Book of Common Prayer
Den rättfärdige kungen
72 Av Salomo.
Gud, ge kungen din rättvisa,
åt kungasonen din rättfärdighet!
2 Han ska döma ditt folk rättfärdigt,
dina betryckta med rättvisa.
3 Bergen ska lyfta fram frid åt folket
och höjderna rättfärdighet.
4 Han ska försvara de betryckta,
rädda de fattigas barn
och krossa deras förtryckare.
5 De ska frukta dig[a] så länge solen och månen består,
från generation till generation.
6 Han ska bli som ett regn över nyslagna fält,
som en regnskur som vattnar jorden.
7 Den rättfärdige ska blomstra under hans tid
och stor fred råda tills månen inte längre finns.
8 Hans välde ska sträcka sig från hav till hav,
från floden[b] till jordens ändar.
9 De som bor i öknen ska böja sig för honom,
och hans fiender ska slicka stoft.
10 Kungar från Tarshish och avlägsna kuster ska betala skatt,
och kungar från Saba och Seba ska komma med sina gåvor.
11 Alla kungar ska buga sig för honom
och alla folk tjäna honom.
12 Han räddar den fattige som ropar
och den betryckte som inte har någon som hjälper.
13 Han känner medlidande med den svage och behövande
och räddar de fattigas liv.
14 Han befriar dem från våld och förtryck,
för deras blod är dyrbart i hans ögon.
15 Må han leva länge och få guld från Saba.
Må man alltid be för honom
och välsigna honom dagen lång.
16 Låt det bli rika skördar i landet,
så att de vajar på bergstopparna.
Låt dess frukter frodas som Libanons skogar
och åkerns kärvar stå täta som markens gräs.[c]
17 Låt kungens namn bestå för evigt,
leva vidare så länge solen finns till.
Alla folk ska bli välsignade genom honom,
alla folk kommer att kalla honom välsignad.
18 Välsignad vare Herren Gud, Israels Gud,
han som själv gör allt detta underbara!
19 Välsignat vare hans stora namn i evighet!
Hela jorden ska fyllas av hans härlighet!
Amen, amen!
20 Här slutar bönerna av David, Jishajs son.
73 Dina händer har gjort mig och format mig.
Ge mig nu insikt så att jag lär mig dina bud.
74 De som fruktar dig ser mig och gläds,
eftersom jag hoppas på ditt ord.
75 Herre, jag vet att dina beslut är rättfärdiga,
och det är i trofasthet du låtit mig lida.
76 Trösta mig nu med din nåd,
precis som du har lovat din tjänare.
77 Förbarma dig över mig,
så att jag får leva.
Din lag är ju min glädje.
78 Låt de oförskämda få skämmas,
för de har smutskastat mig med lögn.
Jag däremot vill tänka på dina stadgar.
79 Låt dem som fruktar dig och känner dina befallningar
vända sig till mig.
80 Låt mig helhjärtat hålla dina bud,
så att jag aldrig behöver skämmas.
81 Jag förtärs av längtan efter din räddning,
och jag hoppas på ditt ord.
82 Mina ögon mattas av längtan efter ditt löfte.
Och jag frågar: ”När ska du trösta mig?”
83 Jag är som en vinsäck i rök,
men jag glömmer inte dina bud.
84 Hur få är inte din tjänares dagar!
När ska du döma dem som förföljer mig?
85 De oförskämda gräver gropar för mig,
de lyder inte din lag.
86 Alla dina bud är tillförlitliga.
Hjälp mig, för de förföljer mig med lögner!
87 De har nära nog utplånat mig från jorden,
och ändå har jag inte brutit mot dina stadgar.
88 Visa nåd mot mig och låt mig få leva,
så ska jag följa de bud som du gett.
89 Herre, ditt ord står fast
för evigt i himlen.
90 Din trofasthet består från generation till generation.
Du har skapat jorden, och den består.
91 Enligt dina beslut består den,
för allting tjänar dig.
92 Om inte din lag hade varit min glädje,
skulle jag ha gått under i mitt elände.
93 Jag tänker aldrig glömma dina stadgar,
för du ger mig liv genom dem.
94 Jag tillhör dig. Rädda mig,
för jag begrundar dina stadgar.
95 De gudlösa väntar på mig för att förgöra mig,
men jag ska tänka på dina befallningar.
96 Allt som jag sett har sin begränsning,
men för dina bud finns inga gränser.
Job återupprättas
Job svarar Herren
42 Då svarade Job Herren:
2 Jag vet att du kan göra vad du vill
och att dina planer inte kan omintetgöras.
3 Du frågade: ”Vem är denne som döljer mitt råd, med ord utan kunskap?”[a]
Ja, jag talade om saker som jag inte förstod,
sådant som var alltför underbart för mig.
4 Du sa: ”Lyssna!
Jag tänker ställa frågor som du får svara på.”[b]
5 Förut har jag bara hört talas om dig,
men nu har jag sett dig med egna ögon.
6 Jag tar tillbaka mitt,[c]
jag ångrar mig i stoft och aska.
Jobs vänner
7 Sedan Herren avslutat sitt tal till Job, sa han till Elifas från Teman:
”Jag är vred på dig och dina två vänner. Ni har inte talat sanning om mig, som min tjänare Job har gjort. 8 Ta nu sju ungtjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra ett brännoffer för er själva. Min tjänare Job ska då be för er. Jag ska lyssna på hans bön och inte dra ner er i skam för att ni inte har talat sanning om mig, som min tjänare Job har gjort.”
9 Elifas från Teman, Bildad från Shuach och Sofar från Naama gjorde som Herren hade befallt dem, och Herren lyssnade till Jobs bön.
Herren välsignar Job mer än tidigare
10 När Job bad för sina vänner gav Herren honom upprättelse och skänkte honom dubbelt så mycket mot vad han förut hade haft.
11 Sedan kom alla hans bröder och systrar och alla som hade känt honom tidigare och åt tillsammans med honom i hans hem. De visade medkänsla och tröstade honom efter alla bedrövelser som Herren hade låtit komma över honom, och var och en av dem gav honom ett stycke silver[d] och en guldring.
12 Herren välsignade de sista återstående åren av Jobs liv mer än hans första, så att han kom att få 14 000 får, 6 000 kameler, 1 000 par oxar och 1 000 åsneston.
13 Han fick också sju[e] söner och tre döttrar. 14 Den första dottern kallade han Jemima, den andra Kesia och den tredje gav han namnet Keren-Happuk[f]. 15 I hela landet fanns det inga kvinnor som var lika vackra som Jobs döttrar. Job gav dem arvsrätt tillsammans med deras bröder.
16 Job levde etthundrafyrtio år efter detta och fick se både barn och barnbarn i fyra led. 17 Sedan dog Job, gammal och mätt på att leva.
Paulus och Silas kastas i fängelse
16 När vi en dag var på väg till bönestället, mötte vi en slavflicka som var besatt av en spådomsande. Hon kunde spå och drog in mycket pengar åt sina ägare. 17 Flickan följde efter Paulus och oss andra och ropade: ”De här männen är den högsta Gudens tjänare och förkunnar för er vägen till räddning!”
18 Detta upprepades dagligen tills Paulus en dag blev så upprörd att han vände sig om och sa till anden: ”I Jesus Kristus namn befaller jag dig att fara ut ur henne!” Och genast lämnade anden henne.
19 Men när hennes ägare såg att de inte längre kunde tjäna pengar på henne, grep de Paulus och Silas och släpade dem inför stadens myndigheter på torget. 20 Man förde fram dem inför de romerska domarna och sa: ”De här judarna vänder upp och ner på hela staden. 21 De förespråkar seder som inte är tillåtna för oss som romerska medborgare att anta eller praktisera.”
22 Hela folkmassan började då angripa Paulus och Silas och domarna befallde att man skulle ta av dem kläderna och piska dem med spön. 23 De blev svårt slagna och efteråt kastades de i fängelse. Fångvaktaren fick order om att vakta dem mycket noga 24 och placerade dem i den innersta cellen där han låste fast deras ben i en trästock.
Jesus förklarar varför han måste dö
20 Bland dem som hade kommit till högtiden för att tillbe fanns det också några greker. 21 De kom till Filippos, han som var från Betsaida i Galileen, och sa: ”Herre, vi skulle vilja träffa Jesus.” 22 Filippos gick då och talade om detta för Andreas, och tillsammans gick de och berättade det för Jesus.
23 Men Jesus svarade dem: ”Den stund har nu kommit då Människosonen ska förhärligas. 24 Ja, sannerligen säger jag er: om ett vetekorn inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör ger det en stor skörd. 25 Den som älskar sitt liv ska förlora det, men den som hatar sitt liv här i världen, han ska bevara det och få evigt liv.
26 Om någon vill tjäna mig, ska han följa mig, och där jag är, där ska också min tjänare vara. Om någon tjänar mig, ska han bli ärad av min Fader.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.