Book of Common Prayer
En uppmaning att hylla och lyda Herren
95 Kom, låt oss sjunga till Herrens ära,
jubla inför vår frälsnings klippa!
2 Kom till honom med tacksamhet!
Låt oss sjunga lovsånger till honom,
3 för Herren är en stor Gud,
en stor kung över alla gudar.
4 I hans hand är jordens djup,
och honom tillhör bergstopparna.
5 Hans är havet, för han har gjort det,
och det torra landet, som hans händer har format.
6 Kom, låt oss tillbe, falla ner och böja knä
inför Herren, vår skapare,
7 för han är vår Gud! Vi är hans folk,
fåren i hans hjord och i hans omsorg.
Om ni idag hör hans röst:
8 ”Förhärda inte era hjärtan,
som vid Meriva, som den där dagen i Massa i öknen,
9 där era fäder satte mig på prov,
de prövade mig, fastän de hade sett mina gärningar.
10 I fyrtio år var jag förbittrad på detta släkte,
och jag sa:
’Detta folk far vilse i sina hjärtan.
De känner inte mina vägar.’
11 Därför svor jag i min vrede:
’De ska aldrig komma in i min vila.’ ”
Tacksägelse och bön
(Ps 70)
40 För körledaren. Av David. En psalm.
2 Uthålligt väntade jag på Herren,
tills han böjde sig ner till mig och hörde mitt rop.
3 Han drog upp mig ur fördärvets grop,
upp ur träsket och dyn,
han satte mina fötter på en klippa
och ställde mig på fast mark.
4 Han gav mig en ny sång i min mun,
en lovsång till vår Gud,
Många ska se det och frukta
och sätta sin lit till Herren.
5 Lycklig är den som förtröstar på Herren
och som inte vänder sig till de stolta,
till dem som viker av till falska gudar.
6 Herre, min Gud,
du har gjort många under och planer för oss.
Ingen är som du.
Om jag ville tala och berätta om dem,
är de så många att jag inte kan räkna dem.
7 Offer och gåvor önskade du inte.
– Du har gett mig öron[a] som hör.–
Brännoffer och syndoffer
frågade du inte efter.
8 Då sa jag: ”Se, här är jag.
I bokrullen står det skrivet om mig.
9 Jag vill göra din vilja, min Gud,
för din lag är i mitt hjärta.”
10 Jag förkunnar rättfärdighet i den stora församlingen,
jag tillsluter inte min mun, det vet du, Herre.
11 Jag döljer inte din rättfärdighet inom mig,
jag talar om din trofasthet och räddning.
Jag döljer inte din nåd och sanning inför den stora församlingen.
12 Herre, ta inte din barmhärtighet ifrån mig,
låt din nåd och sanning bevara mig.
13 Olyckor utan tal omger mig,
mina synder har hunnit ifatt mig och jag orkar inte se dem.
De är fler än hårstråna på mitt huvud,
och hela mitt livsmod sviktar.
14 Herre, jag ber, befria mig!
Skynda dig och kom till min hjälp!
15 Låt skam och vanära komma över alla dem
som är ute efter mitt liv och vill utplåna det.
Låt dem som vill min olycka
vända tillbaka i förnedring.
16 Låt dem som nu hånskrattar ”haha, haha” åt mig
häpna och skämmas.
17 Men låt alla som söker dig glädjas och jubla i dig,
låt dem som älskar din räddning alltid säga: ”Herren är stor!”
18 Jag är betryckt och fattig,
men ändå tänker Herren på mig.
Du är min hjälp och befriare,
min Gud, dröj inte!
En bön om räddning från fienden
54 För körledaren, till stränginstrument. Maskil. Av David 2 när männen från Sif kom och talade om för Saul att David gömde sig hos dem.
3 Gud, rädda mig genom ditt namn,
skaffa mig rätt genom din makt!
4 Hör min bön, Gud,
lyssna till mina ord!
5 Främlingar anfaller mig,
våldsmän är ute efter mitt liv,
män som inte bryr sig om Gud. Séla
6 Men Gud är min hjälpare.
Herren är mitt stöd.
7 Låt mina motståndares ondska komma över dem själva,
förgör dem i din trofasthet.
8 Jag vill komma med mina frivilliga offer till dig.
Jag vill prisa ditt namn, Herre, för det är gott.
9 Han har befriat mig ur all min nöd
och jag har fått se mina fiender besegrade.
Ångerpsalm; en vädjan om nåd, förlåtelse och rening
51 För körledaren. En psalm av David 2 när profeten Natan kom till honom efter att han varit tillsammans med Batseba.
3 Förbarma dig, Gud, i din nåd,
ta bort mina överträdelser i din stora barmhärtighet.
4 Rena mig från min överträdelse,
gör mig ren från all min synd.
5 Jag känner mina överträdelser,
min synd är alltid inför mig.
6 Det är mot dig, och endast mot dig, jag har syndat
och gjort det som är ont i dina ögon.
Du visar dig vara rättfärdig när du talar
och rättvis när du dömer.
7 Jag är född i synd,
i synd formades jag i min mors livmoder.
8 Du har behag till sanning i mitt inre,
så lär mig vishet i mitt innersta[a].
9 Rena mig med isop, så att jag blir ren igen.
Tvätta mig, så att jag blir vitare än snö.
10 Låt mig få höra glädje och fröjd,
låt den[b] du har krossat få jubla.
11 Göm ditt ansikte för mina synder,
och ta bort alla mina överträdelser.
12 Skapa[c] i mig ett rent hjärta, Gud,
ge mig på nytt ett stadigt sinne.
13 Förskjut mig inte ur din närhet
och ta inte din heliga Ande ifrån mig.
14 Låt mig på nytt få glädjas över din frälsning,
stöd mig och ge mig ett villigt sinne.
15 Då ska jag undervisa syndare om dina vägar,
och de ska vända om till dig.
16 Rädda mig från blodskuld, Gud, min frälsnings Gud,
Då ska jag lovsjunga din rättfärdighet.
17 Herre, öppna min mun,
jag vill sjunga ditt lov.
18 Slaktoffer behagar dig inte
om jag skulle ge dig sådana,
och brännoffer bryr du dig inte om.
19 Offret till Gud är en förkrossad ande,
och den som i sitt inre är förkrossad och bedrövad
föraktar du inte, Gud.
20 Låt det i din godhet gå väl för Sion,
och bygg upp Jerusalems murar.
21 Då kommer du att glädjas över rättfärdiga offer,
brännoffer och heloffer,
och tjurar ska offras på ditt altare.
Josef tyder drömmar i fängelset
40 Någon tid senare hände det sig att den egyptiske kungens vinsmakare[a] och bagare förbröt sig mot sin herre, kungen i Egypten. 2 Farao blev så arg på sina båda hovmän, sin förste vinsmakare och sin chefsbagare, 3 att han lät sätta båda två i häkte hos befälhavaren för livgardet i det fängelse där Josef satt. 4 Befälhavaren satte Josef till att betjäna dem. De blev kvar där en tid. 5 Båda hovmännen, den egyptiske kungens vinsmakare och bagaren, hade under samma natt i fängelset var sin dröm men med olika betydelser. 6 På morgonen när Josef kom till dem lade han märke till att de såg nedstämda ut.
7 ”Varför ser ni så sorgsna ut?” frågade han faraos hovmän, som satt där i fängelset tillsammans med honom i hans husbondes hus. 8 ”Vi har båda drömt i natt, men det finns ingen här som kan berätta vad drömmarna betyder”, svarade de. ”Att tolka är Guds uppgift”, svarade Josef. ”Berätta för mig vad ni såg!”
9 Vinsmakaren berättade sin dröm för Josef: ”I min dröm såg jag framför mig en vinstock 10 med tre grenar som började knoppas och blomma, och snart fanns det klasar med mogna vindruvor. 11 Jag höll faraos vinbägare i handen, och jag tog vindruvorna och kramade ur saften i bägaren och gav honom att dricka.”
12 ”Det här är vad drömmen betyder”, sa Josef. ”De tre grenarna betyder tre dagar. 13 Inom tre dagar ska farao lyfta upp ditt huvud och ge dig din ställning som vinsmakare tillbaka. Då ska du åter sätta faraos bägare i hans hand som du gjorde förut när du var hans vinsmakare. 14 Men tänk på mig när det går bra för dig och visa mig den vänligheten att du nämner om mig för farao, så att jag slipper ut härifrån! 15 Först blev jag bortrövad från hebréernas land och nu sitter jag i denna fängelsehåla trots att jag inte har gjort något ont.”
16 När mästerbagaren såg att uttydningen av den första drömmen blev så bra, berättade också han sin dröm för Josef. ”I min dröm hade jag tre korgar med bröd på huvudet. 17 I den översta korgen fanns många olika slags bakverk till farao, men fåglarna kom och åt upp dem ur korgen på mitt huvud.”
18 ”Uttydningen är att de tre korgarna betyder tre dagar”, sa Josef till honom. 19 ”Inom tre dagar ska farao lyfta upp ditt huvud och ta det av dig. Han ska hänga upp din kropp på en påle. Då ska fåglarna komma och äta ditt kött.”
20 Tre dagar senare inföll faraos födelsedag, och han hade ordnat en fest för folket i palatset. Han upphöjde då inför hovet både vinsmakaren och mästerbagaren: 21 Vinsmakaren fick upprättelse och sin ställning tillbaka, så att han åter räckte bägaren åt farao, 22 medan mästerbagaren blev upphängd, precis som Josef hade uttytt drömmarna. 23 Men vinsmakaren glömde bort Josef och ägnade honom inte mer en tanke.
Förstör inte församlingen genom splittring
16 Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds Ande bor i er? 17 Om någon fördärvar Guds tempel, ska Gud fördärva honom. Guds tempel är ju heligt, och det är ni som är det templet. 18 Bedra inte er själva. Den som anser sig vara vis enligt den här tidsålderns sätt att se, måste först bli en dåre för att kunna bli vis. 19 Den här världens vishet är ju dårskap för Gud. Det står ju skrivet: ”Han fångar de kloka i deras slughet”,[a] 20 och: ”Herren känner de visas tankar och vet att de är tomhet.”[b] 21 Skryt därför inte över människor. Allting tillhör er, 22 Paulus, Apollos, Kefas och hela världen, liv och död, nutid och framtid, allting är ert. 23 Ni tillhör Kristus, och Kristus tillhör Gud.
Jesus kallar en tullindrivare att följa honom
(Matt 9:9-13; Luk 5:27-32)
13 Sedan gick Jesus längs Galileiska sjön igen, och stora folkmassor kom till honom, och han undervisade dem. 14 När han gick där fick han se Levi, Alfaios son, sitta vid tullhuset. ”Kom och följ mig”, sa Jesus till honom. Och Levi reste sig och följde Jesus.
15 När Jesus senare åt i hans hus, fanns där många tullindrivare och syndare som åt tillsammans med honom och hans lärjungar, för många av dem hade också börjat följa Jesus.
16 Då de skriftlärda bland fariseerna[a] såg Jesus i detta sällskap, sa de till hans lärjungar: ”Äter han verkligen med tullindrivare och syndare?” 17 Men Jesus hörde det och sa till dem: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare.”
Jesus svarar på en fråga om fasta
(Matt 9:14-17; Luk 5:33-39)
18 Johannes döparens lärjungar och fariseerna fastade. Då kom några och frågade Jesus: ”Varför fastar inte dina lärjungar som Johannes lärjungar och fariseerna gör?”
19 Jesus svarade: ”Bröllopsgästerna kan väl inte fasta medan brudgummen är hos dem? Nej, så länge brudgummen är tillsammans med dem kan de inte fasta. 20 Men en dag ska han tas ifrån dem, och då kommer de att fasta. 21 Ingen lagar ett gammalt klädesplagg med ett stycke nytt, okrympt tyg, för då krymper det nya tyget och river sönder plagget, så att hålet blir ännu större. 22 Och ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar, för när vinet jäser sprängs säckarna, och allt blir förstört, både vinet och säckarna. Nej, nytt vin häller man i nya säckar.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.