Book of Common Prayer

Sion

87 Av Korachs ättlingar. En psalm, en sång.

Fjärde boken

(90—106)

Guds evighet, människans förgänglighet

90 En bön av gudsmannen Mose.

Tacksägelse för Guds oändliga nåd

³¹ Men Kalev lugnade folket där de stod framför Mose. ”Vi ska gå och inta det här landet på en gång”, sa han. ”Vi kan göra det!” ³² ”Vi kan aldrig besegra ett så starkt folk!” sa de andra spejarna.

³³ De talade alltså illa bland israeliterna om det land de utforskat: ”Landet som vi vandrat igenom och utforskat förtär sina invånare. Människorna vi såg var mycket kraftigt byggda. ³⁴ Vi såg en del anakiter där, ättlingar till jättesläkten. Vi kände oss som gräshoppor framför dem och så var vi nog också i deras ögon.”

14 Då började folket att klaga och gråta högt och de fortsatte hela natten. ² Israeliternas röster höjdes i en väldig klagokör mot Mose och Aron. ”Tänk om vi hade fått dö i Egypten”, klagade hela menigheten, ”eller åtminstone här i öknen! ³ Varför leder Herren oss in i det här landet? Vi kommer att dödas och våra hustrur och små barn kommer att tas som byte! Låt oss försöka komma härifrån och återvända till Egypten!”

⁴ De föreslog varandra: ”Vi väljer en ledare som kan föra oss tillbaka till Egypten!”

Mose ber för de upproriska

⁵ Då föll Mose och Aron ner på marken inför hela den församlade israelitiska menigheten med ansiktena mot jorden ⁶ och två av spejarna, Josua, Nuns son, och Kalev, Jefunnes son, rev sönder sina kläder ⁷ och sa till allt folket: ”Det är ett underbart land vi har vandrat igenom och utforskat! ⁸ Om Herren finner behag i oss, kommer han att hjälpa oss att komma in i landet som flyter av mjölk och honung och ge oss det. ⁹ Gör nu inte uppror mot Herren! Ni behöver inte vara rädda för folken som bor där! De blir en munsbit för oss! Deras beskydd är borta, men Herren är med oss. Hör nu upp med att vara rädda!”

¹⁰ Men hela menigheten hotade att stena dem. Då visade sig Herrens härlighet vid uppenbarelsetältet för alla israeliterna ¹¹ och Herren sa till Mose: ”Hur länge tänker det här folket förakta mig? Kommer dessa människor aldrig att tro mig, trots alla de tecken som jag har gjort bland dem? ¹² Jag ska slå dem med pest och utrota dem, men dig ska jag göra till ett folk, mycket större och mäktigare än de!”

¹³ ”Men vad ska egypterna tänka när de får höra talas om det?” frågade Mose Herren. ”Du har ju med din kraft fört ditt folk därifrån. ¹⁴ De kommer att berätta det för invånarna i det här landet. De har redan hört att du, Herre, finns mitt ibland detta folk och att du Herre visar dig för dem ansikte mot ansikte, att ditt moln finns över dem och att du går framför dem i molnpelaren på dagen och i eldpelaren på natten. ¹⁵ Om du nu dödar ditt folk, alla på en gång, kommer de andra folken som har hört talas om dig att säga: ¹⁶ ’Herren kunde inte leda dem in i det land som han med ed hade lovat att ge dem. Därför har han nu slaktat dem i öknen.’

¹⁷ Herre, visa nu din makt! Du har ju sagt: ¹⁸ ’Herren är sen till vrede och nådefull. Han förlåter synd och missgärning, men han kan inte låta den skyldige få vara ostraffad utan straffar föräldrarnas missgärningar på barnen ända till tredje och fjärde generationen.’ ¹⁹ Herre, förlåt folket dess synd, du som är så full av nåd! Förlåt dem så som du har förlåtit dem förut allt sedan de lämnade Egypten!”

Guds straff – fyrtio år i öknen

²⁰ Då sa Herren: ”Jag ska förlåta dem som du har begärt. ²¹ Men jag lovar vid mitt eget namn så sant jag lever och lika visst som att hela jorden ska fyllas av Herrens härlighet ²² att ingen av dessa som sett min härlighet och alla de tecken jag gjort både i Egypten och i öknen men ändå tio gånger prövat mig och inte lytt mig, ²³ ingen av dessa som föraktat mig ska få se det land som jag med ed lovat deras förfäder. ²⁴ Men min tjänare Kalev har ett annat sinnelag och har lytt mig i allt. Honom ska jag leda in i det land han har utforskat och hans ättlingar ska ärva landet. ²⁵ Amalekiterna och kanaanéerna bor i dalarna och ni ska i morgon vända tillbaka ut i öknen i riktning mot Sävhavet.”

Alla människor har syndat

⁹ Så vad har vi nu kommit fram till? Är då vi bättre än andra? Nej, inte alls, för vi har redan visat att alla människor utan undantag är syndare, vare sig de är judar eller greker.

¹⁹ Det som lagen säger är riktat till dem som är under lagen, för att varje mun ska tystas och hela världen ställas till svars inför Gud.

²⁰ Ingen kan ju någonsin bli rättfärdig inför Gud genom laggärningar. Nej, lagen kan bara ge insikt om synd.

Jesus talar om äktenskap och skilsmässa

(Mark 10:1-12)

19 När Jesus hade avslutat detta tal, lämnade han Galileen och gick mot Judeen och till andra sidan Jordan. ² Stora folkmassor följde honom dit, och han botade dem.

³ Då kom några fariseer för att pröva Jesus. De frågade: ”Har en man^[a] rätt att skilja sig från sin hustru av vilken orsak som helst?” ⁴ ”Har ni inte läst i Skriften?” svarade Jesus, ”att från början skapade Gud dem till man och kvinna,^[b] och ⁵ att en man därför lämnar sin far och mor och håller sig till sin hustru, så att de två blir ett kött.^{[c] 6} De är alltså inte längre två utan en kropp. Och vad Gud har förenat, får människan inte skilja åt.”

⁷ Då frågade de: ”Varför bestämde då Mose att en man kan ge ett intyg om skilsmässan och skicka iväg kvinnan?”^[d]

⁸ Jesus svarade: ”Mose tillät er att skiljas för era hårda hjärtans skull, men det var inte så från början. ⁹ Jag säger er att den som skiljer sig från sin hustru, utan att hon varit otrogen, och sedan gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott.^[e]”

¹⁰ Då sa hans lärjungar till honom: ”Om det är på det sättet, är det bättre att inte gifta sig alls.” ¹¹ Men Jesus svarade: ”Alla kan inte ta till sig detta, utan bara de som fått den gåvan. ¹² En del föds utan könsidentitet, andra har kastrerats av människor, och andra lever frivilligt i avhållsamhet och avstår från att gifta sig för himmelrikets skull. Den som kan ta till sig detta, ska göra det.”