Book of Common Prayer
En god kungs bön
101 Av David. En psalm.
Jag vill sjunga om din nåd och rättvisa, Herre.
Jag vill sjunga en lovsång till dig!
2 Jag vill leva ett klanderfritt liv.
När kommer du till min hjälp?
Jag vill leva med ett rent hjärta i mitt eget hem.
3 Det som är ont och fördärvligt
vill jag inte sträva efter –
jag hatar dem som handlar trolöst
och vill inte bli inblandad i något sådant.
4 Falskhet vill jag hålla långt från mig,
och det onda vill jag inte veta av.
5 Den som i hemlighet förtalar sina medmänniskor vill jag krossa.
Jag tänker inte tillåta högmod och stolthet.
6 Min blick ska vara fäst vid de trofasta i landet,
och de ska få bo hos mig.
Den som lever ett klanderfritt liv
ska få vara i min tjänst.
7 Den som handlar svekfullt får inte bo i mitt hus,
och lögnaren blir inte accepterad hos mig.
8 Varje morgon kommer jag att krossa de onda i landet
och utrota från Herrens stad alla som gör orätt.
Gud, var inte tyst
109 För körledaren. En psalm av David.
Min lovsångs Gud, var inte tyst!
2 Gudlösa och falska människor har gått till attack mot mig.
De ljuger och talar illa om mig.
3 De omger mig med hatfulla ord
och attackerar mig utan orsak.
4 De bemöter min kärlek med anklagelser,
men jag ber.
5 De betalar tillbaka gott med ont
och min kärlek med hat.
6 Utse en gudlös anklagare[a] mot honom
och ställ honom på hans högra sida.
7 Och när han ställs inför rätta, låt honom då finnas skyldig.
Till och med hans bön ska räknas som synd.
8 Låt hans liv bli kort,
och låt en annan ta hans tjänst.
9 Låt hans barn bli faderlösa
och hans hustru änka.
10 Låt hans barn irra omkring som hemlösa tiggare,
fördrivna från sina hem i ruiner.
11 Låt fordringsägarna överta all hans egendom
och främlingarna allt han har förtjänat.
12 Ingen ska visa nåd mot honom,
och ingen förbarma sig mot hans faderlösa barn.
13 Låt hans efterkommande utrotas
och deras namn utplånas av nästa generation.
14 Herren ska komma ihåg hans fäders ondska
och inte utplåna hans mors synd.
15 Låt dem alltid vara inför Herren
och utplåna deras minne från jorden,
16 eftersom han inte ville visa nåd
utan förföljde de betryckta och fattiga och bedrövade
för att döda dem.
17 Han älskade att förbanna,
och förbannelsen träffade honom själv.
Han ville inte välsigna,
och så förblir välsignelsen långt borta från honom.
18 Han tog på sig förbannelse som en klädedräkt,
den gick in i hans inre som vatten
och som olja in i hans skelett.
19 Låt den nu vara för honom som en klädnad han sveper om sig
och som ett bälte han för alltid spänner om sig.
20 Låt detta vara mina anklagares lön från Herren,
deras, som talar ont mot mig.
21 Men Herre, min Herre, hjälp mig för ditt namns skull,
och befria mig i din kärlek och godhet.
22 Jag är fattig och hjälplös
och sårad i mitt innersta.
23 Jag försvinner som en skugga om kvällen
jag skakas av som en gräshoppa.
24 Mina knän är svaga av fasta,
och jag är bara skinn och ben.
25 Jag har blivit till åtlöje för dem,
och när de ser mig skakar de på huvudet.
26 Hjälp mig, Herre, min Gud!
Rädda mig i din nåd.
27 Låt dem inse att det är du som handlar,
att du, Herre, har gjort detta.
28 De kan förbanna, men du välsignar.
När de anfaller ska de komma på skam,
men din tjänare gläder sig.
29 Låt mina anklagare kläs i vanära
och svepas i skam som i en klädnad.
30 Jag vill storligen prisa Herren,
jag vill lovprisa honom i den stora skaran.
121 Jag har gjort vad som är rättfärdigt och rättvist,
utlämna mig inte till mina förtryckare.
122 Låt det gå väl för din tjänare, så som du lovat,
och låt inte de oförskämda förtrycka mig.
123 Jag längtar så innerligt efter din räddning,
den som du utlovat till mig.
124 Behandla din tjänare utifrån din kärlek,
och lär mig dina bud.
125 Jag är din tjänare.
Ge mig förstånd, så att jag lär känna dina befallningar.
126 Herre, det är dags för dig att gripa in,
för din lag har brutits.
127 Därför älskar jag dina bud
mer än guld, renaste guld.
128 Därför betraktar jag alla dina stadgar som rätta,
all slags falskhet avskyr jag.
129 Dina förordningar är underbara
och därför håller jag dem.
130 När dina ord öppnar sig ger de ljus,
de ger förstånd åt de okunniga.
131 Jag öppnar min mun och flämtar
i min starka längtan efter dina bud.
132 Vänd dig till mig och var mig nådig,
så som du är mot dem som älskar ditt namn.
133 Led mina steg så som du lovat,
låt inget ont få makt över mig.
134 Befria mig från människors förtryck,
så att jag kan följa dina bud.
135 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare,
och lär mig dina bud.
136 Tårarna strömmar från mina ögon
för att man inte håller din lag.
137 Herre, du är rättfärdig
och allt vad du beslutar är rätt.
138 Du har gett dina befallningar i rättfärdighet
och stor trofasthet.
139 Min lidelse förtär mig,
när jag ser hur mina fiender struntar i dina ord.
140 Dina ord är fullständigt rena,
därför älskar din tjänare dem.
141 Själv är jag obetydlig och föraktad,
men jag glömmer inte dina föreskrifter.
142 Din rättfärdighet är evig
och din lag sann.
143 Nöd och ångest har kommit över mig,
men jag gläder mig över dina stadgar.
144 Dina förordningar är rättfärdiga för evigt.
Ge mig förstånd, så att jag får leva.
15 Men efter sin fars död sa Josefs bröder: ”Nu kommer Josef kanske att hysa agg mot oss och ge igen för allt det onda vi har gjort mot honom”. 16 Därför sände de bud till honom och lät säga: ”Innan din far dog bad han: 17 ’Säg till Josef: Vi ber dig förlåta dina bröder deras synd och allt det onda vi har gjort mot dig.’ Vi ber dig därför: ’Förlåt oss, din fars Guds tjänare, allt det onda vi gjort.’ ” När Josef fick meddelandet brast han i gråt.
18 Sedan kom hans bröder och föll ned inför honom och sa: ”Vi är dina slavar.”
19 Men Josef sa till dem: ”Var inte rädda! Jag är väl inte Gud. 20 Det ni avsåg var ont mot mig, men Gud förvandlade det till något gott, för att göra det som nu har skett och för att rädda många människors liv. 21 Var inte rädda! Jag ska själv ta hand om er och era familjer.” Och han talade mycket vänligt till dem och tröstade dem.
Josef dör
22 Josef och hans fars familj blev alltså kvar i Egypten. Josef blev 110 år gammal. 23 Han levde så länge att han fick se sin son Efraims barnbarn födas, och Manasses son Makirs barn kunde han adoptera.[a]
24 ”Jag kommer snart att dö”, sa Josef till sina bröder, ”men Gud ska ta hand om er och föra er tillbaka till det land som han med ed har lovat Abraham och Isak och Jakob.”
25 Josef fick israeliterna att lova med en ed och sa: ”Gud kommer att ta sig an er och då ska ni föra mina kvarlevor härifrån.”
26 Sedan dog Josef 110 år gammal och man balsamerade hans kropp och lade den i en kista i Egypten.
Olika slags nådegåvor
12 Och nu, syskon, vill jag ta upp frågan om de andliga gåvorna, som jag vill att ni känner till. 2 Ni vet ju att så länge ni var hedningar, så drevs ni till stumma avgudar.[a] 3 Därför vill jag att ni nu ska inse att ingen som talar genom Guds Ande kan förbanna Jesus, och ingen som inte är fylld av helig Ande kan bekänna att Jesus är Herren[b].
4 Det finns olika nådegåvor, Anden är en och densamme. 5 Det finns olika tjänster, men en och samma Herre. 6 Uppgifterna är olika, men det är samma Gud som verkar allt och i alla.
7 Hos var och en manifesterar sig Anden så att den blir till det gemensamma bästa. 8 En får av Anden vishetens ord, en annan får av samma Ande förmågan att meddela kunskap. 9 En får tron genom Anden, en annan får av samma Ande gåvor att bota sjuka, 10 och en får kraft att göra under. En får förmågan att profetera, en förmågan att bedöma olika andar. En får förmågan att tala olika språk, och en annan får förmågan att tolka språk. 11 Men allt detta verkar en och samma Ande, och han ger gåvor till var och en så som han själv vill.
De religiösa ledarna vill se ett tecken från Gud
(Matt 16:1-4)
11 Fariseerna kom ut för att diskutera med Jesus, och för att pröva honom krävde de ett tecken från himlen.
12 Jesus suckade djupt och sa: ”Varför söker detta släkte efter ett tecken? Sannerligen säger jag er: detta släkte ska inte få något tecken.” 13 Sedan lämnade han dem och steg i båten igen och åkte över till andra sidan.
Jesus varnar för falsk undervisning
(Matt 16:5-12)
14 Lärjungarna hade glömt att ta med sig bröd. En enda brödkaka var allt de hade med sig i båten.
15 Jesus varnade dem då och sa: ”Akta er noga för både fariseernas och Herodes surdeg.[a]”
16 De diskuterade med varandra om att de inte hade något bröd.
17 När Jesus märkte det sa han till dem: ”Varför diskuterar ni att ni inte har något bröd? Förstår ni fortfarande ingenting? Är era hjärtan så hårda? 18 Ni har ögon att se med och ser ändå ingenting, och öron att höra med och hör ändå ingenting. Kommer ni inte ihåg 19 att jag mättade mer än 5 000 personer med bara fem bröd? Hur många korgar med rester plockade ni upp den gången?”
”Tolv”, sa de.
20 ”Och när jag mättade mer än 4 000 personer med sju bröd, hur många korgar ni fick över då?”
”Sju”, svarade de.
21 Jesus sa: ”Förstår ni ännu inte?”
En blind man börjar se igen
22 När de kom över till Betsaida förde man fram en blind man till Jesus och bad att han skulle röra vid mannen. 23 Jesus tog då den blinde mannen vid handen och ledde honom ut ur byn. Sedan spottade han på hans ögon och lade sina händer på honom.
”Kan du se något?” frågade Jesus.
24 Mannen såg sig omkring. ”Ja”, sa han, ”jag ser människor. Men de ser ut som träd som går omkring.”
25 Då lade Jesus sina händer på mannens ögon en gång till. Och nu blev mannen helt botad och kunde se igen, och han såg allting klart och tydligt.
26 Jesus skickade sedan hem honom med uppmaningen: ”Gå inte ens in i byn.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.