Book of Common Prayer
Herren är ärans kung
24 En psalm av David.
Jorden tillhör Herren och allt som finns där,
världen och alla som bor i den.
2 Han är den som lagt dess grund på haven,
fäst den på strömmande vatten.
3 Vem får gå upp på Herrens berg?
Vem får ställa sig på hans heliga plats?
4 Den som har skuldfria händer och ett rent hjärta,
den som inte vänder sig till meningslösa gudar,[a]
den som aldrig svär falskt.
5 Han får välsignelse av Herren,
rättfärdighet från sin frälsnings Gud.
6 Sådant är det släkte
som söker dig, Jakobs Gud.[b] Séla
7 Slå upp er, ni portar,
höj er, ni eviga dörrar,
och låt härlighetens kung stiga in!
8 Vem är härlighetens kung?
Det är Herren,
stark och mäktig, oslagbar i strid.
9 Slå upp er, ni portar,
höj er, ni eviga dörrar,
och låt härlighetens kung stiga in!
10 Vem är denne härlighetens kung?
Härskarornas Herre,
han är härlighetens kung. Séla
Herrens ära och makt
29 En psalm av David.
Ge Herren, ni Guds söner,
ge Herren ära och makt!
2 Ära honom för hans härliga namn!
Böj er inför Herren i helig skrud[a].
3 Herrens röst hörs över vattnen,
Gud, den upphöjde, dundrar.
Herrens röst hörs över de stora vattnen.
4 Herrens röst är väldig,
Herrens röst är praktfull.
5 Herrens röst knäcker cedrar,
Herren knäcker Libanons cedrar.
6 Han får Libanon att hoppa som en kalv
och Sirjon som en vildoxe.
7 Herrens röst slår med ljungande blixtar.
8 Herrens röst skakar öknen,
Herren skakar Kadeshöknen.
9 Herrens röst får hindarna att kalva,
den klär av träden i skogarna.
Allting i hans tempel ropar: ”Ära!”
10 Herren satt på sin tron vid syndafloden,
Herren sitter på sin tron för evigt.
11 Herren ger sitt folk styrka.
Herren välsignar sitt folk med frid.
Guds storhet och makt och människans ställning i skapelsen
8 För körledaren, enligt gittit.[a] En psalm av David.
2 Herre, vår Herre,
hur majestätiskt är inte ditt namn över hela jorden!
Din härlighet når högre än alla himlar!
3 Ut ur munnarna på barn och spädbarn har du instiftat makt
för att tysta ovännen och hämnaren.[b]
4 När jag ser din himmel, dina fingrars verk,
månen och stjärnorna, som du har satt där uppe,
5 vad är då en människa, att du tänker på henne,
en människoson[c], att du lägger märke till honom?
6 Du gjorde honom lite lägre än Gud[d]
och krönte honom med härlighet och ära.
7 Du satte honom att härska över allt du har skapat,
du lade allt under hans fötter,
8 får, oxar, vilda djur,
9 himlens fåglar, havets fiskar
och allt som vandrar på havets stigar.
10 Herre, vår Herre,
hur majestätiskt är inte ditt namn över hela jorden!
Glädjen över Guds tempel
84 För körledaren, till gittit. Av Korachs ättlingar, en psalm.
2 Hur ljuvliga är inte dina boningar,
härskarornas Herre!
3 Jag längtar innerligen till Herrens gårdar.
Med kropp och själ jublar jag inför dig,
du den levande Guden.
4 Även sparven har funnit ett hem och svalan ett bo åt sig
där den kan lägga sina ungar:
dina altaren, härskarornas Herre,
min kung och min Gud!
5 Lyckliga är de som kan bo i ditt hus
och alltid sjunga lovsånger till dig. Séla
6 Lyckliga är de som har sin styrka i dig,
de som lagt pilgrimsvandringen på sitt hjärta.
7 När de vandrar genom Bakaträdens dal
blir den fylld av källor,
och höstregnet täcker den med välsignelser.[a]
8 De går från styrka till styrka
tills de står inför Gud på Sion.
9 Herre, härskarornas Gud, hör min bön!
Lyssna, Jakobs Gud! Séla
10 Gud, se vår sköld
och ge akt på din smorde.
11 En enda dag i dina förgårdar
är bättre än tusen andra dagar.
Jag vill hellre stå vid tröskeln till min Guds hus
än uppehålla mig i de gudlösas tält.
12 Herren Gud är sol och sköld.
Herren ger nåd och ära.
Han undanhåller inget gott från dem
som lever ostraffligt.
13 Härskarornas Herre,
lycklig är den som förtröstar på dig!
Förbundet mellan Herren och Israel förnyas
24 Josua samlade alla Israels stammar i Shekem tillsammans med alla äldste, ledare, domare och förmän och de kom och ställde sig inför Gud. 2 Där höll Josua följande tal till dem:
”Så säger Herren, Israels Gud: ’Era förfäder, Terach, Abrahams och Nachors far, bodde för länge sedan öster om floden Eufrat och tillbad andra gudar. 3 Men jag kallade er far Abraham bort från landet på andra sidan floden och ledde honom in i Kanaans land där han sedan flyttade omkring. Jag gav honom många ättlingar. Jag gav honom Isak 4 och till Isak gav jag Jakob och Esau. Jag lät Esau få bosätta sig i Seirs bergsbygd, medan Jakob och hans släkt begav sig till Egypten.
5 Jag sände Mose och Aron och lät mina plågor drabba Egypten. Därefter ledde jag ut er därifrån. 6 Men när jag förde era förfäder ut ur Egypten och ni kom till Sävhavet, kom egypterna efter dem med hästar och vagnar och vagnskämpar ut i Sävhavet. 7 Då ropade de till Herren och han lät ett mörker komma mellan dem och egypterna och lät havet vända tillbaka över egypterna, så att de alla drunknade. Ni såg själva vad jag gjorde med egypterna. Sedan bodde ni i öknen under en lång tid.
8 Därefter förde jag er in i amoréernas land på andra sidan Jordan. De stred mot er, men jag gav dem i ert våld så att ni intog deras land och jag förgjorde dem åt er. 9 Sedan började kung Balak från Moab att kriga mot Israel.[a] Han skickade efter Bileam, Beors son, för att han skulle förbanna er, 10 men jag lyssnade inte på honom. Istället fick jag honom att välsigna er och så räddades ni undan kung Balak.
11 Ni gick därefter över floden Jordan och kom till Jeriko. Männen i staden stred mot er och det gjorde också amoréerna, perisséerna, kanaanéerna, hettiterna, girgashéerna, hivéerna och jevuséerna. Men jag gav dem alla i ert våld. 12 Jag sände missmod[b] framför er för att fördriva amoréernas båda kungar och deras folk. Det var inte era svärd eller bågar som gav er segern. 13 Jag gav er ett land som ni inte hade kämpat för och städer som ni inte hade byggt upp, de städer där ni nu bor. Jag gav er vingårdar och olivplanteringar som ni inte hade planterat och som ni nu fick äta av.’
14 Ni ska därför frukta Herren och tjäna honom troget och uppriktigt! Gör er en gång för alla av med de avgudar som era förfäder tillbad när de bodde på andra sidan floden Eufrat och i Egypten. Tjäna Herren! 15 Men om ni inte vill tjäna Herren, bestäm då idag vem ni vill tjäna. Vill ni välja de gudar som era förfäder tillbad på andra sidan Eufrat eller kanske de amoreiska gudarna här i landet? Jag och min släkt tänker i alla fall tjäna Herren.”
23 De kom därför överens om att träffas en annan dag och vid det tillfället samlades ännu fler människor där Paulus bodde. Han började tidigt på morgonen och höll på ända till kvällen med att vittna och undervisa om Guds rike och han försökte med hjälp av Moses lag och profeterna övertyga dem om Jesus.
24 Några av dem blev övertygade av vad han sa men andra trodde inte. 25 Efter en häftig diskussion skildes de sedan åt och Paulus skickade med dem ett sista ord:
”Den heliga Anden hade rätt när han talade genom profeten Jesaja till era förfäder:
26 ’Gå och säg till det här folket:
”Ni lyssnar och lyssnar men fattar inget.
Ni tittar och tittar men ser inget.”
27 Det här folkets hjärta är hårt.
Deras hörsel är avtrubbad,
så att de inte kan höra,
och de har slutit sina ögon,
så att de inte kan se med sina ögon eller höra med sina öron.
Därför kan de inte förstå i sitt hjärta
och inte vända om och bli botade av mig.’[a]
28 Ni måste därför ha klart för er att Gud nu också vill rädda andra folk än judar. Och de kommer att lyssna.”[b]
30 Paulus bodde sedan i hela två år i det hus han hade hyrt. Han tog emot alla som kom på besök 31 och förkunnade Guds rike och undervisade frimodigt om Herren Jesus Kristus och ingen försökte hindra honom.
Jesus lärjungar plockar ax på sabbaten
(Matt 12:1-8; Luk 6:1-5)
23 En gång när det var sabbat gick Jesus och hans lärjungar genom några sädesfält, och medan de gick ryckte hans lärjungar av ax.
24 Fariseerna sa då till Jesus: ”Varför gör de så där? Det där är ju inte tillåtet på sabbaten.”
25 Men Jesus svarade dem: ”Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga och inte hade något att äta?[a] 26 Han gick in i Guds hus – då var Evjatar överstepräst – och åt av skådebröden som bara prästerna får äta och delade med sig till de andra.” 27 Sedan sa Jesus till dem: ”Sabbaten blev till för människans skull, och inte människan för sabbatens skull. 28 Därför är Människosonen också Herre över sabbaten.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.