Book of Common Prayer
Tacksamhet och lovsång
66 (A) För körledaren. En sång, en psalm.
Ropa till Gud, hela jorden!
2 Lovsjung hans namns ära,
ge honom ära och pris!
3 (B) Säg till Gud:
Hur förunderliga
är inte dina gärningar!
Dina fiender kryper för dig,
för din stora makt.
4 Hela jorden ska tillbe dig
och lovsjunga dig,
de ska lovsjunga ditt namn.
Sela
5 (C) Kom och se vad Gud har gjort,
förunderliga gärningar
bland människors barn.
6 (D) Han förvandlade havet
till torr mark,
de gick till fots genom floden.[a]
Där gladdes vi över honom.
7 (E) I sin makt härskar han för evigt,
hans ögon vakar över folken.
De upproriska får inte resa sig.
Sela
8 Prisa vår Gud, ni folk,
låt hans lov ljuda högt,
9 (F) för han gav liv åt vår själ
och lät inte vår fot vackla.
10 (G) Du prövade oss, Gud,
du luttrade oss
som man luttrar silver.
11 Du lät oss fastna i nätet,
du lade tunga bördor på vår rygg.
12 (H) Du lät människor fara fram
över vårt huvud,
vi gick genom eld och vatten.
Men du förde oss ut till överflöd.
13 (I) Jag kommer till ditt hus
med brännoffer,
jag vill uppfylla mina löften till dig,
14 det som mina läppar utbrast
och min mun sade
när jag var i nöd.
15 Jag vill bära fram feta brännoffer
och rök av baggar till dig,
jag vill offra både tjurar och bockar.
Sela
16 Kom och hör,
alla ni som vördar Gud!
Jag ska berätta
vad han gjort för min själ.
17 (J) Jag ropade till honom med min mun
och hade lovsång på min tunga.
18 (K) Hade jag haft ondska i mitt hjärta,
hade Herren inte hört mig.
19 Men Gud har verkligen hört,
han har lyssnat till min bön.
20 Lovad är Gud,
som inte har avvisat min bön
eller tagit sin nåd ifrån mig!
Önskan om Guds välsignelse
67 För körledaren, med stränginstrument. En psalm, en sång.
2 (L) Må Gud vara nådig mot oss
och välsigna oss,
må han låta sitt ansikte
lysa över oss. Sela
3 (M) Då ska din väg bli känd på jorden,
din frälsning bland alla hednafolk.
4 (N) Folken ska tacka dig, Gud,
alla folk ska tacka dig.
5 (O) Folkslagen ska glädjas och jubla,
för du dömer folken rätt
och leder folkslagen på jorden.
Sela
6 Folken ska tacka dig, Gud,
alla folk ska tacka dig.
7 (P) Jorden ger sin gröda
och Gud, vår Gud, välsignar oss.
8 Må Gud välsigna oss,
och må jordens alla ändar
vörda honom.
Skapelsens och Ordets uppenbarelse
19 För körledaren. En psalm av David.
2 (A) Himlarna vittnar
om Guds härlighet,
himlavalvet förkunnar
hans händers verk.
3 Dag berättar för dag,
natt ger kunskap till natt,
4 utan tal och utan ord,
utan att man hör deras röst.
5 (B) Deras röst[a] når ut över hela jorden,
deras ord till världens ände.
I himlen har han gjort
en hydda åt solen.[b]
6 Den liknar en brudgum
som kommer ut ur sin kammare,
den jublar som en hjälte
över att löpa sin bana.
7 Vid himlens ena ände går den upp
och följer sitt kretslopp
till den andra.
Ingenting är dolt för dess hetta.
8 (C) Herrens undervisning är fullkomlig,
den ger nytt liv åt[c] själen.
Herrens vittnesbörd är sant,
det ger vishet åt enkla människor.
9 (D) Herrens befallningar är rätta,
de ger glädje åt hjärtat.
Herrens bud är klart,
det ger ljus åt ögonen.
10 Herrens vördnad är ren,
den består för evigt.
Herrens domar är sanna,
de är alla rättfärdiga.
Gud är vår borg
46 För körledaren. En sång av Koras söner, till alamót[a].
2 (A) Gud är vår tillflykt och styrka,
en hjälp i nöden, väl beprövad[b].
3 (B) Därför räds vi inte
även om jorden ger vika
och bergen störtar i havets djup,
4 (C) om vågorna brusar och svallar
så att bergen bävar
vid deras uppror. Sela
5 (D) En ström går fram med flöden
som ger glädje åt Guds stad,
den Högstes heliga boning.
6 (E) Gud bor där inne,
den vacklar inte.
Gud hjälper den
när morgonen gryr.
7 (F) Folken larmar, riken vacklar,
han höjer sin röst –
då smälter jorden.
8 (G) Herren Sebaot är med oss,
Jakobs Gud är vår borg. Sela
9 (H) Kom och se Herrens verk,
häpnadsväckande saker[c]
gör han på jorden.
10 (I) Han stillar strider över hela jorden,
han bryter bågen
och bräcker spjutet,
bränner upp vagnarna[d] i eld.
11 (J) "Bli stilla och besinna
att jag är Gud,
upphöjd bland folken,
upphöjd på jorden."
12 Herren Sebaot är med oss,
Jakobs Gud är vår borg. Sela
20 Så arbetade Jakob i sju år för Rakel, men för honom var det bara som några dagar eftersom han älskade henne.
21 När tiden hade gått sade Jakob till Laban: ”Ge mig min hustru, för nu är tiden inne. Låt mig gå in till henne.” 22 Då samlade Laban allt folket på orten och ordnade en fest. 23 Men när kvällen kom tog han sin dotter Lea och förde henne till honom, och han gick in till henne. 24 Och Laban gav sin slavinna Silpa till tjänsteflicka åt sin dotter Lea.
25 På morgonen fick Jakob se att det var Lea. Då sade han till Laban: ”Vad har du gjort mot mig? Var det inte för Rakel jag arbetade hos dig? Varför har du bedragit[a] mig?” 26 Laban svarade: ”Här på vår ort brukar man inte ge bort den yngre[b] före den äldre. 27 Fullfölj nu Leas bröllopsvecka[c]. Sedan ska vi ge dig den andra också mot att du arbetar åt mig i sju år till.”
28 Jakob gick med på det och fullföljde hennes bröllopsvecka. Sedan gav han honom sin dotter Rakel till hustru. 29 Och Laban gav sin slavinna Bilha till tjänsteflicka åt sin dotter Rakel. 30 Så gick Jakob in till Rakel också, och han älskade Rakel mer än Lea.[d] Sedan arbetade han hos honom i sju år till.
Jakobs barn
31 Men när Herren såg att Lea inte var älskad, gjorde han henne fruktsam medan Rakel var ofruktsam. 32 Lea blev havande och födde en son som hon gav namnet Ruben[e], för hon sade: ”Herren har sett mitt lidande. Nu kommer min man att älska mig.”
33 Och hon blev havande igen och födde en son. Då sade hon: ”Herren har hört att jag inte är älskad. Därför har han gett mig den också.” Och hon gav honom namnet Simeon[f].
34 Sedan blev hon havande igen och födde en son. Då sade hon: ”Nu ska äntligen min man hålla sig till mig. Jag har ju fött honom tre söner.” Därför fick han heta Levi[g].
35 Och hon blev havande igen och födde en son. Då sade hon: ”Nu vill jag tacka Herren.” Därför gav hon honom namnet Juda[h]. Sedan slutade hon föda.
Gudsfruktans hemlighet
14 Detta skriver jag till dig i hopp om att snart kunna komma till dig. 15 Men om jag dröjer vill jag att du ska veta hur man bör bete sig i Guds hus, som är den levande Gudens församling, sanningens pelare och grundval. 16 (A) Och erkänt stor är gudsfruktans hemlighet:
Han[a] blev uppenbarad i köttet,
bevisad rättfärdig genom Anden,
sedd av änglarna[b],
predikad bland folken,
trodd i världen,
upptagen i härligheten.
Förmaningar till Timoteus
4 (B) Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna[c] kommer några att avfalla från tron och följa villoandar och onda andars läror, 2 förledda av hycklande lögnare som är brännmärkta[d] i sina samveten. 3 (C) De förbjuder folk att gifta sig och befaller dem att avstå från mat som Gud har skapat för att tas emot med tacksägelse av dem som tror och känner sanningen. 4 (D) Allt som Gud har skapat är gott, och inget är förkastligt när det tas emot med tacksägelse. 5 Det helgas genom Guds ord och bön.
6 (E) När du lägger fram detta för bröderna är du en god Kristi Jesu tjänare som hämtar näring[e] ur trons och den goda lärans ord som du har följt. 7 (F) Men de gudlösa gamla myterna ska du avvisa. Träna dig i stället i gudsfruktan. 8 (G) Fysisk träning är nyttig på sitt sätt, men gudsfruktan är nyttig på allt sätt, för den har löfte om liv, både för den här tiden och den kommande. 9 Detta är ett ord att lita på och värt att tas emot av alla. 10 (H) Det är därför vi arbetar och kämpar[f], för vi har satt vårt hopp till den levande Guden som är Frälsaren för alla människor, först och främst för dem som tror[g].
23 Jesus såg sig omkring och sade till sina lärjungar: "Hur svårt är det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike!" 24 Lärjungarna blev förskräckta över hans ord. Men Jesus sade än en gång till dem: "Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! 25 (A) Det är lättare för en kamel[a] att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." 26 Då blev de ännu mer förskräckta och sade till varandra: "Vem kan då bli frälst?" 27 (B) Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men inte för Gud. För Gud är allting möjligt."
28 (C) Petrus sade till honom: "Vi har lämnat allt och följt dig." 29 Jesus sade: "Jag säger er sanningen: Ingen lämnar hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min och för evangeliets skull 30 utan att få hundrafalt igen. Här i världen får de hus, bröder, systrar, mödrar, barn och åkrar, mitt under förföljelser, och sedan i den kommande världen evigt liv. 31 Men många som är först ska bli sist, och de som är sist ska bli först."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation