Book of Common Prayer
Den rättfärdige kungen
72 Av Salomo.
Gud, ge kungen din rättvisa,
åt kungasonen din rättfärdighet!
2 Han ska döma ditt folk rättfärdigt,
dina betryckta med rättvisa.
3 Bergen ska lyfta fram frid åt folket
och höjderna rättfärdighet.
4 Han ska försvara de betryckta,
rädda de fattigas barn
och krossa deras förtryckare.
5 De ska frukta dig[a] så länge solen och månen består,
från generation till generation.
6 Han ska bli som ett regn över nyslagna fält,
som en regnskur som vattnar jorden.
7 Den rättfärdige ska blomstra under hans tid
och stor fred råda tills månen inte längre finns.
8 Hans välde ska sträcka sig från hav till hav,
från floden[b] till jordens ändar.
9 De som bor i öknen ska böja sig för honom,
och hans fiender ska slicka stoft.
10 Kungar från Tarshish och avlägsna kuster ska betala skatt,
och kungar från Saba och Seba ska komma med sina gåvor.
11 Alla kungar ska buga sig för honom
och alla folk tjäna honom.
12 Han räddar den fattige som ropar
och den betryckte som inte har någon som hjälper.
13 Han känner medlidande med den svage och behövande
och räddar de fattigas liv.
14 Han befriar dem från våld och förtryck,
för deras blod är dyrbart i hans ögon.
15 Må han leva länge och få guld från Saba.
Må man alltid be för honom
och välsigna honom dagen lång.
16 Låt det bli rika skördar i landet,
så att de vajar på bergstopparna.
Låt dess frukter frodas som Libanons skogar
och åkerns kärvar stå täta som markens gräs.[c]
17 Låt kungens namn bestå för evigt,
leva vidare så länge solen finns till.
Alla folk ska bli välsignade genom honom,
alla folk kommer att kalla honom välsignad.
18 Välsignad vare Herren Gud, Israels Gud,
han som själv gör allt detta underbara!
19 Välsignat vare hans stora namn i evighet!
Hela jorden ska fyllas av hans härlighet!
Amen, amen!
20 Här slutar bönerna av David, Jishajs son.
73 Dina händer har gjort mig och format mig.
Ge mig nu insikt så att jag lär mig dina bud.
74 De som fruktar dig ser mig och gläds,
eftersom jag hoppas på ditt ord.
75 Herre, jag vet att dina beslut är rättfärdiga,
och det är i trofasthet du låtit mig lida.
76 Trösta mig nu med din nåd,
precis som du har lovat din tjänare.
77 Förbarma dig över mig,
så att jag får leva.
Din lag är ju min glädje.
78 Låt de oförskämda få skämmas,
för de har smutskastat mig med lögn.
Jag däremot vill tänka på dina stadgar.
79 Låt dem som fruktar dig och känner dina befallningar
vända sig till mig.
80 Låt mig helhjärtat hålla dina bud,
så att jag aldrig behöver skämmas.
81 Jag förtärs av längtan efter din räddning,
och jag hoppas på ditt ord.
82 Mina ögon mattas av längtan efter ditt löfte.
Och jag frågar: ”När ska du trösta mig?”
83 Jag är som en vinsäck i rök,
men jag glömmer inte dina bud.
84 Hur få är inte din tjänares dagar!
När ska du döma dem som förföljer mig?
85 De oförskämda gräver gropar för mig,
de lyder inte din lag.
86 Alla dina bud är tillförlitliga.
Hjälp mig, för de förföljer mig med lögner!
87 De har nära nog utplånat mig från jorden,
och ändå har jag inte brutit mot dina stadgar.
88 Visa nåd mot mig och låt mig få leva,
så ska jag följa de bud som du gett.
89 Herre, ditt ord står fast
för evigt i himlen.
90 Din trofasthet består från generation till generation.
Du har skapat jorden, och den består.
91 Enligt dina beslut består den,
för allting tjänar dig.
92 Om inte din lag hade varit min glädje,
skulle jag ha gått under i mitt elände.
93 Jag tänker aldrig glömma dina stadgar,
för du ger mig liv genom dem.
94 Jag tillhör dig. Rädda mig,
för jag begrundar dina stadgar.
95 De gudlösa väntar på mig för att förgöra mig,
men jag ska tänka på dina befallningar.
96 Allt som jag sett har sin begränsning,
men för dina bud finns inga gränser.
Gud prövar Abraham
22 En tid senare prövade Gud Abraham. ”Abraham!” sa Gud. ”Här är jag”, svarade han. 2 ”Ta med dig din ende son, Isak, som du älskar, och gå till landet Moria och offra honom där som ett brännoffer på ett berg som jag ska visa dig!”
3 Följande morgon steg Abraham upp tidigt och sadlade sin åsna. Han tog med sig två unga tjänare och sin son Isak, högg ved till brännoffret och började gå mot den plats som Gud hade sagt till honom. 4 På resans tredje dag såg Abraham målet på avstånd.
5 ”Stanna här med åsnan”, sa Abraham till de unga männen, ”så ska jag och pojken gå vidare och tillbe, och sedan kommer vi tillbaka.[a]” 6 Abraham lade veden till brännoffret på Isaks axlar, medan han själv bar elden och kniven. Tillsammans fortsatte de vidare.
7 ”Far”, sa Isak. ”Ja, min son”, svarade Abraham. Då frågade Isak: ”Vi har ved och eld, men var är lammet till offret?” 8 ”Gud ska utse ett offerlamm, min son”, svarade Abraham, medan de gick vidare.
9 När de kom fram till platsen som Gud hade talat om för Abraham, byggde han ett altare och på det lade han i ordning veden. Sedan band han Isak och lade honom på altaret över veden. 10 Så höjde Abraham kniven för att slakta sin son.
11 Då ropade Herrens ängel från himlen: ”Abraham! Abraham!” ”Här är jag!” svarade han. 12 ”Rör inte pojken och skada inte honom på något sätt! Nu vet jag att du fruktar Gud, när du inte ens undanhållit från mig din son, din ende son.”
13 Då lade Abraham märke till en bagge, som hade fastnat med hornen i en buske. Han gick och tog baggen och offrade den som ett brännoffer på altaret i stället för sin son. 14 Abraham kallade platsen ”Herren utser”. I dag har det blivit till ett ordspråk: ”Herren utser[b] på sitt berg”.
15 Sedan ropade Herrens ängel än en gång på Abraham från himlen 16 och sa: ”Jag, Herren, svär vid mig själv att eftersom du har varit lydig och inte ens undanhållit mig din son, din ende son från mig, 17 ska jag välsigna dig och göra dina efterkommande[c] så många att de blir lika omöjliga att räkna som stjärnorna på himlen eller som sanden på havsstranden. Dina efterkommande kommer att inta sina fienders städer. 18 Genom din avkomma ska alla världens folk bli välsignade, eftersom du har varit lydig mot mig.”
23 I tro lyckades Moses föräldrar gömma sitt nyfödda barn under tre månader. De såg att det var ett vackert barn och var inte rädda, trots kungens påbud.
24 I tro vägrade sedan Mose som vuxen att bli kallad son till faraos dotter. 25 Han valde att lida tillsammans med Guds folk, i stället för att under en kort tid njuta av synden. 26 Han betraktade smäleken för Kristus skull som en större rikedom än Egyptens skatter. Han såg fram emot den belöning som väntade honom. 27 I tro lämnade Mose sedan Egypten. Han var inte rädd för kungens vrede, utan höll ut, eftersom han liksom såg den Osynlige.[a] 28 I tro firade han påsk och strök blod på dörrposterna, så att den som skulle döda de förstfödda inte skulle röra vid dem.[b]
29 I tro gick folket rakt igenom Röda havet som på torra land. Men när egypterna försökte göra det, drunknade de allihop.[c]
30 Genom tron föll Jerikos murar, sedan man hade gått runt dem i sju dagar.[d]
31 Genom tron slapp den prostituerade Rachav att dödas tillsammans med de andra som vägrade att tro, eftersom hon fredligt hade tagit emot spionerna.[e]
52 Folket började då diskutera med varandra och säga: ”Hur ska han kunna ge oss sin kropp att äta?”
53 Men Jesus sa till dem: ”Ja, sannerligen säger jag er: om ni inte äter av Människosonens kropp och dricker av hans blod, så kan ni inte äga liv. 54 Den som äter av min kropp och dricker av mitt blod har evigt liv, och jag kommer att låta honom uppstå på den sista dagen. 55 För min kropp är verklig mat, och mitt blod är verklig dryck. 56 Den som äter av min kropp och dricker av mitt blod förblir i mig och jag i honom. 57 Den levande Fadern har sänt mig, och jag lever genom honom. Så ska också den som äter av mig leva genom mig. 58 Jag är brödet som har kommit ner från himlen. Det är inte likt det bröd som förfäderna åt och dog. Men den som äter av detta bröd ska leva i evighet.” 59 Detta sa Jesus när han undervisade i synagogan i Kafarnaum.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.