Book of Common Prayer
En hyllning till Gud och ett tack för befrielse
30 En psalm, en sång av David vid tempelinvigningen.
2 Jag vill lova dig, Herre,
för du lyfte mig upp
och lät inte mina fiender triumfera över mig.
3 Herre, min Gud, jag bad till dig,
och du helade mig.
4 Herre, du förde mig upp ur dödsriket,
du räddade mig tillbaka till livet,
från att fara ner i graven.
5 Lovsjung Herren, ni hans fromma,
prisa hans heliga namn!
6 Hans vrede varar bara ett ögonblick
men hans nåd hela livet.
Gråten kan gästa om natten,
men när morgonen gryr kommer glädjen.
7 När jag levde i min trygghet sa jag till mig själv:
”Ingenting kan rubba mig.”
8 Herre, i din godhet ställde du mig på en fast berggrund.[a]
Men när du vände bort ditt ansikte från mig,
blev jag skräckslagen.
9 Jag ropade till dig, Herre,
jag bad Herren om nåd.
10 ”Vad vinner du genom att låta mig gå under, ner i graven?
Kan stoftet prisa dig?
Kan det berätta om din trofasthet?
11 Hör, Herre, var nådig mot mig,
Herre, bli min hjälpare!”
12 Då förvandlade du min klagan till dans.
Du tog av mig sorgdräkten och klädde mig i glädje.
13 Därför vill jag sjunga lovsånger och aldrig tystna.
Herre, min Gud, jag vill prisa dig i evighet!
Ångerpsalm; syndabekännelse och förlåtelse
32 Av David. Maskil[a].
Lycklig är den som har fått sin överträdelse förlåten,
den vars synd är utplånad.
2 Lycklig är den som Herren inte tillräknar synd
och vars ande är utan svek.
3 Så länge jag teg tynade jag bort
i min dagliga klagan.
4 Både dag och natt fanns din tunga hand över mig.
Min livskraft torkade bort som i hettan av en varm sommardag. Séla
5 Då bekände jag min synd för dig.
Jag dolde inte min skuld.
Jag sa: ”Jag vill bekänna mina överträdelser för Herren.”
Och du förlät mig min syndaskuld. Séla
6 Därför ska alla fromma be till dig,
när det går att finna dig.
När de stora vattnen stiger
kommer de inte att drabba dem.
7 Du är min tillflykt,
du bevarar mig för nöden,
du omger mig med befrielsens sånger. Séla
8 ”Jag vill vägleda och undervisa dig på den väg du ska gå.
Jag ska ge dig råd,
och jag ska följa dig med min blick.
9 Var därför inte som en häst eller mula utan förstånd,
som måste kontrolleras med tygel och betsel
för att den ska komma till dig.”
10 Många sorger drabbar gudlösa människor,
men den som förtröstar på Herren
ska omslutas av hans nåd.
11 Gläd er i Herren och jubla, ni rättfärdiga,
sjung av glädje, ni rättsinniga.
Andra boken
(42—72)
Klagopsalm, längtan efter Gud.[a]
42 För körledaren. Maskil[b]. Av Korachs ättlingar[c].
2 Som hjorten längtar efter vattenbäckar,
så längtar jag efter dig, min Gud.
3 Jag törstar efter Gud, den levande Guden.
När får jag komma och träda fram inför Gud?
4 Mina tårar är min mat dag och natt,
när man hela tiden frågar mig: ”Var är din Gud?”
5 Mina minnen kommer,
och jag utgjuter min själ.
Jag gick i folkhopen,
ledde processionen till Guds hus,
med glädjerop och tacksägelse i högtidsskaran.
6 Varför är jag så nedstämd,
varför så orolig inom mig?
Vänta på Gud!
Jag ska åter prisa honom,
min räddare och min Gud!
7 Ändå är jag nedstämd, min Gud,
och därför tänker jag på dig,
i Jordans land och på Hermons höjder,
på Misars berg.
8 Djup ropar till djup vid dånet av dina vattenfall.
Alla dina vågor och bränningar slår över mig.
9 Herren sänder om dagen sin nåd,
och om natten är hans lovsång hos mig,
en bön till den levande Guden.
10 Jag säger till Gud, min klippa:
”Varför har du övergett mig?
Varför måste jag gå sörjande,
förtryckt av fienden?”
11 Det är som om mina ben krossas
när mina fiender hånar mig,
när de ständigt frågar mig: ”Var är din Gud?”
12 Varför är jag så nedstämd,
varför så orolig inom mig?
Vänta på Gud!
Jag ska åter prisa honom,
min räddare och min Gud!
Fortsättning på föregående psalm
43 Gud, skaffa mig rätt,
försvara min sak mot ett hjärtlöst folk,
rädda mig från svekfulla och onda människor.
2 Du, Gud, är min fästning.
Varför har du förkastat mig?
Varför måste jag gå sörjande, förtryckt av fienden?
3 Sänd ditt ljus och din sanning!
Låt dem leda mig till ditt heliga berg, till din boning.
4 Jag vill gå till Guds altare,
till Gud, min glädje och fröjd.
Med min harpa vill jag prisa dig, Gud, min Gud.
5 Varför är jag så nedstämd,
varför så orolig inom mig?
Vänta på Gud!
Jag ska åter prisa honom,
min räddare och min Gud.
21 Jag ska uppenbara min härlighet bland folken, och alla folk ska se mig verkställa min dom och gripa tag i dem. 22 Från den tiden och framöver ska Israels folk inse att jag är Herren, deras Gud.
23 Folken ska förstå att israeliterna fördes bort i fångenskap på grund av sin synd, eftersom de var trolösa mot mig. Därför dolde jag mitt ansikte för dem och överlämnade dem åt deras fiender, så att de alla föll för svärd. 24 Jag handlade mot dem så som deras orenhet och överträdelser förtjänade. Jag dolde mitt ansikte för dem.
25 Så säger därför Herren, Herren: Nu ska jag göra slut på Jakobs fångenskap och visa hela Israels folk barmhärtighet. Jag brinner av lidelse för mitt heliga namn. 26 De ska bära skammen och hela sin trolöshet som de visade mot mig, nu när de bor i trygghet i sitt land och ingen skrämmer dem. 27 När jag har fört dem hem från folken och samlat dem från deras fienders land, visar jag min helighet genom dem inför många folk. 28 Då ska de inse att jag är Herren, deras Gud, den som både förde bort dem i fångenskap bland folken och samlade dem tillbaka igen till deras eget land, utan att lämna någon enda av dem kvar där. 29 Jag ska inte mer dölja mitt ansikte för dem. Jag ska gjuta ut min Ande över israeliterna, säger Herren, Herren.”
Paulus tackar för gåvan
10 Jag är så glad i Herren över att ni nu äntligen på nytt fått tillfälle att visa att ni vill hjälpa mig. Det ville ni tidigare också men hade inte möjlighet. 11 Det betyder inte att jag tidigare led någon nöd, för jag har lärt mig att vara nöjd med det jag har. 12 Jag klarar både fattigdom och överflöd, för jag har erfarenhet av båda. Jag vet hur det är att vara mätt, och jag vet hur det är att vara hungrig. Ibland har jag haft för mycket och ibland har jag haft för lite. 13 Allt klarar jag av tack vare honom som ger mig kraft. 14 Men jag är ändå väldigt tacksam för att ni ville hjälpa mig i min svåra situation.
15 Ni filipper vet ju också själva hur det var när ni just hade tagit emot evangeliet, efter att jag lämnade Makedonien. Ni var den enda församling som delade med sig till mig, så att både det givna och det mottagna kunde bokföras. 16 Redan när jag var i Thessalonike, skickade ni mig hjälp mer än en gång. 17 Men det är inte era gåvor jag är ute efter, utan att ni själva ska få ut allt mer av det. 18 Nu har jag fått allt jag behöver, och mer än så. Jag saknar inget sedan jag fick det ni skickade med Epafroditos, en doftande rökelse, ett offer som gläder och tillfredsställer Gud. 19 Min Gud ska i sin rikedom och härlighet i Kristus Jesus ge er allt vad ni behöver.
20 Äran tillhör vår Gud och Fader i all evighet, amen.
Jesus ber för alla troende
20 Men jag ber inte bara för dem utan också för alla som börjar tro på mig genom deras ord. 21 Jag ber att de alla ska bli ett så som du, Fader, är i mig och jag i dig. Låt dem vara i oss så att världen kan tro att du har sänt mig. 22 Den härlighet du gav mig, den har jag gett till dem för att de ska bli ett så som vi är ett, 23 jag i dem och du i mig, så att deras enhet blir fullkomlig. Då ska världen förstå att du har sänt mig och att du älskar dem så som du har älskat mig. 24 Fader, jag vill att de som du har gett mig ska vara med mig där jag är, så att de kan se den härlighet du gav mig eftersom du älskade mig redan innan världen skapades.
25 Rättfärdige Fader, världen känner dig inte men jag gör det och de vet att du har sänt mig. 26 Jag har låtit dem lära känna dig och jag ska fortsätta att göra det, så att den kärlek som du har älskat mig med ska vara i dem och jag i dem.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.