydda
och inte lägga mig på min bädd,
4 jag skall inte unna mina ögon sömn
eller mina ögonlock slummer,
5 förrän jag har funnit en plats åt Herren,
en boning åt den Starke i Jakob."
6 Vi hörde det i Efrata,
vi fick veta det i skogsbygden.
7 Låt oss gå in i hans boning
och tillbe vid hans fotapall.
8 Stå upp, Herre, och kom till din viloplats,
du och din makts ark.
9 Dina präster skall vara klädda i rättfärdighet,
och dina fromma skall jubla.
10 För din tjänare Davids skull
må du inte visa bort din smorde.
11 Herren har svurit David en ed,
en sann ed som han ej skall ta tillbaka:
"Av din livsfrukt skall jag sätta kungar på din tron.
12 Om dina barn håller mitt förbund
och mitt vittnesbörd som jag skall lära dem,
då skall också deras barn
få sitta på din tron till evig tid."
13 Ty Herren har utvalt Sion,
där vill han ha sin boning.
14 "Detta är min viloplats till evig tid.
Här skall jag bo, och hit längtar jag.
15 Sions förråd skall jag rikligt välsigna,
de fattiga skall jag mätta med bröd.
16 Prästerna skall jag klä i frälsning,
och de fromma skall jubla högt.
17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David,
jag har tillrett en lampa åt min smorde.
18 Hans fiender skall jag klä i skam,
men på honom skall hans krona glänsa."
Psalm 133
Brödragemenskapens välsignelse
1 En vallfartssång av David.
Se, hur gott och ljuvligt det är
när bröder bor endräktigt tillsammans.
2 Det är som när den dyrbara oljan på huvudet
rinner ner i skägget, i Arons skägg,
och ner över kragen på hans dräkt.
3 Det är som Hermons dagg
som faller ner på Sions berg.
Ty där ger Herren befallning om välsignelse,
om liv till evig tid.
Psalm 134
Uppmaning att lova Herren
1 En vallfartssång.
Lova Herren,
alla ni Herrens tjänare,
ni som står i Herrens hus om natten.
2 Lyft era händer mot helgedomen
och lova Herren!
3 Må Herren välsigna dig från Sion,
han som har gjort himmel och jord.
Psalm 135
Lovsång till Herren för hans stora under
1 Halleluja!
Prisa Herrens namn,
prisa det, ni Herrens tjänare,
2 ni som står i Herrens hus,
i gårdarna till vår Guds hus.
3 Prisa Herren, ty Herren är god,
lovsjung hans namn, ty det är ljuvligt.
4 Herren har utvalt Jakob åt sig,
Israel till sin egendom.
5 Jag vet att Herren är stor,
att vår Herre är större än alla gudar.
6 Herren gör allt vad han vill
i himlen och på jorden,
i haven och i alla djup.
7 Han låter moln stiga upp
från jordens ände,
han låter blixtar komma med regn
och för vinden ut ur dess förvaringsrum.
8 Han slog de förstfödda i Egypten,
både människor och boskap.
9 Han sände tecken och under mitt i dig, Egypten,
mot farao och alla hans tjänare.
10 Han slog stora folk
och dödade mäktiga kungar -
11 Sichon, amoreernas kung,
och Og, kungen i Basan,
och alla Kanaans riken -
12 och gav deras land till arvedel,
till arvedel åt sitt folk Israel.
13 Herre, ditt namn varar i evighet
och minnet av dig, Herre,
från släkte till släkte.
14 Ty Herren skaffar rätt åt sitt folk,
han förbarmar sig över sina tjänare.
15 Hednafolkens avgudar är silver och guld,
verk av människohänder.
16 De har mun men talar inte,
ögon men ser inte,
17 de har öron men hör inte,
ingen andedräkt finns i deras mun.
18 De som har gjort dem kommer att likna dem,
ja, alla som förtröstar på dem.
19 Ni av Israels hus, lova Herren!
Ni av Arons hus, lova Herren!
20 Ni av Levis hus, lova Herren!
Ni som fruktar Herren, lova Herren!
21 Lovad vare Herren från Sion,
han som bor i Jerusalem.
Halleluja!
Rening från synden
13 På den dagen skall Davids hus och Jerusalems invånare ha en öppen källa till rening från synd och orenhet.
2 På den dagen skall det ske, säger Herren Sebaot, att jag skall utrota avgudarnas namn ur landet, så att man inte mer skall komma ihåg dem. Också profeterna och den orene anden skall jag ta bort ur landet. 3 Om någon ändå uppträder som profet, så skall hans far och mor, de som fött honom, säga till honom: "Du kan inte få leva, för du talar lögn i Herrens namn." Och hans egna föräldrar, hans far och mor, skall sticka ner honom när han profeterar.
4 Det skall ske på den dagen att profeterna skall skämmas för sina syner, när de profeterar. De skall inte längre klä sig i en mantel av hår för att bedraga, 5 utan var och en skall säga: "Jag är ingen profet. Jag är åkerbrukare och redan i min ungdom blev jag köpt till slav." 6 Om man då frågar honom: "Vad är det för sår du har på händerna?" skall han svara: "Dem har jag fått hemma hos mina vänner."
Herrens Herde slagen
7 Svärd, upp mot min herde,
mot den man som står mig nära!
säger Herren Sebaot.
Slå herden så att fåren skingras.
Ty jag skall vända min hand mot de små.
En prövad kvarleva - Herrens rätta folk
8 Det skall ske i hela landet, säger Herren,
att två tredjedelar skall utrotas och gå under,
men en tredjedel skall lämnas kvar.
9 Den tredjedelen skall jag låta gå genom eld.
Jag skall luttra dem som man luttrar silver,
pröva dem som man prövar guld.
De skall åkalla mitt namn
och jag skall bönhöra dem.
Jag skall säga: "Detta är mitt folk."
Och folket skall svara: " Herren är min Gud."
Apostelns förbön
15 Sedan jag hört om er tro i Herren Jesus och er kärlek till alla de heliga, 16 upphör jag inte att tacka Gud för er när jag nämner er i mina böner. 17 Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, skall ge er vishetens och uppenbarelsens Ande, så att ni får en rätt kunskap om honom. 18 Jag ber att era hjärtan[a] skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, 19 och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam.
Från död till liv
20 Med denna kraft verkade han i Kristus, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, 21 över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. 22 Allt lade han under hans fötter, [b] och honom som är huvud över allting gav han åt församlingen, 23 som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.
Liknelsen om punden
11 När de hörde detta, berättade Jesus ännu en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de tänkte sig att Guds rike genast skulle träda fram på ett synligt sätt. 12 Han sade: "En man av förnäm släkt for till ett land långt borta för att få kungavärdighet och sedan komma tillbaka. 13 Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund[a] och sade till dem: Gör affärer med dessa tills jag kommer tillbaka. 14 Men hans landsmän hatade honom, och när han hade farit skickade de sändebud som skulle säga: Vi vill inte ha honom till kung över oss. 15 Men han fick sin kungavärdighet, och när han kom tillbaka lät han kalla till sig tjänarna som hade fått pengarna. Han ville veta vad var och en hade förtjänat. 16 Den förste kom och sade: Herre, ditt pund har gett tio pund till. 17 Då sade kungen: Bra, du gode tjänare. Eftersom du har varit trogen i det minsta skall du härska över tio städer. 18 Den andre kom och sade: Ditt pund har gett fem pund till. 19 Kungen sade till honom: Du skall härska över fem städer. 20 Därefter kom en annan tjänare och sade: Herre, se här är ditt pund. Jag har haft det förvarat i en duk 21 av fruktan för dig, eftersom du är en sträng man som tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått. 22 Hans herre sade till honom: Efter dina egna ord skall jag döma dig, du onde tjänare! Du visste att jag är en sträng man, som tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått. 23 Varför satte du inte in mina pengar i en bank, så att jag kunde få ut dem med ränta när jag kom tillbaka? 24 Och till dem som stod bredvid sade han: Ta ifrån honom hans pund och ge det åt den som har tio pund. 25 De sade: Herre, han har redan tio pund. 26 Ja, jag säger er: Var och en som har skall få, men den som inget har, från honom skall tas också det han har. 27 Men dessa mina fiender som inte ville ha mig till kung över sig, för hit dem och hugg ner dem inför mina ögon."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln