Book of Common Prayer
Bön för Herrens vinstock
80 För körledaren, till "Liljorna".
Ett vittnesbörd, en psalm av Asaf.
2 (A) Lyssna, du Israels herde!
Du som leder Josef som en hjord,
du som tronar på keruberna,
visa dig i glans!
3 Väck upp din makt till att gå
framför Efraim och Benjamin
och Manasse,
och kom till vår frälsning.
4 (B) Gud, upprätta oss[a]!
Låt ditt ansikte lysa
så att vi blir frälsta.
5 Herre Gud Sebaot,
hur länge ska din vrede ryka
mot ditt folks bön?
6 (C) Du har låtit dem äta tårars bröd
och dricka tårar i fullt mått.
7 (D) Du gör oss till ett stridsämne
för våra grannar,
och våra fiender hånar oss.
8 Gud Sebaot, upprätta oss!
Låt ditt ansikte lysa
så att vi blir frälsta.
9 (E) Du hämtade en vinstock
från Egypten,
du fördrev hednafolk
och planterade den.
10 Du röjde plats för den,
och den slog rot
och uppfyllde landet.
11 Den täckte bergen med sin skugga
och Guds cedrar med sina grenar,
12 (F) den sträckte ut sina skott till havet
och sina knoppar till floden[b].
13 (G) Varför rev du dess mur
så att alla som passerar
kan plocka av den?
14 Vildsvin från skogen
frossar på den,
markens smådjur äter av den.
15 Gud Sebaot, kom tillbaka!
Blicka ner från himlen och se,
ta hand om denna vinstock!
16 (H) Skydda vad din högra hand
har planterat,
den son du har fostrat åt dig.
17 Den är bränd av eld och nerhuggen,
de går under inför din stränga blick.
18 Håll din hand över mannen
vid din högra sida,
den människoson
du har fostrat åt dig.
19 Då ska vi inte vika från dig.
Ge oss liv, och vi ska åkalla
ditt namn.
20 Herre Gud Sebaot, upprätta oss!
Låt ditt ansikte lysa
så att vi blir frälsta.
Tröst i tider av oro
77 (A) För körledaren, till Jedutun. En psalm av Asaf.
2 Jag höjer min röst till Gud och ropar,
jag höjer min röst till Gud
och han lyssnar till mig.
3 (B) På nödens dag söker jag Herren,
om natten är min hand utsträckt
utan att tröttna.
Min själ vägrar låta sig tröstas.
4 (C) Jag tänker på Gud och suckar,
jag grubblar och min ande
mattas. Sela
5 (D) Mina ögonlock håller du öppna,
jag är full av oro
och kan inte tala.
6 (E) Jag tänker på forna dagar,
sedan länge flydda år.
7 Jag minns min sång[a] i natten,
jag grubblar i mitt hjärta
och min ande undrar:
8 (F) Ska Herren förkasta för evigt
och aldrig mer visa nåd?
9 (G) Är hans godhet borta för alltid?
Är det slut med hans ord
för alla tider?
10 Har Gud glömt att vara nådig?
Eller har han i vrede hållit inne
sin barmhärtighet? Sela
11 (H) Jag svarar: Detta är min plåga,
att den Högstes högra hand
inte är som förr.
12 Jag minns Herrens gärningar,
jag minns dina forna under,
13 jag tänker på alla dina verk
och begrundar det du har gjort.
14 (I) Gud, i helighet går din väg.
Vilken gud är så stor som Gud?
15 (J) Du är den Gud som gör under,
du har visat din makt bland folken.
16 (K) Med din arm har du
återlöst ditt folk,
Jakobs och Josefs barn. Sela
17 (L) Vattnen såg dig, Gud,
vattnen såg dig och bävade,
själva djupen darrade.
18 Från molnen strömmade vatten,
skyarna höjde sin röst
och dina pilar flög överallt.
19 Din åska dundrade i virvelstormen,
blixtar lyste upp världen,
jorden darrade och bävade.
20 (M) Genom havet gick din väg,
din stig genom väldiga vatten,
och ingen såg dina fotspår.
21 (N) Du förde ditt folk som en fårhjord
genom Moses och Arons hand.
Bön efter Jerusalems förstöring
79 (A) En psalm av Asaf.
Gud, hednafolken trängde in
i din arvedel,
de vanhelgade ditt heliga tempel,
de gjorde Jerusalem
till en grushög.
2 De gav dina tjänares kroppar
som mat åt himlens fåglar,
dina trognas kött åt markens djur.
3 De spillde deras blod som vatten
runt Jerusalem,
och ingen begravde dem.
4 (B) Vi föraktas av våra grannar,
hånas av dem som bor
omkring oss.
5 (C) Hur länge, Herre?
Ska du vara vred för evigt?
Hur länge ska din lidelse
brinna som eld?
6 (D) Ös din vrede över hednafolken
som inte känner dig,
över de riken som inte åkallar
ditt namn,
7 för de har slukat Jakob
och ödelagt hans boning.
8 Tillräkna oss inte våra fäders synder,
låt din barmhärtighet
möta oss snart,
för vi har sjunkit mycket djupt.
9 (E) Hjälp oss, du vår frälsnings Gud,
för ditt namns äras skull!
Rädda oss och försona
våra synder för ditt namns skull!
10 (F) Varför ska folken få säga:
"Var är nu deras Gud?"
Låt våra ögon få se
hur det blir känt bland folken
att du hämnas
dina tjänares spillda blod.
11 (G) Låt fångarnas klagan
komma inför ditt ansikte,
låt dödens barn få leva
genom din starka arm.
12 Låt våra grannar få sjufalt igen
för sitt hån mot dig, Herre.
13 Då ska vi,
ditt folk och fåren i din hjord,
tacka dig för evigt
och förkunna ditt lov
från släkte till släkte.
Naaman botas från spetälska
5 Naaman[a], den arameiske kungens högste befälhavare, hade stort anseende hos sin herre och var mycket aktad, eftersom Herren genom honom hade gett seger åt Aram. Han var en modig stridsman men spetälsk[b].
2 Arameerna hade varit ute på plundringståg och fört med sig en ung flicka som fånge från Israels land. Hon kom i tjänst hos Naamans hustru. 3 Flickan sade till sin matmor: ”Tänk om min herre vore hos profeten i Samaria! Då skulle han befria honom från hans spetälska.” 4 Då gick Naaman och berättade det för sin herre och sade: ”Så och så har flickan från Israels land sagt.” 5 Kungen i Aram svarade: ”Res du dit, så ska jag skicka brev till Israels kung.”
Så for Naaman i väg och tog med sig tio talenter silver och 6 000 siklar guld[c] och dessutom tio högtidsdräkter. 6 Han överlämnade brevet till Israels kung och där stod: ”Samtidigt med det här brevet har jag sänt min tjänare Naaman till dig, för att du ska befria honom från hans spetälska.” 7 (A) När Israels kung[d] hade läst brevet, rev han sönder sina kläder[e] och sade: ”Är jag då Gud, så att jag kan döda och göra levande, eftersom han skickar mannen till mig för att jag ska befria honom från hans spetälska? Ni märker och ser hur han söker strid med mig.”
8 När gudsmannen Elisha hörde att Israels kung hade rivit sönder sina kläder, sände han bud till kungen och lät säga: ”Varför har du rivit sönder dina kläder? Låt honom komma till mig, så ska han förstå att det finns en profet i Israel.” 9 Så kom Naaman med sina hästar och vagnar och stannade vid dörren till Elishas hus[f]. 10 (B) Då sände Elisha ut ett bud till honom och lät säga: ”Gå i väg och tvätta dig sju gånger i Jordan, så ska ditt kött bli friskt igen och du bli ren.”
11 Men Naaman blev vred och for sin väg och sade: ”Jag trodde att han skulle gå ut till mig och träda fram och åkalla Herren sin Guds namn och lyfta sin hand över stället och så ta bort spetälskan. 12 Är inte Damaskus floder Abana[g] och Parpar[h] bättre än Israels alla vatten? Kunde jag inte lika gärna tvätta mig i dem för att bli ren?” Så vände han om och for sin väg i vrede.
13 Men hans tjänare gick fram och talade till honom och sade: ”Min fader, om profeten hade begärt något svårt av dig, skulle du då inte ha gjort det? Hur mycket mer nu när han bara har sagt till dig: Tvätta dig, så blir du ren!” 14 (C) Då for han ner och doppade sig i Jordan sju gånger, så som gudsmannen hade sagt. Och hans kött blev friskt igen som en ung pojkes kött, och han blev ren.
15 Därefter vände han tillbaka till gudsmannen med hela sitt följe och gick in och kom fram till honom och sade: ”Nu vet jag att det inte finns någon Gud på hela jorden utom i Israel. Ta nu emot en gåva av din tjänare.” 16 Men han svarade: ”Så sant Herren lever, han som jag tjänar, jag vill inte ta emot något.” Fastän han bad honom om och om igen att ta emot, så ville han inte. 17 Då sade Naaman: ”Om du inte vill det, så låt din tjänare få så mycket jord[i] som ett par mulåsnor kan bära. För din tjänare vill inte offra brännoffer och slaktoffer åt andra gudar mer, utan bara åt Herren. 18 Men detta må Herren förlåta din tjänare: När min herre går in i Rimmons[j] tempel för att böja knä där och han då stöder sig vid min hand och jag också böjer knä där i Rimmons tempel, må då Herren förlåta din tjänare att jag böjer knä i Rimmons tempel.” 19 Elisha sade till honom: ”Gå i frid.”
Men när Naaman hade lämnat honom och hunnit ett stycke på väg,
8 (A) Ni är redan mätta, ni är redan rika, ni har blivit kungar och det utan oss. Jag skulle önska att ni verkligen hade blivit kungar, så att vi kunde regera tillsammans med er!
9 (B) Det verkar som om Gud har ställt oss apostlar sist, som dödsdömda. Vi har blivit ett skådespel för världen, för både änglar och människor. 10 (C) Vi är dårar för Kristus, ni är kloka i Kristus. Vi är svaga, ni är starka. Ni är aktade, vi är föraktade. 11 (D) Ännu i denna stund är vi hungriga och törstiga, vi är nakna, misshandlade och hemlösa. 12 (E) Vi sliter och arbetar med våra händer. När vi blir hånade välsignar vi, när vi blir förföljda härdar vi ut, 13 (F) när folk talar illa om oss talar vi väl om dem. Vi har blivit som världens skräp, som mänsklighetens avskrap, och så är det än i dag.[a]
14 (G) Jag skriver inte det här för att få er att skämmas, utan för att förmana er som mina älskade barn. 15 (H) För även om ni skulle ha tiotusentals uppfostrare i Kristus, så har ni ändå inte många fäder. Det var jag som i Kristus Jesus födde er till liv genom evangeliet. 16 (I) Därför ber jag: bli mina efterföljare.
17 (J) Just därför har jag sänt er Timoteus[b], mitt älskade och trofasta barn i Herren. Han ska påminna er om mina vägar i Kristus Jesus, det jag lär ut i alla församlingar överallt. 18 Några har blivit självsäkra, för de tror att jag inte ska komma till er. 19 (K) Men jag kommer snart till er, om Herren vill, och då får jag veta hur det är, inte med orden utan med kraften hos dem som är uppblåsta. 20 (L) Guds rike består inte i ord utan i kraft. 21 (M) Vad vill ni? Ska jag komma till er med riset, eller med kärlek och en mild ande?
Mord och vrede
21 (A) Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du ska inte mörda, och Den som mördar är skyldig inför domstolen.[a] 22 Jag säger er: Den som blir vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger ’idiot[b]’ till sin broder är skyldig inför Rådet[c], och den som säger ’dåre’ är skyldig och döms till det brinnande Gehenna[d].
23 Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig[e], 24 (B) så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona dig med din broder. Kom sedan och bär fram din gåva.
25 (C) Skynda dig att göra upp med din motpart medan du är med honom på vägen. Annars kan han överlämna dig till domaren, och domaren till vakten och du sätts i fängelse. 26 Jag säger dig sanningen: Du kommer inte ut därifrån förrän du har betalat till sista öret.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation