Book of Common Prayer

Guds oföränderlighet och allmakt

Herren är kung

(1 Krön 16:23-33)

Lovprisning och uppmaning till lovprisning för Herren, vittnesbörd om hans godhet, visdomsord

34 Av David, när han hade spelat vansinnig inför Avimelek, som drev bort honom, och han gick därifrån.^[a]

Josefs silverbägare i Benjamins säck

44 Sedan befallde Josef sin närmaste man att fylla alla deras säckar med så mycket säd de kunde föra med sig och han sa till honom att lägga tillbaka vars och ens pengar överst i säckarna. ² Josef gav dessutom order om att hans egen silverbägare skulle läggas överst i Benjamins säck tillsammans med pengarna för säden. Mannen gjorde som han hade blivit tillsagd. ³ Tidigt nästa morgon gav sig bröderna iväg med sina åsnor.

⁴ När de hade kommit ett stycke från staden, sa Josef till sin närmaste man: ”Skynda dig efter dem! När du hinner upp dem, fråga varför de lönar gott med ont. ⁵ Säg till dem: ’Är det inte den här som min herre dricker ur och som han tyder tecken med? Det var mycket illa gjort.’ ”

⁶ När mannen hann ifatt dem, sa han till dem allt som han hade fått order om.

⁷ ”Hur kan du anklaga oss för något sådant, herre?” frågade de. ”Vi skulle aldrig få för oss att göra något sådant. ⁸ Vi tog ju med oss tillbaka de pengar som vi hittade i våra säckar. Varför skulle vi då stjäla silver eller guld från din husbondes hus? ⁹ Om du hittar bägaren hos någon av oss, dina tjänare, så ska han dö, och alla vi övriga ska bli slavar åt dig, herre.” ¹⁰ ”Bra, det får bli som ni säger. Den som man finner bägaren hos blir min slav”, svarade mannen. ”Ni andra får gå fria.”

¹¹ De tog snabbt ned sina säckar från åsneryggarna och öppnade dem. ¹² Mannen började leta i den äldste broderns säck och slutade hos den yngste. Han hittade slutligen bägaren i Benjamins säck. ¹³ Då slet de sönder sina kläder i förtvivlan, lastade åsnorna igen och återvände till staden. ¹⁴ Josef var fortfarande hemma när Juda och hans bröder kom, och de föll ned på marken inför honom.

¹⁵ ”Vad är det ni har gjort?” frågade Josef. ”Förstår ni inte att en man som jag kan tyda tecken?” ¹⁶ Juda svarade: ”Vad ska vi säga, herre? Hur ska vi kunna förklara oss? Hur kan vi bevisa att vi är oskyldiga? Gud har dragit upp dina tjänares skuld. Vi är nu dina slavar, herre, både vi andra och han i vars säck bägaren återfanns.”

¹⁷ ”Aldrig”, sa Josef. ”Bara den som bägaren återfanns hos ska bli min slav. Resten av er kan återvända hem till er far utan att oroa er.”

Guds Ande ger frihet

8 Det blir alltså ingen fällande dom för dem som är i Kristus Jesus. ² För Andens lag, som ger liv genom Kristus Jesus, har ju gjort oss^[a] fria ifrån syndens och dödens lag. ³ Lagen, försvagad som den var på grund av den syndiga naturen, kunde inte göra det som Gud gjorde genom att sända sin egen Son i en syndig människas gestalt, som ett syndoffer. Så dömde han synden i hans kropp. ⁴ Därför kunde lagens rättfärdighetskrav uppfyllas hos oss som inte leds av vår mänskliga natur utan av Anden.

⁵ De som styrs av sin mänskliga natur tänker på sådant som tillfredsställer den mänskliga naturen, men de som styrs av Anden tänker på sådant som är i överensstämmelse med Anden. ⁶ Det mänskliga sinnelaget medför död, men det andliga leder till liv och frid. ⁷ Det mänskliga sinnelaget är fientligt mot Gud, för det underordnar sig inte Guds lag och kan inte heller göra det. ⁸ De som styrs av sitt mänskliga sinnelag kan aldrig tillfredsställa Gud.

⁹ Men om Guds Ande bor i er, styrs ni inte av er mänskliga natur, utan av Anden. Och den som inte har Kristus Ande tillhör överhuvudtaget inte Kristus. ¹⁰ Om Kristus bor i er är kroppen död på grund av synden, men Anden ger liv på grund av rättfärdigheten.

²⁵ Ja, sannerligen säger jag er: det kommer en stund, ja, den är faktiskt redan här, då de döda ska höra Guds Sons röst. Och de som hör den ska få liv. ²⁶ Fadern har liv i sig själv, och han har också gett Sonen liv i sig själv. ²⁷ Han har gett honom makten att döma, eftersom han är Människosonen. ²⁸ Bli inte förvånade. Det kommer en stund då alla som ligger i sina gravar ska höra hans röst ²⁹ och komma ut ur dem. De som har gjort det goda ska uppstå till livet, och de som har gjort det onda ska uppstå till dom.