Print Page Options
Previous Prev Day Next DayNext

Book of Common Prayer

Daily Old and New Testament readings based on the Book of Common Prayer.
Duration: 861 days
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)
Version
Psaltaren 18

Kungens tacksägelse

(2 Sam 22:1-51)

18 För körledaren. Av Herrens tjänare David, som sjöng denna sång till Herren, när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och från Sauls våld.

Herre, vad jag älskar dig, du min styrka!

Herren är min klippa,
    han är min borg, min räddare.
Han är min Gud, min tillflykts klippa.
    Han är min sköld och min frälsnings horn[a], mitt värn.
När jag ropar till Herren,
    han som är värd allt pris,
    räddar han mig från alla mina fiender.
Dödens snaror omgav mig,
    fördärvets strömmar sköljde över mig.
Dödsrikets band omgav mig,
    dödens snaror föll över mig.
I min förtvivlan vädjade jag till Herren,
    ropade till min Gud, och han hörde mig i sitt tempel.
    Mitt rop nådde hans öron.

Då darrade jorden och bävade,
    bergens grundvalar skakade.
    De skälvde, för han var vred.
Rök vällde fram ur hans näsborrar
    och eldslågor slog ut från hans mun.
    Han sprutade glöd.
10 Han sänkte ner himlen
    och kom ner med mörka moln under sina fötter.
11 Han red på en kerub och flög,
    med vindens vingar svävade han fram.
12 Han dolde sig inne i mörkrets tält som omslöt honom:
    mörka vatten, tjocka regnmoln.
13 I ljuset av hans närvaro bröt molnen fram,
    med hagel och klot av eld.
14 Herren dundrade i himlen.
    Den Högste lät sin stämma höras
    med hagel och klot av eld.
15 Han sköt sina pilar och skingrade dem,
    han lät blixtar i mängd ljunga och förvirrade dem.
16 Vattnens bäddar visade sig,
    jordens grund blev synlig på din tillrättavisning, Herre,
för din vredes stormvind.

17 Från höjden sträckte han ner sin hand, grep tag i mig
    och drog mig upp ur det djupa vattnet.
18 Han räddade mig från mina mäktiga fiender,
    från dem som var starkare än jag.
19 De anföll mig på min olyckas dag,
    men Herren blev mitt stöd.
20 Han ledde mig till en rymlig plats,
    han räddade mig,
    för han älskar mig.

21 Eftersom jag hade handlat rättfärdigt och rent
    belönade Herren mig.
22 Jag har följt Herrens vägar.
    Jag har inte avfallit och vänt mig bort ifrån min Gud.
23 Jag har noga hållit hans lagar
    och aldrig överträtt någon enda av dem.
24 Jag har varit fläckfri inför honom
    och aktat mig för att synda.
25 Därför har Herren belönat min rättfärdighet,
    mina händers renhet inför honom.

26 Du är trogen mot den som är trogen.
    Du är pålitlig för den som är pålitlig.
27 Du visar dig ren mot den rene,
    men den som sviker möter du med list.
28 Du räddar det folk som är förnedrat,
    men du förödmjukar de stolta.
29 Du låter mitt ljus lysa, Herre, min Gud,
    förvandlar mitt mörker till ljus.
30 Med din hjälp kan jag anfalla en här,
    med min Gud störta fram mot en mur.

31 Guds väg är fullkomlig.
    Alla Herrens ord är sanna.
    Han är en sköld för alla som tar sin tillflykt till honom.
32 Vem är Gud utom Herren?
    Vem är en klippa utom vår Gud?
33 Gud ger mig kraft
    och hjälper mig att vandra på den rätta vägen.
34 Han gör mig säker på foten som en hind,
    och ställer mig uppe på bergen.
35 Han ger mig skicklighet i striden
    och lär mig hur jag ska spänna bågen.
36 Du gav mig din frälsnings sköld.
    Din högra hand stödde mig
    och när du svarade mig, stärkte du mig[b].
37 Du gav mig fotfäste,
    så att jag aldrig behövde snava.

38 Jag förföljde mina fiender
    och hann upp dem,
och jag vände inte om
    förrän alla hade förintats.
39 Jag krossade dem, så att de inte kunde resa sig.
    Jag trampade ner dem fullständigt.
40 Du gav mig styrka till att strida.
    Mina fiender föll besegrade framför mina fötter.
41 Du drev mina fiender på flykten.
    Jag har utplånat dem allesammans.
42 De ropade på hjälp,
    men ingen räddade dem.
De ropade på Herren,
    men han svarade inte.
43 Jag krossade dem till dammkorn.
    Jag trampade ner dem som smuts på gatan.

44 Du räddade mig då jag anfölls av folken.
    Du gjorde mig till ledare över folken,
    även främlingar kom och betjänade mig.
45 Främlingar kom krypande till mig.
    När jag talade till dem, lydde de.
46 Främlingars mod försvann,
    och darrande kom de ut ur sina fästen.

47 Herren lever! Prisad vare han,
    min klippa, upphöjd vare min frälsnings Gud!
48 Gud låter mig hämnas mina fiender,
    och lägger folken under mig.
49 Du räddar mig undan mina fiender.
    Du låter dem inte få tag på mig,
    utan skyddar mig från dessa våldsmän.
50 Därför vill jag prisa dig bland folken, Herre,
    och sjunga till din ära!

51 Han ger stora segrar till sin smorde kung.
    Han är nådig mot David
och hans ättlingar för evigt.

Ordspråksboken 7

Min son, håll mina ord,
    bevara mina bud inom dig.
Håll mina bud, så får du leva.
    Bevara min undervisning som din ögonsten.
Bind fast dem vid dina fingrar
    och skriv dem på ditt hjärtas tavla.
Säg till visheten: ”Du är min syster”,
    och kalla insikten din närmaste.
De bevarar dig för den främmande kvinnan,
    för henne som talar förföriska ord.
En gång tittade jag ut
    genom fönstergallret i mitt hus,
och bland de okunniga såg jag
    en yngling som saknade vett.
Han gick nära hennes gathörn,
    i riktning mot hennes hus
i skymningen, mot kvällen,
    när nattmörkret föll.

10 Ut kom då en kvinna för att möta honom,
    klädd som en prostituerad, och med sluga avsikter,
11 rastlös och utmanande,
    med fötter som ständigt vill ut hemifrån.
12 Än på gator, än på torg,
    vid varje gathörn står hon på lur.
13 Hon grep tag i honom, kysste honom
    och talade till honom med en fräck uppsyn:

14 ”Jag har gett ett gemenskapsoffer,
    fullföljt mina löften idag.
15 Därför har jag gått ut för att möta dig,
    jag har letat efter dig
    och nu har jag hittat dig.
16 Min säng är bäddad med sköna täcken
    av färgat linne från Egypten,
17 och jag har bestänkt min bädd
    med myrra, aloe och kanel.
18 Kom, så njuter vi av kärlek ända till morgonen,
    älskar tillsammans med vällust!
19 Min man är på resa och är inte hemma,
    han har rest långt bort.
20 Han tog med sig pengarna,
    och han kommer inte tillbaka förrän vid fullmånen.”

21 Hon förledde honom med sitt överflödande prat,
    hon förförde honom med sina smickrande läppar.
22 Han följde genast efter henne,
    liksom en oxe som går för att slaktas.
Han var som en hjort som fastnat i en fälla,[a]
23     tills en pil genomborrar hans lever,
som en fågel som skyndar till en snara
    utan att veta att hans liv står på spel.

24 Lyssna nu till mig, barn,
    ge akt på vad jag säger.
25 Låt dig inte dras in på hennes vägar,
    förirra dig inte in på hennes stigar.
26 Många är de offer hon fått på fall,
    otaliga har hon slaktat.
27 Från hennes hus går vägen till dödsriket,
    den leder till dödens kamrar.

1 Johannesbrevet 5:13-21

Avslutning

13 Detta har jag skrivit till er som tror på Guds Sons namn, för att ni ska veta att ni har evigt liv. 14 Detta är den frimodighet vi kan ha inför honom, att om vi ber honom om något i enlighet med hans vilja så hör han oss. 15 Och om vi vet att han hör oss, vad det än gäller, då vet vi också att vi får det vi har bett honom om.

16 Om någon ser en annan troende begå en synd som inte leder till döden så ska han be, och Gud ska ge den personen liv, åt dem som inte begår en dödssynd. Det finns synd som leder till döden, och jag säger inte att man ska be för dem som begår sådana synder. 17 All orättfärdighet är synd, men alla synder leder inte till döden.

18 Vi vet att ingen som är född av Gud fortsätter att synda, för han som är född av Gud skyddar dem, och den Onde kan inte röra dem. 19 Vi vet att vi är av Gud, och att hela världen är under den Ondes makt. 20 Vi vet också att Guds Son har kommit och gett oss förstånd, så att vi kan känna honom som är sann. Och nu lever vi i den Sanne, i hans Son, Jesus Kristus. Han är den sanne Guden och det eviga livet.

21 Mina barn, akta er för avgudar.

Matteus 11:25-30

Jesus utlovar ro och vila

(Luk 10:21-22)

25 Vid den tiden sa Jesus: ”Jag prisar dig, Fader, du som är Herre över himlen och jorden, för att du har dolt detta för de lärda och kloka, men visat det för dem som är som barn. 26 Ja, Fader, så har du bestämt.

27 Min fader har överlämnat allt åt mig. Ingen känner Sonen, utom Fadern, och ingen känner Fadern, utom Sonen och de som Sonen vill uppenbara honom för. 28 Kom till mig alla ni som är trötta och bär tunga bördor, så ska jag ge er vila. 29 Gå in under mitt ok och lär av mig. Jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Hos mig finner ni ro för era själar. 30 Mitt ok är behagligt och min börda är lätt.”

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.