Book of Common Prayer
Bön om hjälp mot lögnare
120 En pilgrimssång[a].
Jag ropar till Herren i min nöd,
och han svarar mig.
2 Herre, rädda min själ
från lögnaktiga läppar,
från falska tungor!
3 [b]Vad ska han ge dig,
och vad mer ska du få,
du falska tunga?
4 [c]Krigarens skarpa pilar
och glödande ginstkol[d].
5 Ve mig som bor i Mesheks land,
som lever bland Kedars hyddor![e]
6 Länge nog har min själ bott
bland dem som hatar frid.
7 Jag vill ha frid,
men säger jag ett ord
är de redo till strid.
Hjälpen kommer från Herren
121 [f]En pilgrimssång.
Jag lyfter mina ögon till bergen.
Varifrån kommer min hjälp?
2 [g]Min hjälp kommer från Herren,
som har gjort himmel och jord.
3 [h]Inte låter han din fot vackla,
inte slumrar han som bevarar dig.
4 Nej, han som bevarar Israel,
han slumrar inte, han sover inte.
5 [i]Herren bevarar dig,
Herren är ditt skydd
på din högra sida.
6 [j]Solen ska inte skada dig
om dagen,
inte månen om natten.
7 [k]Herren ska bevara dig
från allt ont,
han ska bevara din själ.
8 [l]Herren ska bevara
din utgång och din ingång,
från nu och till evig tid.
Glädjen i att gå till Herrens hus
122 [m]En pilgrimssång av David.
Jag gladdes när man sade till mig:
"Vi ska gå till Herrens hus."
2 Våra fötter står
i dina portar, Jerusalem.
3 [n]Jerusalem, du välbyggda stad
som tätt sluter sig samman!
4 [o]Dit drar stammarna upp,
Herrens stammar,
som ett vittnesbörd för Israel
att prisa Herrens namn.
5 [p]Där står domarsäten,
troner för Davids hus.
6 Be om frid för Jerusalem!
Låt dem som älskar dig vara trygga.
7 Låt det råda frid inom dina murar,
trygghet i dina borgar.
8 För mina bröders och vänners skull
vill jag önska dig frid,
9 för Herren vår Guds hus skull
vill jag söka ditt bästa.
Med blicken på Guds nåd
123 En pilgrimssång.
Jag lyfter mina ögon till dig,
du som tronar i himlen.
2 Som tjänarnas ögon
ser till sin herres hand,
som tjänarinnans ögon
ser till sin husfrus hand,
så ser våra ögon
till Herren vår Gud
till dess han förbarmar sig
över oss.
3 [q]Förbarma dig, Herre,
förbarma dig över oss,
för vi har fått nog av allt förakt.
4 [r]Vår själ har fått nog
av de säkras hån
och de stoltas förakt.
Befriad ur stor nöd
124 En pilgrimssång av David.
Hade inte Herren varit med oss
– så ska Israel säga –
2 hade inte Herren varit med oss
när människor reste sig mot oss,
3 [s]då hade de slukat oss levande
i sin brinnande vrede mot oss.
4 Då hade vattnen dränkt oss,
strömmen översköljt oss,
5 [t]då hade de vilda vattenmassorna
översköljt oss.
6 Lovad är Herren
som inte lät oss bli rov
för deras käftar!
7 Vår själ kom undan
som fågeln ur jägarnas snara,
snaran brast och vi kom undan.
8 [u]Vår hjälp är i Herrens namn,
han som har gjort
himmel och jord.
Herren beskyddar sitt folk
125 [v]En pilgrimssång.
De som förtröstar på Herren
är som Sions berg.
Det rubbas inte,
det står fast för evigt.
2 [w]Jerusalem omges av berg,
och Herren omger sitt folk
från nu och till evig tid.
3 [x]Ondskans spira[y] ska inte vila
över de rättfärdigas arvslott,
för att de rättfärdiga
inte ska sträcka sina händer
efter orätt.
4 Herre, gör gott mot de goda,
mot dem som har ärliga hjärtan!
5 [z]Men dem som viker av
på krokiga vägar
ska Herren föra bort
tillsammans med förbrytare.
Frid över Israel!
Från tårar till jubel
126 [aa]En pilgrimssång.
När Herren lät Sions fångar
komma åter,[ab]
då var det som om vi drömde.
2 [ac]Då fylldes vår mun med skratt
och vår tunga med jubel,
då sade man bland folken:
"Herren har gjort stora ting
med dem!"
3 Ja, Herren har gjort stora ting
med oss,
och vi är glada.
4 Herre, låt våra fångar komma åter
som strömmarna i Negev[ad]!
5 [ae]De som sår med tårar
ska skörda med jubel.
6 [af]Gråtande går de
och bär sitt utsäde,
jublande kommer de
och bär sina kärvar.
Allt beror på Herrens välsignelse
127 [ag]En pilgrimssång av Salomo.
Om inte Herren bygger huset
bygger arbetarna förgäves.
Om inte Herren vaktar staden
vakar väktaren förgäves.
2 [ah]Förgäves går ni tidigt upp
och sent till vila,
ni som äter mödans bröd.
Detsamma ger han sina vänner
när de sover.[ai]
3 [aj]Se, barn är en Herrens gåva,
livsfrukt är en lön.
4 Som pilar i hjältens hand
är barn man får vid unga år.
5 Lycklig är den man
vars koger är fyllt med dem.
De behöver inte skämmas
när de går till rätta med fiender
i porten.
Vishetens storhet
4 (A) Lyssna, barn,
till er fars förmaning,
ta vara på den så att ni får förstånd.
2 God lärdom ger jag er,
överge inte min undervisning.
3 (B) För jag har själv varit barn
och haft en far,
varit liten och min mors ende son.
4 (C) Då undervisade han mig
och sade till mig:
Låt ditt hjärta hålla fast
vid mina ord.
Bevara mina bud, så får du leva.
5 Vinn vishet, vinn förstånd!
Glöm inte vad min mun har sagt
och vik inte av från det.
6 Överge inte visheten,
så ska hon bevara dig.
Älska henne,
så ska hon skydda dig.
7 Visheten är det viktigaste.[a]
Vinn vishet, vinn förstånd
med allt du äger.
8 (D) Håll henne högt,
så ska hon upphöja dig.
Hon ger dig ära
när du omfamnar henne.
9 (E) En skön krans
ska hon sätta på ditt huvud,
en ärekrona ska hon räcka dig.
Ljusets och mörkrets väg
10 (F) Hör, min son,
ta emot mina ord,
så blir dina levnadsår många.
11 (G) Jag lär dig vishetens väg,
jag leder dig på rätta stigar.
12 (H) När du går
ska inget hindra dina steg,
när du springer
ska du inte snava.
13 (I) Håll fast vid min förmaning,
släpp den inte.
Bevara den, för den är ditt liv.
14 (J) Gå inte in på de gudlösas stig,
vandra inte på de ondas väg.
15 Undvik den, gå inte in på den,
vik av från den och gå förbi.
16 De kan inte sova
om de inte fått göra något ont,
de mister sin sömn
om de inte fått någon på fall,
17 för de äter ondskans bröd
och dricker våldets vin.
18 De rättfärdigas stig
är som gryningens ljus,
som växer i klarhet
tills dagen når sin höjd.
19 Men de gudlösas väg
är som djupaste mörker,
de märker inte
vad som blir deras fall.
20 (K) Min son,
ta vara på vad jag säger,
vänd ditt öra till mina ord.
21 (L) Låt dem inte vika från din blick,
bevara dem i ditt hjärtas djup,
22 för de är liv för den som finner dem
och läkedom för hela hans kropp.
23 Mer än allt som ska bevaras,
bevara ditt hjärta[b],
för därifrån utgår livet.
24 Gör dig fri från munnens falskhet,
låt läpparnas svek
vara fjärran från dig.
25 Låt dina ögon se rakt fram,
rikta din blick rakt framför dig.
26 (M) Tänk på[c] stigen
där din fot går fram,
låt alla dina vägar vara rätta.
27 (N) Vik inte av åt höger eller vänster,
håll din fot borta från det onda.
Guds kärlek och vår
7 (A) Mina älskade, låt oss älska varandra, för kärleken kommer från Gud. Var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. 8 (B) Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, för Gud är kärlek. 9 (C) Så uppenbarades Guds kärlek till oss[a]: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. 10 (D) Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.
11 (E) Mina älskade, om Gud har älskat oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra. 12 (F) Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra, förblir Gud i oss och hans kärlek har nått sitt mål i oss. 13 (G) Vi vet att vi förblir i honom och han i oss genom att han har gett oss av sin Ande. 14 (H) Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare. 15 (I) Om någon bekänner att Jesus är Guds Son, förblir Gud i honom och han själv förblir i Gud. 16 (J) Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.
Gud är kärlek. Den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom. 17 (K) Så har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi har frimodighet på domens dag. För sådan han är, sådana är också vi i den här världen. 18 (L) Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan, för rädsla hör samman med straff. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken.
19 (M) Vi älskar därför att han först har älskat oss. 20 (N) Om någon säger att han älskar Gud men hatar sin broder, så är han en lögnare. Den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett. 21 (O) Och detta bud har vi från honom: att den som älskar Gud också ska älska sin broder.
30 Jesus hade inte gått in i byn än, utan var kvar på platsen där Marta hade mött honom. 31 Judarna som var hemma hos Maria och tröstade henne såg att hon reste sig hastigt och gick ut. Då följde de efter henne i tron att hon skulle gå till graven för att gråta där.
32 När Maria kom till platsen där Jesus var och fick se honom, föll hon ner vid hans fötter och sade till honom: "Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött." 33 När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som följt med henne grät, blev han djupt rörd och skakad i sin ande 34 och frågade: "Var har ni lagt honom?" De svarade: "Herre, kom och se." 35 (A) Jesus grät. 36 Då sade judarna: "Se hur han älskade honom!" 37 (B) Men några av dem sade: "Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha gjort så att Lasarus inte dog?"
38 Jesus blev åter djupt rörd i sitt inre och gick fram till graven. Det var en klippgrav med en sten för öppningen. 39 Jesus sade: "Ta bort stenen!" Den dödes syster Marta sade till honom: "Herre, han luktar redan. Det är fjärde dagen." 40 Jesus sade till henne: "Har jag inte sagt dig att om du tror ska du få se Guds härlighet?" 41 Då tog de bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: "Far, jag prisar dig för att du hör mig. 42 Jag vet att du alltid hör mig, men jag säger det för folket som står här, för att de ska tro att du har sänt mig." 43 (C) När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: "Lasarus, kom ut!" 44 Då kom den döde ut, med fötter och händer inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade till dem: "Gör honom fri och låt honom gå."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation