Print Page Options
Previous Prev Day Next DayNext

Book of Common Prayer

Daily Old and New Testament readings based on the Book of Common Prayer.
Duration: 861 days
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)
Version
Psaltaren 38

Ångerpsalm; den ångerfulles bön

38 En psalm av David, till påminnelse[a].

Herre, straffa mig inte i din vrede,
    aga mig inte i din vredes glöd.
Dina pilar har genomborrat mig,
    din hand har kommit över mig.
Ingenting är helt i min kropp för din vredes skull,
    ingenting är friskt i min kropp för min synds skull.
Min skuld går mig över huvudet,
    som en börda, som är alltför tung för mig.

Mina sår stinker och är fyllda med var
    för min dumhets skull.
Jag går krokig och böjd,
    hela dagen går jag sörjande.
Mina höfter fylls av brinnande smärta,
    ingenting i min kropp är helt.
Jag är utan kraft, jag är helt krossad,
    jag klagar i mitt hjärtas ångest.

10 Herre, du vet allt jag längtar efter,
    varje suck ligger öppen för dig.
11 Mitt hjärta slår intensivt, min styrka avtar,
    och ljuset lämnar mina ögon.
12 Mina nära och kära håller sig undan mig för min plåga,
    mina närmaste håller sig på avstånd.
13 De som står efter mitt liv lägger ut snaror,
    de som vill skada mig talar om min undergång,
    hela dagarna tänker de ut onda planer.

14 Men jag är som en döv som ingenting hör,
    som en stum som inte kan öppna sin mun.
15 Jag är som en man som inte hör,
    som inte öppnar sin mun för att svara.
16 Men jag väntar på dig, Herre,
    du ska svara, Herre, min Gud.
17 Jag tänker: ”Låt dem inte få glädjas över mig,
    eller upphöja sig själva över mig när jag snavar.”

18 Jag är nära att falla,
    och min smärta är ständigt hos mig.
19 Jag bekänner min synd.
    Jag sörjer över min skuld.
20 Mina fiender är många och starka,
    många är de som hatar mig utan orsak.
21 De lönar gott med ont
    och angriper mig, därför att jag strävar efter det goda.

22 Överge mig inte, Herre!
    Var inte långt ifrån mig, min Gud!
23 Skynda dig att hjälpa mig,
    Herre, du min räddning!

Psaltaren 119:25-48

25 Jag är nertryckt i stoftet.
    Håll mig vid liv genom ditt ord.
26 Jag berättade för dig om mina vägar, och du svarade mig.
    Lär mig dina bud.
27 Låt mig förstå den väg du befallt,
    så kan jag begrunda dina under.
28 Jag gråter i min bedrövelse.
    Res mig upp, så som du lovat.
29 Håll mig borta från lögnens väg,
    och ge mig i nåd din lag.
30 Jag har valt sanningens väg,
    rättat mig efter dina beslut.
31 Jag håller fast vid dina bud och lagar.
    Herre, svik mig inte!
32 Jag vill löpa den väg som dina bud visar,
    för du har ökat min insikt.

33 Lär mig, Herre, dina budords väg,
    och jag ska följa den ända till slutet.
34 Ge mig förstånd,
    så att jag lyder och helhjärtat håller din lag.
35 Led mina steg efter dina bud,
    för den vägen går jag med glädje.
36 Bevara mitt sinne i dina bud
    så att jag inte strävar efter egen vinning.
37 Vänd bort min blick från det som är värdelöst,
    och bevara mitt liv på dina vägar.
38 Håll dina löften till din tjänare,
    så att jag ständigt fruktar dig.
39 Ta bort vanäran som skrämmer mig,
    för alla dina beslut är goda.
40 Jag längtar efter dina stadgar.
    Bevara mitt liv i din rättfärdighet.

41 Herre, låt din nåd komma till mig,
    den räddning du har talat om,
42 så att jag kan svara dem som hånar mig,
    för jag litar på det som du sagt.
43 Ryck inte bort sanningens ord från mig,
    för jag sätter mitt hopp till dina beslut.
44 Jag vill alltid lyda din lag,
    från evighet till evighet.
45 Då kan jag leva i frihet,
    för jag begrundar dina stadgar.
46 Jag ska tala om dina befallningar för kungar
    utan att behöva skämmas.
47 Jag gläder mig över dina bud,
    som jag älskar.
48 Jag sträcker mina händer mot dina bud, som jag älskar.
    Jag tänker på dina budord.

Job 12:1

Job svarar Sofar

12 Job svarade:

Job 14

Job ifrågasätter Guds handlande

14 Människan, av kvinna född,
    lever ett kort liv, fyllt av bekymmer.
Hon växer som en blomma, vissnar
    och försvinner som en flyende skugga.
Och en sådan stirrar du på
    och kräver räkenskap av!
Vem kan begära renhet av en som är oren?
    Ingen![a]
Du har ju bestämt människans dagar
    och antal månader,
satt en gräns för hennes liv som hon inte kan överskrida.
    Vänd då bort din blick från henne,
låt henne vara ifred
    och unna henne lite ro
innan hennes dagar är över som en daglönares!

Det finns alltid hopp för ett träd.
    Om det blir nerhugget,
kan det växa upp igen och skjuta nya skott.
    Även om dess rötter åldras i jorden
och dess stubbe tynar bort,
    kan det spira igen och skjuta skott som en ung planta
        så fort det får en aning vatten.
10 Men när en människa dör,
    när hon ger upp andan och blir liggande – 
var är hon då?
11     Som vattnet försvinner från havet,
och som en flod sinar och torkar ut,
12     så lägger sig en människa ner
och reser sig inte
    förrän himlarna inte längre finns till.
Hon väcks inte upp ur sin sömn.

13 Om du ändå ville gömma mig i dödsriket
    och dölja mig tills din vrede har gått över,
bestämma en tid då du vill komma ihåg mig igen!
14     Om en människa dör, kan hon då få liv igen?
Då skulle jag hålla ut i min trältjänsts dagar,
    fram till dess att min avlösning kom.
15 Då skulle du kalla på mig,
    och jag skulle svara.
Du skulle längta efter den du skapat.
16     Du räknar mina steg,
men inte mina synder.
17     Mina överträdelser ligger förseglade i en pung,
och du täcker över min synd.

18 Bergen vittrar sönder och rasar,
    klippan förflyttar sig från sin plats.
19 Så som vattnet mal stenen till sand
    och vattenströmmarna sköljer bort jorden,
    så utplånar du människans hopp.
20 Du slår ner henne för alltid,
    och hon försvinner från scenen.
Du förändrar hennes utseende,
    och sedan skickar du bort henne.
21 Om hennes söner blir hedrade
    får hon aldrig veta,
om de blir ringa
    ser hon det inte.
22 Hon känner bara smärtan i sin egen kropp
    och sorgen i sin själ.

Apostlagärningarna 12:18-25

18 När morgonen kom, blev det stor uppståndelse bland soldaterna i fängelset. Ingen kunde fatta vad som hade hänt med Petrus. 19 Och när Herodes skickade efter Petrus och inte fick tag i honom, ställde han till med förhör bland vakterna och beordrade att de skulle föras bort.

Efter detta lämnade Herodes Judeen och for till Caesarea och stannade där.

Herodes död

20 Invånarna i Tyros och Sidon[a] som var beroende av Herodes land för sin matförsörjning hade gjort Herodes vred. De skickade därför en gemensam delegation till Herodes för att be om fred då de lyckats få över kungens kammarherre Blastos på sin sida.

21 På den bestämda dagen tog sedan Herodes på sig den kungliga manteln, satte sig på tribunen och talade till dem. 22 Folket ropade: ”Det är en gud som talar och inte en människa!” 23 Men i samma ögonblick slog en ängel från Herren honom, eftersom han inte gav Gud äran och han blev uppäten av maskar och dog.

Barnabas och Saul sänds ut från Antiochia

24 Men Guds ord spreds allt mer och gav tillväxt.

25 Och sedan Barnabas och Saul hade fullgjort sitt uppdrag i Jerusalem, återvände de till Antiochia och tog med sig Johannes som kallades Markus.

Johannes 8:47-59

47 Men den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud.”

Jesus och Abraham

48 Judarna svarade: ”Du är inget annat än en samarier[a] som är besatt av en ond ande!”

49 Men Jesus svarade: ”Nej, jag är inte besatt. Jag ärar min Fader, men ni hånar mig. 50 Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker, och det är han som dömer. 51 Ja, sannerligen säger jag er: den som håller mitt ord ska aldrig i evighet dö.”

52 Då sa judarna: ”Nu vet vi att du är besatt av en ond ande. Abraham dog, så också profeterna. Och så säger du att den som håller ditt ord aldrig i evighet ska dö! 53 Du menar alltså att du är större än vår förfader Abraham? Han dog, så också profeterna. Vem tror du att du är?” 54 Då svarade Jesus: ”Om jag förhärligar mig själv, så betyder min härlighet ingenting. Men det är min Fader som förhärligar mig, han som ni påstår är er Gud. 55 Ändå känner ni honom inte, men jag känner honom. Om jag sa att jag inte känner honom, skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och håller hans ord. 56 Er far Abraham gladde sig åt att få se min dag. Och han fick se den och blev glad.”

57 Judarna sa: ”Du är inte ens femtio år, hur skulle du ha kunnat se Abraham?”

58 Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag er: jag är[b] – redan innan Abraham ens var född.”

59 Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus försvann därifrån och lämnade templet.

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.