Book of Common Prayer
Herren har varit trofast
(1 Krön 16:8-22)
105 Prisa Herren, åkalla honom.
Gör hans verk kända för alla folk.
2 Sjung och spela till hans ära,
berätta om alla hans under!
3 Lovprisa hans heliga namn,
låt dem som söker Herren få en innerlig glädje!
4 Vänd er till Herren och hans kraft,
sök honom ständigt.
5 Tänk på de mäktiga gärningar han har gjort,
hans under och den dom som han uttalat,
6 ni som är ättlingar till hans tjänare Abraham,
till Jakob, hans utvalde.
7 Han är Herren, vår Gud.
Över hela jorden sträcker sig hans domar.
8 Han minns för evigt sitt förbund,
sina befallningar för tusen generationer,
9 det förbund som han slöt med Abraham,
och sin ed till Isak.
10 Han bekräftade det till Jakob som en stadga,
till Israel som ett evigt förbund.
11 Han sa: ”Jag ska ge dig Kanaans land
till arv och egendom.”
12 Fastän de var få till antalet,
en liten skara främlingar,
13 och vandrade från folk till folk,
från rike till rike,
14 lät han ingen förtrycka dem,
och han straffade kungar för deras skull.
15 ”Rör inte mina smorda,
skada inte mina profeter!”
16 Han sände hungersnöd över landet
och förstörde deras matförråd.
17 Men han hade före dem sänt en man, Josef,
som såldes som slav.
18 Bojor sattes på hans fötter
och en järnring runt hans hals,
19 tills den dag hans ord gick i uppfyllelse,
och Herrens ord gav honom rätt.
20 Då lät kungen släppa honom fri,
folkens kung befriade honom.
21 Kungen gjorde honom till herre över sitt hus,
till härskare över hela sin egendom,
22 för att leda hans furstar som han ville
och lära hans äldste vishet.
23 Israel kom till Egypten,
Jakob blev gäst i Hams land.
24 Han gjorde sitt folk mycket fruktsamt,
han gjorde dem mer talrika än deras fiender.
25 Han vände egypterna till att hata hans folk,
till konspiration mot hans tjänare.
26 Han sände sin tjänare Mose,
och Aron, som han hade utvalt.
27 De utförde hans tecken bland dem,
under i Hams land.
28 Han sände mörker, så att allting blev mörkt.
De hade inte[a] gjort uppror mot hans ord.
29 Han förvandlade deras vatten till blod
och lät deras fiskar dö.
30 Deras land vimlade av grodor,
ända in i deras furstars sängkammare.
31 Han befallde, och svärmar av flugor kom,
mygg över hela deras land.
32 I stället för regn gav han dem hagel
och eldslågor i landet.
33 Han slog ner deras vinrankor och fikonträd,
och alla träd vräktes omkull i deras land.
34 På hans befallning kom gräshoppssvärmar
och ett oräkneligt antal gräshoppsyngel.
35 De åt upp allt grönt i deras land,
och de åt upp skörden på deras mark.
36 Slutligen dödade han allt förstfött i deras land,
alla deras manliga nyfödda.
37 Sedan förde han dem ut ur landet med silver och guld,
och det fanns ingen i dess stammar som stapplade.
38 Egypterna gladde sig när de gav sig iväg,
för de hade drabbats av fasor för Israels skull.
39 Han bredde ut ett moln som skydd
och en eld som lyste om natten.
40 De[b] bad, och han sände vaktlar,
han mättade dem med bröd från himlen.
41 Han öppnade en klippa, och vattnet forsade fram.
Det flöt som en flod genom det torra landet.
42 För han tänkte på sitt heliga löfte
till sin tjänare Abraham.
43 Han ledde ut sitt folk under jubel,
sina utvalda under glädjerop.
44 Han gav dem land som tillhört andra folk.
De fick överta frukten av deras möda,
45 för att de skulle hålla hans bud och lyda hans lagar.
Halleluja!
Lampstället av guld
4 Ängeln som talade med mig kom tillbaka och väckte mig, som man väcker en som har sovit. 2 Han frågade mig: ”Vad ser du?”
Jag svarade: ”Jag ser ett lampställ, helt av guld, med en skål ovanpå, och sju lampor där, och sju rör till lamporna där uppe. 3 Två olivträd står där bredvid, ett till höger om skålen och ett till vänster.”
4 Jag frågade ängeln som talade med mig: ”Vad är dessa för något, herre?”
5 Ängeln som talade med mig svarade: ”Vet du inte vad de är?”
”Nej, herre”, svarade jag.
6 Då svarade han: ”Detta är Herrens ord till Serubbabel: ’Inte genom styrka och inte genom kraft, utan genom min Ande, säger härskarornas Herre.’
7 Vem är du, du stora berg? Inför Serubbabel ska du bli till jämn mark. Han ska föra fram slutstenen medan man ropar: ’Nåd, nåd över den!’ ”
8 Herrens ord kom till mig: 9 ”Serubbabels händer har lagt grunden till detta tempel, och hans händer ska också slutföra det. Då ska du också inse att härskarornas Herre har sänt mig till er.
10 Vem föraktar de små tingens dag? De gläds när de ser stenlodet[a] i Serubbabels hand. De sju är Herrens ögon som övervakar hela jorden.”
11 Då frågade jag honom: ”Vad är de två olivträden till höger och till vänster om lampstället?”
12 Sedan frågade jag honom vidare: ”Vad är de två olivkvistarna bredvid de två gyllene rören som för ner den gyllene oljan?”
13 Han frågade mig: ”Vet du inte vad de är?”
”Nej, herre”, svarade jag.
14 Han sa: ”De är de två smorda som står inför hela jordens Herre.”
Regler för det nya livet
17 För Herrens skull vill jag därför uppmana er: Lev inte längre som hedningarna. Deras tankar är meningslösa, 18 och deras förstånd är i mörker. De har ingen del i det liv som Gud ger, för de är okunniga och hårdhjärtade. 19 Utan att skämmas kastar de sig ut i ett omoraliskt liv och ägnar sig helt åt all slags orenhet och själviskhet.
20 Men ni är inte sådana, ni som har lärt känna Kristus. 21 Ni har fått höra budskapet om honom, och ni har undervisats om honom så som sanningen är i Jesus. 22 Därför ska ni sluta leva som ni gjorde förut och kasta av er ert gamla jag som går under och är fyllt av bedrägliga begär. 23 Ni ska förnyas till ande och sinne 24 och ta på er den nya människan, som är skapad till att likna Gud i rättfärdighet och sann helighet.
25 Ljug därför inte längre, utan tala sanning med varandra.[a] Vi är ju varandras lemmar. 26 Grips ni av vrede, så synda inte.[b] Låt inte er vrede fortgå tills solen går ner. 27 Låt inte djävulen få något tillfälle. 28 Den som är tjuv ska sluta att stjäla och i stället börja arbeta och göra rätt för sig. Då kan han också dela med sig till människor i nöd. 29 Tala aldrig något oanständigt, utan säg bara sådant som bygger upp och behövs och kan bli till välsignelse för dem som lyssnar. 30 Gör inte Guds heliga Ande ledsen. Anden har ni ju fått som ett sigill för befrielsens dag. 31 Lägg av med all bitterhet, ilska och alla vredesutbrott, hån, förolämpningar och all annan ondska. 32 Var goda och milda mot varandra. Förlåt varandra, så som Gud har förlåtit er i Kristus.
Jesus botar en förlamad man
(Mark 2:3-12; Luk 5:18-26)
9 Jesus steg sedan i en båt och åkte över till staden där han bodde. 2 Där kom de till honom med en förlamad man som låg på en bår. Och när Jesus såg deras tro, sa han till den förlamade: ”Var vid gott mod, min son. Dina synder är förlåtna.”
3 Några av de skriftlärda sa då för sig själva: ”Han hädar[a] ju!” 4 Men Jesus visste vad de tänkte och frågade dem: ”Varför tänker ni onda tankar i era hjärtan? 5 Vilket är lättare, att säga: ’Dina synder är förlåtna’, eller: ’Res dig upp och gå?’ ” 6 ”Men för att ni ska veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden,” – nu talade han till den förlamade: ”Res dig upp, ta din bår och gå hem!” 7 Och mannen reste sig och gick hem.
8 När folket såg vad som hände blev de alldeles förskräckta, och de hyllade Gud för att han gett sådan makt till människor.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.