Book of Common Prayer
Glädje över Herrens allmakt
97 (A) Herren är kung!
Jorden ska jubla
och alla havsländer glädja sig.
2 (B) Moln och töcken omger honom,
rätt och rättfärdighet
är grunden för hans tron.
3 (C) Eld går framför honom
och förtär hans fiender
runt omkring.
4 Hans blixtar lyser upp världen,
jorden ser dem och bävar.
5 (D) Bergen smälter som vax
inför Herren,
inför hela jordens Herre.
6 (E) Himlen förkunnar hans rättfärdighet,
och alla folk ser hans härlighet.
Den trefalt helige Kungen
99 (A) Herren är kung,
folken bävar!
Han tronar på keruberna,
jorden skälver!
2 (B) Herren är stor i Sion,
upphöjd över alla folk.
3 (C) De prisar ditt namn,
det stora och fruktade.
Helig är han.
4 (D) Kungen är mäktig,
han älskar det rätta.
Du håller rättvisan vid makt,
rätt och rättfärdigt
handlar du i Jakob.
5 (E) Upphöj Herren vår Gud,
tillbe vid hans fötters pall!
Helig är han.
6 (F) Mose och Aron
var bland hans präster,
Samuel bland dem
som åkallar hans namn.
De ropade till Herren
och han svarade dem.
7 (G) I molnpelaren talade han till dem,
de höll hans vittnesbörd
och lagen han gav dem.
8 Herre vår Gud, du svarade dem,
du var en Gud som förlät dem
men som även hämnades
deras gärningar.
9 Upphöj Herren vår Gud,
tillbe vid hans heliga berg!
Ja, helig är Herren vår Gud.
Jubel inför Herren
100 (H) En tacksägelsepsalm.
Bön om Herrens hjälp mot fiender
94 [a](A) Hämndens Gud, Herre,
hämndens Gud, visa dig!
2 (B) Res dig, du jordens domare,
ge de stolta vad de förtjänar!
3 (C) Hur länge ska de gudlösa, Herre,
hur länge ska de gudlösa
triumfera?
4 Deras tal flödar av fräckhet,
alla förbrytare förhäver sig.
5 Herre, de krossar ditt folk,
de förtrycker din arvedel,
6 de dödar änkor och främlingar
och mördar de faderlösa,
7 (D) och de säger:
"Herren ser det inte,
Jakobs Gud märker det inte."
8 Fatta, ni oförnuftiga bland folket!
Dårar, när ska ni bli kloka?
9 (E) Han som har planterat örat,
skulle han inte höra?
Han som format ögat,
skulle han inte se?
10 Han som fostrar folken,
skulle han inte straffa,
han som lär människan förstånd?
11 (F) Herren känner
människornas tankar,
han vet att de är tomhet.
12 (G) Salig är den som du, Herre,
fostrar och lär från din lag
13 (H) för att ge honom ro
från onda dagar
tills graven är grävd
för de gudlösa.
14 (I) Herren förskjuter inte sitt folk,
han överger inte sin arvedel.
15 (J) Rättvisa ska åter gälla i rätten,
och alla som har ärliga hjärtan
ska följa den[b].
16 Vem står upp för mig mot de onda?
Vem hjälper mig mot förbrytarna?
17 (K) Om inte Herren var min hjälp
skulle min själ snart bo i det tysta.
18 När jag säger: "Min fot vacklar",
då är din nåd mitt stöd, Herre.
19 (L) När mitt inre är fullt av bekymmer,
då gläder din tröst min själ.
20 Kan en orättfärdig domstol[c]
ha gemenskap med dig,
en som gör orätt[d] i lagens namn,
21 som angriper en rättfärdig själ
och fördömer oskyldigt blod?
22 (M) Men Herren har blivit min borg,
min Gud är min tillflykts klippa.
23 Han låter deras brott
drabba dem själva,
han förgör dem
för deras ondska.
Herren vår Gud
ska förgöra dem.
Tillbedjan och lydnad
95 (N) Kom, låt oss ropa till Herren,
jubla till vår frälsnings klippa!
2 Låt oss träda fram för hans
ansikte med tacksägelse,
jubla till honom med lovsång,
3 (O) för Herren är en stor Gud,
en stor kung över alla gudar.
4 (P) Han har jordens djup i sin hand,
och bergens toppar är hans.
5 Hans är havet som han har gjort,
och det torra som hans händer
format.
6 (Q) Kom, låt oss falla ner och tillbe,
böja knä för Herren vår Skapare,
7 (R) för han är vår Gud
och vi är folket i hans hjord,
fåren i hans vård.
I dag,
om ni hör[e] hans röst,
8 (S) förhärda inte era hjärtan
som vid Meriba,
som på Massas[f] dag i öknen,
9 (T) där era fäder frestade mig
och prövade mig
fast de sett mina gärningar.
10 (U) I fyrtio år var jag vred
på det släktet,
och jag sade: "De är ett folk
med vilsna hjärtan,
de känner inte mina vägar."
11 (V) Så svor jag i min vrede:
"De ska aldrig komma in
i min vila."
Jakob flyr från Laban
31 Jakob fick höra hur Labans söner sade: ”Jakob har tagit allt vår far ägde. Han har skaffat sig all den rikedomen av det som tillhör vår far.” 2 Jakob märkte också att Laban inte såg på honom med samma ögon som förut. 3 (A) Då sade Herren till Jakob: ”Vänd tillbaka till dina fäders land och till din släkt. Jag är med dig.”
4 Och Jakob skickade efter Rakel och Lea och bad dem komma ut på marken till hans hjord, 5 och han sade till dem: ”Jag märker att er far inte ser på mig med samma ögon som förut, men min fars Gud har varit med mig. 6 Ni vet själva att jag har tjänat er far med all min kraft. 7 (B) Ändå har er far lurat mig och ändrat min lön tio gånger, men Gud har inte tillåtit honom att göra mig något ont. 8 När han sade: De spräckliga ska vara din lön, då fick hela hjorden spräcklig avkomma. Och när han sade: De strimmiga ska vara din lön, då fick hela hjorden strimmig avkomma. 9 Så har Gud tagit er fars boskap och gett den åt mig.
10 När parningstiden för småboskapen kom hade jag en dröm. Jag lyfte min blick och fick se att hannarna, som betäckte småboskapen, var strimmiga, spräckliga och fläckiga. 11 Och Guds ängel sade till mig i drömmen: Jakob! Jag svarade: Jag är här. 12 Då sade han: Lyft blicken och se hur alla hannar som betäcker småboskapen är strimmiga, spräckliga och fläckiga. Jag har sett allt som Laban gör mot dig. 13 (C) Jag är Betels Gud. Det var där du smorde en minnessten och gav mig ett löfte. Bryt nu upp och dra ut ur detta land och vänd tillbaka till ditt fosterland.”
14 Då sade Rakel och Lea: ”Har vi kvar någon lott eller arvedel i vår fars egendom? 15 Är vi inte som främlingar för honom? Han har ju sålt oss och sedan gjort slut på det han fick[a] i betalning för oss. 16 Hela den rikedom som Gud har tagit från vår far tillhör oss och våra barn. Gör därför allt vad Gud har sagt till dig.”
17 Jakob bröt då upp och satte sina barn och hustrur på kamelerna 18 och tog med sig all sin boskap och all egendom som han hade samlat, boskapen han hade förvärvat och skaffat sig i Paddan-Aram, och begav sig till sin far Isak i Kanaans land.
19 (D) Men Laban hade gått för att klippa sina får[b]. Då stal Rakel sin fars husgudar[c]. 20 Och Jakob smög sig i väg från aramén Laban utan att låta honom märka att han tänkte fly. 21 Han bröt upp och flydde med allt han hade och gick över floden[d] och ställde sin färd mot Gileads bergsbygd.
Laban förföljer Jakob
22 På tredje dagen fick Laban veta att Jakob hade flytt. 23 Då tog han med sig sina bröder och satte efter honom, och efter sju dagar hann han upp honom i Gileads bergsbygd[e]. 24 Men Gud kom till aramén Laban i en dröm om natten och sade till honom: ”Akta dig för att säga något mot Jakob, gott eller ont.”
2 (A) Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte ska synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan[a] inför Fadern: Jesus Kristus, den rättfärdige[b]. 2 (B) Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.
3 (C) Vi vet att vi har lärt känna honom när vi håller fast vid hans bud. 4 (D) Den som säger: "Jag känner honom" och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom. 5 (E) Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom. 6 (F) Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde.
7 (G) Mina älskade, det jag skriver till er är inte ett nytt bud, utan ett gammalt bud som ni har haft från början. Detta gamla bud är ordet som ni har hört. 8 (H) Ändå är det ett nytt bud jag skriver till er. Det förverkligas i honom och i er, eftersom mörkret viker och det sanna ljuset redan lyser. 9 (I) Den som säger sig vara i ljuset men hatar sin broder är fortfarande kvar i mörkret. 10 (J) Den som älskar sin broder förblir i ljuset, och det finns inget i honom[c] som leder till fall. 11 (K) Men den som hatar sin broder är i mörkret och vandrar i mörkret. Han vet inte vart han går, för mörkret har förblindat hans ögon.
18 Men judarna trodde inte att han hade varit blind och sedan fått sin syn förrän de hade skickat efter hans föräldrar 19 och frågat dem: "Är det här er son som ni säger är född blind? Hur kommer det sig att han nu kan se?" 20 Hans föräldrar svarade: "Vi vet att han är vår son och att han föddes blind. 21 Men hur han kan se nu, det vet vi inte. Vem som har öppnat hans ögon vet vi inte heller. Fråga honom, han är gammal nog att svara för sig själv." 22 (A) Föräldrarna svarade så därför att de var rädda för judarna. Redan då hade judarna kommit överens om att den som bekände Jesus som Messias skulle uteslutas ur synagogan. 23 Det var därför hans föräldrar svarade: "Han är gammal nog, fråga honom."
24 (B) För andra gången kallade de till sig mannen som hade varit blind och sade till honom: "Ge Gud äran[a]! Vi vet att den mannen är en syndare." 25 Han svarade: "Om han är en syndare vet jag inte. Men ett vet jag, att jag som var blind nu kan se." 26 De frågade honom: "Vad gjorde han med dig? Hur öppnade han dina ögon?" 27 Han svarade: "Jag har redan berättat det för er, men ni lyssnade inte. Varför vill ni höra det igen? Vill ni också bli hans lärjungar?" 28 Då hånade de honom och sade: "Det är du som är hans lärjunge! Vi är Moses lärjungar. 29 (C) Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den där mannen är vet vi inte."
30 Han svarade: "Ja, det är det som är så märkligt. Ni vet inte varifrån han är, och ändå har han öppnat mina ögon! 31 (D) Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men den som tillber Gud och gör hans vilja lyssnar han till. 32 Aldrig någonsin har man hört att någon öppnat ögonen på en som är född blind. 33 (E) Om han inte var från Gud skulle han inte kunna göra någonting." 34 (F) De svarade: "Du är helt och hållet född i synd, och du undervisar oss!" Och de körde ut honom.
35 Jesus fick höra att de hade kört ut honom. När han fann honom, sade han: "Tror du på Människosonen?" 36 Han svarade: "Vem är han, Herre? Säg det så att jag kan tro på honom." 37 (G) Jesus sade: "Du har sett honom. Det är han som talar med dig." 38 Då sade mannen: "Jag tror, Herre." Och han tillbad honom.
39 (H) Jesus sade: "Till en dom har jag kommit till denna värld, för att de som inte ser ska se och för att de som ser ska bli blinda." 40 (I) Några fariseer som var med honom hörde det och sade: "Men vi är väl inte blinda?" 41 (J) Jesus sade: "Om ni vore blinda skulle ni inte ha någon synd. Men nu säger ni att ni ser. Er synd står kvar.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation