Book of Common Prayer
Bön om hjälp
(Ps 40:14-18)
70 För körledaren. Av David, till påminnelse.
2 Gud, befria mig!
Herre, skynda dig och kom till min hjälp!
3 Låt skam och vanära komma över dem
som är ute efter mitt liv.
Låt dem som vill min olycka
vända tillbaka i förnedring.
4 Låt dem som nu hånskrattar ”haha, haha”
vända tillbaka i skam.
5 Men låt alla som söker dig glädjas och jubla i dig,
låt dem som älskar din räddning alltid säga: ”Gud är stor!”
6 Jag är betryckt och fattig,
skynda till mig, Gud!
Du är min hjälp och befriare,
Herre, dröj inte!
Den åldrandes bön om hjälp
(Ps 30:2-4)
71 Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,
låt mig aldrig komma på skam.
2 Befria mig och befria mig i din rättfärdighet.
Lyssna till mig och rädda mig.
3 Var en klippa för mig, en tillflykt,
dit jag alltid får komma,
du som har gett en befallning om min räddning,
du min klippa och min borg.
4 Befria mig, min Gud, ur de ondas grepp,
ur de orättfärdiga och grymma människornas våld.
5 Du är mitt hopp, Herre, min Gud,
min förtröstan alltsedan jag var ung.
6 Sedan jag föddes har du varit mitt stöd;
du har lett mig sedan min tillblivelse i moderlivet.
Jag vill alltid prisa dig.
7 Jag har blivit ett tecken för många,
men du är min starka tillflykt.
8 Min mun fylls av din lovprisning,
din ära dagen lång.
9 Förkasta mig inte på ålderns höst.
Överge mig inte när mina krafter avtar.
10 Mina fiender talar mot mig,
de som vill ta mitt liv gör en konspiration.
11 De säger: ”Gud har övergett honom!
Jaga honom, grip honom!
Det finns ingen som kan rädda honom.”
12 Gud, var inte så långt borta!
Skynda till min hjälp, min Gud!
13 Låt mina motståndare komma på skam och förgås.
Låt dem höljas i förakt och vanära som vill skada mig.
14 Jag ska alltid hoppas på dig
och prisa dig mer och mer.
15 Jag vill förkunna din rättfärdighet,
dagen lång din räddning,
även om jag inte fattar vidden av den[a].
16 Jag ska komma och berätta om min Herres, Herrens, väldiga kraft,
din, endast din, rättfärdighet.
17 Gud, du har varit min lärare från min ungdom,
och fortfarande förkunnar jag dina underverk.
18 Överge mig inte, Gud, nu när jag är gammal och gråhårig.
Låt mig förkunna din kraft för nästa generation,
din makt för dem som ska komma.
19 Din rättfärdighet, Gud, når upp till skyarna.
Gud, du som har gjort stora ting,
vem är som du?
20 Du har ställt mig inför mycket och bittert lidande,
men du ger mig ändå liv på nytt
och lyfter mig upp ur djupen.
21 Du upprättar mig igen
och möter mig med ny tröst.
22 Jag vill prisa dig till harpa
för din trofasthet, min Gud,
och lovsjunga dig till lyra,
du Israels Helige.
23 Jag vill jubla och lovsjunga dig,
för du har friköpt mig.
24 Dagen lång vill jag berätta om din rättfärdighet,
för de som ville mig ont
har förödmjukats och kommit på skam.
Klagan över landets och templets förstörelse
74 Maskil. Av Asaf.[a]
Gud, varför har du förkastat oss för evigt?
Varför brinner din vrede mot fåren på dina egna ängar?
2 Kom ihåg din församling
som du en gång vann åt dig,
ditt folk som du friköpte till din egendom,
Sions berg, din boning.
3 Styr dina steg mot de eviga ruinerna.
Fienden har ödelagt allting i helgedomen.
4 Dina fiender har skränat i ditt hus
och ställt upp sina egna tecken där.
5 Det var som när man slår med yxor
i en tät skog.
6 De slog sönder alla snidade paneler
med yxor och bräckjärn.
7 De satte eld på din helgedom,
så att den brann ner till grunden.
De vanhelgade ditt namns boning.
8 De sa för sig själva:
”Vi ska krossa dem helt.”
De brände ner alla gudstjänstplatser i landet.
9 Vi ser inte våra tecken.
Profeterna är borta.
Ingen av oss vet hur länge detta varar.
10 Gud, hur länge ska fienden få håna?
Ska fienden för all framtid få dra ditt namn i smutsen?
11 Varför griper du inte in utan håller tillbaka din högra hand?
Dra fram den ur din mantel och förgör dem!
12 Gud, sedan urminnes tid har du varit min kung.
Du kommer med räddning till jorden.
13 Med din styrka besegrade du Havet.
Du klöv havsodjurens huvuden,
14 du krossade Leviatans huvuden
och gav honom till mat åt öknens varelser.[b]
15 Du öppnade källor och strömmar,
du lät starka strömmar torka ut.
16 Både dag och natt är din egendom,
och du satte dit både ljuset och solen.
17 Du har satt jordens gränser,
och du skapade sommaren och vintern.
18 Men Herre, tänk på hur fienden hånar
och hur dåraktigt folk föraktar ditt namn.
19 Utlämna inte din turturduva[c] åt dessa rovdjur,
glöm inte dina hjälplösa för alltid.
20 Kom ihåg ditt förbund!
Landets mörka hörn är våldets boningar.
21 Låt inte den förtryckte dra sig undan i skam,
låt de fattiga och förtryckta prisa ditt namn.
22 Res dig, Gud, och försvara din sak!
Tänk på hur du dagen lång hånas av dårar.
23 Ha inte överseende med dina motståndares skrik
och fienders larm som ständigt hörs.
12 Den sjätte ängeln tömde sin skål över den stora floden Eufrat, och den torkade ut, så att vägen öppnades för kungarna från östern. 13 Jag såg tre orena andar som liknade paddor komma fram ur drakens mun, ur odjurets mun och ur den falska profetens[a] mun. 14 Dessa är demoniska andar som kan utföra tecken, och de gick ut till världens alla kungar för att samla dem till strid på Guds, den Allsmäktiges, stora dag.
15 ”Se, jag kommer som en tjuv! Lycklig är den som håller sig vaken och har sina kläder färdiga, så att han inte behöver gå naken och skämmas.”[b]
16 Och de samlade dem på en plats som på hebreiska kallas Harmagedon[c].
17 Till slut tömde den sjunde ängeln sin skål över luften. Då hördes en stark röst från tronen i templet, och den sa: ”Det är gjort!” 18 Det blixtrade och mullrade av åska, och det blev en stor jordbävning som var så kraftig att ingen människa någonsin sett något liknande på jorden, så väldig var den. 19 Den stora staden delades i tre delar, och folkens städer störtade samman. Gud glömde inte det stora Babylon, utan gav det bägaren med sin glödande vredes vin. 20 Alla öar försvann, och bergen fanns inte mer. 21 Det föll också enorma hagel på omkring fyrtio kilo från himlen ner på människorna. Och människorna hädade Gud för haglet, eftersom det var en så fruktansvärd plåga.
Liknelsen om senapsfröet och om surdegen
(Matt 13:31-33; Mark 4:30-32)
18 Sedan sa han: ”Hur ska vi beskriva Guds rike? Vilken liknelse ska jag använda? 19 Det är som ett senapsfrö som en man sådde i sin trädgård. Det växte och blev till ett träd, där fåglarna kunde bygga bo bland grenarna.” 20 Åter frågade han: ”Vad ska jag jämföra Guds rike med? 21 Det är som när en kvinna blandar in surdeg i tre mått mjöl, så att hela degen blir syrad.”
Den trånga porten
(Matt 7:13-14; 7:2-23; 8:11-12)
22 På sin väg mot Jerusalem gick Jesus genom olika städer och byar och undervisade. 23 Och någon frågade honom: ”Herre, är det bara några få som blir räddade?”
Jesus sa då till dem: 24 ”Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Jag säger er, att många ska försöka komma in men inte lyckas. 25 Och när husets herre väl har stigit upp och låst porten och ni då står utanför och bankar och ropar: ’Herre, öppna för oss!’, så ska han svara: ’Jag vet inte vilka eller varifrån ni är!’
26 Då säger ni: ’Men vi har ju ätit och druckit tillsammans med dig. Och du undervisade på våra gator!’
27 Men han ska svara: ’Jag känner er inte och vet inte varifrån ni är! Försvinn härifrån, alla ni orättens hantlangare!’
28 Där ska ni gråta och skära tänder när ni blir utestängda från Guds rike och ser Abraham, Isak och Jakob därinne tillsammans med alla profeterna. 29 Och människor ska komma från öster och väster, norr och söder och ta plats vid måltiden i Guds rike. 30 Då ska de som är sist bli först, och de som är först bli sist.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.