Book of Common Prayer
Första boken
(1—41)
Den rättfärdiges lyckliga liv i kontrast till den gudlöses
1 Lycklig är den som inte följer de ogudaktigas råd,
inte vandrar på syndares väg
eller sitter bland hädare.
2 Han gläder sig i stället över Herrens lag
och reciterar den dag och natt.
3 Han är som ett träd
som växer vid flodstranden,
som bär sin frukt i rätt tid
och vars löv aldrig vissnar.
Han lyckas med allt han gör.
4 Men så är det inte med de gudlösa.
De skingras som agnar för vinden.
5 Därför kan de gudlösa inte bestå på domens dag,
ej heller syndarna bland de rättfärdiga.
6 För Herren vakar över de rättfärdigas väg,
men de gudlösas väg tar slut.
Sions kung[a]
2 Varför gör folken uppror?
Varför smider de meningslösa planer?
2 Jordens kungar reser sig,
makthavarna samlas
mot Herren
och mot hans smorde[b].
3 ”Låt oss slita sönder deras band,
kasta av oss deras bojor!”
4 Han som bor i himlen ler,
Herren hånskrattar åt dem.
5 Sedan tillrättavisar han dem i sin vrede,
i sin vredes glöd förskräcker han dem:
6 ”Jag har installerat min kung
på Sion, mitt heliga berg.”
7 Jag vill förkunna Herrens beslut;
han sa till mig:
”Du är min son. Idag har jag blivit din far[c].
8 Begär av mig, och jag ska ge dig alla folk som arv
och hela jorden som egendom.
9 Du ska krossa dem med järnspira,
slå sönder dem som lerkrukor.”
10 Ni kungar, var nu förståndiga,
låt er varnas, ni härskare på jorden!
11 Tjäna Herren med fruktan,
och gläd er i bävan![d]
12 Kyss sonen,
så att hans vrede inte uppväcks
och ni förgås på er väg!
Hans vrede kan snart upptändas.
Lyckliga är de som tar sin tillflykt till honom!
Förtröstan på Gud för hans beskydd
3 En psalm av David, när han flydde från sin son Absalom.
2 Herre, mina fiender är så många!
Det är många som reser sig mot mig,
3 många som säger om mig:
”Det finns ingen räddning för honom hos Gud.” Séla[e]
4 Men du, Herre, är min sköld runt omkring mig,
min ära, den som lyfter upp mitt huvud.
5 Jag ropar till Herren,
och han hör mig från sitt heliga berg. Séla
6 Jag lägger mig ner, sover, och vaknar igen,
för Herren stöder mig.
7 Jag är inte rädd för de tiotusentals människor
som omringar mig från alla håll.
8 Stå upp, Herre! Rädda mig, min Gud!
Du slår alla mina fiender på käken
och krossar de gudlösas tänder.
9 Räddningen kommer från Herren.
Låt din välsignelse komma över ditt folk! Séla
Bön, förtröstan
4 För körledaren[f], till stränginstrument. En psalm av David.
2 Svara mig när jag ropar,
min rättfärdighets Gud.
I mitt trångmål öppnar du vägen för mig.
Var nådig mot mig och hör min bön!
3 Ni människor, hur länge ska ni förolämpa min heder,
älska tomhet och söka lögn? Séla
4 Ni ska veta att Herren har avskilt den fromme åt sig.
Han hör mig när jag ropar till honom.
5 Grips ni av vrede, så synda inte.
Tänk i ert innersta, när ni ligger på er bädd: ”Var stilla.” Séla
6 Bär fram rätta offer,
förtrösta på Herren.
7 Många frågar: ”Vem kan visa oss något gott?”
Herre, låt ditt ansiktes ljus lysa över oss!
8 Du har lagt en större glädje i mitt innersta
än vad de fått av sitt myckna korn och vin.
9 Jag lägger mig ner i frid och sover,
för du, Herre, du ensam, låter mig bo i trygghet.
En oskyldig mans bön om Guds dom
7 En klagosång[a] av David, som han sjöng till Herren för benjaminiten Kushs skull.
2 Herre, min Gud, till dig tar jag min tillflykt,
rädda mig från mina förföljare, befria mig!
3 Låt dem inte riva mig som lejon
och slita mig i stycken utan att någon räddar mig.
4 Herre, min Gud, om jag har gjort detta,
om jag har handlat fel,
5 om jag har lönat min vän med ont
och plundrat min ovän utan orsak,
6 låt då fienden förfölja mig och hinna upp mig,
trampa mitt liv till marken
och lägga min ära i stoftet. Séla
7 Herre! Res dig i din vrede,
stå upp mot mina fienders raseri!
Vakna upp, min Gud,
du som bestämmer domen.
8 Samla alla folken runt omkring dig,
regera över dem från höjden!
9 Herren är den som dömer folken.
Döm mig, Herre,
efter min rättfärdighet,
efter min integritet.
10 Gör slut på de gudlösas ondska,
låt den rättfärdige stå fast!
Den som prövar sinne och känslor[b] är en rättfärdig Gud.
11 Gud är min sköld,
han räddar de rättsinniga.
12 Gud dömer i rättfärdighet,
Gud ger uttryck för sin vrede varje dag.
13 Om någon inte vill vända om,
slipar han sitt svärd,
spänner sin båge,
14 gör sitt dödande vapen redo
och tar fram sina brinnande pilar.
15 Se, denne är havande med orätt,
han avlar ofärd och föder lögn.
16 Han gräver en grop och gör den djup
men faller själv i den grop han grävt.
17 Olyckan han planerat kommer över honom själv,
våldet drabbar hans eget huvud.
18 Jag vill prisa Herren för hans rättfärdighet.
Jag vill lovsjunga Herrens, den Högstes, namn.
21 När Mose räckte ut sin hand över havet, lät Herren driva undan havsvattnet genom att en stark östanvind blåste hela natten och torkade upp havsbottnen. Vattnet delade sig 22 så att Israels folk kunde gå rakt igenom havet på torr mark medan vattnet stod som en mur på båda sidor om dem. 23 Egypterna, alla faraos hästar, vagnar och vagnsförare – följde efter dem tvärs över havsbottnen. 24 Men tidigt på morgonen såg Herren ner på egypternas trupper från eld- och molnpelaren och skapade förvirring bland dem. 25 Han lät hjulen på deras vagnar lossna[a], så att vagnarna inte kunde ta sig fram. ”Låt oss ta oss härifrån!” ropade egypterna. ”Herren strider för israeliterna mot oss egypter.”
26 Herren sa till Mose: ”Räck ut din hand igen över havet, så att vattnet vänder tillbaka över egypterna, över deras vagnar och vagnsförare.” 27 Mose räckte ut sin hand över havet, och vattnet vände på morgonen tillbaka till sitt normala läge. Egypterna flydde rakt mot vattenmassorna, men Herren svepte dem ut i havet. 28 Vattnet återvände och täckte vagnarna och vagnsförarna och av hela faraos armé, vagnar och vagnsförare som förföljt israeliterna genom havet överlevde inte en enda person.
29 Men Israels folk vandrade genom havet på torr mark och vattnet stod som en mur på båda sidor om dem. 30 På så sätt räddade Herren Israel från egypterna den dagen och Israels folk såg egypterna ligga där döda på havsstranden. 31 När Israels folk såg den kraftgärning som Herren gjorde med egypterna, fruktade de Herren och trodde på honom och hans tjänare Mose.
Hälsning
1 Från Petrus, som är apostel[a] åt Jesus Kristus[b].
Till de utvalda som bor utspridda i Pontos, Galatien, Kappadokien, Asien och Bithynien. 2 Enligt Guds, vår Faders, plan är ni helgade i Anden och bestämda till lydnad inför Jesus Kristus och rening genom hans blod.
Nåd och frid åt er i rikaste mått!
Hoppet om evigt liv
3 Välsignad är Gud, vår Herre Jesus Kristus Fader. I sin stora barmhärtighet lät han oss födas på nytt till ett levande hopp genom att Jesus Kristus uppstod från de döda, 4 hoppet att en dag få ärva det som aldrig kan förstöras eller fläckas eller tyna bort och som är förvarat åt er i himlen. 5 Med Guds kraft bevaras ni genom tron till den räddning som finns beredd och ska uppenbaras i den sista tiden.
6 Var därför glada och jubla, även om ni nu för en kort tid måste gå igenom olika slags prövningar. 7 Genom dessa förädlas er tro, så att bara det som är äkta blir kvar, det som är långt mer värt än guld som förädlas i eld men ändå förgås, det som blir till lov, pris och ära när Jesus Kristus uppenbarar sig.
8 Ni älskar honom trots att ni inte har sett honom. Och fastän ni ännu inte ser honom, tror ni på honom och jublar och fylls av en obeskrivlig, härlig glädje, 9 eftersom ni snart ska nå målet för er tro, räddningen för era liv.
10 Det var denna räddning som profeterna så ivrigt utforskade och försökte förstå, när de profeterade om den nåd som ni skulle få. 11 De utforskade vad och vilken tid som Kristus Ande inom dem syftade på när han förutsade Kristus lidanden och den härlighet som skulle följa. 12 Det uppenbarades för dem att de inte tjänade sig själva utan er med sitt budskap. Det har nu kungjorts för er av dem som, genom den heliga Anden som var utsänd från himlen, har förkunnat evangeliet för er – något som till och med änglarna önskar få en inblick i.
Jesus är vägen till Gud
14 Låt inte era hjärtan oroas! Tro på Gud och tro på mig! 2 I min Faders hus finns det många rum och om det inte vore så, skulle jag ju inte ha sagt att jag går för att göra i ordning en plats åt er. 3 Om jag nu går bort för att göra i ordning en plats åt er, ska jag komma tillbaka och hämta er så att också ni kan vara där jag är. 4 Nu vet ni vart jag går och ni känner till vägen dit.”
5 Men Tomas sa: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur ska vi då kunna känna till vägen?”
6 Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kan komma till Fadern utom genom mig. 7 Om ni har lärt känna mig, ska ni också lära känna min Fader. Och ni känner honom redan och har sett honom.”
8 Filippos sa: ”Herre, visa oss Fadern, så blir vi nöjda!”
9 Jesus svarade: ”Vet du inte vem jag är, Filippos, trots att jag har varit hos er så länge? Den som har sett mig har sett Fadern. Varför ber du då att få se honom? 10 Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? När jag talar till er, talar jag inte av mig själv. Fadern är i mig och utför sina gärningar. 11 Tro på mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig, eller tro åtminstone på grund av gärningarna.
12 Ja, sannerligen säger jag er: den som tror på mig ska göra samma gärningar som jag har gjort och till och med ännu större, för jag går till Fadern. 13 Vad ni än ber om i mitt namn ska jag göra det, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. 14 Om ni ber om något i mitt namn, ska jag göra det.
Löftet om den heliga Anden
15 Om ni älskar mig, så håller ni mina bud. 16 Jag ska be Fadern att han sänder er en annan Hjälpare[a] som för evigt ska vara hos er, 17 sanningens Ande, som världen inte kan ta emot, för världen ser honom inte och känner honom inte. Men ni känner honom, eftersom han är hos er nu och kommer att vara i er.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.