Book of Common Prayer
Messias lidande
69 (A) För körledaren, till "Liljorna".
Av David.
2 (B) Fräls mig, Gud!
Vattnet når mig till halsen.
3 (C) Jag har sjunkit i djupaste dy
utan fotfäste,
jag är ute på djupt vatten
och strömmen sköljer över mig.
4 (D) Jag har ropat mig trött,
min strupe är hes,
min blick är matt
av väntan på Gud.
5 (E) De som hatar mig utan anledning
är fler än håren på mitt huvud.
Många vill förgöra mig,
de är mina fiender utan orsak.
Vad jag inte har stulit
måste jag ersätta.
6 Gud, du känner min dårskap,
min skuld är inte dold för dig.
7 Herre, Gud Sebaot,
låt inte dem som hoppas på dig
få skämmas för min skull,
låt inte dem som söker dig
få vanära för min skull,
du Israels Gud.
8 (F) För din skull får jag utstå hån,
vanära täcker mitt ansikte.
9 (G) Jag har blivit en främling
för mina bröder,
främmande för min mors barn.
10 (H) Brinnande iver för ditt hus
har förtärt mig,
dina smädares smädelser
föll över mig.[a]
11 Jag grät i min själ[b] och fastade,
men det blev jag hånad för.
12 Jag klädde mig i sorgdräkt,
men jag blev ett ordspråk för dem.
13 (I) De som sitter i porten
pratar om mig,
drinkare gör visor om mig.
14 (J) Men jag bär min bön
till dig, Herre, i nådens tid.
Gud, svara mig i din stora godhet,
i din frälsande trofasthet!
15 Rädda mig ur dyn
så att jag inte sjunker,
rädda mig
från dem som hatar mig
och från de djupa vattnen.
16 Låt inte vattenströmmarna
skölja över mig,
låt inte djupet sluka mig,
låt inte brunnens gap
slå igen över mig.
17 Svara mig, Herre,
för din nåd är god!
Vänd dig till mig
i din stora barmhärtighet.
18 (K) Dölj inte ditt ansikte för din tjänare,
för jag är i nöd.
Skynda dig, svara mig!
19 Kom till min själ, återlös den,
friköp mig från mina fiender.
20 Du känner den skymf,
skam och vanära jag får utstå.
Du ser alla mina ovänner.
21 Förakt har krossat mitt hjärta,
jag är sjuk.
Jag hoppades på medlidande
men fick inget,
på tröstare men fann ingen.
22 (L) De gav mig galla att äta
och ättika[c] att dricka i min törst.
23 (M) Låt deras bord framför dem
bli en snara, ett straff och en fälla[d].
24 Låt deras ögon förmörkas
så att de inte ser,
låt deras ben ständigt vackla.[e]
25 Ös din vrede över dem,
låt din glödande harm
hinna upp dem.
26 (N) Låt deras gård bli öde,
låt ingen bo i deras tält,[f]
27 (O) för de förföljer den du har slagit
och pratar om plågan[g]
hos den du har sårat.
28 (P) Lägg skuld till deras skuld,
låt dem inte få del
av din rättfärdighet.
29 (Q) Låt dem utplånas
ur de levandes bok,
låt dem inte bli skrivna
bland de rättfärdiga.
30 Men jag är plågad och lider.
Gud, låt din frälsning skydda mig!
31 Jag vill prisa Guds namn med sång
och upphöja honom
med tacksägelse.
32 (R) Det ska glädja Herren
mer än tjurar och oxar
med horn och klövar.
33 (S) De ödmjuka ska se det och glädjas.
Ni som söker Gud,
era hjärtan ska leva,
34 (T) för Herren lyssnar till de fattiga
och föraktar inte sina fångna.
TREDJE BOKEN
Undran över de gudlösas framgång
73 (A) En psalm av Asaf.
Gud är verkligen god mot Israel,
mot dem som har rena hjärtan.
2 Men jag var nära att snava
med mina fötter,
mina steg var nära att slinta,
3 (B) för jag greps av avund
mot de högmodiga
när jag såg de gudlösas framgång.
4 De är fria från plågor
fram till sin död,
deras kroppar är välnärda.
5 De drabbas inte av mänsklig nöd,
de plågas inte
som andra människor.
6 Därför är högmod deras halsband
och våld den dräkt de sveper sig i.
7 (C) Deras ögon kikar fram[a] ur fetman,
deras hjärtans fantasier
har ingen gräns.
8 De hånar och hotar med ondska,
överlägset hotar de med förtryck.
9 De öppnar sin mun mot himlen
och deras tunga far fram på jorden.
10 Därför vänder sig folket till dem,
de suger i sig vatten i mängd.
11 (D) De säger:
"Hur skulle Gud kunna veta?
Den Högste har väl ingen vetskap?"
12 (E) Sådana är de gudlösa,
ständigt trygga
med växande rikedom.
13 (F) Förgäves höll jag mitt hjärta rent
och tvådde mina händer i oskuld!
14 Jag var plågad hela dagen
och tuktad varje morgon –
15 men hade jag sagt:
"Så tänker jag tala",
då hade jag svikit dina barns släkte.
16 Jag funderade
och försökte förstå det,
men det var för svårt för mig,
17 tills jag kom in i Guds helgedom
och insåg deras öde.
18 (G) Du ställer dem på det hala,
du störtar dem i fördärvet.
19 (H) Hur plötsligt ska de inte gå under!
De förgås och får ett fruktansvärt
slut.
20 (I) Så som en dröm är borta
när man vaknar
ska du, Herre, förakta dem
som skuggbilder när du griper in.
21 När mitt hjärta var bittert
och det stack i mitt inre,
22 då var jag oförnuftig
och förstod ingenting,
jag var som ett djur inför dig.
23 Men jag är alltid hos dig,
du håller mig i min högra hand.
24 (J) Du leder mig med ditt råd
och tar sedan emot mig med ära.
25 Vem har jag i himlen utom dig?
Och har jag dig,
söker jag inget på jorden.
26 (K) När min kropp och mitt hjärta
ger upp,
är Gud mitt hjärtas klippa
och min lott för evigt.
27 De som är fjärran från dig går under,
du förgör alla som är otrogna
mot dig.
28 Men för mig är det gott
att vara nära Gud.
Jag tar min tillflykt
till Herren, Gud,
för att förkunna
alla dina gärningar.
2 (A) Ahasja föll ut genom spjälorna på sin övervåning i Samaria och skadade sig så att han blev sjuk. Då skickade han efter sändebud och sade till dem: ”Gå och fråga Baal-Sebub[a], guden i Ekron[b], om jag ska bli frisk från denna sjukdom.” 3 Men Herrens ängel hade sagt till tishbiten Elia: ”Bryt upp och gå och möt sändebuden från kungen i Samaria och säg till dem: Är det för att det inte finns någon Gud i Israel som ni går och frågar Baal-Sebub, guden i Ekron? 4 (B) Därför säger Herren så: Du ska inte komma upp ur den säng där du lagt dig, för du måste dö”. Och Elia gick.
5 När sändebuden kom tillbaka till kungen, frågade han dem: ”Varför kommer ni tillbaka?” 6 De svarade honom: ”En man kom emot oss och sade till oss: Gå tillbaka till kungen som har sänt er och säg till honom: Så säger Herren: Är det för att det inte finns någon Gud i Israel som du sänder bud för att fråga Baal-Sebub, guden i Ekron? Därför ska du inte komma upp ur den säng där du lagt dig, för du måste dö.” 7 Kungen frågade dem: ”Hur såg mannen ut som kom emot er och talade till er på det sättet?” 8 (C) De svarade honom: ”Mannen hade en hårmantel[c] och ett läderbälte om höfterna.” Då sade han: ”Det var tishbiten Elia.”
9 Han sände ett befäl med femtio man till Elia. När befälet kom upp till honom där han satt på toppen av berget, sade han till honom: ”Gudsman! Kungen befaller dig att komma ner.” 10 (D) Elia svarade befälet: ”Om jag är en gudsman ska eld komma ner från himlen[d] och förtära dig och dina femtio man.” Då kom eld ner från himlen och förtärde honom och hans femtio man.
11 (E) Ahasja sände ett annat befäl till honom med femtio man. Befälet sade till honom: ”Gudsman, så säger kungen: Kom genast ner!” 12 Elia svarade och sade till dem: ”Om jag är en gudsman ska eld komma ner från himlen och förtära dig och dina femtio man.” Då kom Guds eld ner från himlen och förtärde honom och hans femtio man.
13 Åter sände han i väg ett tredje befäl med femtio man. Befälet drog dit upp, och när han kom fram föll han ner på sina knän för Elia och bad honom: ”Gudsman, låt mitt liv och dessa dina femtio tjänares liv vara värt något i dina ögon. 14 Eld kom ner från himlen och förtärde de första två befälen med deras femtio man. Men låt nu mitt liv vara värt något i dina ögon.” 15 Herrens ängel sade till Elia: ”Gå ner med honom och var inte rädd för honom.” Då reste Elia sig och gick med honom ner till kungen 16 och sade till honom: ”Så säger Herren: Du skickade sändebud för att fråga Baal-Sebub, guden i Ekron, som om det inte fanns någon Gud i Israel som du kunde fråga. Därför ska du inte komma upp ur den säng som du har lagt dig i, för du måste dö.” 17 (F) Och Ahasja dog enligt det ord som Herren hade talat genom Elia. Joram[e] blev kung efter honom i Juda kung Jorams, Joshafats sons, andra regeringsår. Ahasja hade nämligen ingen son.
16 (A) Vet ni inte att ni är Guds tempel och att Guds Ande bor i er? 17 Om någon fördärvar Guds tempel ska Gud fördärva honom. Guds tempel är heligt, och det templet är ni.
18 (B) Bedra inte er själva. Om någon av er tycker sig vara vis i den här världen, måste han först bli en dåre för att bli vis. 19 Den här världens visdom är nämligen dårskap inför Gud. Det står skrivet: Han fångar de visa i deras slughet,[a] 20 och vidare: Herren känner de visas tankar, han vet att de är tomma.[b]
21 Därför ska ingen skryta över människor, för allt är ert: 22 Paulus, Apollos och Kefas, världen, liv och död, nutid och framtid, allt är ert. 23 (C) Men ni tillhör Kristus, och Kristus tillhör Gud.
11 (A) Saliga är ni när människor hånar och förföljer er och ljuger och säger allt möjligt ont om er för min skull. 12 (B) Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.
Jordens salt och världens ljus
13 (C) Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur ska man då få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas ut och trampas ner av människorna.
14 (D) Ni är världens ljus. En stad som ligger på ett berg kan inte döljas. 15 (E) Och man tänder inte ett ljus[a] och sätter det under skäppan[b], utan man sätter det på hållaren så att det lyser för alla i huset. 16 (F) På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Far i himlen.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation