Book of Common Prayer
Den ångerfulles bön
38 En psalm av David. En bön.
2 (A) Herre, straffa mig inte i din vrede,
tukta mig inte i din glöd!
3 (B) Dina pilar har träffat mig,
din hand har drabbat mig.
4 Jag har inget helt i min kropp
på grund av din vrede,
ingen frid i mina ben
på grund av min synd.
5 (C) Min syndaskuld
går mig över huvudet,
den tynger mig
som en alltför tung börda.
6 Mina sår stinker och rinner
på grund av min dårskap.
7 (D) Jag går krokig och djupt böjd,
hela dagen går jag sörjande.
8 Mina höfter är fulla av brand,
jag har inget helt i min kropp.
9 Jag är maktlös och helt krossad,
jag ropar i mitt hjärtas ångest.
10 Herre, du känner all min längtan,
mina suckar är inte dolda för dig.
11 Mitt hjärta slår häftigt,
min kraft har lämnat mig.
Mina ögons ljus är också borta.
12 (E) Mina nära och kära
håller sig borta från min plåga,
mina närmaste stannar på avstånd.
13 De som vill ta mitt liv lägger snaror,
de som söker min olycka
talar om min undergång.
Ständigt tänker de på svek.
14 (F) Men jag liknar en döv som inte hör,
en stum som inte öppnar sin mun.
15 Jag liknar en man som inte hör,
en vars mun saknar svar,
16 (G) för jag hoppas på dig, Herre.
Du ska svara, Herre min Gud.
17 Jag tänker:
Låt dem inte triumfera över mig
eller förhäva sig över mig
när min fot vacklar,
18 för jag är nära att falla,
jag känner ständigt min smärta.
19 Jag bekänner min skuld,
jag sörjer över min synd.
20 (H) Mina fiender lever och är mäktiga,
många hatar mig utan orsak.
21 (I) De lönar gott med ont,
de är emot mig
för att jag strävar efter det goda.
22 (J) Överge mig inte, Herre!
Min Gud, var inte långt ifrån mig.
23 Skynda till min hjälp,
Herre, min frälsning!
דDaleth
25 Min själ ligger nertryckt i stoftet.
Ge mig liv[a] efter ditt ord!
26 Jag berättade om mina vägar
och du svarade mig.
Lär mig dina stadgar!
27 Lär mig förstå
dina befallningars väg,
så vill jag begrunda dina under.
28 Min själ gråter av sorg.
Upprätta mig efter ditt ord!
29 Låt lögnens väg
vara långt ifrån mig,
och skänk mig i nåd
din undervisning.
30 Sanningens väg har jag valt,
dina domar har jag för ögonen.
31 Jag håller mig
till dina vittnesbörd.
Låt mig inte behöva skämmas,
Herre!
32 Jag vill löpa dina budords väg,
för du vidgar mitt hjärta.
הHe
33 [b]Visa mig, Herre,
dina stadgars väg,
så vill jag följa den
ända till slutet.
34 Ge mig förstånd,
så att jag tar vara
på din undervisning
och håller fast vid den
av hela mitt hjärta.
35 Led mig på dina budords stig,
jag älskar den.
36 [c]Vänd mitt hjärta
till dina vittnesbörd
och inte till egen vinning.
37 Vänd bort mina ögon
från förgängliga ting,
ge mig liv på din väg[d].
38 Uppfyll ditt ord till din tjänare
så att han vördar dig.
39 Vänd bort den vanära
som jag fruktar,
för dina domar är goda.
40 Jag längtar
efter dina befallningar.
Ge mig liv
genom din rättfärdighet.
וWaw
41 Låt din nåd komma över mig,
Herre,
och din frälsning enligt ditt ord.
42 Då kan jag svara
den som hånar mig,
för jag litar på ditt ord.
43 Ryck aldrig sanningens ord
från min mun,
för jag hoppas på dina domar.
44 Jag vill alltid följa din undervisning,
för alltid och för evigt.
45 [e]Jag kan gå fram på rymlig plats,
för jag begrundar dina befallningar.
46 [f]Jag ska tala inför kungar
om dina vittnesbörd
och inte skämmas.
47 Jag har min glädje i dina bud
som jag älskar.
48 Jag lyfter mina händer
mot dina bud som jag älskar,
jag begrundar dina stadgar.
25 När du har fött barn och barnbarn och ni bott länge i landet, om ni då försyndar er genom att ni gör er en avgud, ett slags bild, och därmed gör det som är ont i Herren din Guds ögon och väcker hans vrede, 26 (A) då tar jag i dag himmel och jord till vittne mot er att ni snart kommer att utrotas ur det land dit ni nu går över Jordan för att ta det i besittning. Ni kommer inte att leva där länge utan kommer att helt förgöras. 27 (B) Och Herren ska skingra er bland folken, och endast ett litet antal av er ska bli kvar bland de hednafolk som Herren ska driva er bort till. 28 (C) Där ska ni tjäna gudar som blivit gjorda av människohänder, gudar av trä och sten. De kan varken se eller höra, äta eller lukta.
29 (D) Men om ni där söker Herren din Gud ska du finna honom, om du söker honom av hela ditt hjärta och av hela din själ. 30 När du är i nöd och allt detta händer dig i kommande dagar ska du vända om till Herren din Gud och lyda hans röst, 31 för Herren din Gud är en barmhärtig Gud. Han ska inte överge dig eller förgöra dig. Han ska inte glömma det förbund han med ed har ingått med dina fäder.
23 (A) Jag tar Gud till vittne över min själ att det är för att skona er som jag inte har kommit än till Korint. 24 (B) Inte så att vi skulle vara herrar över er tro, men vi är medarbetare till er glädje, eftersom ni står fasta i tron.
2 Jag hade nämligen bestämt mig för att inte komma och göra er sorgsna igen. 2 För om jag gör er sorgsna, vem kan då göra mig glad om inte just den jag gjort sorgsen? 3 (C) Jag skrev[a] som jag gjorde för att inte behöva komma och få sorg av dem som skulle ge mig glädje, för jag litade på att min glädje är allas er glädje. 4 (D) Det var i djup nöd och hjärtats ångest, med många tårar, som jag skrev till er – inte för att göra er sorgsna utan för att ni skulle förstå vilken kärlek jag har till just er.
5 (E) Om en viss person har orsakat sorg, så är det inte mig han har gett sorg utan i viss mån er alla, för att inte säga för mycket. 6 Det räcker med det straff han har fått av de flesta. 7 (F) Nu får ni i stället förlåta och trösta honom så att han inte går under i sin djupa sorg. 8 (G) Därför uppmanar jag er att bemöta honom med kärlek.
9 När jag skrev till er var det också för att se om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt. 10 Den som ni förlåter, förlåter också jag. Och det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, det har jag gjort inför Kristi ansikte för er skull, 11 (H) för att vi inte ska bli överlistade av Satan. Hans avsikter känner vi till.
I Kristi segertåg
12 (I) När jag kom till Troas[b] för att predika Kristi evangelium hade Herren öppnat en dörr för mig. 13 (J) Ändå fick jag ingen ro i min ande när jag inte fann min broder Titus[c] där, så jag tog avsked av dem och reste till Makedonien.
14 (K) Men vi tackar Gud, som ständigt för oss fram i Kristi segertåg och sprider sin kunskaps doft[d] genom oss överallt. 15 (L) Vi är en Kristi väldoft inför Gud bland dem som blir frälsta och bland dem som går förlorade: 16 (M) för några en doft av död till död, för andra en doft av liv till liv. Vem räcker till för det här? 17 (N) Vi är inte som de flesta, som förfalskar Guds ord för egen vinning. Nej, i Kristus predikar vi med rent sinne inför Gud det som kommer från Gud.
Liknelsen om det förlorade fåret
15 (A) Alla tullindrivare och syndare höll sig nära Jesus för att höra honom. 2 Men fariseerna och de skriftlärda kritiserade honom ständigt och sade: "Den där mannen tar emot syndare och äter med dem."
Liknelsen om den förlorade sonen
11 Vidare sade han: "En man hade två söner. 12 Den yngre av dem sade till sin far: Far, ge mig den del av förmögenheten som ska bli min. Då delade han sin egendom mellan dem. 13 Några dagar senare packade den yngre sonen ihop allt sitt och reste långt bort till ett främmande land. Där levde han hämningslöst och slösade bort sin förmögenhet.
14 När han hade gjort slut på allt, drabbades det landet av en svår svält och han började lida nöd. 15 Då gick han bort och tog tjänst hos en av landets medborgare, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin[a]. 16 Han hade gärna velat äta sig mätt på[b] fröskidorna[c] som svinen åt, men ingen gav honom något.
17 Då kom han till besinning[d] och sade: Hur många arbetare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl! 18 (A) Jag vill stå upp och gå hem till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. 19 Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina arbetare. 20 Och han stod upp och gick till sin far.
Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade fram, omfamnade honom och kysste honom. 21 Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. 22 Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er! Ta fram den finaste dräkten och klä honom, och sätt en ring på hans finger och skor på hans fötter. 23 Och hämta gödkalven och slakta den. Nu ska vi äta och fira, 24 (B) för min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.
25 Men hans äldre son var ute på fälten. När han nu kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans. 26 Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda. 27 Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat gödkalven eftersom han fått honom välbehållen tillbaka.
28 Då blev han arg och ville inte gå in. Hans far kom ut och försökte övertala honom, 29 men han svarade sin far: Här har jag slavat för dig alla dessa år och aldrig gått emot ditt ord, och mig har du aldrig gett ens en killing så att jag kunde fira med mina vänner. 30 Men när han där kommer hem, din son som har festat upp din förmögenhet tillsammans med horor, då har du slaktat gödkalven för honom! 31 Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. 32 Men nu måste vi fira och glädja oss, för din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation