Book of Common Prayer
Herrens löfte till David
89 (A) En vishetspsalm av esraiten Etan.[a]
2 (B) Jag vill sjunga om Herrens
nådegärningar för evigt,
med min mun
förkunna din trofasthet
från släkte till släkte.
3 (C) Jag säger:
För evigt är din nåd befäst,
i himlen är din trofasthet
grundad.
4 "Jag har slutit förbund
med min utvalde,
gett min ed till min tjänare David:[b]
5 (D) Jag ska låta din ätt bestå för evigt
och bygga din tron
från släkte till släkte." Sela
6 (E) Himlarna prisar dina under, Herre,
och din trofasthet
i de heligas församling.
7 Vem i skyn kan jämföras
med Herren?
Vem bland Guds söner kan liknas
vid Herren?
8 Gud är fruktad i de heligas råd,
stor och mer vördad
än alla omkring honom.
9 Herre Gud Sebaot,
vem är som du?
Stark är du, Herre,
och din trofasthet omger dig.
10 (F) Du råder över det stolta havet,
när dess vågor reser sig
stillar du dem.
11 (G) Du krossade Rahab som en slagen,
du skingrade dina fiender
med din mäktiga arm.
12 (H) Din är himlen,
din är också jorden.
Du har grundat världen
med allt vad den rymmer.
13 Nord och syd har du skapat,
Tabor och Hermon
jublar i ditt namn.
14 Du har en arm med kraft,
din hand är mäktig,
din högra hand är upphöjd.
15 (I) Rätt och rättfärdighet
är grunden för din tron,
nåd och sanning
står inför ditt ansikte.
16 (J) Saligt är det folk
som vet vad jubel är!
Herre, de vandrar
i ditt ansiktes ljus.
17 I ditt namn jublar de ständigt,
i din rättfärdighet upphöjs de,
18 för du är deras styrka
och härlighet,
i din nåd upphöjer du vårt horn.
19 (K) Ja, vår sköld tillhör Herren,
vår kung tillhör Israels Helige.
20 (L) Du talade en gång i en syn
till dina trogna och sade:
"Jag har sänt hjälp
genom en hjälte,
jag har upphöjt en yngling[c]
ur folket.
21 (M) Jag har funnit min tjänare David
och smort honom
med min heliga olja.
22 Min hand ska stödja honom,
min arm ska styrka honom.
23 Ingen fiende ska plundra honom,
ingen orättfärdig
ska förtrycka honom.
24 Jag ska krossa hans fiender
framför honom
och slå ner dem
som hatar honom.
25 Min trofasthet och nåd
ska vara med honom,
i mitt namn ska hans horn
bli upphöjt.
26 (N) Jag ska lägga havet
under hans hand,
floderna under hans högra hand.
27 (O) Han ska ropa till mig:
"Du är min Far, min Gud
och min frälsnings klippa!"
28 (P) Jag ska göra honom
till den förstfödde,
till den högste
bland[d] kungarna på jorden.
29 Jag ska bevara min nåd
mot honom för evigt,
mitt förbund med honom
ska stå fast.
30 (Q) Jag ska låta hans ätt[e]
bestå i evighet
och hans tron
så länge himlen är till.
31 Om hans barn överger
min undervisning
och inte följer mina befallningar,
32 (R) om de bryter mina lagar
och inte håller mina bud,
33 då ska jag straffa deras brott med ris
och deras synd med plågor.
34 Men min nåd
ska jag inte ta ifrån honom,
jag ska inte svika min trofasthet.
35 (S) Jag ska inte bryta mitt förbund,
det mina läppar har sagt
ska jag inte ändra.
36 (T) En gång för alla
har jag svurit vid min helighet,
jag sviker inte David:
37 (U) Hans ätt ska bestå för evigt
och hans tron som solen inför mig,
38 (V) den ska bestå som månen
i evigheters evighet.
Och vittnet i skyn är trofast." Sela
39 Men nu har du förkastat
och förskjutit din smorde.
40 Du har upplöst förbundet
med din tjänare,
du har vanärat hans krona
och kastat den till marken.
41 (W) Du har rivit alla hans murar
och lagt hans borgar i ruiner.
42 (X) Alla som passerar på vägen
plundrar honom,
han blir hånad av sina grannar.
43 Du lyfte hans motståndares
högra hand,
du lät hans fiender jubla.
44 Du lät hans skarpa svärd ge vika
och stödde honom inte i striden.
45 Du har gjort slut på hans glans
och slagit hans tron till jorden.
46 Du har förkortat
hans ungdoms dagar,
du har täckt honom med skam.
Sela
47 (Y) Hur länge, Herre,
ska du hålla dig helt dold?
Hur länge ska din vrede
brinna som eld?
48 (Z) Tänk på hur kort mitt liv är,
hur förgängliga[f] du skapat
alla människors barn.
49 Vem kan leva och slippa se döden,
vem kan rädda sin själ
från dödsrikets våld? Sela
50 (AA) Herre, var är dina nådegärningar
från förr
som du lovade David med ed
i din trofasthet?
51 Herre, tänk på dina tjänares[g] vanära,
vad jag bär inom mig
från de många folken,
52 hur dina fiender hånar, Herre,
hur de hånar din smordes fotspår.
53 Välsignad är Herren i evighet!
Amen, amen.
10 (A) När du tillkännager allt detta för folket och de frågar dig: ”Varför har Herren uttalat denna stora olycka över oss? Och vilken missgärning och synd har vi begått mot Herren vår Gud?” 11 då ska du svara dem: ”Era fäder övergav mig, säger Herren, och följde andra gudar och tjänade och tillbad dem. De övergav mig och höll inte min lag. 12 Och ni har själva gjort ännu mer ont än era fäder. För se, ni följer var och en sitt onda och hårda hjärta och vill inte lyssna på mig. 13 (B) Därför ska jag slunga er bort ur detta land till ett land som varken ni eller era fäder har lärt känna, och där ska ni få tjäna andra gudar både dag och natt. Jag ska inte ha något förbarmande med er.”
Befrielse ur fångenskapen
14 (C) Se, dagar ska komma, säger Herren, då man inte mer ska säga: ”Så sant Herren lever, han som förde Israels barn upp ur Egyptens land”, 15 utan: ”Så sant Herren lever, han som förde Israels barn ut ur landet i norr och ur alla andra länder dit han hade fördrivit dem.” För jag ska föra dem tillbaka till deras land som jag gav deras fäder.
16 (D) Se, jag ska sända bud efter många fiskare, säger Herren, och de ska fiska upp dem. Sedan ska jag sända bud efter många jägare, och de ska fånga dem på alla berg och alla höjder och i alla bergsskrevor, 17 (E) för mina ögon ser alla deras vägar. De kan inte gömma sig för mitt ansikte och deras missgärning kan inte döljas för mina ögon. 18 (F) Och först ska jag i dubbelt mått straffa dem för deras missgärning och synd, därför att de har orenat mitt land med sina livlösa och avskyvärda gudar och fyllt min arvedel med sina vidrigheter.
19 (G) Herre, du min styrka och mitt värn,
min tillflykt på nödens dag,
till dig ska hednafolken komma
från jordens ändar och säga:
”Bara lögn har våra fäder ärvt,
tomma avgudar
som inte kan hjälpa.
20 (H) Kan en människa göra sig gudar?
Nej, de gudarna är inga gudar.”
21 (I) Därför ska jag nu visa dem,
den här gången
ska jag låta dem känna
min hand och min makt.
De ska inse
att mitt namn är Herren.
Friheten från lagen
7 Eller vet ni inte, bröder – jag talar till sådana som känner lagen – att lagen råder över människan så länge hon lever? 2 (A) En gift kvinna är genom lagen bunden vid sin man så länge han lever. Men om mannen dör, är hon fri från den lag som band henne vid mannen. 3 Om hon ger sig åt en annan man medan hennes man lever, kallas alltså hon äktenskapsbryterska. Men om mannen dör är hon fri från lagen, och då är hon ingen äktenskapsbryterska om hon ger sig åt en annan man.
4 (B) Så har också ni, mina bröder, genom Kristi kropp dödats från lagen så att ni tillhör en annan, honom som har uppstått från de döda, för att vi ska bära frukt åt Gud. 5 (C) Så länge vi levde i köttet[a] var de syndiga begären som väcktes genom lagen verksamma i våra kroppar så att vi bar frukt åt döden. 6 (D) Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Nu står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst[b].
Lagen avslöjar synden
7 (E) Vad ska vi då säga? Att lagen är synd? Verkligen inte! Men det var först genom lagen som jag lärde känna synden. Jag hade inte vetat vad begäret var om inte lagen hade sagt: Du ska inte ha begär.[c] 8 (F) Men synden grep tillfället och väckte genom budordet alla slags begär i mig. Utan lag är synden död. 9 En gång levde jag utan lag, men när budordet kom fick synden liv 10 (G) och jag dog. Det visade sig att budordet som skulle föra till liv ledde till död. 11 (H) Synden grep tillfället och bedrog mig genom budordet och dödade mig genom det. 12 (I) Alltså är lagen helig och budordet heligt, rätt och gott.
Jesus mättar fem tusen män
6 (A) Sedan for Jesus över till andra sidan Galileiska sjön, alltså Tiberiassjön. 2 Mycket folk följde honom, eftersom de såg de tecken som han gjorde med de sjuka. 3 Men Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar. 4 (B) Påsken, judarnas högtid, var nära.
5 (C) När Jesus lyfte blicken och såg att det kom mycket folk till honom, sade han till Filippus: "Var ska vi köpa bröd så att de får något att äta?" 6 Det sade han för att pröva honom. Själv visste han vad han skulle göra. 7 Filippus svarade: "Bröd för tvåhundra denarer[a] räcker inte för att alla ska få var sin bit!" 8 (D) En annan av hans lärjungar, Andreas, bror till Simon Petrus, sade till honom: 9 (E) "Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Men vad räcker det till så många?"
10 Jesus sade: "Låt folket slå sig ner." Det var gott om gräs på platsen, och de slog sig ner. Det var omkring fem tusen män. 11 (F) Jesus tog bröden, tackade Gud[b] och delade ut till dem som var där, likaså av fiskarna, så mycket de ville ha. 12 När de var mätta sade han till sina lärjungar: "Samla ihop bitarna som blev över så att inget går förlorat." 13 De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med bitarna som blev över efter de fem kornbröden när de ätit.
14 (G) När människorna såg vilket tecken han hade gjort, sade de: "Han måste vara Profeten som ska komma till världen!" 15 (H) Jesus förstod att de tänkte komma och göra honom till kung med våld, och han drog sig undan upp till berget igen, helt ensam.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation