Book of Common Prayer
Förtröstan på Gud i farans stund
56 För körledaren, efter ”Den stilla, avlägsna duvan”. Av David, miktam, när filistéerna grep honom i Gat.[a]
2 Gud, var nådig mot mig!
Jag är hela tiden förföljd och förtryckt.
3 Mina fiender förföljer mig dagen lång,
många strider mot mig i högmod.
4 Men när jag är rädd,
förtröstar jag på dig.
5 På Gud, vars ord jag prisar,
på Gud förtröstar jag,
jag är inte rädd.
Vad kan dödliga göra mig?
6 De försöker alltid förvränga vad jag säger.
Alla deras planer går ut på att skada mig.
7 De gör en konspiration och lägger sig på lur,
de vaktar på mina steg och vill ta mitt liv.
8 Skulle de slippa undan med sin orätt?
Slå ner folken i din vrede, Gud!
9 Du har hållit räkning på hur jag har irrat omkring.
Samla alla mina tårar i din säck,
du har ju antecknat dem i din bok.
10 Mina fiender ska vända när jag ropar till dig.
Därför vet jag att Gud är på min sida.
11 På Gud, vars ord jag prisar,
på Herren, vars ord jag prisar,
12 på Gud förtröstar jag.
Jag är inte rädd,
för vad kan människor göra mig?
13 Gud, jag har gett dig löften,
och jag vill ge dig tackoffer.
14 För du har räddat mig undan döden och mina steg från fall.
Därför får jag vandra inför Gud i livets ljus.
Bön om hjälp, tacksägelse
(Ps 108:2-6)
57 För körledaren, ”Fördärva inte”. Miktam,[b] av David, när han på sin flykt från Saul var i grottan.
2 Var nådig, Gud, var nådig mot mig!
För till dig tar jag min tillflykt,
under dina vingars skugga tar jag min tillflykt
tills faran är över.
3 Jag vill ropa till Gud, den Högste,
till Gud, som gör allt för mig.[c]
4 Han sänder sin hjälp från himlen och räddar mig.
Han tillrättavisar mina förföljare. Séla
Gud sänder sin nåd och trofasthet.
5 Jag befinner mig bland lejonen,
jag ligger bland dem som sprutar ut eld,
människor vilkas tänder är spjut och pilar
och vilkas tungor är skarpa svärd.
6 Gud, du är upphöjd över himlen!
Visa din höghet över hela jorden!
7 De lägger ut nät för mina fötter,
och jag böjs ner.
De gräver en grop där jag ska gå,
men de faller själva ner i den. Séla
8 Mitt hjärta är orubbligt, Gud,
mitt hjärta är orubbligt.
Jag vill sjunga och spela.
9 Vakna upp, min ära[d]!
Vakna upp, harpa och lyra!
Jag vill väcka morgonrodnaden.
10 Herre, jag vill prisa dig bland folken,
inför alla människor vill jag sjunga lovsång till dig.
11 Din nåd är stor,
ända upp till himlen når den,
din trofasthet upp till skyarna.
12 Gud, du är upphöjd över himlen!
Visa din höghet över hela jorden!
Gud dömer
58 För körledaren, ”Fördärva inte”. Av David. Miktam.
2 Talar ni verkligen rättfärdigt, ni ledare[e]?
Dömer ni rätt, ni människobarn?
3 Nej, innerst inne smider ni onda planer,
och med era händer förbereder ni våld i landet.
4 De gudlösa har gått vilse sedan de föddes,
sedan sin födelse har lögnarna irrat omkring.
5 De har gift som är som ormgift.
De är som en döv kobra som tillsluter sina öron,
6 som inte lyssnar till ormtjusaren,
hur skicklig denne än är med sina besvärjelser.
7 Krossa tänderna i deras mun, Gud,
bryt käkarna på dessa unga lejon, Herre!
8 Låt dem försvinna likt vatten som rinner bort,
och när någon skjuter sina pilar, låt dem vara odugliga.[f]
9 Liksom snigeln som tynar bort medan den tar sig framåt,
och som ett dödfött barn,
låt dem aldrig få se solen.
10 Innan era grytor känner hettan av törnen,
gröna eller torra,
ska de onda svepas bort.
11 Den rättfärdige ska glädja sig när han ser hämnden.
Han ska vada i de gudlösas blod.
12 Då ska man säga:
”Den rättfärdige får sin lön,
och det finns en Gud som dömer på jorden.”
Bön om beskydd när det onda hotar
64 För körledaren. En psalm av David.
2 Hör mig, Gud, när jag klagar!
Bevara mitt liv när fienden hotar.
3 Göm mig för de ondas hop,
för skocken av dem som gör orätt.
4 De vässar sina tungor som svärd.
De avlossar sina grymma ord som pilar,
5 för att från sina bakhåll skjuta på den oskyldige.
Plötsligt och utan fruktan skjuter de.
6 De eggar varandra i sin onda plan.
De talar om att i hemlighet sätta ut fällor.
”Ingen kommer att se dem,” säger de.
7 De tänker ut onda planer
och säger: ”Vi har planerat det perfekt!”
Outgrundligt är människans innersta.
8 Men Gud själv skjuter dem med pil,
plötsligt slås de ner.
9 Deras egen tunga bringar dem på fall,
och alla som ser dem skakar på huvudet.
10 Alla människor blir rädda,
de förkunnar Guds verk
och inser vad han har gjort.
11 Den rättfärdige gläder sig i Herren
och tar sin tillflykt till honom.
Alla rättsinniga prisar honom.
Lovsång till Guds godhet
65 För körledaren. En psalm av David, en sång.
2 Gud, i stillhet lovprisas du i Sion,
till dig uppfylls löftet.
3 Du hör bön,
till dig kommer alla människor.
4 Mina syndiga ord är mig övermäktiga.
Du försonar våra överträdelser.
5 Lycklig är den som du har utvalt
till att komma nära dig och bo i dina förgårdar.
Vi fylls av det goda från ditt hus,
det heliga i ditt tempel.
6 Med väldiga gärningar svarar du oss i rättfärdighet,
Gud, du vår räddare,
du som är en tillflykt för hela jorden och de avlägsna haven,
7 du som befäster bergen med makt,
rustad med styrka,
8 du som stillar havens och vågornas brus
och folkens larm.
9 De som bor långt bort fruktar för dina tecken.
Från öster till väster framkallar du jubel.
10 Du tar hand om jorden och vattnar den,
du gör den bördig, rik.
Guds flod är full av vatten.
Du förbereder sådden,
för så har du ordnat det.
11 Du vattnar fårorna, jämnar de upplöjda fälten,
låter regnskurar mjuka upp jorden,
och du välsignar dess växt.
12 Du kröner året med det goda,
och dina vagnar fylls av överflöd.
13 Betesmarkerna i ödemarken grönskar,
höjderna klär sig i glädjerop.
14 Ängarna fylls av fårhjordar,
och dalarna täcks av säd.
Man sjunger och ropar av glädje.
Att leva i helighet
(16:1—25:55)
Försoningsdagen
(23:26-31; 4 Mos 29:7-11)
16 Herren talade till Mose efter Arons söners död, de som dog när de trädde fram inför Herren. 2 Herren sa till Mose: ”Varna din bror Aron så att han inte när som helst går in i helgedomen bakom förhänget där arken och försoningsstället finns för då dör han eftersom jag vill uppenbara mig i molnet över försoningsstället.
3 Detta ska Aron ha med sig när han går in i helgedomen: en ungtjur till syndoffer och en bagge till brännoffer. 4 Han ska klä på sig en helig tunika av linne och underkläder av linne, spänna om sig ett linneskärp och vira en turban av linne om huvudet. Innan han tar dessa heliga kläder på sig ska han bada i vatten. 5 Israeliternas menighet ska sedan ge honom två bockar till syndoffer och en bagge till brännoffer.
6 Först ska Aron bära fram den unga tjuren som syndoffer för sig själv och därigenom skaffa försoning för sig och sin familj. 7 Sedan ska han föra fram de båda bockarna inför Herren vid ingången till uppenbarelsetältet 8 och kasta lott för att avgöra vilken som är Herrens och vilken som tillfaller Asasel[a]. 9 Den bock som lotten avgjorde åt Herren ska offras av Aron som syndoffer. 10 Den andra bocken som tillföll Asasel ska levande ställas fram inför Herren till försoning. Sedan ska den skickas ut i öknen till Asasel.
11 När Aron har offrat den unga tjuren som syndoffer till försoning för sig själv och sin familj och slaktat sin syndoffertjur, 12 ska han ta ett fyrfat med glöd från Herrens altare, fylla sina händer med välluktande rökelse krossad till fint pulver och bära det innanför förhänget. 13 Där ska han inför Herren placera rökelsen på glöden så att ett moln av rökelse täcker försoningsstället över arken med förbundstecknet för att han inte ska dö. 14 Han ska också ta en del av tjurens blod och stänka det med sitt finger framtill på försoningsstället och sedan sju gånger framför den.
15 Därefter ska han gå ut och offra bocken som folkets syndoffer, bära in blodet innanför förhänget och stänka det på försoningsstället och framför den, precis som han gjorde med blodet från den unga tjuren. 16 På så sätt skaffar han försoning åt det allra heligaste och renar det från Israels folks orenhet, brott och alla synder. På samma sätt ska han göra med uppenbarelsetältet som finns mitt bland folket i deras orenhet. 17 Ingen får vara inne i uppenbarelsetältet när Aron går in för att skaffa försoning i det allra heligaste, inte förrän han kommit ut igen och har skaffat försoning åt sig själv och sitt hus och åt hela Israels församling.
18 Då ska han gå ut till altaret inför Herren och skaffa försoning för det. Han ska stryka av blodet från den unga tjuren och från bocken på altarets horn 19 och sju gånger stänka av blodet med fingret på altaret för att därigenom rena det från israeliternas orenhet och helga det.
Vi ska uppstå från de döda
13 Syskon, vi vill också att ni ska veta hur det går med dem som dör, för att ni inte ska sörja som de andra som inte har något hopp. 14 När vi tror att Jesus har dött och uppstått, tror vi att Gud tillsammans med honom också ska föra till sig alla troende som har dött. 15 Vi vill meddela er det som Herren själv har lärt oss: Vi som fortfarande lever när Herren kommer tillbaka ska inte komma före de döda. 16 När Herren själv kommer ner från himlen, och en befallning hörs, ljudet av en ärkeängels röst och en Guds trumpet, då ska alla som har dött i Kristus uppstå först. 17 Efter det ska vi, som fortfarande lever och finns kvar på jorden, föras bort bland molnen tillsammans med dem för att möta Herren i luften. Och sedan ska vi för alltid vara med honom. 18 Trösta och uppmuntra nu varandra med dessa ord.
Om att dela med sig
6 När ni utövar er rättfärdighet, se då till att ni inte gör det för att människor ska lägga märke till er, för annars har ni ingen lön att vänta från er Fader i himlen. 2 När du ger en gåva till en nödlidande, ropa då inte ut det till andra. Var inte som hycklarna som basunerar ut sina goda gärningar i synagogorna och på gatorna för att få beröm! Sannerligen säger jag er att de redan har fått ut sin lön. 3 Nej, om du hjälper någon, så ska inte din vänstra hand veta vad den högra gör. 4 Ge din hjälp i det fördolda. Då kommer din Fader, som ser allt, att belöna dig.
Om bön
(Mark 11:25; Luk 11:2-4)
5 När ni ber, ska ni inte visa upp er för andra som hycklarna gör. De älskar att be offentligt i gathörnen och i synagogorna där alla kan se dem. Sannerligen säger jag er att de redan har fått ut sin lön. 6 Nej, när du ber, gå då istället in i ditt rum och stäng dörren om dig. Låt din bön vara en hemlighet mellan dig och din Fader i himlen. Han vet allt och ska belöna dig.
Om fasta
16 När ni fastar[a], visa då inte upp er för andra som hycklare som ser dystra och ovårdade ut bara för att folk ska lägga märke till att de fastar. Sannerligen säger jag er att de redan har fått ut sin lön. 17 Nej, när du fastar ska du sköta om ditt hår och tvätta dig som vanligt. 18 Låt fastan vara en hemlighet mellan dig och din Fader i himlen. Han vet allt och ska belöna dig.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.