Book of Common Prayer
En bön om nåd, ledning och förlåtelse
25 Av David.
Till dig, Herre, sätter jag mitt hopp,[a]
2 du min Gud, på dig förtröstar jag.
Låt mig inte komma på skam,
och låt inte mina fiender triumfera över mig.
3 Ingen som hoppas på dig behöver någonsin skämmas.
Men de som utan orsak handlar svekfullt ska stå där med sin skam.
4 Herre, visa mig dina vägar,
lär mig dina stigar!
5 Led mig i din sanning och undervisa mig,
du min frälsnings Gud.
Jag hoppas på dig, alltid.
6 Herre, tänk på din barmhärtighet
och nåd som du alltid har visat.
7 Tänk inte på min ungdoms synder,
mina överträdelser,
utan kom ihåg mig i din nåd,
tänk på mig i din godhet, Herre.
8 Herren är god och rättsinnig,
därför visar han syndarna vägen.
9 Han vägleder de ödmjuka rätt,
han undervisar de ödmjuka om sin väg.
10 Alla Herrens vägar är nåd och trofasthet
för dem som håller hans förbund och befallningar.
11 Herre, för ditt namns skull,
förlåt min synd, för den är stor.
12 Vem det än är som fruktar Herren,
honom låter Herren veta vilken väg han ska välja.
13 Han får leva ett gott liv,
och hans barn ska ärva landet.
14 Herren har förtroende för dem som fruktar honom,
och de får insyn i hans förbund.
15 Jag ser alltid upp till Herren,
för han frigör min fot ur nätet.
16 Vänd dig till mig, var nådig mot mig,
för jag är ensam och nertyngd.
17 Min ångest blir allt värre.
Befria mig från min nöd!
18 Se hur jag lider och vilket elände jag har!
Förlåt mig alla mina synder!
19 Se hur många fiender jag har
och hur våldsamt de hatar mig!
20 Bevara mitt liv och rädda mig!
Låt mig inte komma på skam,
för jag tar min tillflykt till dig.
21 Låt oskuld och uppriktighet bevara mig,
för mitt hopp står till dig.
22 O, Gud, befria Israel från all dess nöd!
Tacksägelse över segern
9 För körledaren, till mutlabbén[a]. En psalm av David.[b]
2 Herre, jag vill prisa dig av allt mitt hjärta
och berätta om alla dina under.
3 Jag vill vara glad och jubla i dig.
Jag vill lovsjunga ditt namn,
du den Högste.
4 Mina fiender drar sig tillbaka,
vacklar och förgås inför dig.
5 Du har försvarat min rätt och min sak,
du har satt dig på tronen
som en rättfärdig domare.
6 Du har tillrättavisat folken
och gjort slut på de ogudaktiga
och utplånat deras namn för all framtid.
7 Fienden är borta, utplånad för evigt.
Du ödelade städerna,
man ska inte ens komma ihåg dem.
8 Men Herren regerar för all framtid.
Han har ställt fram sin tron för att döma.
9 Han dömer världen i rättfärdighet,
han härskar över folken med rättvisa.
10 Herren är en tillflykt för de förtryckta,
en borg i nödens tid.
11 De som känner dig vid ditt namn,
förtröstar på dig, Herre,
för du överger inte dem som söker dig.
12 Lovsjung Herren,
honom som bor på Sion!
Berätta för folken vad han har gjort!
13 Han som hämnas blodsdåd kommer ihåg,
han glömmer inte de förtrycktas klagan.
14 Herre, var nådig mot mig,
se hur jag får lida för dem som hatar mig,
du som kan lyfta mig upp från dödens portar,
15 så att jag kan lovprisa dig i dotter Sions[c] portar
och glädjas över din räddning.
16 Folken faller själva i den grop de grävt,
och deras egen fot fastnar i det nät de lagt ut.
17 Herren gör sig känd,
han skipar rätt.
Den gudlöse snärjs i sina egna gärningar.
Higgajón[d]. Sélah
18 De gudlösa ska återvända till dödsriket,
alla folk som har glömt Gud.
19 Den fattige ska inte vara glömd för alltid,
inte heller är de förtrycktas hopp borta för evigt.
20 Stå upp, Herre! Låt inte människor få makten!
Låt folken bli dömda inför dig!
21 Låt skräcken komma över dem, Herre!
Låt folken veta att de är bara människor! Séla
Ett rättfärdigt liv
15 En psalm av David.
Herre, vem får bo i ditt tält?
Vem får vistas uppe på ditt heliga berg?
2 Den som lever ett oklanderligt liv,
gör det som är rättfärdigt
och talar sanning av hjärtat,
3 den som inte förtalar andra,
den som inte skadar sin granne
eller vanärar sin medmänniska,
4 den som föraktar den förkastlige
men ärar dem som fruktar Herren,
den som håller sin ed även om det skulle skada honom,
5 den som inte lånar ut pengar mot ränta
och vägrar att ta emot mutor för att fälla en oskyldig.
Den som gör så kommer aldrig att vackla.
Salomos ordspråk
(10:1—22:16)
10 Salomos ordspråk.
En vis son är sin fars glädje
men en dåraktig sin mors sorg.
2 Det man skaffat sig på orätt sätt för inget gott med sig,
men rättfärdighet räddar från döden.
3 Herren låter inte den rättfärdige hungra,
inte heller låter han den onde få det han vill ha.
4 Lata händer gör människan fattig,
men flitiga händer för med sig rikedom.
5 En vis son skördar på sommaren,
men en vanartad sover under skördetiden.
6 Välsignelser kröner den rättfärdige,
men från den ondes mun flödar våld.
7 Den rättfärdiges minne är en välsignelse,
men den ondes namn multnar bort.
8 Den vise tar till sig förmaningar,
den som pratar strunt går det illa för.
9 En människa med integritet vandrar i trygghet,
men den som går på orätta vägar råkar illa ut.
10 Ett listigt blinkande med ögonen sårar andra,
pladder och tomt prat slutar i olycka.[a]
11 Den rättfärdiges ord är en källa till liv,
men från de ondas mun kommer våld.
12 Hat underblåser gräl,
men kärleken skyler alla brister.
Hälsning
1 Från Paulus, som är apostel[a] åt Kristus[b] Jesus på uppdrag av Gud, vår Frälsare, och Kristus Jesus, vårt hopp.
2 Till Timotheos, hans äkta barn i tron.
Nåd, barmhärtighet och frid från Gud Fadern och Kristus Jesus, vår Herre.
Varning för falska läror
3 Jag vill att du stannar i Efesos, så som jag bad dig innan jag reste till Makedonien. Vissa personer i Efesos sprider nämligen falska läror, och jag vill att du förmanar dem så att de slutar med detta 4 och inte fortsätter att forska i myter och ändlösa släktlistor. Sådant leder bara till oenighet och främjar inte Guds plan, som verkar genom tron. 5 Målet för dina förmaningar ska vara kärlek från ett rent hjärta, ett gott samvete och en uppriktig tro. 6 Vissa har helt lämnat detta och ägnar sig åt att tala om meningslösheter. 7 De vill bli lärare i lagen, men förstår inte vad de själva säger eller vad de med en sådan självsäkerhet talar om.
8 Vi vet att lagen är god, om den bara används rätt. 9 Vi vet ju att den inte finns till för de rättfärdiga, utan för dem som struntar i den och bryter mot den, för ogudaktiga och syndiga människor, för oheliga och gudlösa, för sådana som slår sin far och mor, för mördare,[c] 10 för dem som lever i sexuell omoral eller homosexualitet, för kidnappare, för dem som ljuger eller vittnar falskt, och för alla andra som gör sådant som strider mot den sunda läran. 11 Så är det i enlighet med evangeliet om den välsignade Gudens härlighet, det budskapet som har anförtrotts åt mig.
Paulus tackar Jesus för hans kärlek och förlåtelse
12 Jag tackar Kristus Jesus, vår Herre, som har gett mig kraft, för att han ansåg mig värd förtroendet att bli hans tjänare, 13 trots att jag tidigare hånade honom och var en våldsam förföljare. Men han förbarmade sig över mig, eftersom jag agerade i okunnighet och otro. 14 Vår Herres nåd var överflödande, med tro och kärlek i Kristus Jesus.
15 Detta budskap är tillförlitligt och i sin helhet värt att ta emot. Kristus Jesus kom ju hit till världen för att rädda syndare, och bland dem är jag den störste. 16 Men jag fick förbarmande, för att Kristus skulle visa vilket oändligt tålamod han har med mig och göra mig till en förebild för dem som kommer till tro på honom och får evigt liv. 17 Äran och härligheten tillhör evighetens Kung, den oförgänglige, den osynlige, den som ensam är Gud, i all evighet! Amen.
Jesus beskylls för att vara i förbund med djävulen
(Mark 3:22-29; Luk 11:14-23; 12:10)
22 Sedan förde man till honom en besatt man som var både blind och stum. Och Jesus botade honom, så att han kunde tala och se. 23 Folk blev alldeles häpna, och sa: ”Kanske denne ändå är Davids Son?” 24 Men när fariseerna fick höra det, sa de: ”Han driver säkert ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas härskare.”
25 Jesus, som förstod vad fariseerna tänkte, sa då till dem: ”Ett rike där man strider mot varandra går under, och en stad eller en familj där man strider mot varandra upphör snart att existera. 26 Om nu Satan driver ut Satan, då är han ju kluven och strider mot sig själv. Då kan väl inte hans rike bestå? 27 Och om jag driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul, med vilken kraft driver då era egna anhängare ut dem? De ska därför bli era domare. 28 Men om det är med Guds Ande jag driver ut de onda andarna, då har ju Guds rike kommit till er. 29 Hur kan någon gå in i en stark mans hus och plundra honom på vad han äger, om han inte först binder honom? Sedan kan man plundra hans hus. 30 Den som inte är för mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.
31 Därför säger jag er: all synd och hädelse kan förlåtas, utom hädelse mot Anden, den är oförlåtlig. 32 Den som säger något mot Människosonen kan få förlåtelse, men den som säger något mot den heliga Anden, kommer aldrig att bli förlåten, vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande.[a]
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.