Book of Common Prayer
Vid Babels floder
137 Vid Babels floder,
där satt vi och grät
när vi tänkte på Sion.
2 Där i pilträden
hängde vi våra harpor,
3 för våra fångvaktare
bad oss sjunga,
våra plågare[a]
bad oss vara glada:
"Sjung för oss en av Sions sånger!"
4 Hur kan vi sjunga Herrens sång
i främmande land?
5 Glömmer jag dig, Jerusalem,
då ska min högra hand
glömma att spela.[b]
6 Låt min tunga fastna i gommen
om jag inte tänker på dig,
om jag inte har Jerusalem
som min högsta glädje.
Kungens lovsång och bön
144 [a]Av David.
Lovad är Herren, min klippa,
som övar mina armar för strid,
mina händer för krig –
2 [b]min nåd och min borg,
mitt värn och min räddare,
min sköld och min tillflykt
som lägger mitt folk[c] under mig!
3 [d]Herre, vad är en människa
att du bryr dig om henne,
en människoson
att du tänker på honom?
4 [e]Människan är som en vindpust,
hennes dagar som en försvinnande
skugga.
5 [f]Herre, sänk din himmel och stig ner,
rör vid bergen så att de ryker.
6 [g]Låt blixtar slå ner och skingra dem,
skjut dina pilar och förvirra dem!
7 [h]Räck ut dina händer från höjden,
fräls mig och rädda mig
ur de väldiga vattnen,
ur främlingarnas hand!
8 Deras mun talar lögn
och deras högra hand
är en svekfull hand.
9 [i]Gud, jag vill sjunga
en ny sång till dig,
sjunga ditt lov
till tiosträngad lyra,
10 du som ger seger åt kungar,
som räddar din tjänare David
från ondskans svärd.
11 Fräls mig och rädda mig
ur främlingarnas hand!
Deras mun talar lögn
och deras högra hand
är en svekfull hand.
12 När våra söner i sin ungdom
står som välväxta plantor
och våra döttrar som hörnpelare
skurna för palats[j],
13 när våra lador är fulla
och ger förråd på förråd,
när våra får förökar sig tusenfalt
och tiotusenfalt på våra marker
14 och våra oxar går lastade[k],
när ingen rämna bryts i muren
och ingen förs ut som fånge
och inga skrik hörs
på våra gator –
15 [l]saligt är det folk som har det så,
saligt är det folk
som har Herren till sin Gud!
Skaparens lov
104 [a]Lova Herren, min själ!
Herre, min Gud,
du är väldig och stor,
klädd i majestät och härlighet.
2 [b]Du sveper dig i ljus som en mantel,
du spänner ut himlen som ett tält,
3 [c]du timrar på vattnen dina salar.
Du gör molnen till din vagn
och far fram på vindens vingar.
4 [d]Du gör vindar till dina sändebud,
eldslågor till dina tjänare.[e]
5 [f]Du grundade jorden på dess fästen,
den vacklar ej till evig tid.
6 Du täckte den med djupet
som en dräkt,
högt över bergen stod vattnen.
7 [g]Vid din tillrättavisning flydde de,
för din dundrande röst
skyndade de bort.
8 Berg höjde sig, dalar sänkte sig
på den plats[h] du bestämt för dem.
9 [i]Du satte en gräns
som vattnen inte får gå över,
aldrig mer ska de täcka jorden.
10 Du låter källor flyta fram i dalarna,
de forsar fram mellan bergen.
11 De vattnar markens alla djur,
vildåsnor släcker sin törst.
12 Vid dem har himlens fåglar
sina bon,
bland grenarna hörs deras sång.
13 Du vattnar bergen från dina salar,
jorden mättas av det du skapar.
14 [j]Du låter gräs skjuta upp för djuren
och örter till människans tjänst[k].
Så låter du bröd
komma från jorden,
15 [l]och vin som ger glädje
åt människans hjärta.
Med olja ger du glans
åt hennes ansikte,
och brödet styrker hennes hjärta.
16 Herrens träd blir mättade,
Libanons cedrar
som han har planterat.
17 Fåglarna bygger där sina bon,
storken har sitt hem i cypresserna.
18 Stenbockarna har fått
de höga bergen,
klyftorna är klippgrävlingars
tillflykt.
19 [m]Månen har du gjort
för att visa tider,
solen vet när den ska gå ner.
20 Du sänder mörker
och det blir natt,
då kommer skogens alla djur
i rörelse.
21 [n]Unga lejon ryter efter rov
och begär sin föda av Gud.
22 Solen går upp,
då drar de sig undan
och lägger sig ner i sina hålor.
23 Då går människan ut till sin gärning
och arbetar tills kvällen kommer.
24 [o]Hur mångfaldiga
är inte dina verk, Herre!
Med vishet har du gjort dem alla,
jorden är full av vad du har
skapat.
25 [p]Där är havet, det stora och vida,
med ett oräkneligt vimmel av djur,
både stora och små.
26 [q]Där går skeppen fram,
och Leviatan som du skapat
för att leka där.
27 [r]Alla hoppas de på dig,
att du ska ge dem mat i rätt tid.
28 [s]Du ger dem och de samlar in,
du öppnar din hand
och de mättas av goda gåvor.
29 [t]Du döljer ditt ansikte
och de blir förskräckta,
du tar ifrån dem deras ande,
de dör och blir åter till stoft.
30 [u]Du sänder din Ande, då skapas de
och du förnyar jordens ansikte.
12 Bileam svarade Balak: ”Sade jag inte till sändebuden som du skickade till mig: 13 (A) Även om Balak skulle ge mig så mycket silver och guld som ryms i hans palats, kan jag ändå inte överträda Herrens befallning av egen vilja i vare sig gott eller ont. Vad Herren säger, det måste jag tala.
Bileams fjärde profetia
14 Se, jag går nu hem till mitt folk. Kom, jag vill varna dig för vad detta folk kommer att göra mot ditt folk i kommande dagar.” 15 Och han framförde detta budskap:
”Så säger Bileam, Beors son,
så säger mannen
med det slutna ögat,
16 så säger han som hör Guds ord
och har kunskap från den Högste.
Han ser syner
från den Allsmäktige
när han faller ner
och får sina ögon öppnade.
17 (B) Jag ser honom, men inte nu,
jag skådar honom,
men inte nära.
En stjärna stiger fram[a] ur Jakob,
en spira höjer sig ur Israel.
Den krossar Moabs tinningar
och slår ner alla söner till Set.
18 (C) Han ska få till besittning
Edom och Seir, sina fiender.
Och Israel ska göra mäktiga ting.
19 Ur Jakob ska en härskare komma,
och de överlevande
ska han utrota ur staden.”
20 (D) Han fick se Amalek. Då framförde han detta budskap:
”Den förste bland hednafolken
är Amalek,
men slutet för honom
blir undergång.”
21 Han fick se keniterna[b]. Då framförde han detta budskap:
”Säker är din boning,
lagt på klippan är ditt näste.
22 Likväl ska Kain skövlas[c]
när Assur för dig bort
i fångenskap.”
23 Och han framförde detta budskap:
”O, vem kan bli vid liv
när Gud låter detta ske?
24 Skepp ska komma
från kitteernas kust,[d]
de ska kuva Assur och kuva Eber.
Men också de ska drabbas
av undergång.”
25 Sedan stod Bileam upp och vände tillbaka hem. Också Balak for sin väg.
Hoppet om härligheten
18 (A) Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår. 19 (B) Själva skapelsen väntar och längtar efter att Guds barn ska uppenbaras.[a] 20 (C) Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om 21 (D) att även skapelsen ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet[b].
22 Vi vet att hela skapelsen gemensamt fortfarande suckar och våndas[c]. 23 (E) Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt[d] suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. 24 (F) I hoppet är vi frälsta. Men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på det han redan ser? 25 (G) Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt.
De dödas uppståndelse
23 (A) Samma dag kom det fram några saddukeer till Jesus, de som påstår att det inte finns någon uppståndelse. De frågade honom: 24 (B) "Mästare, Mose har sagt: Om någon dör barnlös, ska hans bror gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror.[a] 25 Nu fanns det hos oss sju bröder. Den förste gifte sig och dog, och han hade inga barn, så han efterlämnade sin hustru åt sin bror. 26 På samma sätt gick det med den andre och den tredje och med alla sju. 27 Sist av alla dog kvinnan. 28 Så vem av de sju blir hon hustru till vid uppståndelsen? Alla var ju gifta med henne."
29 Jesus svarade dem: "Ni tar fel, för ni förstår varken Skriften eller Guds makt. 30 Vid uppståndelsen gifter man sig inte och blir inte bortgift, utan man är som änglarna i himlen.
31 Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst vad Gud har sagt er: 32 Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud? Han är inte de dödas Gud, utan de levandes."[b] 33 När folket hörde detta var de överväldigade av hans undervisning.
Det viktigaste budet
34 Fariseerna hörde att Jesus hade gjort saddukeerna[c] svarslösa och samlades runt honom. 35 (C) En av dem, en laglärd, ville pröva honom och frågade: 36 "Mästare, vilket är det stör-sta budet i lagen?" 37 Han svarade: "Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.[d] 38 Det är det största och första budet. 39 (D) Sedan kommer ett som liknar det: Du ska älska din nästa som dig själv.[e] 40 (E) På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation