Book of Common Prayer
Förrådd av en falsk vän
55 För körledaren, till stränginstrument. En vishetspsalm av David.
2 Lyssna, Gud, till min bön,
göm dig inte när jag ber om nåd,
3 hör på mig och svara mig!
Jag är rastlös av mitt bekymmer
och våndas
4 när fienden ropar
och den gudlöse skränar,
för de vräker ondska över mig
och jagar mig i vrede.
5 (A) Mitt hjärta grips av ångest
i mitt inre,
dödens fasor faller över mig.
6 Fruktan och bävan drabbar mig,
skräck lamslår mig
7 och jag säger:
Tänk om jag hade[a] vingar
som duvan!
Då skulle jag flyga bort
och söka mig ett bo,
8 (B) ja, fly långt bort
och stanna i öknen. Sela
9 Jag skulle skynda mig
att söka skydd
mot vinande vind och storm.
10 (C) Förvirra dem, Herre,
splittra deras tungor,
för jag ser våld och bråk i staden.
11 Dag och natt går de runt den
uppe på murarna,
ondska och olycka råder därinne.
12 Den är full av fördärv,
förtryck och svek viker inte
från dess torg.
13 Det är inte en fiende som hånar mig,
det kunde jag bära.
Det är inte min ovän
som förhäver sig mot mig,
för honom kunde jag
gömma mig.
14 (D) Nej, det är du, min like,
min vän och förtrogne –
15 vi som levde i ljuvlig förtrolighet,
vi som gick till Guds hus
i högtidsskaran!
16 (E) Låt döden drabba dem,
låt dem gå levande ner
i dödsriket,
för ondskan råder i deras boning,
mitt ibland dem.[b]
17 Men jag ropar till Gud,
och Herren ska frälsa mig.
18 (F) Afton, morgon och middag
vill jag sucka och klaga,
och han ska höra min röst.
19 (G) Han friköper min själ
och fredar mig
så att de inte kan närma sig[c],
för det är många
som är emot mig.
20 (H) Gud ska höra mig
och förödmjuka dem,
han som från urminnes tid
sitter på sin tron. Sela
De ändrar sig inte,
de fruktar inte Gud.
Templets förstöring
74 (A) En vishetspsalm av Asaf.
Varför, Gud, har du förkastat oss
för alltid?
Varför ryker din vrede
mot fåren i din hjord?
2 Tänk på din församling
som du vann i forna tider,
din arvedels stam
som du återlöste.
Tänk på Sions berg
där du tog din boning.
3 Vänd dina steg till dessa eviga ruiner.
Allt i helgedomen
har fienden förstört.
4 (B) Dina motståndare skränade
på platsen där du möter oss,
de satte upp sina fälttecken
som tecken.
5 Det var som när yxor höjs
i en tät skog,
6 (C) alla ornament slog de sönder
med yxa och hacka.
7 (D) De satte eld på din helgedom
och vanhelgade ditt namns boning
ända till grunden.
8 De sade i sina hjärtan:
"Vi ska kuva dem fullständigt!"
Alla Guds mötesplatser
brände de ner i landet.
9 (E) Vi ser inte våra tecken,
ingen profet finns kvar
och ingen av oss vet
hur länge det varar.
10 Hur länge, Gud,
ska fienden få håna
och ständigt förakta ditt namn?
11 Varför håller du tillbaka din hand,
din högra hand?
Dra fram den ur din famn
och förgör dem!
12 (F) Gud, min kung sedan urminnes tid,
du som skapar frälsning på jorden!
13 (G) Du delade havet med din makt,
du krossade drakarnas huvuden
på vattnet,
14 (H) du knäckte Leviatans huvuden
och gav honom till mat
åt öknens skaror.
15 (I) Du lät källa och bäck bryta fram,
du lät starka strömmar torka ut.
16 (J) Din är dagen, din är också natten,
du har skapat ljuset[a] och solen.
17 Du har fastställt jordens alla gränser.
Sommar och vinter är skapade
av dig.
18 Tänk på hur fienden hånar, Herre,
hur ett dåraktigt folk
föraktar ditt namn!
19 Ge inte din turturduvas själ
åt vilddjuren,
glöm inte dina förtrycktas liv
för alltid!
20 Tänk på förbundet,
för landets mörka vrår
är fulla av våldets nästen.
21 Låt inte den kuvade
vända skamsen tillbaka,
låt den förtryckte och fattige
få prisa ditt namn.
22 (K) Res dig, Gud, och för din talan!
Tänk på hur dåren hånar dig
dagen lång.
23 Glöm inte dina fienders rop,
det skrän som ständigt stiger
från dina motståndare.
Förbannelse och välsignelse
5 (A) Så säger Herren:
Förbannad är den
som litar till människor
och söker sin styrka
i det som är kött
och vars hjärta vänder sig bort
från Herren.
6 (B) Han är som en torr buske på heden
och får inte se
något gott komma.
Han bor på brända platser i öknen,
på salt jord där ingen bor.
7 (C) Men välsignad är den
som litar till Herren
och har Herren till sin trygghet.
8 (D) Han är som ett träd
planterat vid vatten
som sträcker sina rötter
till bäcken.
Det fruktar inte om hetta kommer,
dess löv är alltid gröna.
Det oroas inte under torra år,
och det slutar aldrig
att bära frukt.
9 Bedrägligare än allt annat är hjärtat,
det är obotligt sjukt.
Vem kan förstå det?
10 (E) Jag, Herren, utforskar hjärtat
och prövar njurarna
för att ge åt var och en
efter hans vägar,
efter hans gärningars frukt.
Jeremias bön om frälsning
14 (A) Hela mig, Herre, så blir jag helad.
Fräls mig, så blir jag frälst,
för du är min lovsång.
15 (B) Se, de säger till mig:
”Vad blir det av Herrens ord?
Låt det inträffa!”
16 Jag har inte dragit mig undan
från att vara en herde
som följer dig,
och inte längtat efter
fördärvets dag.
Du vet själv att det som kom
över mina läppar
sades inför ditt ansikte.
17 (C) Bli inte till skräck för mig!
Du är min tillflykt
på den onda dagen.
Förmaningar
4 (A) Stå därför fasta i Herren, mina älskade och efterlängtade bröder, min glädje och min krona, mina älskade!
2 (B) Jag uppmanar Evodia och uppmanar Syntyche att vara eniga i Herren. 3 (C) Ja, även dig, trofaste medarbetare[a], ber jag: hjälp dessa kvinnor som har kämpat med mig i evangeliets tjänst, tillsammans med Clemens[b] och mina andra medarbetare som har sina namn i livets bok.
4 (D) Gläd er alltid i Herren. Än en gång säger jag: gläd er! 5 (E) Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära.
6 (F) Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. 7 (G) Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.
8 (H) För övrigt, bröder: allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant. 9 (I) Det ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det ska ni göra. Då ska fridens Gud vara med er.
Apostelns tack för gåvan
10 Det har glatt mig mycket i Herren att er omtanke om mig till slut fick blomma upp. Visst tänkte ni på mig tidigare också, men då hade ni inget tillfälle att visa det. 11 (J) Jag säger inte att jag har saknat något, för jag har lärt mig att vara nöjd med det jag har. 12 (K) Jag kan leva enkelt, jag kan också leva i överflöd. Med allt och med alla förhållanden är jag förtrogen: att vara mätt och att vara hungrig, att ha överflöd och att lida brist. 13 (L) Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.
27 (A) Nu är min själ i ångest. Vad ska jag säga? Far, fräls mig från denna stund? Nej, det är för denna stund jag har kommit. 28 (B) Far, förhärliga ditt namn!"
Då kom en röst från himlen: "Jag har förhärligat det, och jag ska förhärliga det igen." 29 Folket som stod där och hörde det sade att det var åskan, andra sade att det var en ängel som talade till honom. 30 (C) Jesus svarade: "Den rösten kom inte för min skull, utan för er. 31 (D) Nu går en dom över denna värld. Nu ska denna världens furste kastas ut. 32 Och när jag blivit upphöjd från jorden, ska jag dra alla till mig." 33 Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö.
34 (E) Då sade folket till honom: "Vi har hört i lagen att Messias ska vara kvar för alltid[a]. Hur kan du då säga att Människosonen måste bli upphöjd? Vad är det för en Människoson[b]?" 35 (F) Jesus sade till dem: "Ännu en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset så att inte mörkret övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. 36 Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn." När Jesus hade sagt detta, drog han sig undan och dolde sig för dem.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation