Book of Common Prayer
Guds dom
75 För körledaren, ”Fördärva inte”[a]. En psalm av Asaf, en sång.
2 Vi prisar dig, Gud, vi prisar dig!
Ditt namn är nära, dina underverk förkunnas.[b]
3 ”Jag ska välja en bestämd tid,
jag ska döma rättvist.
4 Även om jorden och alla dess invånare skakar,
håller jag dess pelare stadiga. Séla
5 Jag säger till de övermodiga: ’Skryt inte!’
och till de gudlösa: ’Lyft inte hornen[c]!’ ”
6 Lyft inte era horn i höjden,
tala inte så styvnackat.
7 För varken från öster eller väster eller från öknen
kommer upphöjelsen.
8 Gud är den som dömer,
han förnedrar den ene och upphöjer den andre.
9 I sin hand håller Herren en bägare
med skummande, kryddat vin.
Han häller upp,
och alla ogudaktiga på jorden måste dricka,
ända till dräggen.
10 Men jag ska förkunna
och prisa Jakobs Gud i evighet.
11 ”Jag ska hugga av alla gudlösas horn
men upphöja de rättfärdigas.”
Guds triumf
76 För körledaren, till stränginstrument. En psalm av Asaf, en sång.
2 Gud är känd i Juda,
och hans namn är stort i Israel.
3 Hans tält är i Salem,
hans boning på Sion.
4 Där bröt han sönder blixtrande pilar,
sköldar och svärd, krigsvapen. Séla
5 Strålande är du,
mer majestätisk än bergen med rikt byte[d].
6 De modiga kämparna ligger plundrade,
de har somnat för gott.
Ingen krigare kan lyfta sin hand.
7 Vid din tillrättavisning, Jakobs Gud,
stupade både häst och ryttare.
8 Du är den som ska fruktas,
för vem kan stå inför dig när du är vred?
9 Från himlen låter du din dom höras,
och jorden förskräcks och blir stilla,
10 när Gud står upp för att döma
och rädda alla förtryckta på jorden. Séla
11 Människornas vrede vänds till ditt pris,
och du kuvar det som återstår av den.[e]
12 Ge löften åt Herren, er Gud, och uppfyll dem.
Låt alla grannfolk komma med gåvor
till honom som ska fruktas.
13 Han gör furstarna ödmjuka,
och han är fruktad av jordens kungar.
Den gode herden
23 En psalm av David.
Herren är min herde,
ingenting ska fattas mig.
2 Han låter mig vila på gröna ängar
och leder mig till lugna vatten.
3 Han ger mig ny kraft.[a]
Han leder mig på rättfärdighetens vägar
för sitt namns skull.
4 Även om jag vandrar i den mörkaste dal[b],
fruktar jag inget ont,
för du är med mig,
och din käpp och stav tröstar mig.
5 Du dukar ett bord för mig
framför ögonen på mina fiender,
du smörjer mitt huvud med olja,
min bägare flödar över.
6 Din godhet och nåd följer mig i hela mitt liv,
och jag ska få bo i Herrens hus för alltid[c].
Förtröstan på Herren, bön om hjälp
27 Av David.
Herren är mitt ljus och min frälsning.
Vem behöver jag vara rädd för?
Herren är mitt livs fästning.
Vem behöver jag bäva för?
2 När onda människor kommer emot mig
för att slita mig i stycken,
mina motståndare och fiender,
ska de själva snubbla och falla.
3 Även om en armé skulle omringa mig,
behöver jag inte känna någon fruktan.
Om ett krig skulle bryta ut mot mig,
är jag trygg.
4 Det enda jag ber Herren om,
det jag längtar efter,
är att få bo i hans tempel i hela mitt liv,
se Herrens ljuvlighet
och söka honom i hans tempel.
5 Han håller mig skyddad i sin hydda på olyckans dag,
han gömmer mig i sitt tält,
han för mig upp på en klippa.
6 Jag kan lyfta mitt huvud
inför mina fiender som omringar mig.
Med glädjerop vill jag ge mitt offer i hans tält,
och jag vill sjunga till Herrens ära.
7 Hör när jag ropar, Herre,
var nådig mot mig och svara mig!
8 I mitt innersta manar ditt ord: ”Sök Herren!”
Dig, Herre, vill jag söka.[a]
9 Dölj inte ditt ansikte för mig,
visa inte bort din tjänare i vrede!
Du, som varit min hjälp,
förkasta mig inte, överge mig inte,
min frälsnings Gud.
10 Även om min far och mor skulle överge mig,
tar Herren hand om mig.
11 Visa mig din väg, Herre,
led mig på en rak stig
för mina förtryckares skull.
12 Överlämna mig inte åt mina fienders illvilja,
för falska vittnen reser sig mot mig,
och de andas våld.
13 Men jag är övertygad om
att jag ska få möta Herrens godhet i de levandes land.
14 Vänta på Herren, var stark och modig.
Vänta på Herren!
28 Flickan sprang hem för att berätta för sin mor och sina närmaste vad som hänt. 29 Rebeckas bror Laban skyndade sig ut till mannen vid källan. 30 Laban hade sett näsringen och ringarna på sin systers armar och hört henne berätta vad mannen sagt till henne. Då kom han nu till mannen som fortfarande stod med sina kameler vid källan. 31 Laban sa till honom: ”Kom, du Herrens välsignade! Varför står du här ute? Vi har redan gjort i ordning ett rum åt dig. Och plats finns också för dina kameler.”
32 Då följde mannen med till huset. Man lastade av kamelerna och gav dem halm och foder. Sedan gav han vatten åt Abrahams tjänare och hans medresenärer, så att de kunde tvätta sina fötter. 33 När maten serverades sa mannen: ”Jag tänker inte äta förrän jag har berättat för er varför jag är här!” Laban sa: ”Ja, naturligtvis. Berätta ditt ärende!”
34 ”Jag är Abrahams tjänare”, förklarade han. 35 ”Herren har välsignat min husbonde mycket och gett honom en stor rikedom, får och boskapshjordar, silver och guld, slavar och slavinnor, kameler och åsnor.
36 När Sara, min husbondes hustru, var mycket gammal, födde hon en son åt honom, och min husbonde har gett honom allt han äger. 37 Nu har min husbonde fått mig att svära på att inte låta sin son gifta sig med någon av flickorna i Kanaan, det land där min husbonde bor. 38 Därför skulle jag bege mig hit till hans fars familj och hans egen släkt, för att hämta en flicka härifrån, som kan gifta sig med hans son.
49 Säg därför nu: Vill ni visa godhet och trofasthet mot min husbonde? Vill ni inte, säg mig då det, så vet jag vad nästa steg ska bli, om jag ska gå i den ena eller den andra riktningen.”
50 Då svarade Laban och Betuel: ”Detta måste komma från Herren, så vad kan vi säga? 51 Här är Rebecka. Ta henne och gå! Låt henne bli hustru till din husbondes son, precis som Herren har sagt.”
12 Styrk därför era kraftlösa händer och svaga knän. 13 Gör er vandringsstig rak för era fötter, så att ingen behöver få sin vacklande fot ur led, utan blir helad igen.[a]
Varning för att avvisa Gud
14 Sträva efter att leva i frid med alla människor och efter helgelse, för utan den får ingen se Herren. 15 Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen rot av bitterhet får börja växa och vålla skada och förstöra livet för många. 16 Se till att ingen av er lever i sexuell omoral eller gudlöshet, som Esau, som sålde sin arvsrätt för ett enda mål mat. 17 Som ni vet ville han sedan ändå få ut sitt arv, välsignelsen, men blev avvisad, för då var det för sent att ångra sig, trots att han bönade och bad under tårar.[b]
18 Ni har inte kommit till ett berg som man kan röra vid, ett berg täckt av eld, svarta moln, mörker och våldsamt oväder, 19 till trumpetstötar och en röst som talade så att de som hörde bad om att inte behöva höra mer. 20 För de stod inte ut med att höra befallningen: ”Till och med det djur som rör vid berget ska stenas.”[c] 21 Synen var så fruktansvärd att Mose sa: ”Jag darrar av skräck.”[d]
22 Nej, ni har kommit till Sions berg[e], den levande Gudens stad, till det himmelska Jerusalem. Ni står inför tusentals änglar, 23 en festförsamling av de förstfödda, vilkas namn är skrivna i himlen.[f] Ni har kommit till Gud, allas domare, och till de rättfärdigas andar som fullkomnats. 24 Ni har kommit till Jesus själv, han som blev medlare i ett nytt förbund, och till det renande blod som talar bättre än Abels.[g]
25 Se därför till att ni inte avvisar honom som talar. Om de inte kunde komma undan, som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur skulle då vi kunna det om vi avvisar honom som varnar oss från himlen? 26 Den gången fick hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat: ”En sista gång ska jag skaka inte bara jorden, utan också himlen.”[h] 27 ”En sista gång” betyder att allt skapat som vacklar ska försvinna, men det som inte vacklar ska bestå.
28 Vi får ett rike som aldrig ska skaka. Låt oss därför vara tacksamma och tjäna Gud så som han vill, med vördnad och fruktan, 29 för vår Gud är en förtärande eld.[i]
14 Men när halva högtiden redan var över, gick Jesus upp till templet och började undervisa, 15 och judarna blev förvånade när de hörde honom. De sa: ”Hur kan han veta så mycket om Skrifterna trots att han saknar utbildning?”
16 Då svarade Jesus dem: ”Min lära är inte min utan hans som har sänt mig. 17 Om någon vill göra hans vilja, så kommer han att förstå om min undervisning är från Gud eller om jag bara talar av mig själv. 18 Den som talar av sig själv söker sin egen ära, men den som söker hans ära som har sänt honom talar sanning. Hos honom finns ingen orättfärdighet. 19 Har inte Mose gett er lagen? Men ingen av er följer lagen. Varför försöker ni döda mig?”
20 Folket svarade: ”Du är besatt av en ond ande! Det är väl ingen som försöker döda dig.”
21 Jesus svarade: ”Jag gjorde något som förvånade er mycket. 22 Mose har gett er omskärelsen, fastän den inte kommer från Mose utan från förfäderna, och ni utför omskärelse även på en sabbat. 23 Om man nu omskär en människa på en sabbat för att inte bryta mot Moses lag, varför retar ni upp er för att jag gjorde någon helt och hållet frisk på sabbaten? 24 Döm inte efter hur saker och ting ser ut, utan fäll en rättvis dom.”
Olika åsikter om vem Jesus är
25 En del av dem som bodde i Jerusalem sa: ”Är det inte den här mannen som de vill döda? 26 Här står han ju helt öppet och undervisar, och ingen säger något till honom. Har rådsmedlemmarna kanske blivit övertygade om att han är Messias? 27 Ändå vet vi varifrån den här mannen är. När Messias kommer ska ingen veta varifrån han är.”
28 Då ropade Jesus där han stod och undervisade i templet: ”Så ni känner mig och vet varifrån jag kommer! Ändå har jag inte kommit av mig själv, utan det finns en som har sänt mig, en som är trovärdig, en som ni inte känner. 29 Men jag känner honom, för jag kommer från honom, och han har sänt mig.”
30 De ville då gripa Jesus genast, men ingen rörde honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit. 31 Men många bland folket började tro på honom, och de sa: ”När Messias än kommer kan han väl inte göra fler tecken än denne man har gjort.”
32 När fariseerna fick veta att folket pratade om Jesus i smyg, skickade de och översteprästerna ut några män ur tempelvakten för att gripa honom. 33 Jesus sa: ”Jag kommer bara att stanna hos er en kort tid till. Sedan ska jag återvända till honom som har sänt mig. 34 Ni ska söka efter mig men inte hitta mig, för där jag är, dit kan ni inte komma.”
35 Då sa judarna till varandra: ”Vart tänker han ta vägen, eftersom vi inte ska kunna hitta honom? Tänker han gå till dem som bor kringspridda bland greker? Ska han undervisa greker? 36 Vad menar han när han säger: ’Ni ska söka efter mig, men inte hitta mig, för där jag är, dit kan ni inte komma’?”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.