Book of Common Prayer
Hela skapelsen prisar och ärar Herren
148 Halleluja!
Lova Herren i himlen!
Lova honom i höjden!
2 Lova honom, alla hans änglar,
lova honom, hela hans härskara!
3 Lova honom, sol och måne
lova honom, alla lysande stjärnor!
4 Lova honom, ni himlarnas himmel
och ni vatten ovanför himlen!
5 De ska prisa Herrens namn,
för han gav en befallning, och de skapades.
6 Han gav dem för evigt deras plats.
Han gav en befallning som aldrig kan upphävas.
7 Lova Herren på jorden,
ni havsodjur och alla djup,
8 blixt och hagel, snö och dimma,
du stormvind, som lyder hans ord,
9 alla berg och kullar,
alla fruktträd och cedrar,
10 vilddjur och boskap,
kräldjur och flygande fåglar,
11 alla jordens kungar och folk
med alla sina härskare och domare,
12 unga män och flickor,
gamla och unga.
13 De ska lova Herrens namn.
Endast hans namn är upphöjt,
hans majestät sträcker sig över himmel och jord.
14 Han har lyft ett horn[a] åt sitt folk,
lovprisning för alla sina fromma,
för Israels folk som står honom nära.
Halleluja!
Jubel över seger
149 Halleluja!
Sjung en ny sång till Herren,
hans lov i de frommas församling!
2 Israel ska glädja sig över sin skapare,
Sions folk jubla över sin kung!
3 De ska lova hans namn med dans
och lovsjunga honom till tamburin och harpor.
4 Herren älskar sitt folk,
och de ödmjuka kröner han med räddning.
5 De fromma ska jubla i ära,
sjunga glädjesång på sin bädd.
6 Lovprisning till Gud ska vara i deras mun
och ett skarpt svärd i deras händer,
7 för att hämnas på nationer
och straffa folk,
8 för att binda folkens kungar med kättingar,
sätta järnbojor på deras furstar
9 och verkställa de domar som beslutats mot dem.
En ära är detta för alla hans fromma.
Halleluja!
En avslutande lovsång
150 Halleluja!
Lova Gud i hans helgedom.
Lova honom i hans mäktiga himlafäste.
2 Lova honom för hans väldiga gärningar.
Lova honom för hans oerhörda storhet.
3 Lova honom med trumpetstötar,
med harpa och lyra.
4 Lova honom med tamburiner och dans.
Lova honom med stränginstrument och flöjter.
5 Lova honom med klingande cymbaler,
lova honom med ljudande cymbaler.
6 Må allt som andas prisa Herren!
Halleluja!
Bäva för Herrens fruktansvärda makt, som han visade vid uttåget ur Egypten
114 När Israel drog ut från Egypten,
Jakobs släkt från ett folk med främmande språk,
2 då blev Juda hans helgedom,
Israel hans rike.
3 Havet såg det och flydde,
och Jordanfloden vände tillbaka.
4 Bergen hoppade som baggar,
och höjderna som lamm.
5 Varför flyr du hav,
varför vänder du tillbaka, Jordan?
6 Varför hoppar ni berg som baggar,
ni höjder som lamm?
7 Darra, jord, inför Herren,
inför Jakobs Gud!
8 Han gör klippan till en vattenrik sjö
och stenen till en vattenkälla.
Herren tillhör all ära
115 Inte åt oss, Herre, inte åt oss,
utan åt ditt namn ge ära,
för din nåds och din trofasthets skull.
2 Varför får folk säga:
”Var finns deras Gud?”
3 Vår Gud är i himlen,
och han gör vad han vill.
4 Deras gudar är silver och guld,
människohänders verk.
5 De har mun men kan inte tala,
ögon, men kan inte se.
6 De har öron men kan inte höra,
näsa, men kan inte lukta.
7 De har händer, men kan inte gripa,
och fötter, men kan inte gå.
De ger inga ljud ifrån sin strupe.
8 De som gjort dessa blir som de,
ja, alla som förtröstar på dem.
9 Israel, förtrösta på Herren!
Han är deras hjälp och sköld.
10 Arons släkt, förtrösta på Herren!
Han är deras hjälp och sköld.
11 Alla ni som fruktar Herren, förtrösta på honom!
Han är deras hjälp och sköld.
12 Herren tänker på oss
och vill välsigna Israels folk,
han vill välsigna Arons släkt.
13 Han vill välsigna var och en som fruktar Herren,
små och stora.
14 Må Herren ge många barn till er och era ättlingar.
15 Må ni bli välsignade av Herren,
som har gjort både himmel och jord.
16 Himlen tillhör Herren,
men han har överlämnat jorden åt människorna.
17 De döda prisar inte Herren,
de som har gått ner i tystnaden.
18 Men vi lovar Herren, nu och för evigt!
Halleluja!
7 Redan dödens tjänst, byggd på bokstäver som var inhuggna i stentavlor, kom med en sådan härlighet att israeliterna inte kunde se på Moses ansikte som strålade så starkt, även om den härligheten avtog.[a] 8 Hur mycket större ska då inte härligheten i Andens tjänst vara! 9 Om redan domens tjänst var så fylld av härlighet, hur mycket mer härlighet ska då inte finnas i rättfärdighetens tjänst! 10 Den tidigare härligheten visar sig inte ha någon härlighet alls jämfört med denna överväldigande härlighet. 11 För om det som sedan avtog var fyllt av härlighet, hur mycket större är då inte härligheten i det som består!
12 Eftersom vi nu har ett sådant hopp träder vi fram i frimodighet 13 och gör inte som Mose, som hängde en slöja framför ansiktet för att Israels folk inte skulle se hur härligheten avtog och försvann. 14 Men deras förstånd förstockades, och slöjan finns än idag kvar när det gamla förbundets skrifter läses upp.[b] Slöjan försvinner ju inte förrän i och med Kristus.[c] 15 Än idag hänger det en slöja över deras hjärtan när man läser ur Moses lag. 16 Men så fort någon vänder sig till Herren tas slöjan bort. 17 Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är friheten. 18 Alla vi som har fått slöjan borttagen kan nu se Herrens härlighet, och den förvandlar oss till en och samma avbild; vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren, Anden.
Petrus kallar Jesus för Messias
(Matt 16:13-16; Mark 8:27-29)
18 En gång när Jesus hade dragit sig undan för att be, och hans lärjungar var med honom, frågade han dem: ”Vem säger folkmassorna att jag är?”
19 ”Somliga säger att du är Johannes döparen”, svarade de, ”och några att du är Elia[a]. Andra säger att någon av de gamla profeterna har uppstått från de döda.”
20 Då frågade han dem: ”Vem säger ni att jag är?”
Petrus svarade: ”Guds Messias.”
Jesus förutsäger för första gången att han ska dö
(Matt 16:20-23; Mark 8:30-33)
21 Jesus gav dem då stränga order att inte tala om detta för någon 22 och sa: ”Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av folkets ledare och översteprästerna och de skriftlärda, bli dödad och uppstå på den tredje[b] dagen.”
Lärjungeskapets krav
(Matt 16:24-28; Mark 8:34—9:1)
23 Sedan sa han till allt folket: ”Om någon vill följa mig, måste han förneka sig själv, varje dag ta sitt kors och följa mig. 24 Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han ska rädda det. 25 Vad vinner en människa om hela världen blir hennes, om hon samtidigt går evigt förlorad? 26 Den som skäms för mig och för de ord jag talar, honom ska Människosonen skämmas för, när han återvänder i sin och sin Faders och de heliga änglarnas härlighet. 27 Men jag säger er en sanning: några av er som står här kommer inte att dö förrän de har sett Guds rike.[c]”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.