Book of Common Prayer
Davids löfte och Herrens löfte
132 [a]En pilgrimssång.
Herre, tänk på David,
på allt han fick utstå,
2 hur han gav Herren sin ed,
sitt löfte till Jakobs Mäktige:
3 [b]"Jag ska inte gå in i mitt hus,
inte ligga på min bädd,
4 [c]inte unna mina ögon någon sömn
eller mina ögonlock någon vila
5 [d]förrän jag funnit en plats åt Herren,
en boning åt Jakobs Mäktige."
6 [e]Vi hörde det i Efrata,
vi upptäckte det i skogsbygden[f].
7 [g]Låt oss gå in i hans boning,
låt oss tillbe vid hans fotpall.
8 [h]Res dig, Herre,
och kom till din viloplats,
du och din makts ark!
9 Låt dina präster vara klädda
i rättfärdighet
och dina trogna få jubla.
10 [i]För din tjänare Davids skull,
avvisa inte din smorde!
11 [j]Herren har gett David sin ed,
en sann ed som han
inte tar tillbaka:
"En av dina ättlingar[k]
ska jag sätta på din tron.
12 Om dina barn håller mitt förbund
och mitt vittnesbörd
som jag ska lära dem,
då ska också deras barn
sitta på din tron till evig tid."
13 Ja, Herren har utvalt Sion,
där vill han ha sin boning:
14 [l]"Detta är min viloplats till evig tid.
Här ska jag bo, hit längtar jag.
15 Sions förråd ska jag rikligt välsigna,
dess fattiga ska jag mätta med bröd.
16 [m]Dess präster ska jag
klä i frälsning
och dess trogna ska jubla högt.
17 [n]Där ska jag låta ett horn[o] växa upp
åt David,
jag har berett en lampa
åt min smorde.
18 Hans fiender ska jag klä i skam,
men på honom
ska kronan glänsa."
Ånger och bön om frälsning
7 (A) Jag vill förkunna
Herrens nådegärningar,
Herrens lov,
efter allt som Herren
har gjort för oss,
allt det goda som han gjort
för Israels hus
efter sin barmhärtighet
och stora nåd.
8 Han sade: "De är ju mitt folk,
barn som inte ska svika."
Och han blev deras frälsare.
9 (B) I all deras nöd
var ingen verklig nöd,[a]
hans ansiktes ängel frälste dem.
I sin kärlek och medömkan
återlöste han dem,
han lyfte upp dem och bar dem
ständigt i forna dagar.[b]
10 (C) Men de var upproriska
och bedrövade hans helige Ande.
Därför blev han deras fiende,
han stred själv mot dem.
11 (D) Då tänkte hans folk
på gångna tider,
de tänkte på Mose:
Var är nu han som förde dem
upp ur havet,
tillsammans med herden
för hans hjord?
Var är han som lade sin helige Ande
i deras bröst,
12 han som lät sin härliga arm
gå fram vid Moses högra sida,
han som klöv vattnet framför dem
och gjorde sig ett evigt namn,
13 han som förde dem genom djupen
så att de likt springare i öknen
inte stapplade?
14 Som när boskap går ner i dalen
fördes de av Herrens Ande till ro.
Så ledde du ditt folk
och gjorde dig ett härligt namn.
15 (E) Blicka ner från himlen,
se till oss från din heliga
och härliga boning!
Var är nu din lidelse
och din kraft?
Ditt hjärtas ömhet
och din barmhärtighet
har dragit sig tillbaka från mig.
16 (F) Du är ju vår Far!
Abraham vet inte om oss,
Israel känner oss inte.[c]
Men du, Herre, är vår Far.
Vår Återlösare av evighet
är ditt namn.
Jesu födelse
18 (A) Med Jesu Kristi födelse gick det till så: hans mor Maria var trolovad[a] med Josef, men innan de hade varit tillsammans visade det sig att hon var havande genom den helige Ande. 19 Hennes man Josef var rättfärdig och ville inte dra skam över henne[b], och därför beslöt han att skilja sig från henne i hemlighet.
20 Men när han funderade över detta, då visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm och sade: "Josef, Davids son! Var inte rädd för att ta till dig Maria som din hustru, för barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. 21 (B) Hon ska föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus[c], för han ska frälsa sitt folk från deras synder."
22 Allt detta hände för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: 23 (C) Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och man ska ge honom namnet Immanuel. Det betyder: Gud med oss.[d]
24 När Josef vaknade upp ur sömnen, gjorde han som Herrens ängel hade befallt och tog sin hustru till sig. 25 (D) Men han rörde henne inte förrän hon hade fött en son. Och han gav honom namnet Jesus.
Herrens godhet och hjälp
34 [a](A) Av David, när han spelade galen inför Abimelek[b], som drev bort honom så att han kom undan.
2 (B) Jag vill alltid prisa Herren,
hans lov ska ständigt
vara i min mun.
3 (C) Min själ ska vara stolt i Herren,
de ödmjuka ska höra det
och glädjas.
4 Lova Herren med mig,
låt oss upphöja hans namn
tillsammans!
5 (D) Jag sökte Herren
och han svarade mig,
han räddade mig
från allt som skrämde mig.
6 De som ser upp till honom
strålar av fröjd,
deras ansikten[c] behöver inte
rodna av skam.
7 Här är en plågad som ropade,
och Herren hörde honom
och frälste honom
ur all hans nöd.
8 (E) Herrens ängel vakar
runt dem som vördar honom,
och han befriar dem.
9 (F) Smaka och se att Herren är god!
Salig är den som flyr till honom.
10 (G) Vörda Herren, ni hans heliga,
för de som vördar honom
saknar ingenting.
11 (H) Unga lejon lider nöd och hungrar,
men de som söker Herren
saknar inget gott.
12 Kom, barn, lyssna till mig!
Jag ska lära er att vörda Herren.
13 (I) Är du en människa
som älskar livet
och vill se goda dagar?
14 (J) Vakta då din tunga
från det som är ont,
dina läppar från att tala svek.
15 (K) Undvik det onda och gör det goda,
sök friden och följ den.
16 (L) Herrens ögon är vända
till de rättfärdiga
och hans öron till deras rop.
17 (M) Men Herrens ansikte
är emot dem som gör det onda,
för att utplåna minnet av dem
från jorden.
18 (N) De rättfärdiga ropar
och Herren hör,
han räddar dem ur all deras nöd.
19 (O) Herren är nära dem
som har ett förkrossat hjärta
och frälser dem
som har en bedrövad ande.
20 (P) Mycket får den rättfärdige lida,
men Herren räddar honom ur allt.
21 (Q) Han bevarar alla hans ben,
inte ett enda av dem ska krossas.[d]
22 Ondskan blir den gudlöses död,
och de som hatar den rättfärdige
ska stå med skuld.
23 (R) Men Herren friköper
sina tjänares själar,
och ingen som flyr till honom
ska stå med skuld.
Bön och lovprisning
14 Därför böjer jag mina knän inför Fadern, 15 han från vilken allt som kallas far[a] i himlen och på jorden har sitt namn. 16 (A) Jag ber att han i sin härlighets rikedom ska ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, 17 (B) att Kristus genom tron ska bo i era hjärtan och att ni ska bli rotade och grundade i kärleken. 18 (C) Då ska ni tillsammans med alla de heliga kunna fatta bredden och längden och höjden och djupet[b] 19 (D) och lära känna Kristi kärlek, som går långt bortom all kunskap. Så ska ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet.
20 (E) Han som kan göra långt mycket mer än allt vi ber om eller tänker oss genom den kraft som verkar i oss, 21 (F) hans är äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla generationer i evigheters evighet. Amen.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation