Book of Common Prayer

Herren har varit trofast

(1 Krön 16:8-22)

³ Jakob skickade nu budbärare till sin bror Esau i Seir, dvs. i landet Edom. ⁴ ”Säg så här till min herre, Esau”, sa Jakob. ”Så här hälsar din tjänare Jakob. Jag har bott tillsammans med Laban tills nu, och ⁵ jag äger oxar, åsnor och får och har många tjänare och tjänarinnor. Jag har skickat detta budskap till dig, min herre, för att jag hoppas att du kommer att vara välvilligt inställd mot oss.”

⁶ Budbärarna återvände med nyheten att Esau redan var på väg för att möta Jakob tillsammans med fyrahundra man. ⁷ Jakob blev alldeles utom sig av skräck. Han delade sin familj och hjordarna och kamelerna i två grupper. ⁸ ”Om Esau anfaller den ena gruppen, kan den andra gruppen kanske fly”, tänkte han.

⁹ Sedan bad Jakob: ”Min farfar Abrahams och min far Isaks Gud, du Herre, som sa till mig att återvända till mina släktingars land och som sa att du skulle vara god mot mig, ¹⁰ jag är ovärdig all den nåd och trofasthet som du har visat mig, din tjänare. När jag gick över Jordan ägde jag ju inget annat än min vandringsstav, och nu har jag dessa två läger. ¹¹ Rädda mig nu från min bror Esaus hand! Jag är rädd att han kommer för att slå ihjäl mig och mödrarna och barnen. ¹² Du har ju lovat att göra gott mot mig och föröka mina ättlingar tills de blir som sanden på stranden, så många att man inte kan räkna dem.”

¹³ Jakob stannade där han var under natten och valde av sin egendom ut en gåva åt sin bror Esau: ¹⁴ 200 getter, 20 bockar, 200 tackor, 20 baggar, ¹⁵ 30 kameler med deras föl, 40 kor, 10 tjurar, 20 åsneston och 10 åsnehingstar.

¹⁶ Han lämnade dem till sina tjänare, var hjord för sig, och sa till dem att gå före honom och hålla avstånd mellan varje hjord. ¹⁷ Sedan instruerade han tjänaren som gick först: ”När min bror Esau möter dig och frågar: ’Vems tjänare är du? Vart är du på väg? Vems djur är dessa?’ ¹⁸ så ska du svara: ’De tillhör din tjänare Jakob och är en gåva till hans herre Esau. Han kommer själv strax efter oss!’ ”

¹⁹ Jakob gav samma instruktion till den andra och tredje tjänaren, och sedan till alla de andra som drev hjordarna. Alla skulle säga samma sak till Esau när de mötte honom. ²⁰ De skulle också säga: ”Din tjänare Jakob kommer strax efter oss”. Han ville nämligen blidka Esau med gåvorna, innan han mötte honom ansikte mot ansikte. ”Kanske kommer han då att vara vänlig mot mig”, tänkte Jakob. ²¹ Gåvan sändes alltså i förväg medan Jakob tillbringade natten i lägret.

Fiender till Kristus

¹⁸ Mina barn, den sista timmen är här. Ni har hört att antikrist^[a] ska komma, och redan har många antikrister visat sig. Av detta förstår vi att det är den sista timmen. ¹⁹ De har utgått från oss, men de hörde aldrig till oss. Om de hade hört till oss, hade de stannat kvar. Men nu avslöjades det att de aldrig hörde till oss.

²⁰ Men ni har fått en smörjelse från den Helige, och alla har ni kunskap. ²¹ Jag skriver alltså inte till er för att ni inte har kunskap om sanningen, utan därför att ni känner den och vet att det aldrig kommer någon lögn från sanningen.

²² Vem är lögnare, om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den som förnekar Fadern och Sonen är antikrist. ²³ Den som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Men den som erkänner Sonen har också Fadern. ²⁴ Låt därför det ni har hört från början förbli i er. Om det ni har hört från början förblir i er, kommer ni också att bli kvar i Sonen och Fadern. ²⁵ Detta är vad han själv lovat oss: evigt liv.

²⁶ Jag har skrivit detta till er om dem som försöker leda er vilse. ²⁷ Men i er förblir den smörjelse som ni har fått av honom, och ni behöver ingen som undervisar er. Hans smörjelse undervisar er ju om allt och talar alltid sanning, aldrig lögn. Förbli därför i honom, så som den har lärt er.

Vi är Guds barn

²⁸ Ja, mina barn, förbli i honom, så att vi, när han uppenbarar sig, kan vara frimodiga och inte behöver skämmas inför honom när han kommer tillbaka. ²⁹ Om ni vet att han är rättfärdig, så vet ni också att var och en som gör det som är rättfärdigt är född av honom.

¹⁹ Dessa ord gav nytt upphov till oenighet bland judarna. ²⁰ Många sa: ”Han är besatt av en ond ande och helt galen. Vad tjänar det till att lyssna på honom?” ²¹ Men andra sa: ”Nej, så talar inte den som är besatt av en ond ande. Kan en ond ande bota dem som är blinda?”

Judarna vägrar att tro på Jesus

²² Nu inföll tempelinvigningsfesten^[a] i Jerusalem. Det var vinter, ²³ och Jesus gick omkring i templet i Salomos pelarhall. ²⁴ Då omringade judarna honom och frågade: ”Hur länge till ska du hålla oss i spänning? Om du är Messias, så säg det öppet.”

²⁵ Jesus svarade dem: ”Jag har redan talat om det för er, men ni vill inte tro det. De gärningar jag gör i min Faders namn vittnar om mig. ²⁶ Men ni tror inte, eftersom ni inte hör till mina får. ²⁷ Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. ²⁸ Jag ger dem evigt liv, och de ska aldrig i evighet gå förlorade. Ingen ska ta dem ifrån mig. ²⁹ Min Fader har gett dem till mig, och han är större än någon annan. Därför kan ingen ta dem ifrån min Faders hand. ³⁰ Jag och Fadern är ett.”