Book of Common Prayer
En bön om räddning från dem som kommer med falska anklagelser
120 En vallfartssång.[a]
I min nöd ropade jag till Herren,
och han svarade mig.
2 Herre, rädda mig från lögnarna
och från bedrägligt tal.
3 Vad kan han ge dig,
vad mer kan han ge dig, du lögnare?[b]
4 Må han straffa dig
med krigarens skarpa pilar
och glödande ginstkol!
5 Ve mig som bor i Meshek
och lever bland Kedars tält!
6 Alltför länge har jag bott bland dem
som hatar fred.
7 Jag är för fred,
men så fort jag säger något vill de strida.
Guds hjälp
121 En vallfartssång.
Jag ser upp mot bergen.
Varifrån ska min hjälp komma?
2 Min hjälp kommer från Herren,
han som har gjort himmel och jord.
3 Han låter inte din fot snava,
för han som bevarar dig slumrar inte.
4 Han som bevarar Israel
slumrar aldrig, sover aldrig.
5 Herren bevarar dig.
Hans skugga finns vid din högra sida.
6 Solen ska inte skada dig om dagen,
inte heller månen om natten.
7 Herren bevarar dig från allt ont,
han bevarar ditt liv.
8 Herren bevarar dig var du än rör dig,
nu och för evigt.
Bön om fred för Jerusalem
122 En vallfartssång. Av David.
Jag blev glad när man sa till mig:
”Kom, så går vi till Herrens hus.”
2 Nu står vi i dina portar, Jerusalem,
3 Jerusalem, du väluppförda stad,
där husen står tätt intill varandra.[c]
4 Dit går stammarna upp,
Herrens stammar
– det är en förordning åt Israel –
för att prisa Herren.
5 För där står domstolar,
troner för Davids kungahus.
6 Be om fred för Jerusalem!
Låt det gå väl för alla som älskar dig.
7 Låt friden härska innanför dina murar
och tryggheten i dina palats.
8 För mina bröders och vänners skull
ber jag om fred för dig.
9 För Herrens, vår Guds, hus skull
vill jag söka ditt bästa.
Gud ger nåd
123 En vallfartssång.
Jag lyfter min blick upp till dig,
till dig som bor i himlen.
2 Som en tjänare ser på sin herres hand,
som en tjänarinna sin husfrus hand,
så ser vi upp till Herren, vår Gud,
tills han visar oss nåd.
3 Visa oss nåd, Herre, visa oss nåd!
Vi har fått utstå så mycket förakt.
4 Vi har fått utstå mycket hån från de självsäkra
och förakt från de högmodiga.
Tacksägelse för befrielse ur nöden
124 En vallfartssång. Av David.
Om Herren inte hade stått på vår sida
– så ska Israel säga –
2 om Herren inte hade stått på vår sida,
när människor anföll oss,
3 då skulle de ha svalt oss levande
och utplånat oss i sin brinnande vrede mot oss.
4 Vattnen skulle ha övertäckt oss,
strömmen sköljt över oss,
5 de forsande vattnen flödat över oss.
6 Välsignad vare Herren,
som inte har låtit dem slita oss i stycken.
7 Vi har kommit undan,
som en fågel från jägarens snara.
Snaran har gått sönder,
och vi har kommit undan.
8 Vår hjälp kommer från Herren,
han som har gjort himmel och jord.
Guds beskydd
125 En vallfartssång.
De som litar på Herren är som berget Sion,
det kan inte rubbas utan består för evigt.
2 Liksom bergen omger Jerusalem,
så omger Herren sitt folk,
nu och för evigt.
3 De gudlösas spira ska inte vila över de rättfärdigas land,
för att inte locka de rättfärdiga till att göra det som är orätt.
4 Herre, gör gott mot dem som är goda,
mot dem som har ett uppriktigt hjärta.
5 Men de som viker av på avvägar
ska Herren föra bort tillsammans med dem som gör orätt.
Frid över Israel!
Återställd lycka
126 En vallfartssång.
När Herren förde tillbaka Sions fångar,
var det som om vi drömde.
2 Vi skrattade högt och sjöng av glädje, vi jublade.
Bland folken sades det:
”Herren har gjort stora ting för dem!”
3 Ja, Herren har gjort stora ting med oss,
och vi är glada.
4 Återställ vår lycka, Herre,
liksom bäckarna i Negev!
5 De som sår med tårar
ska få skörda med glädje.
6 Gråtande går de ut med säden de ska så,
men med jubel kommer de tillbaka och bär sina kärvar.
Meningslöst utan Guds välsignelse
127 En vallfartssång. Av Salomo.
Om inte Herren bygger huset,
är byggnadsarbetarnas möda till ingen nytta.
Om inte Herren vakar över staden,
står vaktposten förgäves på sin plats.
2 Det är meningslöst att stiga upp tidigt
och gå sent till sängs
för att kunna äta det bröd ni slitit för.
Gud ger sina vänner vila.[d]
3 Barn är en gåva från Herren,
livsfrukt en lön.
4 En ung mans söner är som pilar i en krigares händer.
5 Lycklig är den man som har sitt koger fyllt med dem.
De kommer inte på skam inför fienden i rätten.
De två herdarna
4 Så sa Herren, min Gud: ”Bli en herde för en hjord med slaktfår. 5 De som köper dem slaktar dem utan att bli straffade. De som säljer dem säger: ’Lovad vare Herren för att jag blivit rik!’ Deras egna herdar skonar dem inte. 6 Jag ska inte längre skona landets invånare, säger Herren. Jag ska låta människorna hamna i klorna på varandra och på sin kung. De ska ödelägga landet, och jag ska inte låta någon komma undan deras makt.”
7 Så blev jag en herde för en hjord med slaktfår, de förtryckta fåren. Jag tog två herdestavar. Den ena kallade jag Nåd och den andra Enhet, och jag blev en herde för hjorden. 8 Inom en månad gjorde jag mig av med de tre herdarna.[a] Jag förlorade tålamodet med fåren, och även de fick nog av mig. 9 Då sa jag: ”Nu vill jag inte längre vara er herde. Låt det dö som håller på att dö, och det gå under som håller på att gå under. Låt dem som är kvar äta upp varandra.”
10 Sedan tog jag min stav Nåd och bröt av den, för att upplösa det förbund jag hade slutit med alla folk. 11 Så blev det upplöst den dagen, och de förtryckta fåren som iakttog mig insåg att detta var Herrens ord.
12 Jag sa till dem: ”Om ni finner det för gott, ge mig min lön, men om inte, låt bli!” Då vägde de upp trettio silvermynt[b] åt mig.
13 Och Herren sa till mig: ”Kasta det åt krukmakaren, denna härliga summa de har värderat mig till!” Jag tog alltså de trettio silvermynten och kastade dem åt krukmakaren i Herrens hus.
14 Sedan bröt jag av min andra stav, Enhet, för att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel.
15 Herren sa till mig: ”Utrusta dig med en dåraktig herdes redskap. 16 Jag ska nämligen låta en herde uppstå i landet som inte bryr sig om dem som håller på att förgås, inte söker efter dem som kommit bort, inte helar de skadade, inte sörjer för de friska, utan äter köttet av de feta och river sönder klövarna på dem.
17 Ve en sådan värdelös herde
som överger sin hjord!
Må ett svärd träffa hans arm och hans högra öga!
Må hans arm helt förtvina
och hans högra öga helt förblindas!”
Församlingen är Guds bygge
10 På grund av den nåd Gud gav mig lade jag, som en erfaren byggmästare, grunden, och sedan bygger någon annan vidare på den. Men var och en som bygger måste tänka på hur han bygger. 11 Ingen kan lägga en annan grund än den som redan är lagd, och den grunden är Jesus Kristus själv. 12 På den grunden kan man bygga med guld, silver och ädelstenar, eller med trä, gräs och halm, 13 och det ska visa sig vad man har byggt, när den dagen kommer som ska avslöja det. Hur vars och ens verk är ska elden pröva. 14 Den vars bygge består ska få lön för sitt arbete. 15 Men den vars verk brinner ner blir utan lön. Själv ska han dock bli räddad, men som ur eld.
Förstör inte församlingen genom splittring
16 Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds Ande bor i er? 17 Om någon fördärvar Guds tempel, ska Gud fördärva honom. Guds tempel är ju heligt, och det är ni som är det templet. 18 Bedra inte er själva. Den som anser sig vara vis enligt den här tidsålderns sätt att se, måste först bli en dåre för att kunna bli vis. 19 Den här världens vishet är ju dårskap för Gud. Det står ju skrivet: ”Han fångar de kloka i deras slughet”,[a] 20 och: ”Herren känner de visas tankar och vet att de är tomhet.”[b] 21 Skryt därför inte över människor. Allting tillhör er, 22 Paulus, Apollos, Kefas och hela världen, liv och död, nutid och framtid, allting är ert. 23 Ni tillhör Kristus, och Kristus tillhör Gud.
Jesus förutsäger för tredje gången att han ska dö
(Matt 20:17-19; Mark 10:32-34)
31 Jesus samlade sedan de tolv omkring sig och sa till dem: ”Vi är nu på väg upp till Jerusalem, och där ska allt det som profeterna skrivit om Människosonen gå i uppfyllelse. 32 Han ska överlämnas till hedningarna[a], och han ska bli hånad och misshandlad. De ska spotta på honom 33 och piska honom och till slut döda honom, och på den tredje dagen ska han uppstå.”
34 Men hans lärjungar fattade inget av detta. Betydelsen var dold för dem och därför begrep de ingenting av det han sa.
Jesus botar en blind tiggare utanför Jeriko
(Matt 20:29-34; Mark 10:46-52)
35 På sin väg närmade sig Jesus Jeriko, och där satt då en blind man vid vägkanten och tiggde. 36 Mannen hörde en folkhop komma på vägen och frågade vad som stod på. 37 När han då fick höra att det var Jesus från Nasaret som kom, 38 började han ropa: ”Jesus, Davids Son, förbarma dig över mig!”
39 Folket som gick främst försökte få honom att hålla tyst, men han ropade bara ännu högre: ”Davids Son, förbarma dig över mig!”
40 Jesus stannade och sa till dem att leda fram mannen till honom. Och han frågade honom när han kom: 41 ”Vad vill du att jag ska göra för dig?”
”Herre”, bad mannen, ”jag vill kunna se igen!”
42 Då sa Jesus till honom: ”Du kan se igen! Din tro har gjort dig frisk[b].” 43 Och genast kunde mannen se. Sedan följde han efter Jesus och hyllade Gud, och alla som såg det lovprisade Gud.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.