Print Page Options
Previous Prev Day Next DayNext

Book of Common Prayer

Daily Old and New Testament readings based on the Book of Common Prayer.
Duration: 861 days
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)
Version
Psaltaren 5-6

Klagan och bön när fienden förföljer

För körledaren, till flöjtspel.[a] En psalm av David.

Herre, lyssna till mina ord,
    hör på mina suckar!
Lyssna på mitt rop, min kung och min Gud!
    Jag ber till dig.
Om morgonen, Herre, hör du min röst,
    om morgonen lägger jag fram mina önskningar inför dig och väntar.

Du är inte en Gud som finner behag i ondskan,
    och ingen ond får bo hos dig.
De högfärdiga består inte inför din blick,
    du hatar alla som gör orätt.
Du utrotar dem som ljuger,
    och Herren avskyr de blodtörstiga och falska.

Men för din stora nåd
    får jag komma till ditt tempel.
Jag böjer mig ner i din fruktan,
    mot ditt heliga tempel.
Herre, led mig i din rättfärdighet,
    för mina fienders skull,
gör din väg rak framför mig!

10 Ingenting av vad de säger är tillförlitligt,
    fördärvade är de i sitt innersta.
Deras strupe är en öppen grav,
    och hal är deras tunga.
11 Gud, förklara dem skyldiga,
    och låt deras planer fälla dem!
Driv bort dem för deras många synder,
    för de är upproriska mot dig.

12 Men låt alla dem glädjas, som tar sin tillflykt till dig!
Låt dem för evigt sjunga av glädje,
    för du beskyddar dem.
De som älskar ditt namn
    ska fröjdas i dig.
13 För du, Herre, välsignar den rättfärdige,
    du omger honom med ditt välbehags sköld.

Ångerpsalm. Bön i svårigheter.

För körledaren, till stränginstrument, enligt sheminit[b]. En psalm av David.

Herre, straffa mig inte i din vrede,
    tukta mig inte i din harm!
Var nådig mot mig, Herre,
    för jag är svag!
Hela mig, Herre,
    för ända in i mina ben har jag ångest.
Min själ är djupt förskräckt.
    Herre, hur länge?

Kom åter, Herre,
    och befria mig,
    rädda mig i din nåd.
För i döden kommer ingen ihåg dig.
    Vem prisar dig från dödsriket?

Jag är utmattad av mitt suckande,
    och varje natt blir min bädd våt av tårar,
    min säng dränks i gråt.
Mina ögon försvagas av sorg,
    de åldras för mina fienders skull.

Lämna mig nu, ni alla som gör orätt,
    för Herren har hört min gråt.
10 Herren har hört min vädjan,
    Herren har tagit emot min bön.
11 Mina fiender ska komma på skam,
    de ska bli skräckslagna,
och i sin skam ska de plötsligt ta till flykten.

Psaltaren 10-11

Varför går det väl för syndaren?

10 Herre, varför står du så långt borta,
    varför gömmer du dig i tider av nöd?

I övermod jagar den gudlöse den svage.
    Låt dem fångas i sina egna intriger!
Den gudlöse skryter med sina egna begär,
    välsignar den girige och föraktar Herren.
Den gudlöse sätter näsan i vädret.
    ”Gud ställer mig inte till svars. Det finns ju ingen Gud.”
Sådana är alla hans tankar.[a]
Ändå lyckas han i allt vad han gör,
    han är högfärdig
och skjuter ifrån sig dina lagar,
    han fnyser åt sina fiender.
Han tänker för sig själv:
    ”Inget kan rubba mig.
    Jag ska alltid vara lycklig och slippa bekymmer.”

Deras mun är full av förbannelse och lögn,
    under hans tunga finns ofärd och olycka.
Han lägger sig i bakhåll vid gårdarna
    och vill lönnmörda den oskyldige.
Hans ögon följer den värnlöse.
    Han ligger i bakhåll, gömd, som lejon,
och väntar på att få kasta sig över den hjälplöse
    och dra in honom i sitt nät.
10 De värnlösa krossas, de kollapsar
    och faller av hans styrka.[b]
11 Han säger för sig själv:
    ”Gud har glömt det,
    han döljer sitt ansikte och ser det aldrig.”

12 Herre, res dig! Gud, lyft din hand!
    Glöm inte de förtryckta!
13 Varför får den gudlöse förakta Gud
    och säga för sig själv:
    ”Han ställer mig inte till svars?”
14 Herre, du ser ofärden och plågan.
    Du lägger märke till det, du tar det i din hand.
Den värnlöse överlämnar sin sak åt dig,
    du hjälper den faderlöse.[c]
15 Krossa den gudlöses och ondes makt!
    Ställ honom till svars för sin ondska,
    så att den inte finns mer.

16 Herren är kung, alltid och för evigt.
    De främmande folken försvinner från hans land.
17 Herre, du hör de förtrycktas längtan,
    du ger dem nytt mod och lyssnar till dem.
18 Du ger de faderlösa och förtryckta rätt,
    så att ingen som är av jord längre kan skrämma dem.[d]

Förtröstan på Herren

11 För körledaren. Av David.

Till Herren tar jag min tillflykt.
    Hur kan ni då säga till mig:
    ”Fly som en fågel upp till bergen?”
Se, de gudlösa spänner bågen,
    de lägger sina pilar mot strängen
    för att i mörkret skjuta de rättsinniga.
När grundvalarna bryter samman,
    vad kan den rättfärdige göra?

Herren är i sitt heliga tempel,
    hans tron är i himlen.
Han betraktar människobarn,
    hans ögon granskar dem.
Han prövar de rättfärdiga,
    men den gudlöse och våldsmannen hatar han.
Han ska låta eldkol och svavel regna ner över de gudlösa,
    och en glödande vind ska bli deras lott.

Herren är rättfärdig
    och älskar rättfärdighet.
De rättsinniga ska få se hans ansikte.

2 Moseboken 15:1-21

Moses och Mirjams sång till Herren

15 Sedan sjöng Mose och israeliterna denna sång till Herren:

”Jag vill sjunga till Herrens ära,
    för högt är han upphöjd.
Han har kastat både häst och ryttare i havet.

Herren är min styrka
    och min sång, han har blivit min räddning.
Han är min Gud,
    och jag vill prisa honom.
Han är min fars Gud.
    Jag vill upphöja honom.
Herren är en kämpe,
    ja, Herren är hans namn.
Faraos vagnar och armé
    har han kastat i havet.
Faraos ryktbara krigsmän
    dränktes i Sävhavets vågor.
Vattenmassorna dränkte dem,
    de sjönk som stenar i djupet.
Din högra hand, Herre,
    har en väldig makt.
Din högra hand
    krossade fienden.

I ditt höga majestät
    besegrade du dem
som vände sig mot dig.
    Du visade din vrede
och den förtärde dem,
    som elden bränner upp gräset.
Du blåste på vattnet
    och det delade sig.
Vågorna reste sig som murar,
    stelnade mitt i havet.
Fienden sa:
    ’Jag ska förfölja dem och hinna upp dem,
jag ska ta byte och fördela det,
    jag ska ta hämnd på dem.
Jag ska dra mitt svärd,
    min hand ska förgöra dem.’
10 Men du andades på dem,
    och havet slog ihop över dem.
De sjönk som bly
    i de väldiga vattnen.
11 Vem är som du, Herre,
    bland alla gudar?
Vem är så majestätisk och helig?
    Vem är så fruktansvärd i härlighet?
    Vem gör under som du?

12 Du räckte ut din hand,
    och då svalde jorden dem.
13 I din nåd har du lett
    det folk du befriade.
Med din makt har du fört det
    till din heliga boning.
14 Folken hörde det och darrade.
    Filistéerna greps av ångest.
15 Edoms furstar blev förskräckta.
    Moabs mäktiga män darrade.
Kanaans invånare smälte ner av fruktan.
16     Skräck och ångest har kommit över dem.
Inför din väldiga arm
    stod de förstenade,
medan ditt folk, Herre,
    det folk som du har befriat, passerade dem.
17 Du leder dem
    och planterar dem på ditt eget berg,
på den plats du gjort till din boning, Herre
    – i den helgedom, Herre, som dina händer grundlagt.

18 Herren ska regera i all evighet.”

19 Faraos hästar, vagnar och vagnsförare försökte följa efter genom havet. Men Herren lät havsvattnen falla över dem, medan Israels folk vandrade genom havet på torr mark.

20 Profetissan Mirjam, Arons syster, tog sin tamburin och de andra kvinnorna följde henne. De spelade på tamburiner och dansade. 21 Mirjam sjöng för dem:

”Sjung till Herrens ära.
    Han är högt upphöjd.
Hästar och vagnsförare
    har han störtat i havet.”

1 Petrusbrevet 1:13-25

Håll er rena från synden

13 Spänn därför bältet om livet och var nyktra. Sätt allt ert hopp till den nåd ni ska få när Jesus Kristus uppenbaras. 14 Som lydiga barn, låt er inte längre drivas av de begär som styrde er medan ni fortfarande var okunniga. 15 Liksom han som har kallat er är helig, så ska ni också leva ett alltigenom heligt liv. 16 Det står ju skrivet: ”Ni ska vara heliga, för jag är helig.”[a]

17 Om ni kallar honom Fader när ni ber, han som utan att göra någon skillnad på människor dömer var och en efter hans gärningar, lev då i gudsfruktan under den tid av främlingskap som ni lever här. 18 Ni vet själva att det inte var med något förgängligt som silver eller guld som ni köptes fria från det meningslösa liv som både ni och era förfäder levde. 19 Nej, det var med Kristus dyrbara blod, ett lamm utan fläck eller fel. 20 Han var utsedd redan innan världen skapades, men det var först nu vid tidens slut som han uppenbarades för er skull. 21 Genom honom tror ni på Gud, som uppväckte honom från de döda och förhärligade honom, så att ni kan tro och hoppas på Gud.

22 Ni har renat er själva genom att lyda sanningen och kan nu visa varandra en uppriktig syskonkärlek. Älska varandra av hela hjärtat. 23 Ni har ju blivit födda på nytt, inte genom en förgänglig säd utan genom en oförgänglig, genom Guds levande och bestående ord. 24 För

”Människan[b] är som gräset,
    och all hennes prakt är som ängsblomman.
Gräset torkar och blomman faller av.
25     Men Herrens ord består i evighet.”[c]

Och det är detta budskap som nu har förkunnats för er.

Johannes 14:18-31

18 Jag ska inte lämna er föräldralösa utan jag ska komma till er. 19 Mycket snart ska världen inte se mig längre, men ni ska se mig för jag lever och ni kommer att leva. 20 Då ska ni förstå att jag är i min Fader och ni i mig och jag i er. 21 Den som har mina bud och lyder dem han älskar mig och den som älskar mig, ska bli älskad av min Fader och jag ska älska honom och visa mig för honom.”

22 Judas (inte Judas Iskariot) sa då till honom: ”Herre, varför ska du visa dig för oss och inte för världen?”

23 Jesus svarade: ”Om någon älskar mig, så håller han sig till mina ord och då ska min Fader älska honom och vi ska komma till honom och stanna hos honom. 24 Den som inte älskar mig, håller sig inte till mina ord. Och ordet ni har fått höra kommer inte från mig utan från Fadern som har sänt mig. 25 Jag säger er detta medan jag fortfarande är hos er. 26 Men Hjälparen, den heliga Anden som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er.

27 Jag lämnar frid efter mig, min frid ger jag åt er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte ängsliga! 28 Ni hörde mig säga till er: Jag går bort, men jag ska komma tillbaka till er. Om ni älskade mig, skulle ni vara glada över att jag går till Fadern för Fadern är större än jag. 29 Detta säger jag till er innan det händer, så att ni ska tro när det sedan händer. 30 Jag kan inte säga mycket mer till er för den här världens härskare närmar sig. Han har ingen makt över mig 31 men världen ska veta att jag älskar min Fader och gör vad Fadern har befallt mig.

Kom, så går vi härifrån!

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.