Book of Common Prayer
קQof
145 Jag ropar av hela mitt hjärta,
svara mig, Herre!
Jag vill följa dina stadgar.
146 Jag ropar till dig, fräls mig!
Jag vill ta vara på
dina vittnesbörd.
147 [a]Jag kommer i gryningen
och ropar,
jag hoppas på dina ord.
148 [b]Med öppna ögon
möter jag nattens timmar
för att begrunda ditt ord.
149 Hör min röst enligt din nåd,
Herre,
ge mig liv enligt din dom.
150 Nära är de som jagar
efter skamliga ting,
de som är långt från
din undervisning.
151 [c]Nära är också du, Herre,
och alla dina bud är sanning.
152 Sedan länge vet jag
genom dina vittnesbörd
att du har fastställt dem för evig tid.
רResh
153 Se mitt lidande och rädda mig,
för jag glömmer inte
din undervisning.
154 Ta dig an min sak
och återlös mig,
ge mig liv enligt ditt ord.
155 Frälsningen är fjärran
från de gudlösa,
för de frågar inte
efter dina stadgar.
156 Herre, din barmhärtighet är stor.
Ge mig liv enligt dina domar!
157 Mina förföljare och fiender
är många,
men jag viker inte
från dina vittnesbörd.
158 Jag ser de trolösa
och avskyr dem,
för de håller sig inte
till ditt ord.
159 Se hur jag älskar
dina befallningar!
Herre, ge mig liv efter din nåd.
160 [d]Summan av ditt ord är sanning.
Dina rättfärdiga domar är eviga.
שShin
161 Furstar förföljer mig utan orsak,
men mitt hjärta fruktar ditt ord.
162 Jag jublar över ditt ord
likt den som finner stort byte.
163 Jag hatar och avskyr lögnen,
men din undervisning älskar jag.
164 Jag prisar dig
sju gånger om dagen
för dina rättfärdiga domar.
165 [e]Stor frid har de
som älskar din undervisning,
inget kan få dem på fall.
166 [f]Jag hoppas på din frälsning,
Herre,
och handlar efter dina bud.
167 Min själ håller fast
vid dina vittnesbörd,
jag älskar dem djupt.
168 Jag håller fast vid dina
befallningar och vittnesbörd.
Du känner alla mina vägar.
תTaw
169 Låt mitt rop komma inför dig,
Herre!
Ge mig förstånd enligt ditt ord.
170 Låt min bön komma inför dig,
rädda mig enligt ditt ord.
171 Mina läppar ska flöda av lovsång,
för du lär mig dina stadgar.
172 Min tunga ska sjunga om ditt ord,
alla dina bud är rättfärdiga.
173 Låt din hand bli min hjälp,
för jag har valt dina befallningar.
174 Jag längtar efter din frälsning,
Herre,
din undervisning är min glädje.
175 Låt min själ leva och lova dig,
låt dina domar hjälpa mig.
176 [g]Jag har gått vilse
som ett förlorat får.
Sök upp din tjänare,
för jag har inte glömt dina bud.
Herrens välsignelse i hemmet
128 [a]En pilgrimssång.
Salig är var och en
som vördar Herren
och vandrar på hans vägar.
2 Du får njuta frukten
av dina händers verk.
Salig är du, det går dig väl!
3 Som en fruktsam vinstock
är din hustru inne i ditt hus,
som olivplantor är dina barn
runt ditt bord.
4 Ja, så välsignas den man
som vördar Herren.
5 [b]Herren välsigne dig från Sion!
Må du få se Jerusalems lycka
i alla dina livsdagar,
6 [c]och må du få se barn till dina barn.
Frid över Israel!
Trängd men inte besegrad
129 En pilgrimssång.
Hårt har de trängt mig
ända från min ungdom
– så ska Israel säga –
2 hårt har de trängt mig
ända från min ungdom,
men de har inte besegrat mig.
3 [d]På min rygg har plöjare plöjt
och dragit långa fåror.
4 Men Herren är rättfärdig,
han högg av de gudlösas band.
5 [e]Alla som hatar Sion
ska skämmas och vika tillbaka.
6 [f]De ska bli som gräs på taken
som vissnar innan det rycks upp.
7 Ingen skördeman
fyller sin hand med det,
ingen kärvbindare sin famn,
8 [g]och ingen som går förbi säger:
"Må Herrens välsignelse
vila över er!
Vi välsignar er i Herrens namn."
Bön i djupaste nöd
130 [h]En pilgrimssång.
Ur djupen ropar jag
till dig, Herre.
2 Herre, hör min röst,
låt dina öron lyssna
till mina rop om nåd!
3 [i]Om du, Herre, tillräknar synder,
Herre, vem kan då bestå?
4 [j]Men hos dig finns förlåtelse,
för att man ska vörda dig.
5 [k]Jag väntar på Herren,
min själ väntar,
och jag hoppas på hans ord.
6 Min själ längtar efter Herren
mer än väktarna efter morgonen,
mer än väktarna efter morgonen.
Varning för olika slags dårskap
6 (A) Min son, har du gått i borgen
för din nästa
och gett ditt handslag
åt en främling?
2 Har du blivit snärjd av dina ord
och fångad av vad din mun
har sagt?
3 Gör då så här, min son,
för att rädda dig när du hamnat
i din nästas våld:
Gå och ödmjuka dig
och ge honom ingen ro,
4 (B) unna inte dina ögon någon sömn
eller dina ögonlock en blund,
5 (C) rädda dig som en gasell
ur hans grepp
och en fågel ur jägarens våld.
6 (D) Gå till myran, du late,
se hur hon gör och bli vis.
7 Hon har varken furste,
förman eller herre,
8 (E) men hon skaffar sin föda
om sommaren
och samlar sin mat
under skördetiden.
9 Hur länge ska du ligga, du late?
När ska du resa dig
ur din sömn?
10 (F) Sov lite till, slumra lite till,
ligg lite till med armarna i kors,
11 (G) så kommer fattigdomen över dig
som en rövare[a]
och nöden som en beväpnad man.
12 (H) En fördärvad människa,
en ond man
är den som går
med falskhet i sin mun,
13 (I) som blinkar med ögonen,
skrapar med foten,
gör tecken med fingrarna.
14 Han har svek i sitt hjärta,
han smider ständigt onda planer
och skapar gräl.
15 Därför kommer hans olycka
med hast,
han krossas plötsligt utan räddning.
Tron på Guds Son
5 (A) Var och en som tror att Jesus är Kristus är född av Gud. Och den som älskar Fadern älskar också den som är född av honom. 2 När vi älskar Gud och håller hans bud, då vet vi att vi älskar Guds barn. 3 (B) Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga, 4 (C) för allt som är fött av Gud besegrar världen. Och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro. 5 (D) Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds Son?
6 (E) Han är den som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus: inte bara genom vattnet, utan genom vattnet och blodet[a]. Och Anden är den som vittnar, eftersom Anden är sanningen. 7 Det är tre som vittnar[b]: 8 Anden, vattnet och blodet, och dessa tre är eniga. 9 (F) Om vi godtar människors vittnesbörd så är Guds vittnesbörd starkare, för detta är Guds vittnesbörd som han har gett om sin Son. 10 (G) Den som tror på Guds Son har vittnesbördet inom sig[c]. Den som inte tror på Gud gör honom till en lögnare, eftersom han inte tror på det vittnesbörd som Gud har gett om sin Son. 11 (H) Och detta är vittnesbördet: Gud har gett oss evigt liv, och det livet är i hans Son. 12 (I) Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet.
45 (A) Många judar som hade kommit till Maria och sett vad Jesus gjorde kom till tro på honom. 46 Men några av dem gick till fariseerna och berättade för dem vad Jesus hade gjort.
47 Översteprästerna och fariseerna kallade då samman Stora rådet och sade: "Vad gör vi? Den här mannen gör många tecken. 48 Låter vi honom hålla på så här kommer alla att tro på honom, och sedan kommer romarna och tar ifrån oss både templet och folket." 49 En av dem, Kaifas som var överstepräst det året, sade till dem: "Ni förstår ingenting. 50 (B) Inser ni inte att det är bättre för er att en man dör för folket än att hela folket går under?"
51 Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året profeterade han att Jesus skulle dö för folket, 52 (C) och inte bara för folket utan också för att samla och förena Guds skingrade barn. 53 (D) Från den dagen bestämde de sig för att döda honom. 54 Jesus rörde sig därför inte längre öppet bland judarna utan drog sig undan därifrån till landsbygden nära öknen, till en stad som heter Efraim[a]. Där stannade han tillsammans med sina lärjungar.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation