Book of Common Prayer

Tacksamhet och lovsång

66 ^(A) För körledaren. En sång, en psalm.

Önskan om Guds välsignelse

67 För körledaren, med stränginstrument. En psalm, en sång.

Skapelsens och Ordets uppenbarelse

19 För körledaren. En psalm av David.

Gud är vår borg

46 För körledaren. En sång av Koras söner, till alamót^[a].

²⁶ Herren talade till Mose och Aron. Han sade: ²⁷ ”Hur länge ska denna onda församling klaga mot mig? Jag har hört hur Israels barn ständigt klagar mot mig. ^28 (A) Säg nu till dem: Så sant jag lever, säger Herren, jag ska göra med er så som ni själva har sagt inför mig. ^29 (B) Här i öknen ska era döda kroppar falla, alla ni som har blivit mönstrade och är tjugo år eller äldre, eftersom ni har klagat mot mig. ³⁰ Ingen av er ska komma in i det land som jag med upplyft hand lovade er att få bo i, ingen utom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son. ³¹ Men era barn, som ni sade skulle bli fiendens byte, dem ska jag föra in där, och de ska lära känna det land som ni har förkastat. ³² Men era döda kroppar ska falla här i öknen. ^33 (C) Och era barn ska vara herdar i öknen i fyrtio år och få lida för er trolöshet tills era döda kroppar har förmultnat i öknen. ³⁴ Så som ni under fyrtio dagar har spejat i landet ska ni under fyrtio år – ett år för varje dag – bära på era synder. Ni ska då få erfara att jag har tagit min hand ifrån er. ³⁵ Jag, Herren, har talat. Jag ska i sanning göra så med hela denna onda församling som har rotat sig samman mot mig. Här i öknen ska de omkomma, här ska de dö.”

³⁶ De män som Mose hade sänt för att speja i landet och som vid sin återkomst hade fått hela församlingen att klaga mot honom genom att tala illa om landet, ³⁷ dessa män som hade talat illa om landet dog genom en hemsökelse inför Herrens ansikte. ³⁸ Av de män som hade gått ut för att speja i landet överlevde bara Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son.

Israels barn drivs tillbaka

³⁹ Mose talade detta till alla Israels barn, och folket sörjde mycket. ^40 (D) De steg upp tidigt nästa morgon för att bege sig upp mot den övre bergsbygden och sade: ”Se, här är vi. Vi har syndat, men nu vill vi dra upp till den plats som Herren har talat om.” ⁴¹ Men Mose sade: ”Varför vill ni bryta mot Herrens befallning? Det kommer inte att lyckas. ⁴² Herren är inte med er. Därför ska ni inte dra dit upp, så att ni inte bli slagna inför era fiender. ⁴³ Amalekiterna och kananeerna kommer att möta er där och ni faller för svärd, för ni har vänt er bort från Herren och därför kommer Herren inte att vara med er.”

⁴⁴ I sitt övermod drog de ändå upp mot den övre bergsbygden, men Herrens förbundsark och Mose lämnade inte lägret. ⁴⁵ Amalekiterna och kananeerna, som bodde där i bergsbygden, kom då ner och slog dem och drev dem på flykten ända till Horma^[a].

Mötet i Jerusalem

15 ^(A) Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. ^2 (B) När det nu blev oenighet^[a] och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, bestämde man att Paulus och Barnabas och några till av dem skulle resa upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem med denna fråga. ³ Församlingen utrustade dem för resan, och de reste genom Fenicien och Samarien. Där berättade de utförligt om hedningarnas omvändelse och spred stor glädje bland alla bröderna.

^4 (C) När de kom till Jerusalem blev de mottagna av församlingen och apostlarna och de äldste, och de berättade om allt som Gud hade gjort genom dem. ⁵ Men några från fariseernas parti som hade kommit till tro steg fram och sade att man måste omskära hedningarna och ålägga dem att hålla Mose lag. ⁶ Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan.

^7 (D) Efter en lång diskussion reste sig Petrus och sade till dem: "Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde att hedningarna skulle få höra evangeliets ord genom min mun och komma till tro. ^8 (E) Och Gud, som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande till dem likaväl som till oss. ^9 (F) Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem när han väl renat^[b] deras hjärtan genom tron. ^10 (G) Varför vill ni då utmana Gud och lägga ett ok på lärjungarnas axlar som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära? ^11 (H) Nej, vi tror att det är genom Herren Jesu nåd vi blir frälsta, vi på samma sätt som de."

¹² Då teg alla de församlade, och man lyssnade på Barnabas och Paulus som berättade om hur stora tecken och under Gud hade gjort genom dem bland hedningarna.

Inte fred utan splittring

⁴⁹ Jag har kommit för att tända en eld på jorden, och vad jag önskar att den redan var tänd. ^50 (A) Men jag har ett dop att genomgå, och hur våndas jag inte tills det är fullbordat!

^51 (B) Tror ni att jag har kommit för att skapa fred på jorden? Nej, säger jag er, inte fred utan splittring. ⁵² Från och med nu ska fem i samma familj vara splittrade: tre mot två och två mot tre, ^53 (C) far mot son och son mot far, mor mot dotter och dotter mot mor, svärmor mot sonhustru och sonhustru mot svärmor."

Tidens tecken

^54 (D) Till folket sade han också: "När ni ser ett moln stiga i väster säger ni genast att det blir regn, och det blir så. ⁵⁵ Och när det blåser sydlig vind säger ni att det blir hett, och det blir det. ⁵⁶ Era hycklare, jordens och himlens utseende kan ni tyda. Varför kan ni då inte tyda den här tiden?