Book of Common Prayer
Vilken Gud vi har
Den här sången skrevs av David när Herren hade befriat honom från Saul och från många fiender.1-2 Herre, vad jag älskar dig, för du har gjort mig stark!
3 Herren är min borg, och i den är jag trygg. Ingen kan förfölja mig in i den och döda mig. Herren är min klippa, där jag kan gömma mig. Han är min Frälsare, ett berg där ingen kan nå mig, ett torn där jag är säker. Han är min sköld, min kraft och min styrka.
4 När jag ropar till honom om hjälp, då vet jag att han räddar mig från alla mina fiender. Därför prisar jag dig, Herre!
5 Döden band mig, och en flod av ogudaktighet sköljde över mig.
6 Fångad och till synes hjälplös kämpade jag för att komma loss ur dödens grepp.
7 I min förtvivlan ropade jag till Herren om hjälp, och han hörde mig i sitt tempel. Mitt nödrop nådde hans öron.
8 Då darrade jorden, och bergen bävade för Herren var vred och upprörd.
9 Rök vällde fram ur hans näsborrar och ur hans mun sprutade ut flammande eldslågor och glödande kol.
10 Tjocka, mörka moln sänkte sig ner till jorden och Herren kom ner i dem.
11 Han satt på keruberna, och med vindens vingar skyndade han sig snabbt till min hjälp.
12 Han svepte in sig i mörker och dolde sin närvaro i tjocka regnmoln.
13 Plötsligt syntes hans närvaros ljus genom molnen. Det blixtrade och kraftiga hagel föll.
14 Herren dundrade i himlen. Gud, som är över alla gudar, lät sin stämma höras. Och vilka hagelstormar och vilken eld!
15 Han sköt sina fruktade pilar och jagade alla fiender på flykten.
16 Herre, på din befallning blev havet torrlagt, och jordens grund blev synlig.
17 Från himlen sträckte han ner sin hand och drog mig upp ur det djupa vattnet. Han hjälpte mig ur mina svårigheter.
18 Han räddade mig från dessa fiender, som hatar mig. Jag var ju fullständigt hjälplös i deras händer.
19 De anföll mig just den dag då jag var som svagast, men Herren beskyddade mig.
20 Han ledde mig till en plats där jag kunde vara trygg, för han är glad över mig.
21 Eftersom jag hade handlat rätt och var oskyldig belönade Herren mig.
22 Jag har följt hans befallningar och hans bud. Jag har inte vänt mig bort från honom.
23 Jag har noga hållit alla hans lagar och har inte förkastat en enda av dem.
24 Jag har gjort mitt bästa för att hålla dem alla och aktat mig för att göra det som är orätt.
25 Därför har Herren välsignat mig. Jag har gjort vad som är rätt, och han vet att jag är oskyldig.
26 Herre, du är barmhärtig mot dem som är barmhärtiga! Du straffar inte dem som flyr från det som är ont.
27 Du välsignar de ärliga, men du tolererar inte att någon lämnar dina vägar.
28 Du hjälper dem som vill bli hjälpta och inte överskattar sig själva, men du fördömer de stolta och överlägsna.
29 Du är mitt ljus! Herren, min Gud, har förvandlat mörkret till ljus.
30 Med din kraft kan jag nu ta mig över vilka murar som helst och anfalla vilken fiende som helst.
31 Vilken Gud han är! Fullkomlig i allt! Alla hans löften visar sig vara sanna. Han är den sköld som alla kan skydda sig bakom.
32 För vem är Herre utom vår Gud? Finns det någon förutom honom, som är fast som en klippa?
33 Han ger mig kraft och skyddar mig vart jag än går.
34 Han gör mig säker på foten, ja, jag är som en bergsget på klipphyllorna. Han leder mig tryggt längs bergskanten.
35 Han lär mig att bruka mitt vapen och visar mig hur jag ska spänna bågen!
36 Du har gett mig din frälsning som min sköld. Herre, din högra hand håller mig upprätt. Din mildhet har gjort mig stor.
37 Du har gett mig fast mark under fötterna, så att jag aldrig behöver snava.
38 Jag jagade mina fiender, och hann upp dem, och jag vände mig inte om förrän alla hade besegrats.
39 Med all kraft slog jag dem till marken, så att de inte kunde resa sig. Jag satte min fot på deras halsar.
40 Du utrustade mig med starka vapen för striden. Mina fiender förlorade modet och föll besegrade framför mina fötter.
41 Du fick dem att vända om och fly. Jag slog ihjäl alla som hatade mig.
42 De ropade på hjälp, men ingen vågade komma och rädda dem. De ropade på Herren, men han vägrade att svara dem.
43 Då krossade jag dem, och som dammkorn virvlade de bort med vinden. Jag kastade bort dem som sopor från gatan.
44-46 Du lät mig segra i varje strid, och folken kom och tjänade mig. Även främlingar kom och bugade sig för mig, och när jag talade till dem lydde de mina ord. Darrande kom de från sina befästningar.
47 Herren lever! Prisa honom, som är min fasta klippa, honom som beskyddar mig!
48 Han är den Gud som hämnas dem som skadar mig, och han besegrar folken inför mig.
49 Han räddar mig undan mina fiender. Han låter dem inte få tag på mig, utan skyddar mig från dessa våldsmän.
50 Herre, för detta vill jag prisa dig bland folken!
51 Många gånger har du på ett märkligt sätt räddat mig, jag som är den kung som du har tillsatt. Du har varit kärleksfull och god mot mig, och det kommer du också att vara mot mina ättlingar.
Vishet beskyddar från omoral
7 Följ mitt råd, min son! Glöm under inga omständigheter bort det och håll dig till det.
2 Lyd mig, så får du leva! Skydda mina ord som dina dyrbaraste tillhörigheter.
3 Tänk på dem och bevara dem också i ditt innersta.
4 Älska visheten som en fästmö. Gör henne till en kär medlem i familjen.
5 Det ska hålla dig borta från andra kvinnor som försöker att få dig att lyssna till deras förföriska ord.
6 En gång tittade jag ut genom fönstret i mitt hus
7 och bland de unga männen såg jag särskilt en, som fullständigt saknade förstånd.
8-9 Vid skymningen gick han längs gatan och kom till en prostituerads hus.
10 Hennes klädsel var utmanande, och hon var säker på att nå sina syften.
11-12 Hennes förslag var fräcka och skamlösa. Man ser henne nästan varje dag på gatorna och torgen, där hon står i gathörnen och försöker övertala männen att bli hennes älskare.
13 Hon lade armarna om honom, kysste honom och sa med ett inställsamt ögonkast:
14 Idag har jag gett Gud ett tackoffer, och det finns kött över.
15 Därför har jag gått ut för att leta efter dig, och äntligen har jag hittat dig.
16-17 Min säng är bäddad med sköna lakan av färgat linne från Egypten, och de doftar av myrra, aloe och kanel.
18 Kom, så älskar vi hela natten!
19 Min man är på resa och är inte hemma.
20 Han tog mycket pengar med sig, och han kommer inte tillbaka än på ett tag.
21 Hon förförde honom alltså med sitt smickrande prat tills han gav efter. Han kunde inte motstå henne.
22 Han följde efter henne, som en oxe som går för att slaktas. Han var som en hjort som fastnat i en fälla
23 och väntar på att dödas av en pil genom hjärtat. Han var som en fågel som fastnat i ett nät, utan att veta vilket öde som väntar.
24 Lyssna till mina varningar, ni unga män, och lyssna inte bara, utan lyd också!
25 Ge inte efter för era begär! Låt er inte förföras av sådana kvinnor. Gå inte nära dem! Håll er borta från dem.
26 De har nämligen fått många män på fall, och antalet som fallit offer för dem är för stort för att kunna räknas.
27 Deras hus står vid avgrundens brant, och alla som hittar dit drar de med sig i döden.
13 Jag har skrivit detta till er som tror på Guds Son, för att ni ska veta att ni har evigt liv.
14 Vi litar naturligtvis på att Gud lyssnar på oss, när vi ber honom om något som överensstämmer med hans vilja.
15 Om vi vet att han hör oss, vad det än gäller, då vet vi också att vi redan har fått vad vi har bett om.
16 Om ni ser en kristen synda på ett sätt som inte leder till döden, så ska ni be Gud förlåta honom. Gud kommer att ge honom livet - bara han inte har begått den synd som leder till döden. Om han har gjort det så tjänar det inget till att man ber för honom.
17 Varje felaktig handling är naturligtvis synd. Jag talar inte om vanliga synder. Jag talar om den som leder till döden.
18 Ingen som har blivit medlem av Guds familj fortsätter att synda, för Kristus, Guds Son, skyddar honom, och djävulen kan inte röra honom.
19 Vi vet att vi är Guds barn och att resten av världen runt omkring oss är under Satans makt och inflytande.
20 Vi vet också att Kristus, Guds Son, har kommit för att hjälpa oss att förstå så att vi kan lära känna den sanne Guden. Nu är vi i Gud eftersom vi är i Jesus Kristus, hans Son, som är den ende sanne Guden och han är evigt liv.
21 Kära barn, håll er borta från allt som kan ta Guds plats i era hjärtan.HälsningarJohannes
25 Och Jesus bad denna bön: Käre Far, du som är Herre över himlen och jorden, jag tackar dig för att du gömmer sanningen för dem som tror att de är kloka, men du visar den för dem som är som barn.
26 Ja, Far, så har du bestämt.
27 Min Far har lagt allt i mina händer. Bara Fadern känner Sonen, och Fadern är känd bara av Sonen och de människor som lär känna Fadern genom Sonen.
28 Kom till mig så ska jag ge vila åt alla er som arbetar hårt och stapplar under tunga bördor.
29-30 Gå in under mina villkor och låt mig undervisa er! Jag är mild och ödmjuk. Hos mig finner ni det som ger ert liv ro och vila, och jag tvingar inga tunga bördor på er.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®