Book of Common Prayer
Kungens bön
61 För körledaren, till stränginstrument. Av David.
2 Gud, lyssna till mitt rop!
Hör min bön!
3 Från jordens ände ropar jag till dig i min svaghet.
Led mig upp på klippan, som är högre än jag.
4 Du är min tillflykt,
ett starkt torn mot fienden.
5 Jag vill för alltid bo i ditt tält
och ta min tillflykt under dina vingars skugga. Séla
6 Du har hört mina löften, Gud,
och du har gett mig deras arv som fruktar dig.
7 Ge kungen ett långt liv,
många år från generation till generation.
8 Låt honom sitta på sin tron inför Gud i evighet.
Låt din nåd och trofasthet bevara honom.
9 Då ska jag ständigt prisa ditt namn.
Dag efter dag ska jag uppfylla mina löften.
En tröstepsalm
62 För körledaren, till Jedutun[a]. En psalm av David.
2 Bara hos Gud finner jag ro,
från honom kommer min räddning.
3 Endast han är min klippa,
min räddning och min borg.
Jag ska aldrig vackla.
4 Hur länge ska ni ansätta en människa,
kasta er över honom allesammans,
som mot en lutande vägg,
eller en mur som snart störtar samman?
5 De tänker störta ner honom från hans höga plats,
och de gillar lögn.
Med sin mun välsignar de,
men i sitt inre förbannar de. Séla
6 Bara hos Gud finner jag ro,
från honom kommer mitt hopp.
7 Endast han är min klippa,
min räddning och min borg.
Jag ska aldrig vackla.
8 Min frälsning och min ära finns hos Gud.
Han är min tillflykt, min starka klippa.
9 Förtrösta alltid på honom, du folk!
utgjut ditt hjärta för honom, för Gud är vår tillflykt. Séla
10 Människobarnen är bara en vindpust,
även de höga bland dem är en lögn.
I vågskålen väger de lätt,
ja, mindre än luft.
11 Sätt inte er tillit till våld
eller ert hopp till stöldgods.
Om er rikedom växer,
fäst inte ert hjärta vid den.
12 Ett har Gud talat, två saker har jag hört:
att Gud har styrkan,
13 och att du, Herre, är nådig
och lönar var och en efter vad han gjort.
Guds ära och makt
68 För körledaren. Av David. En psalm, en sång.
2 Gud reser sig och hans fiender skingras,
de som hatar honom flyr från honom.
3 Liksom rök förs bort av vinden
blåses de bort av dig,
som smält vax i eld
utplånas de onda inför Gud.
4 Men de rättfärdiga gläds inför Gud,
de fröjdar sig och jublar av glädje.
5 Sjung till Gud, sjung lovsång till hans namn!
Hylla honom som rider på molnen[a]!
Herren är hans namn!
Gläd er inför honom!
6 En far för de faderlösa,
en änkornas försvarare är Gud i sin heliga boning,
7 en Gud som ger de ensamma ett hem
och för ut fångarna i frihet.
Men de upproriska får bo i öknen.
8 Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk
och marscherade med det genom öknen,[b] séla,
9 då darrade jorden, och från himlen strömmade regnet ner,
inför Gud, Sinais Gud, inför Israels Gud.
10 Du sände regn i överflöd, Gud,
för att din uttorkade arvedel skulle blomstra igen.
11 Din skara[c] fick slå sig ner där,
i din godhet tog du dig an de fattiga.
12 Herren har gett sina befallningar,
stor är härskaran av kvinnor som förkunnar det.
13 Kungar och härar flyr, de flyr,
och husfrun delar bytet i lägret.
14 Ska ni då ligga stilla bland fållorna[d]?
Duvans vingar är täckta med silver,
dess fjädrar med skimrande guld.
15 När den Väldige skingrade kungarna,
föll det snö på Salmon.
16 Ett Guds berg är Bashan,
ett berg med höga toppar är Bashan.
17 Varför ser ni, höga toppar, med avund på det berg,
där Gud har valt att bo,
där Herren ska bo i evighet?
18 Guds vagnar var tiotusentals, tusen och åter tusen,
Herren är bland dem i Sinais helighet.
19 Du steg upp i höjden och tog fångar,
du fick gåvor bland människorna,
ja, till och med bland de upproriska människor,
för att du, Herre Gud, skulle bo där.[e]
20 Välsignad är Herren!
Dag efter dag bär han vår börda.
Gud är vår räddning. Séla
21 Gud är för oss en Gud som frälser.
Herren, vår Herre, räddar oss från döden.
22 Men sina fiender kommer Gud att krossa,
det håriga huvudet på den som går vidare i synd.
23 Herren säger: ”Från Bashan ska jag hämta dem,
jag ska hämta dem från havets djup,
24 så att du kan vada i blod,
och dina hundar får slicka i sig sin del.”
25 Gud, de ser ditt triumftåg,
min Gud och kung, i helgedomen.
26 Sångarna går först,
och framför musikanterna går flickor
som spelar på tamburiner.
27 Lova Gud i församlingarna!
Prisa Herren, Israels källa!
28 Där är Benjamins lilla stam,
som leder dem,
där går skaran av Juda furstar,
Sebulons furstar, Naftalis furstar.
29 Visa din makt, Gud!
Visa din styrka så som du gjort förut för oss!
30 För ditt tempels skull i Jerusalem
kommer kungarna till dig med sina gåvor.
31 Tillrättavisa odjuret i vassen,
tjurhjorden och folkens kalvar.
Trampa ner dem med deras silvertackor,[f]
skingra de folk som gillar krig.
32 De kommer med koppar från Egypten,
Kush skyndar sig att sträcka ut sina händer mot Gud.[g]
33 Sjung till Gud, alla riken på jorden!
Sjung lovsånger till Herren, séla,
34 till honom som rider på de uråldriga himlarna
och vars mäktiga stämma dundrar från skyn.
35 Ge Gud makten!
Hans majestät är över Israel,
hans styrka i skyarna.
36 Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom.
Israels Gud ger styrka och makt åt sitt folk.
Lovad vare Gud!
20 När han har fullgjort försoningen för det allra heligaste, uppenbarelsetältet och altaret, ska han föra fram den levande bocken, 21 och under det att han lägger sina båda händer på den bekänna Israels folks alla skulder, överträdelser och synder. Han ska lägga dem alla på bockens huvud och skicka ut den i öknen ledd av den man som blivit utsedd till uppgiften. 22 Bocken ska alltså bära bort deras synder till ödemarken och mannen ska släppa den lös ute i öknen.
23 Därefter ska Aron gå in i uppenbarelsetältet, ta av sig linnekläderna han tog på sig innan han gick in i det allra heligaste och lämna dem där. 24 Sedan ska han bada på en helig plats, ta på sig sina vanliga kläder igen och gå ut och bära fram sitt eget brännoffer och folkets brännoffer och på så sätt skaffa försoning åt sig själv och folket. 25 Han ska också bränna upp fettet från syndoffret på altaret.
26 Mannen som lett ut bocken i öknen ska efteråt tvätta sina kläder och bada innan han får komma tillbaka till lägret. 27 Den unga tjuren och bocken för syndoffret, vilkas blod förts in i det allra heligaste för att skaffa försoning, ska bäras ut utanför lägret och brännas tillsammans med huden och de inre organen. 28 Den som bränner detta ska sedan tvätta sina kläder och bada innan han återvänder till lägret.
29 Detta är en stadga som alltid ska följas: på den tionde dagen i sjunde månaden ska ni ödmjuka er själva och inte utföra något arbete, varken ni israeliter eller utlänningar som lever mitt ibland er. 30 Detta är den dag då ni försonas så att ni blir rena. Ni ska renas inför Herren från alla era synder. 31 Det är en sabbat, en vilodag, och ni ska ödmjuka er själva. Stadgan gäller för all framtid. 32 Försoningen ska utföras av den smorde översteprästen som blivit avskild för uppgiften efter sin far. Han ska ta på sig de heliga linnekläderna 33 och skaffa försoning för det allra heligaste, uppenbarelsetältet, altaret, prästerna och allt folket i menigheten. 34 Detta ska vara en evig stadga för er, försoning ska skaffas för Israels folks synder en gång om året.”
Aron gjorde så som Herren hade befallt Mose.
Var beredda när Jesus kommer tillbaka
5 Om tider och stunder behöver vi inte skriva till er, syskon, 2 för ni vet mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. 3 Just när människorna säger: ”Det råder fred och trygghet”, då drabbas de av katastrofen, lika plötsligt som när värkarna sätter in hos en kvinna som ska föda barn. Och ingen ska komma undan.
4 Men ni, syskon, lever inte i mörkret, och därför kan den dagen inte överraska er som en tjuv. 5 Ni är alla ljusets och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret. 6 Därför får vi inte sova som de andra utan måste hålla oss vakna och nyktra. 7 Det är på natten man sover, och på natten man dricker sig berusad. 8 Men vi som tillhör dagen måste vara nyktra och ta på oss trons och kärlekens bröstsköld och hoppet om räddning som en hjälm. 9 Gud har ju inte bestämt oss till att drabbas av vreden, utan att vi ska bli räddade genom vår Herre Jesus Kristus. 10 Han dog för oss för att vi för alltid ska leva med honom, vare sig vi är vakna eller sover. 11 Därför ska ni uppmuntra varandra och bygga upp varandra, så som ni redan gör.
7 Rabbla inte upp tomma ord, som hedningarna gör. De tror att bönen har större chans att bli besvarad om de använder många ord. 8 Var inte som de, för er Fader vet vad ni behöver, innan ni ens ber honom om det.
9 Be istället så här:
Vår Fader i himlen,
låt ditt namn bli helgat.
10 Låt ditt rike komma och din vilja ske
här på jorden så som den sker i himlen.
11 Ge oss idag den mat[a] vi behöver,
12 och förlåt oss våra skulder,
liksom vi förlåter dem som står i skuld till oss.
13 Hjälp oss när vi prövas[b],
och rädda oss från det onda.[c]
14 För om ni förlåter dem som har gjort fel mot er, ska er Fader i himlen också förlåta er. 15 Men om ni inte förlåter andra deras överträdelser, kommer han inte att förlåta er era.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.