Book of Common Prayer
Klagan i en tid av nationell kris
83 En sång, en psalm av Asaf.
2 Gud, var inte tyst,
tig inte, var inte stilla.
3 Se hur dina fiender larmar
och de som hatar dig sticker upp sina huvuden!
4 De gör upp onda planer mot ditt folk.
De sammansvärjer sig mot dem som du beskyddar.
5 ”Kom,” säger de, ”låt oss utplåna detta folk,
så att ingen längre kommer ihåg Israels namn.”
6 De är fullkomligt överens om det,
och de har ingått ett förbund mot dig,
7 Edoms boningar, ismaeliter,
Moab och hagaréer,
8 Geval, Ammon, Amalek,
filistéernas land och Tyros invånare.
9 Också Assyrien har förenat sig med dem
och lånat ut sin styrka åt Lots ättlingar. Séla
10 Gör med dem som du gjorde med Midjan,
och med Sisera och Javin vid Kishonbäcken,
11 dem som utplånades i En-Dor
och som blev till gödsel på marken.
12 Låt det gå deras mäktiga som Orev och Seev
och alla deras furstar som Sevach och Salmunna,
13 som sa: ”Låt oss inta Guds betesmarker!”
14 Min Gud, låt dem bli som virvlande ogräsfrö[a],
som agnar för vinden.
15 Så som elden bränner ner skog
och lågor svedjer berg,
16 jaga bort dem med din storm
och förskräck dem med ditt oväder.
17 Låt deras ansikten täckas av skam,
så att de söker ditt namn, Herre.
18 Låt dem skämmas och bli förskräckta,
låt dem komma på skam och förgås.
19 Låt dem inse att du, vars namn är Herren,
är den Högste över hela jorden.
Den gode herden
23 En psalm av David.
Herren är min herde,
ingenting ska fattas mig.
2 Han låter mig vila på gröna ängar
och leder mig till lugna vatten.
3 Han ger mig ny kraft.[a]
Han leder mig på rättfärdighetens vägar
för sitt namns skull.
4 Även om jag vandrar i den mörkaste dal[b],
fruktar jag inget ont,
för du är med mig,
och din käpp och stav tröstar mig.
5 Du dukar ett bord för mig
framför ögonen på mina fiender,
du smörjer mitt huvud med olja,
min bägare flödar över.
6 Din godhet och nåd följer mig i hela mitt liv,
och jag ska få bo i Herrens hus för alltid[c].
Förtröstan på Herren, bön om hjälp
27 Av David.
Herren är mitt ljus och min frälsning.
Vem behöver jag vara rädd för?
Herren är mitt livs fästning.
Vem behöver jag bäva för?
2 När onda människor kommer emot mig
för att slita mig i stycken,
mina motståndare och fiender,
ska de själva snubbla och falla.
3 Även om en armé skulle omringa mig,
behöver jag inte känna någon fruktan.
Om ett krig skulle bryta ut mot mig,
är jag trygg.
4 Det enda jag ber Herren om,
det jag längtar efter,
är att få bo i hans tempel i hela mitt liv,
se Herrens ljuvlighet
och söka honom i hans tempel.
5 Han håller mig skyddad i sin hydda på olyckans dag,
han gömmer mig i sitt tält,
han för mig upp på en klippa.
6 Jag kan lyfta mitt huvud
inför mina fiender som omringar mig.
Med glädjerop vill jag ge mitt offer i hans tält,
och jag vill sjunga till Herrens ära.
7 Hör när jag ropar, Herre,
var nådig mot mig och svara mig!
8 I mitt innersta manar ditt ord: ”Sök Herren!”
Dig, Herre, vill jag söka.[a]
9 Dölj inte ditt ansikte för mig,
visa inte bort din tjänare i vrede!
Du, som varit min hjälp,
förkasta mig inte, överge mig inte,
min frälsnings Gud.
10 Även om min far och mor skulle överge mig,
tar Herren hand om mig.
11 Visa mig din väg, Herre,
led mig på en rak stig
för mina förtryckares skull.
12 Överlämna mig inte åt mina fienders illvilja,
för falska vittnen reser sig mot mig,
och de andas våld.
13 Men jag är övertygad om
att jag ska få möta Herrens godhet i de levandes land.
14 Vänta på Herren, var stark och modig.
Vänta på Herren!
Bön om folkets återupprättelse
85 För körledaren. Av Korachs ättlingar, en psalm.
2 Herre, du har visat välvilja mot ditt land.
Du har upprättat Jakobs lycka.
3 Du lyfte av ditt folks skuld
och förlät dem deras synd. Séla
4 Du drog tillbaka ditt raseri
och släckte din vredes glöd.
5 Återupprätta oss, Gud, du vår räddare,
lägg bort ditt missnöje med oss.
6 Ska du alltid vara vred på oss?
Ska din vrede sträcka sig även till kommande generationer?
7 Vill du inte göra oss levande igen,
så att ditt folk kan glädja sig i dig?
8 Herre, visa oss din nåd
och ge oss din frälsning.
9 Jag vill höra vad Gud säger.
Herren talar frid till sitt folk, till sina fromma,
men må de inte återvända till dårskap.
10 Hans frälsning är verkligen nära dem som fruktar honom,
för att hans härlighet ska bo i vårt land.
11 Nåd och trofasthet ska mötas
och rättfärdighet och frid kyssas.
12 Sanningen ska spira upp ur jorden
och rättfärdigheten blicka ner från himlen.
13 Herren själv ska ge allt gott,
och vårt land ska ge sin skörd.
14 Rättfärdigheten ska gå före honom
och bana väg för hans steg.
Förtröstan på Herren i stor nöd
86 En bön av David.
Hör mig, Herre, svara mig,
för jag är fattig och hjälplös.
2 Bevara mitt liv, för jag är from.
Rädda din tjänare, som litar på dig, min Gud.
3 Var nådig mot mig, Herre,
för jag ropar till dig dagen lång.
4 Gör din tjänare glad, Herre,
för jag sätter mitt hopp till dig.
5 Herre, du är god, och villig att förlåta.
Du är nådig mot alla som ropar till dig.
6 Hör min bön, Herre!
Lyssna till min vädjan!
7 Jag ropar till dig i nödens tid,
och du svarar mig.
8 Ingen bland gudarna är lik dig, Herre,
och inga gärningar är som dina.
9 Alla folk, som du har skapat,
ska komma och böja sig inför dig, Herre,
och ära ditt namn.
10 För du är stor och mäktig och gör under.
Bara du är Gud!
11 Lär mig, Herre, din väg.
Jag vill vandra i din sanning.
Hjälp mig att helhjärtat vörda ditt namn.
12 Jag vill prisa dig, Herre, min Gud,
av hela mitt hjärta.
Jag vill ära ditt namn i evighet,
13 för din nåd mot mig är stor.
Du har räddat mig ur dödsrikets djup.
14 Gud, arroganta människor har rest sig mot mig.
En skara våldsmän är ute efter mitt liv,
och de bryr sig inte om dig.
15 Men du är barmhärtig och nådig, Herre Gud,
sen till vrede och stor i nåd och trofasthet.
16 Vänd dig till mig och var nådig mot mig!
Styrk din tjänare och rädda din tjänarinnas son.
17 Ge mig ett tecken på din godhet,
så att de som hatar mig får se det och skämmas,
eftersom du, Herre, har hjälpt mig och tröstat mig.
Segerjubel i himlen
19 Efter det hörde jag något som lät som starka röster från en stor skara människor i himlen, och de sa:
”Halleluja![a]
Frälsningen, härligheten och makten tillhör vår Gud,
2 för hans domar är sanna och rättfärdiga.
Han har dömt den stora prostituerade kvinnan
som förstörde världen med sin sexuella lössläppthet,
och han har hämnats på henne
för morden på sina tjänare.”
3 Sedan sa de än en gång:
”Halleluja!
Röken från henne stiger upp i all evighet!”
4 De tjugofyra himmelska ledarna och de fyra levande varelserna föll ner och tillbad Gud som sitter på tronen, och sa:
”Amen. Halleluja!”
5 Från tronen kom sedan en röst som sa:
”Hylla vår Gud, alla ni hans tjänare,
alla ni som fruktar honom, både små och stora.”
6 Jag hörde något som lät som rösten från en stor skara människor, som dånet av stora vattenmassor, och som mullrande åska, och de sa:
”Halleluja!
Herren, vår Gud, Allsmäktig, är den som regerar.
7 Låt oss vara glada och jubla och ge honom äran,
för det är dags för Lammets bröllopsfest,
och hans brud har gjort sig klar.
8 Hon har fått klä sig i skinande vitt, fint linnetyg.”
För det fina linnetyget är de heligas rättfärdighet[b].
9 Ängeln sa till mig: ”Skriv: Lyckliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.” Och han fortsatte: ”Detta är ett sant budskap från Gud.”
10 Då föll jag ner vid ängelns fötter för att tillbe honom, men han sa: ”Nej, gör inte det! Jag är bara Guds tjänare, precis som du och de andra troende som har Jesus vittnesbörd. Det är Gud du ska tillbe, för Jesus vittnesbörd är profetians ande.”
De religiösa ledarna vill se ett tecken från Gud
(Mark 8:11-13; Luk 12:54-56)
16 Fariseerna och saddukeerna kom fram till Jesus för att sätta honom på prov och bad honom att han skulle visa dem ett tecken från himlen. 2 Men han svarade: ”Ni har lätt för att avläsa de tecken ni ser på himlen: Om himlen är röd på kvällen, vet ni att det blir vackert väder, 3 och om himlen är röd och mulen på morgonen, vet ni att det snart blir oväder. Ni kan tolka himlens tecken men inte tidens. 4 Detta onda och trolösa släkte söker efter ett tecken, men det enda tecken de ska få är Jona-tecknet.[a]” Sedan lämnade Jesus dem och gick därifrån.
Jesus varnar för falsk undervisning
(Mark 8:14-21)
5 När de var på väg över till andra sidan sjön hade lärjungarna glömt att ta med sig bröd. 6 Jesus sa då till dem: ”Akta er noga för fariseernas och saddukeernas surdeg.” 7 Lärjungarna diskuterade med varandra: ”Vi har ju inte tagit med oss något bröd.”
8 När Jesus märkte det sa han till dem: ”Så lite tro ni har! Varför diskuterar ni att ni inte har något bröd? 9 Förstår ni fortfarande ingenting? Kommer ni inte ihåg de fem bröden för mer än 5 000 personer, och hur många korgar ni fick över? 10 Och de sju bröden för mer än 4 000 personer, och hur många korgar ni fick över då? 11 Hur kan ni tro att jag talade om bröd? Men akta er för fariseernas och saddukeernas surdeg.”
12 Då förstod de att han inte menade bröd utan fariseernas och saddukeernas undervisning.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.