Book of Common Prayer
Lovprisning för Guds lag
119 Lyckliga är de som lever klanderfritt
och följer Herrens lag[a].
2 Lyckliga är de som följer hans befallningar
och helhjärtat söker honom,
3 de som inte gör något ont
utan följer hans vägar.
4 Du har gett dina befallningar
för att de ska följas noggrant.
5 Ack om jag kunde leva i beslutsam lydnad
för dina bud!
6 Då skulle jag inte behöva skämmas
när jag betraktar alla dina bud.
7 Jag prisar dig med uppriktigt hjärta,
när jag lär mig dina rättfärdiga lagar.
8 Jag tänker hålla dina bud.
Överge mig aldrig!
9 Hur kan en ung man bevara sitt liv rent?
Jo, genom att hålla sig till ditt ord.
10 Jag har sökt dig helhjärtat.
Låt mig inte irra bort från dina bud!
11 Jag har lagt dina ord på minnet,
för att hålla mig borta från synd mot dig.
12 Välsignad är du, Herre,
lär mig dina bud!
13 Jag förkunnar alla de beslut
som du har uttalat.
14 Jag gläder mig över att följa dina förordningar,
såsom man gläder sig över rikedom.
15 Jag begrundar dina stadgar
och beaktar dina vägar.
16 Jag är glad för dina stadgar
och ska aldrig glömma ditt ord.
17 Var god mot mig, din tjänare, och låt mig få leva,
så vill jag lyda ditt ord.
18 Öppna mina ögon,
så att jag kan se allt det underbara i din lag.
19 Jag är en främling på jorden.
Dölj inte dina bud för mig.
20 Mitt inre slits ständigt sönder
av längtan efter dina beslut.
21 Du tillrättavisar de stolta,
de förbannade, som irrar bort från dina bud.
22 Ta ifrån mig hån och förakt,
för jag lyder dina befallningar.
23 Om än furstar sitter och talar illa om mig,
tänker din tjänare på dina bud.
24 Dina befallningar är min glädje
och mina rådgivare.
Klagan över ondskan
12 För körledaren, enligt sheminit[a]. En psalm av David.
2 Herre, rädda mig! De fromma är borta,
de trofasta människorna finns inte kvar.
3 Alla ljuger för varandra,
de talar med hala tungor ur delade hjärtan.
4 Må Herren göra slut på de hala tungorna,
tysta deras stora ord.
5 De säger: ”Vår tunga upphöjer oss,
våra läppar ger oss makt.
Vem kan stå som herre över oss?”
6 ”De svaga förtrycks, de fattiga klagar,
och därför vill jag nu gripa in”, säger Herren,
”jag vill ge frälsning åt den som blir föraktad[b].”
7 Herrens ord är rena,
som silver som renats i smältugnen sju gånger.
8 Herre, du som bevarar dem,
beskydda oss alltid för detta släkte!
9 Överallt där uselheten prisas
stryker de gudlösa omkring.[c]
Klagan i en ångestfylld situation
13 För körledaren. En psalm av David.
2 Hur länge, Herre, ska du glömma mig?
Hur länge ska du gömma ditt ansikte för mig?
3 Hur länge måste jag brottas med mina tankar,
bära denna ängslan inom mig dag efter dag?
Hur länge ska min fiende ha övertaget?
4 Se på mig och svara, Herre, min Gud!
Upplys mina ögon, låt mig inte somna in i döden.
5 Låt inte min fiende säga: ”Jag har besegrat honom!”
Låt inte mina ovänner få glädjas över mitt fall.
6 Jag förtröstar på din nåd,
och mitt hjärta gläder sig över din räddning.
Jag vill sjunga till Herrens ära,
för han har varit god mot mig.
Gudsförnekelsens dårskap
(Ps 53)
14 För körledaren. Av David.
Dåren säger för sig själv: ”Det finns ingen Gud!”
De är onda, deras handlingar är fördärvliga,
det finns ingen som gör det goda.
2 Från himlen ser Herren ner på människorna
för att se om det finns någon med förstånd,
någon som frågar efter Gud.
3 Men alla har vänt sig bort,
alla är lika korrumperade.
Det finns ingen som gör det goda,
inte en enda.
4 Förstår de då ingenting, alla de som gör orätt,
de som äter mitt folk som man äter bröd,
de som inte ber till Herren?
5 Men de ska bli skräckslagna,
för Gud är hos de rättfärdiga.
6 Ni hånar den fattiges planer,
men Herren är hans tillflykt.
7 O, att det från Sion kom räddning för Israel!
När Herren återupprättar sitt folk från dess fångenskap
ska Jakob glädja sig och Israel jubla.
6 Min son, om du går i borgen för en medmänniska
och byter handslag med en främling,
2 blir du snärjd av dina egna ord
och fångad av vad du sagt.
3 Gör så här, min son, för att befria dig själv,
när du nu kommit i din nästas våld:
Gå och ödmjuka dig själv,[a]
vädja till honom.
4 Unna dig varken sömn eller slummer,
5 befria dig själv, som en gasell undan jägaren
eller en fågel ur fågelfångarens snara.
6 Gå till myran, du som är lat.
Se hur den gör och bli vis!
7 Den har ingen ledare över sig,
ingen tillsyningsman eller härskare,
8 men trots det samlar den in mat under sommaren
och skaffar sin föda under skördetiden.
9 Hur länge ska du ligga, du late?
När ska du vakna och stiga upp?
10 Lite extra sömn, lite mer slummer,
lite mer vila med armarna i kors,
11 så kommer fattigdomen över dig som en rövare
och armodet som en beväpnad man.
12 En ond människa, en som gör orätt
går omkring med lögnaktigt tal,
13 blinkar med ögonen
och skrapar med foten.
Han gör gester med fingrarna,
14 han har fyllt sitt inre med svek,
bär alltid något ont i sinnet
och provocerar fram gräl.
15 Därför ska olycka plötsligt träffa en sådan.
Han ska krossas oväntat och utan räddning.
16 Det finns sex ting som Herren hatar,
sju som han avskyr:
17 stolta ögon, en lögnaktig tunga,
händer som utgjuter oskyldigt blod,
18 ett hjärta som smider onda planer,
fötter som har bråttom till ondskan,
19 ett falskt vittne som ljuger,
och en som vållar osämja bland bröder.
Tron på Guds Son
5 Var och en som tror att Jesus är Kristus är född av Gud, och var och en som älskar Fadern älskar också hans barn. 2 Då vet vi att vi älskar Guds barn om vi älskar Gud och håller hans bud. 3 Detta är kärleken till Gud att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga, 4 för alla som är födda av Gud övervinner världen. Detta är den seger som har övervunnit världen: vår tro. 5 Vem kan då övervinna världen? Bara den som tror att Jesus är Guds Son.
6 Han är den som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus, inte bara genom vatten, utan genom både vatten och blod. Anden är den som vittnar, för Anden är sanningen. 7 Det är alltså tre som vittnar: 8 Anden, vattnet och blodet. Och alla tre är överens. 9 Om vi accepterar människors vittnesbörd är ju Guds vittnesbörd större, för det han har vittnat om är ett vittnesbörd om hans egen Son. 10 Den som tror på Guds Son har tagit emot vittnesbördet inom sig. Den som inte tror på Gud gör honom till lögnare, eftersom han inte tror på Guds vittnesbörd om hans egen son.
11 Och detta är vittnesbördet: att Gud har gett oss evigt liv och att det livet finns i hans Son. 12 Den som har Sonen äger livet, men den som inte har Guds Son har inte livet.
16 Vad ska jag jämföra detta släkte med? De är som barn som leker på torget och ropar till de andra barnen:
17 ’Vi spelade flöjt för er,
men ni ville inte dansa.
Vi sjöng klagosång för er,
men ni ville inte sörja.’
18 Johannes döparen kom och går ofta utan mat och dricker inte vin, och då säger man: ’Han är besatt av en ond ande.’ 19 Men Människosonen har kommit och äter och dricker, och då säger folk: ’Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare! Men vishetens gärningar ger ändå visheten rätt.[a]’ ”
Jesus anklagar galileiska städer
(Luk 10:13-15)
20 Sedan började Jesus anklaga människorna i de städer där han hade gjort de flesta av sina under, eftersom de inte hade omvänt sig. Han sa:
21 ”Ve dig, Korasin, och ve dig, Betsaida! För om de under som gjorts hos er hade gjorts i Tyros och Sidon[b], hade de för länge sedan omvänt sig i säck och aska. 22 Men jag säger er, att på domens dag ska både Tyros och Sidon få det lindrigare än ni. 23 Och du, Kafarnaum, du ska väl inte bli upphöjt till himlen? Nej, ner till dödsriket ska du störtas. För om de under som gjorts hos dig hade utförts i Sodom[c], skulle den staden ha funnits kvar än idag. 24 Jag kan försäkra er, att Sodom ska slippa lindrigare undan på domens dag än du!”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.