Previous Prev Day Next DayNext

Book of Common Prayer

Daily Old and New Testament readings based on the Book of Common Prayer.
Duration: 861 days
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Version
Psaltaren 63

Längtan efter Gud

63 (A) En psalm av David när han var i Juda öken[a].

(B) Gud, du är min Gud.
        Tidigt[b] söker jag dig.
    Min själ törstar efter dig,
        min kropp längtar efter dig
    i[c] ett torrt och törstigt[d] land
        utan vatten.
(C) Så söker jag dig[e] i helgedomen
    för att se din makt och härlighet.
Din nåd är bättre än liv,
    därför ska mina läppar prisa dig.
(D) Jag ska lova dig så länge jag lever,
    i ditt namn ska jag lyfta
        mina händer.

Min själ blir mättad
        som av feta rätter.
    Med jublande läppar
        lovsjunger min mun,
när jag minns dig på min bädd
    och tänker på dig
        under nattens timmar.
(E) Du är min hjälp,
    i dina vingars skugga jublar jag.
(F) Min själ håller sig tätt intill dig,
    din högra hand stöder mig.

10 (G) De som vill ta mitt liv
        ska gå under[f],
    de ska hamna i jordens djup.
11 De ska överlämnas åt svärdet,
    de ska bli schakalers byte.
12 (H) Men kungen ska glädja sig i Gud.
    Var och en som svär vid honom
        ska skatta sig lycklig
    när lögnarnas mun täpps till.

Psaltaren 98

Jubel över Herrens frälsning

98 (A) En psalm.

Sjung till Herren en ny sång!
    Han har gjort under,
        han har gett frälsning
    med sin högra hand,
        sin heliga arm.
(B) Herren har gjort sin frälsning känd,
    han har visat sin rättfärdighet
        inför folkens ögon.
(C) Han har tänkt på sin nåd
        och trofasthet mot Israels hus.
    Jordens alla ändar har sett
        vår Guds frälsning.

(D) Ropa till Herren, hela jorden,
    brist ut i jubel och lovsång!
Lovsjung Herren med harpa,
    med harpa och lovsångsljud,
med trumpeter och hornstötar.
    Ropa av glädje inför kungen,
        Herren!

(E) Havet ska brusa
        med allt som fyller det,
    världen och de som bor i den.
Strömmarna ska klappa händer
    och bergen jubla tillsammans
(F) inför Herren, för han kommer
        för att döma jorden.
    Han ska döma världen
        med rättfärdighet
    och folken med rättvisa.

Psaltaren 103

Lova Herren för hans godhet

103 [a]Av David.

Lova Herren, min själ!
    Hela mitt inre,
        prisa hans heliga namn!
Lova Herren, min själ,
    och glöm inte allt gott han gör –
[b]han förlåter dig alla dina synder
    och botar alla dina sjukdomar,
[c]han friköper ditt liv från graven
    och kröner dig med nåd
        och barmhärtighet,
[d]han mättar ditt begär med sitt goda
    så att du blir ung på nytt
        som en örn.

[e]Herren handlar rättfärdigt
    och skipar rätt för alla förtryckta.
[f]Han visade Mose sina vägar,
    Israels barn sina gärningar.
[g]Barmhärtig och nådig är Herren,
    sen till vrede och stor i nåd.
Han går inte ständigt till rätta
    och behåller inte sin vrede
        för evigt.
10 Han behandlar oss inte
        efter våra synder
    och lönar oss inte
        efter våra missgärningar.

11 [h]Så hög som himlen
        är över jorden,
    så väldig är hans nåd
        över dem som vördar honom.
12 Så långt som öster är från väster,
    så långt avlägsnar han
        våra synder från oss.
13 [i]Så som en far förbarmar sig
        över barnen,
    så förbarmar sig Herren
        över dem som vördar honom,
14 [j]för han vet hur vi är skapade,
    han tänker på att vi är stoft.

15 [k]Människans dagar är som gräset,
    hon blomstrar som blomman
        på ängen.
16 Vinden sveper fram över den
        och den är borta,
    dess plats minns den inte mer.
17 [l]Men Herrens nåd varar
    från evighet till evighet
        över dem som vördar honom
    och hans rättfärdighet
        ända till barnbarnen,
18 [m]när man håller hans förbund
    och tänker på hans befallningar
        och följer dem.

19 [n]Herren har grundat sin tron
        i himlen,
    hans rike råder över allt.
20 [o]Lova Herren, ni hans änglar,
        ni starka hjältar
    som utför hans befallning
        så snart ni hör ljudet av den.
21 Lova Herren, alla hans härar,
    ni hans tjänare
        som gör hans vilja.
22 Lova Herren, alla hans verk,
        överallt i hans välde.
    Lova Herren, min själ!

Haggai 1:1-2:9

Befallning att bygga Herrens hus

(A) I kung Darejaveshs andra regeringsår, i sjätte månaden på första dagen[a] i månaden, kom Herrens ord genom profeten Haggai till Serubbabel[b], Shealtiels son, ståthållare i Juda, och till översteprästen Josua[c], Josadaks son. Han sade:

Så säger Herren Sebaot: Detta folk säger: ”Tiden har inte kommit än, tiden att bygga upp Herrens hus.” Och Herrens ord kom genom profeten Haggai. Han sade:

(B) Är det då tid för er
    att själva bo i panelklädda hus
        medan detta hus[d] ligger i ruiner?
Så säger nu Herren Sebaot:
        Lägg märke till hur det går för er.
(C) Ni sår mycket men skördar litet.
        Ni äter men blir inte mätta.
    Ni dricker men blir inte glada.
        Ni klär er men blir inte varma.
    Den som får lön har hål i börsen.
Så säger Herren Sebaot:
        Lägg märke till hur det går för er.

(D) Gå upp till bergen,
    hämta virke och bygg upp mitt hus,
        så ska jag glädja mig över det
            och visa min härlighet,
        säger Herren.
Ni väntade er mycket,
        men se, det blev lite.
    Och när ni förde hem det
        blåste jag bort det.
    Varför? säger Herren Sebaot.
        För att mitt hus ligger i ruiner,
    medan ni alla har brått
        med era egna hus.

10 (E) Därför har himlen över er
        hållit tillbaka sin dagg
    och jorden har hållit tillbaka
        sin gröda.
11 (F) Jag har kallat fram torka
        över landet och över bergen,
    över säden, vinet och oljan,
        över det som jorden ger,
    över människor och djur
        och över era händers arbete.

Folket lyder Herrens befallning

12 Serubbabel, Shealtiels son, översteprästen Josua, Josadaks son, och alla de som var kvar av folket lyssnade till Herren sin Guds röst och till profeten Haggais ord, eftersom Herren deras Gud hade sänt honom. Och folket fruktade Herren.

13 (G) Då sade Haggai, Herrens sändebud, genom ett budskap från Herren till folket: ”Jag är med er, säger Herren.” 14 Och Herren väckte en iver hos Serubbabel, Shealtiels son, ståthållare i Juda, hos översteprästen Josua, Josadaks son, och hos alla dem som var kvar av folket så att de började arbeta på Herren Sebaots, sin Guds, hus.

Detta hände på tjugofjärde dagen i sjätte månaden[e] av kung Darejaveshs andra regeringsår.

Det nya templets härlighet

I sjunde månaden, på tjugoförsta dagen i månaden[f], kom Herrens ord genom profeten Haggai. Han sade: Säg till Serubbabel, Shealtiels son, ståthållare i Juda, och till översteprästen Josua, Josadaks son, och till dem som är kvar av folket:

(H) Vilka är kvar bland er
    som har sett detta hus
        i dess forna härlighet?[g]
    Hur tycker ni att det ser ut nu?
        Är det inte som ingenting
            i era ögon?
(I) Men var nu frimodig, Serubbabel,
        säger Herren,
    var frimodig, du överstepräst Josua,
        Josadaks son,
    var frimodiga,
        alla ni människor i landet,
            säger Herren.
    Arbeta, för jag är med er,
        säger Herren Sebaot.
(J) Det löftet gav jag er
        när ni drog ut ur Egypten,
    och min Ande är mitt ibland er.
        Var inte rädda!

(K) Så säger Herren Sebaot:
        Inom kort ska jag än en gång
    skaka himlen och jorden,
        havet och det torra.[h]
(L) Jag ska skaka om alla hednafolk,
    och alla folkens skatter[i]
        ska komma hit.
    Och jag ska fylla detta hus
        med härlighet,
            säger Herren Sebaot.
Mitt är silvret och mitt är guldet,
        säger Herren Sebaot.

Apostlagärningarna 18:24-19:7

24 (A) Till Efesos kom en jude som hette Apollos, en bildad man som var född i Alexandria[a] och mycket kunnig i Skrifterna. 25 (B) Han hade fått undervisning om Herrens väg och talade brinnande i anden och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes dop. 26 Nu började han predika frimodigt i synagogan. När Priscilla och Aquila hörde honom, tog de sig an honom och förklarade Guds väg grundligare för honom.

27 (C) När Apollos sedan ville ta sig över till Achaia, uppmuntrade bröderna honom och skrev till lärjungarna[b] att de skulle ta emot honom. Han kom dit och blev till stor hjälp för dem som genom Guds nåd hade kommit till tro. 28 (D) Han motbevisade nämligen judarna med kraft och bevisade offentligt utifrån Skrifterna att Jesus är Messias.

Paulus i Efesos

19 (E) Medan Apollos var i Korint kom Paulus ner till Efesos efter att ha rest genom inlandet. Där träffade han några lärjungar, (F) och han frågade dem: "Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro?" De svarade honom: "Nej, vi har inte ens hört att det finns en helig Ande." (G) Han frågade: "Vilket dop blev ni då döpta med?" De svarade: "Med Johannes dop." (H) Paulus sade: "Johannes döpte med omvändelsens dop och sade åt folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga Jesus." När de fick höra detta döptes de i Herren Jesu namn, (I) och när Paulus lade händerna på dem kom den helige Ande över dem och de talade i tungor och profeterade. Tillsammans var det omkring ett dussin män.

Lukasevangeliet 10:25-37

Den barmhärtige samariern

25 (A) Sedan kom en laglärd fram för att pröva honom och frågade: "Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?" 26 Jesus sade till honom: "Vad står det skrivet i lagen? Hur läser du där?" 27 Han svarade: "Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv."[a] 28 (B) Jesus sade till honom: "Du svarade rätt. Gör det, så får du leva."

29 Då ville mannen rättfärdiga sig och frågade Jesus: "Vem är då min nästa?" 30 Jesus svarade: "En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, och sedan försvann de och lämnade honom där halvdöd.

31 En präst råkade komma ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi. 32 På samma sätt var det med en levit[b]. Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi.

33 Men en samarier[c] som var på resa kom också dit, och när han såg mannen förbarmade han sig över honom. 34 Han gick fram och hällde olja och vin[d] i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, tog honom till ett värdshus och skötte om honom. 35 Nästa dag tog han fram två denarer[e] och gav till värdshusvärden och sade: Sköt om honom. Och kostar det mer ska jag betala när jag kommer tillbaka. 36 Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som råkade ut för rövare?" 37 Han svarade: "Den som visade barmhärtighet mot honom." Då sade Jesus till honom: "Gå du och gör som han."

Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation