Book of Common Prayer
En bön om räddning från dem som kommer med falska anklagelser
120 En vallfartssång.[a]
I min nöd ropade jag till Herren,
och han svarade mig.
2 Herre, rädda mig från lögnarna
och från bedrägligt tal.
3 Vad kan han ge dig,
vad mer kan han ge dig, du lögnare?[b]
4 Må han straffa dig
med krigarens skarpa pilar
och glödande ginstkol!
5 Ve mig som bor i Meshek
och lever bland Kedars tält!
6 Alltför länge har jag bott bland dem
som hatar fred.
7 Jag är för fred,
men så fort jag säger något vill de strida.
Guds hjälp
121 En vallfartssång.
Jag ser upp mot bergen.
Varifrån ska min hjälp komma?
2 Min hjälp kommer från Herren,
han som har gjort himmel och jord.
3 Han låter inte din fot snava,
för han som bevarar dig slumrar inte.
4 Han som bevarar Israel
slumrar aldrig, sover aldrig.
5 Herren bevarar dig.
Hans skugga finns vid din högra sida.
6 Solen ska inte skada dig om dagen,
inte heller månen om natten.
7 Herren bevarar dig från allt ont,
han bevarar ditt liv.
8 Herren bevarar dig var du än rör dig,
nu och för evigt.
Bön om fred för Jerusalem
122 En vallfartssång. Av David.
Jag blev glad när man sa till mig:
”Kom, så går vi till Herrens hus.”
2 Nu står vi i dina portar, Jerusalem,
3 Jerusalem, du väluppförda stad,
där husen står tätt intill varandra.[c]
4 Dit går stammarna upp,
Herrens stammar
– det är en förordning åt Israel –
för att prisa Herren.
5 För där står domstolar,
troner för Davids kungahus.
6 Be om fred för Jerusalem!
Låt det gå väl för alla som älskar dig.
7 Låt friden härska innanför dina murar
och tryggheten i dina palats.
8 För mina bröders och vänners skull
ber jag om fred för dig.
9 För Herrens, vår Guds, hus skull
vill jag söka ditt bästa.
Gud ger nåd
123 En vallfartssång.
Jag lyfter min blick upp till dig,
till dig som bor i himlen.
2 Som en tjänare ser på sin herres hand,
som en tjänarinna sin husfrus hand,
så ser vi upp till Herren, vår Gud,
tills han visar oss nåd.
3 Visa oss nåd, Herre, visa oss nåd!
Vi har fått utstå så mycket förakt.
4 Vi har fått utstå mycket hån från de självsäkra
och förakt från de högmodiga.
Tacksägelse för befrielse ur nöden
124 En vallfartssång. Av David.
Om Herren inte hade stått på vår sida
– så ska Israel säga –
2 om Herren inte hade stått på vår sida,
när människor anföll oss,
3 då skulle de ha svalt oss levande
och utplånat oss i sin brinnande vrede mot oss.
4 Vattnen skulle ha övertäckt oss,
strömmen sköljt över oss,
5 de forsande vattnen flödat över oss.
6 Välsignad vare Herren,
som inte har låtit dem slita oss i stycken.
7 Vi har kommit undan,
som en fågel från jägarens snara.
Snaran har gått sönder,
och vi har kommit undan.
8 Vår hjälp kommer från Herren,
han som har gjort himmel och jord.
Guds beskydd
125 En vallfartssång.
De som litar på Herren är som berget Sion,
det kan inte rubbas utan består för evigt.
2 Liksom bergen omger Jerusalem,
så omger Herren sitt folk,
nu och för evigt.
3 De gudlösas spira ska inte vila över de rättfärdigas land,
för att inte locka de rättfärdiga till att göra det som är orätt.
4 Herre, gör gott mot dem som är goda,
mot dem som har ett uppriktigt hjärta.
5 Men de som viker av på avvägar
ska Herren föra bort tillsammans med dem som gör orätt.
Frid över Israel!
Återställd lycka
126 En vallfartssång.
När Herren förde tillbaka Sions fångar,
var det som om vi drömde.
2 Vi skrattade högt och sjöng av glädje, vi jublade.
Bland folken sades det:
”Herren har gjort stora ting för dem!”
3 Ja, Herren har gjort stora ting med oss,
och vi är glada.
4 Återställ vår lycka, Herre,
liksom bäckarna i Negev!
5 De som sår med tårar
ska få skörda med glädje.
6 Gråtande går de ut med säden de ska så,
men med jubel kommer de tillbaka och bär sina kärvar.
Meningslöst utan Guds välsignelse
127 En vallfartssång. Av Salomo.
Om inte Herren bygger huset,
är byggnadsarbetarnas möda till ingen nytta.
Om inte Herren vakar över staden,
står vaktposten förgäves på sin plats.
2 Det är meningslöst att stiga upp tidigt
och gå sent till sängs
för att kunna äta det bröd ni slitit för.
Gud ger sina vänner vila.[d]
3 Barn är en gåva från Herren,
livsfrukt en lön.
4 En ung mans söner är som pilar i en krigares händer.
5 Lycklig är den man som har sitt koger fyllt med dem.
De kommer inte på skam inför fienden i rätten.
Gud sänder Mose till farao
5 Sedan gick Mose och Aron för att träffa farao. ”Så säger Herren, Israels Gud: ’Släpp mitt folk, så att de kan bege sig ut i öknen för att fira min högtid.’ ”
2 Då svarade farao: ”Vem är då Herren, eftersom jag skulle rätta mig efter honom och släppa Israel? Jag känner inte Herren och tänker inte släppa Israel.”
3 De svarade: ”Hebréernas Gud har uppenbarat sig för oss. Låt oss få vandra iväg tre dagsresor ut i öknen och offra till Herren, vår Gud. Annars kommer han att slå oss med pest eller svärd.”
Ännu mer arbete
4 Men kungen av Egypten sa till dem: ”Vad tror ni att ni är för ena som kan komma och dra bort folket från deras arbete? Gå nu tillbaka och sköt era arbeten!” 5 Vidare sa farao: ”Se, folket är redan nu talrikt i landet, och ändå vill ni att de ska slippa arbeta!”
6 Samma dag gav farao order till sina fogdar och till folkets förmän: 7 ”Ni ska inte längre ge folket halm till teglet, utan den får de samla ihop själva. 8 Men se till att produktionen inte minskas med en enda tegelsten. De är lata, det är därför de ropar och säger: ’Låt oss gå och offra åt vår Gud!’ 9 Låt dem få arbeta riktigt ordentligt, så de slutar att lyssna på lögner!”
10 Fogdarna och förmännen gick och sa till folket: ”Farao har gett order om att ni inte längre ska få någon halm. 11 Ni får själva gå och samla ihop den, men ni ska ändå klara av lika mycket som tidigare.” 12 Man spred sig då över hela Egypten för att samla strån som kunde användas som halm.
13 Fogdarna var mycket hårda mot dem. ”Ni måste fylla er dagliga kvot, precis som tidigare när ni fick halm”, befallde de. 14 De slog de israelitiska förmän som faraos fogdar satt som arbetsledare bland folket. ”Varför har ni inte gjort fullt dagsverke, vare sig igår eller idag?” sa de åt dem.
15 Förmännen gick då till farao och klagade inför honom: ”Varför behandlar du oss så här illa? 16 Vi får inte längre någon halm, och ändå måste vi göra lika mycket tegel som förut. Man slår dina tjänare för något som är ditt folks fel.”
17 Men farao svarade: ”Lata, det är vad ni är – lata! Därför säger ni att ni vill gå och offra till Herren. 18 Gå tillbaka till ert arbete nu! Halm kommer ni inte att få, men ni ska leverera lika mycket tegel som förut.”
19 Då förstod förmännen att de råkat i en riktig knipa, eftersom man krävde lika mycket tegel varje dag som förut. 20 När de träffade Mose och Aron, som stod och väntade på dem utanför faraos palats, 21 sa de: ”Herren ska straffa er för att ni ställt till det så här för oss. Farao och hans män avskyr oss, och det är ni som har gett dem vapen i händerna så att de kan döda oss!”
22 Mose vände sig på nytt till Herren och sa: ”Herre, hur kan du handla så illa mot detta folk? Varför sände du mig hit? 23 Sedan jag talade med farao första gången i ditt namn har han blivit allt grymmare mot dem och du har inte gjort något för att rädda ditt folk!”
Folket vägrar lyssna till Mose
6 ”Nu ska du få se vad jag tänker göra med farao”, sa Herren till Mose. ”Han ska tvingas att låta mitt folk gå. Ja, han ska komma att driva dem ut ur sitt land!”
20 Syskon, var inte barn till förståndet. Var barn när det gäller allt ont, men vuxna till ert förstånd. 21 Det står ju i lagen:
” ’Jag ska tala till detta folk på ett okänt språk
och med främlingars mun.
Men ändå ska de inte lyssna på mig’, säger Herren.”[a]
22 Att tala andra språk är ett tecken för de icke-troende, inte för de troende, medan profeterandet är ett tecken för de troende, inte för de icke-troende. 23 Föreställ er att, när hela församlingen kommer tillsammans, alla talar olika främmande språk. Om det då kommer in människor som inte förstår, eller några som inte alls tror, så kommer de självklart att säga att ni är fullständigt galna. 24 Men om alla i stället talar profetiskt, och det kommer in någon som inte tror, eller någon som inte förstår dessa saker, då avslöjas han av alla och ställs till svars av alla, 25 och vad som gömmer sig i hans hjärtas blottas. Då faller han ner på sitt ansikte och tillber Gud och ropar: ”Hos er finns verkligen Gud.”
Ordning vid de troendes samlingar
26 Hur ska det då vara, syskon? Jo, när ni möts ska var och en bidra med något: sång, undervisning, uppenbarelse, tal på andra språk eller tolkning av det. Men målet med allt ska vara att församlingen byggs upp. 27 När man talar ett annat språk, får bara två eller tre tala, en i taget, och någon ska tolka. 28 Om ingen kan tolka, måste talaren vara tyst under samlingen och bara tala tyst inom sig inför Gud.
29 På samma sätt får bara två eller tre profetera i en samling, och de andra ska pröva budskapet. 30 Om någon i samlingen får en uppenbarelse, ska den förste sluta tala. 31 Alla kan ni profetera, en i taget, så att var och en kan lära sig något och bli uppmuntrad. 32 Profeternas ande kan styras av profeterna. 33 Gud är inte oordningens utan fridens Gud. Liksom det är i de heligas alla församlingar,
39 Alltså, mina syskon: sträva efter att profetera, och hindra inte någon från att tala andra språk. 40 Se bara till att allt sker värdigt och med ordning.
Jesus varnar för förförelser
(Matt 18:8-9; Luk 17:1-2)
42 Om någon förför en av dessa små som tror på mig, så skulle det vara bättre för den personen att kastas i havet med en kvarnsten runt halsen. 43 Om din hand förför dig, så hugg av den. Det är bättre att gå in i livet stympad, än att ha båda händerna i behåll och hamna i Gehenna[a], i den eld som aldrig slocknar.[b] 45 Och om din fot förför dig, så hugg av den. Det är bättre att gå in i livet handikappad, än att ha båda fötterna i behåll och kastas i Gehenna.[c]
47 Om ditt öga förför dig, så riv ut det. Det är bättre att gå in i Guds rike enögd, än att ha båda ögonen i behåll och kastas i Gehenna, 48 där
’deras maskar aldrig ska dö
och deras eld aldrig släckas.’ [d]
49 Alla måste saltas genom eld.[e] 50 Salt är bra, men till vilken nytta är saltet om det har förlorat sin kraft? Kan man få det salt igen? Bevara er sälta och lev i fred med varandra!”[f]
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.