Book of Common Prayer
Längtan efter Gud
63 (A) En psalm av David när han var i Juda öken[a].
2 (B) Gud, du är min Gud.
Tidigt[b] söker jag dig.
Min själ törstar efter dig,
min kropp längtar efter dig
i[c] ett torrt och törstigt[d] land
utan vatten.
3 (C) Så söker jag dig[e] i helgedomen
för att se din makt och härlighet.
4 Din nåd är bättre än liv,
därför ska mina läppar prisa dig.
5 (D) Jag ska lova dig så länge jag lever,
i ditt namn ska jag lyfta
mina händer.
Jubel över Herrens frälsning
98 (A) En psalm.
Sjung till Herren en ny sång!
Han har gjort under,
han har gett frälsning
med sin högra hand,
sin heliga arm.
2 (B) Herren har gjort sin frälsning känd,
han har visat sin rättfärdighet
inför folkens ögon.
3 (C) Han har tänkt på sin nåd
och trofasthet mot Israels hus.
Jordens alla ändar har sett
vår Guds frälsning.
4 (D) Ropa till Herren, hela jorden,
brist ut i jubel och lovsång!
5 Lovsjung Herren med harpa,
med harpa och lovsångsljud,
6 med trumpeter och hornstötar.
Ropa av glädje inför kungen,
Herren!
Lova Herren för hans godhet
103 [a]Av David.
Lova Herren, min själ!
Hela mitt inre,
prisa hans heliga namn!
2 Lova Herren, min själ,
och glöm inte allt gott han gör –
3 [b]han förlåter dig alla dina synder
och botar alla dina sjukdomar,
4 [c]han friköper ditt liv från graven
och kröner dig med nåd
och barmhärtighet,
5 [d]han mättar ditt begär med sitt goda
så att du blir ung på nytt
som en örn.
6 [e]Herren handlar rättfärdigt
och skipar rätt för alla förtryckta.
7 [f]Han visade Mose sina vägar,
Israels barn sina gärningar.
8 [g]Barmhärtig och nådig är Herren,
sen till vrede och stor i nåd.
9 Han går inte ständigt till rätta
och behåller inte sin vrede
för evigt.
10 Han behandlar oss inte
efter våra synder
och lönar oss inte
efter våra missgärningar.
11 [h]Så hög som himlen
är över jorden,
så väldig är hans nåd
över dem som vördar honom.
12 Så långt som öster är från väster,
så långt avlägsnar han
våra synder från oss.
13 [i]Så som en far förbarmar sig
över barnen,
så förbarmar sig Herren
över dem som vördar honom,
14 [j]för han vet hur vi är skapade,
han tänker på att vi är stoft.
15 [k]Människans dagar är som gräset,
hon blomstrar som blomman
på ängen.
16 Vinden sveper fram över den
och den är borta,
dess plats minns den inte mer.
17 [l]Men Herrens nåd varar
från evighet till evighet
över dem som vördar honom
och hans rättfärdighet
ända till barnbarnen,
18 [m]när man håller hans förbund
och tänker på hans befallningar
och följer dem.
19 [n]Herren har grundat sin tron
i himlen,
hans rike råder över allt.
20 [o]Lova Herren, ni hans änglar,
ni starka hjältar
som utför hans befallning
så snart ni hör ljudet av den.
21 Lova Herren, alla hans härar,
ni hans tjänare
som gör hans vilja.
22 Lova Herren, alla hans verk,
överallt i hans välde.
Lova Herren, min själ!
Befallning att bygga Herrens hus
1 (A) I kung Darejaveshs andra regeringsår, i sjätte månaden på första dagen[a] i månaden, kom Herrens ord genom profeten Haggai till Serubbabel[b], Shealtiels son, ståthållare i Juda, och till översteprästen Josua[c], Josadaks son. Han sade:
2 Så säger Herren Sebaot: Detta folk säger: ”Tiden har inte kommit än, tiden att bygga upp Herrens hus.” 3 Och Herrens ord kom genom profeten Haggai. Han sade:
4 (B) Är det då tid för er
att själva bo i panelklädda hus
medan detta hus[d] ligger i ruiner?
5 Så säger nu Herren Sebaot:
Lägg märke till hur det går för er.
6 (C) Ni sår mycket men skördar litet.
Ni äter men blir inte mätta.
Ni dricker men blir inte glada.
Ni klär er men blir inte varma.
Den som får lön har hål i börsen.
7 Så säger Herren Sebaot:
Lägg märke till hur det går för er.
8 (D) Gå upp till bergen,
hämta virke och bygg upp mitt hus,
så ska jag glädja mig över det
och visa min härlighet,
säger Herren.
9 Ni väntade er mycket,
men se, det blev lite.
Och när ni förde hem det
blåste jag bort det.
Varför? säger Herren Sebaot.
För att mitt hus ligger i ruiner,
medan ni alla har brått
med era egna hus.
10 (E) Därför har himlen över er
hållit tillbaka sin dagg
och jorden har hållit tillbaka
sin gröda.
11 (F) Jag har kallat fram torka
över landet och över bergen,
över säden, vinet och oljan,
över det som jorden ger,
över människor och djur
och över era händers arbete.
Folket lyder Herrens befallning
12 Serubbabel, Shealtiels son, översteprästen Josua, Josadaks son, och alla de som var kvar av folket lyssnade till Herren sin Guds röst och till profeten Haggais ord, eftersom Herren deras Gud hade sänt honom. Och folket fruktade Herren.
13 (G) Då sade Haggai, Herrens sändebud, genom ett budskap från Herren till folket: ”Jag är med er, säger Herren.” 14 Och Herren väckte en iver hos Serubbabel, Shealtiels son, ståthållare i Juda, hos översteprästen Josua, Josadaks son, och hos alla dem som var kvar av folket så att de började arbeta på Herren Sebaots, sin Guds, hus.
2 Detta hände på tjugofjärde dagen i sjätte månaden[e] av kung Darejaveshs andra regeringsår.
Det nya templets härlighet
2 I sjunde månaden, på tjugoförsta dagen i månaden[f], kom Herrens ord genom profeten Haggai. Han sade: 3 Säg till Serubbabel, Shealtiels son, ståthållare i Juda, och till översteprästen Josua, Josadaks son, och till dem som är kvar av folket:
4 (H) Vilka är kvar bland er
som har sett detta hus
i dess forna härlighet?[g]
Hur tycker ni att det ser ut nu?
Är det inte som ingenting
i era ögon?
5 (I) Men var nu frimodig, Serubbabel,
säger Herren,
var frimodig, du överstepräst Josua,
Josadaks son,
var frimodiga,
alla ni människor i landet,
säger Herren.
Arbeta, för jag är med er,
säger Herren Sebaot.
6 (J) Det löftet gav jag er
när ni drog ut ur Egypten,
och min Ande är mitt ibland er.
Var inte rädda!
7 (K) Så säger Herren Sebaot:
Inom kort ska jag än en gång
skaka himlen och jorden,
havet och det torra.[h]
8 (L) Jag ska skaka om alla hednafolk,
och alla folkens skatter[i]
ska komma hit.
Och jag ska fylla detta hus
med härlighet,
säger Herren Sebaot.
9 Mitt är silvret och mitt är guldet,
säger Herren Sebaot.
24 (A) Till Efesos kom en jude som hette Apollos, en bildad man som var född i Alexandria[a] och mycket kunnig i Skrifterna. 25 (B) Han hade fått undervisning om Herrens väg och talade brinnande i anden och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes dop. 26 Nu började han predika frimodigt i synagogan. När Priscilla och Aquila hörde honom, tog de sig an honom och förklarade Guds väg grundligare för honom.
27 (C) När Apollos sedan ville ta sig över till Achaia, uppmuntrade bröderna honom och skrev till lärjungarna[b] att de skulle ta emot honom. Han kom dit och blev till stor hjälp för dem som genom Guds nåd hade kommit till tro. 28 (D) Han motbevisade nämligen judarna med kraft och bevisade offentligt utifrån Skrifterna att Jesus är Messias.
Paulus i Efesos
19 (E) Medan Apollos var i Korint kom Paulus ner till Efesos efter att ha rest genom inlandet. Där träffade han några lärjungar, 2 (F) och han frågade dem: "Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro?" De svarade honom: "Nej, vi har inte ens hört att det finns en helig Ande." 3 (G) Han frågade: "Vilket dop blev ni då döpta med?" De svarade: "Med Johannes dop." 4 (H) Paulus sade: "Johannes döpte med omvändelsens dop och sade åt folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga Jesus." 5 När de fick höra detta döptes de i Herren Jesu namn, 6 (I) och när Paulus lade händerna på dem kom den helige Ande över dem och de talade i tungor och profeterade. 7 Tillsammans var det omkring ett dussin män.
Den barmhärtige samariern
25 (A) Sedan kom en laglärd fram för att pröva honom och frågade: "Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?" 26 Jesus sade till honom: "Vad står det skrivet i lagen? Hur läser du där?" 27 Han svarade: "Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv."[a] 28 (B) Jesus sade till honom: "Du svarade rätt. Gör det, så får du leva."
29 Då ville mannen rättfärdiga sig och frågade Jesus: "Vem är då min nästa?" 30 Jesus svarade: "En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, och sedan försvann de och lämnade honom där halvdöd.
31 En präst råkade komma ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi. 32 På samma sätt var det med en levit[b]. Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi.
33 Men en samarier[c] som var på resa kom också dit, och när han såg mannen förbarmade han sig över honom. 34 Han gick fram och hällde olja och vin[d] i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, tog honom till ett värdshus och skötte om honom. 35 Nästa dag tog han fram två denarer[e] och gav till värdshusvärden och sade: Sköt om honom. Och kostar det mer ska jag betala när jag kommer tillbaka. 36 Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som råkade ut för rövare?" 37 Han svarade: "Den som visade barmhärtighet mot honom." Då sade Jesus till honom: "Gå du och gör som han."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation