Book of Common Prayer
Kungens bön om välsignelse
61 För körledaren, till stränginstrument. Av David.
2 Gud, hör mitt rop,
lyssna till min bön!
3 Från jordens ände ropar jag till dig
när mitt hjärta mattas.
För mig upp på klippan
som är högre än jag,
4 (A) för du har varit min tillflykt,
ett starkt torn mot fienden.
5 (B) Låt mig bo i ditt tält för evigt
och ha min tillflykt
under dina vingar. Sela
6 Du, Gud, har hört mina löften,
du har gett mig en arvedel
bland dem som[a] vördar ditt namn.
7 (C) Du förökar kungens dagar,
hans år ska vara
från släkte till släkte,
8 (D) han ska trona för evigt inför Gud.
Låt nåd och sanning
bevara honom.
9 (E) Då ska jag alltid lovsjunga ditt namn
och uppfylla mina löften
dag efter dag.
En tröstepsalm
62 För körledaren, till Jedutun. En psalm av David.
2 (F) Bara hos Gud har min själ sin ro,
från honom kommer min frälsning.
3 (G) Bara han är min klippa
och min frälsning, min borg.
Jag ska inte vackla.
4 Hur länge ska ni storma
mot en enda man,
tillsammans slå ner honom
som en lutande vägg,
en fallfärdig mur?
5 (H) De rådslår om att störta honom
från hans höjd.
De älskar lögn,
de välsignar med sin mun
men förbannar i sitt hjärta. Sela
6 (I) Bara hos Gud har du din ro,
min själ,
från honom kommer mitt hopp.
7 (J) Bara han är min klippa
och min frälsning, min borg.
Jag ska inte vackla.
8 Hos Gud är min frälsning
och min ära,
i Gud är min starka klippa,
min tillflykt.
9 (K) Lita alltid på honom, du folk,
utgjut era hjärtan för honom.
Gud är vår tillflykt. Sela
Guds makt i dom och frälsning
68 För körledaren. En psalm, en sång av David.
2 (A) Gud reser sig,
hans fiender skingras,
de som hatar honom
flyr för hans ansikte.
3 (B) Som rök driver bort
fördriver du dem,
som vax smälter för eld
förgås de gudlösa inför Gud.
4 (C) Men de rättfärdiga gläder sig,
de jublar inför Gud
och fröjdas av glädje.
5 (D) Sjung till Gud,
lovsjung hans namn,
bana väg för honom
som drar fram genom öknarna[a]!
Herren är hans namn,
jubla inför honom,
6 (E) de faderlösas fader
och änkornas försvarare,
Gud i sin heliga boning.
7 (F) Gud ger de ensamma ett hem
och de fångna frihet och lycka.
Men de upproriska bor i en öken.
8 (G) Gud, när du drog ut
i spetsen för ditt folk,
när du gick fram i ödemarken,
Sela
9 (H) då bävade jorden,
då strömmade regn
från himlen inför Gud,
själva Sinai bävade inför Gud,
Israels Gud.
10 (I) Rikligt regn lät du falla, Gud,
din trötta egendom gav du kraft.
11 Din skara fick bo där,
du sörjde för de svaga
i din godhet, Gud.
12 (J) Herren låter ordet höras,
en här av kvinnor bär glädjebudet:
13 (K) "Härarnas kungar flyr,
de flyr och husmodern delar bytet!
14 (L) Ska ni då ligga stilla i era fållor?
Duvans vingar[b] är täckta med silver
och hennes fjädrar
med skimrande guld.
15 När den Allsmäktige
skingrade kungarna i landet,
föll snön över Salmon[c]."
16 Bashans berg[d] är ett Guds berg,
ett berg med höga toppar
är Bashans berg.
17 (M) Ni höga berg,
varför ser ni ner på berget
som Gud har valt till sin boning?
Herren ska bo där för alltid.
18 (N) Guds vagnar är tiotusentals,
tusen och åter tusen.
Herren är mitt ibland dem,
i helighet som på Sinai.
19 (O) Du steg upp i höjden,
du tog fångar,
du fick gåvor bland människorna,
även de upproriska –
för att du, Herre vår Gud,
skulle bo där.[e]
20 Lovad är Herren!
Dag efter dag bär han oss,
Gud är vår frälsning. Sela
21 (P) Gud är för oss en frälsningens Gud,
hos Herren Gud[f]
finns en utväg från döden.
22 (Q) Ja, Gud krossar
sina fienders huvuden,
den håriga hjässan hos den
som framhärdar i synd.
23 (R) Herren säger:
"Jag ska hämta dem från Bashan,
hämta dem från havets djup,
24 så att du får doppa din fot i blod
och dina hundars tunga
får sin del av fienderna."
25 Gud, man ser ditt högtidståg,
min Guds, min kungs tåg
i helgedomen.
26 Sångare går främst,
harpspelare följer efter
bland jungfrur som slår på
tamburin.
27 (S) Lova Gud i församlingarna,
lova Herren, ni av Israels källa!
28 (T) Där går Benjamin,
den yngste som leder dem,
där går skaran av Juda furstar,
Sebulons furstar, Naftalis furstar.
29 Gud, visa din styrka[g]!
Gud, stärk vad du gjort för oss!
30 (U) På grund av ditt tempel
i Jerusalem
ska kungar komma
med gåvor till dig.
31 (V) Straffa odjuret i vassen,
tjurarnas hop och folkens kalvar.
Ödmjukt ska de hylla dig
med silverstycken.
Han skingrar[h] de folk
som vill ha krig.
32 (W) Sändebud[i] ska komma från Egypten,
Nubien ska skynda att
sträcka sina händer till Gud.
33 Jordens riken, sjung till Gud,
lovsjung Herren, Sela
34 (X) honom som drar fram
över himlen, urtidens himmel.
Hör, han höjer sin röst,
en mäktig röst!
35 Ge Gud makten!
Hans majestät är över Israel,
hans makt är i skyarna.
36 (Y) Fruktad är du, Gud,
i din helgedom.
Israels Gud ger makt och styrka
åt sitt folk.
Lovad är Gud!
Elias strafftal mot Ahab
17 Men Herrens ord kom till tishbiten Elia. Han sade: 18 ”Bryt upp och gå ner och möt Ahab, Israels kung, som bor i Samaria. Du träffar honom i Nabots vingård. Han har gått ner dit för att ta den i besittning. 19 (A) Och du ska säga till honom: Så säger Herren: Har du redan hunnit både mörda och ta arvet i besittning? Därefter ska du säga till honom: Så säger Herren: På samma ställe som hundarna har slickat Nabots blod, ska hundarna slicka också ditt blod.”
20 Ahab sade till Elia: ”Så du har funnit mig, du min fiende?” Han svarade: ”Ja, jag har funnit dig. Eftersom du har sålt dig till att göra det som är ont i Herrens ögon, 21 (B) ska jag också låta det som är ont drabba dig och sopa bort dig. Och av Ahabs hus ska jag utrota alla av mankön, både slavar och fria i Israel. 22 (C) Jag ska göra med ditt hus som jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus och som jag gjorde med Bashas, Ahias sons, hus, därför att du har väckt min vrede och fått Israel att synda. 23 (D) Också om Isebel har Herren talat och sagt: Hundarna ska äta upp Isebel vid Jisreels murar.[a] 24 (E) Den av Ahabs hus som dör i staden ska hundarna äta upp, och den som dör ute på marken ska himlens fåglar äta upp.”
25 Det har aldrig funnits någon som Ahab, han som sålde sig till att göra det som var ont i Herrens ögon, när hans hustru Isebel eggade honom till det. 26 Mycket avskyvärt gjorde han, när han följde de eländiga avgudarna, alldeles som amoreerna hade gjort, de som Herren fördrev för Israels barn. 27 (F) När Ahab hörde det Elia sade, rev han sönder sina kläder och svepte säcktyg om sig och fastade. Han låg klädd i säcktyg och gick tyst omkring. 28 Då kom Herrens ord till tishbiten Elia.
Han sade: 29 (G) ”Har du sett, hur Ahab ödmjukar sig inför mig? Därför att han ödmjukar sig inför mig, ska jag inte låta olyckan komma i hans tid. Först i hans sons tid ska jag låta olyckan drabba hans hus.”
20 (A) Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens debattörer[a]? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap?
21 (B) När världen inte genom sin visdom lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap vi förkunnar frälsa dem som tror. 22 Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, 23 men vi predikar Kristus som korsfäst – för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap.[b] 24 (C) Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. 25 Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.
26 Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa på världens sätt, inte många var mäktiga, inte många förnäma. 27 Nej, det som för världen var dåraktigt utvalde Gud för att förödmjuka de visa, och det som för världen var svagt utvalde Gud för att förödmjuka det starka, 28 och det som för världen var obetydligt och föraktat och inte fanns till, det utvalde Gud för att tillintetgöra det som fanns till, 29 (D) för att ingen människa ska berömma sig inför Gud. 30 (E) Tack vare honom är ni i Kristus Jesus. För oss har han blivit vishet från Gud, rättfärdighet, helgelse och återlösning, 31 för att det ska bli som det står skrivet: Den som berömmer sig ska berömma sig av Herren[c].
Jesus i hedningarnas Galileen
12 (A) När Jesus fick höra att Johannes hade blivit fängslad, drog han sig undan till Galileen. 13 Han lämnade Nasaret och bosatte sig i Kapernaum, som ligger vid sjön på Sebulons och Naftalis område, 14 för att det som var sagt genom profeten Jesaja skulle uppfyllas:
15 [a]Sebulons och Naftalis land,
havsvägen,[b]
landet på andra sidan Jordan,
hedningarnas Galileen –
16 (B) det folk som sitter i mörker
ska se ett stort ljus,
och för dem som bor
i dödens land och skugga
ska ett ljus gå upp.
17 (C) Från den tiden började Jesus predika och säga: "Omvänd er! Himmelriket är nära."[c]
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation