Book of Common Prayer
Den ångerfulles bön
38 En psalm av David. En bön.
2 (A) Herre, straffa mig inte i din vrede,
tukta mig inte i din glöd!
3 (B) Dina pilar har träffat mig,
din hand har drabbat mig.
4 Jag har inget helt i min kropp
på grund av din vrede,
ingen frid i mina ben
på grund av min synd.
5 (C) Min syndaskuld
går mig över huvudet,
den tynger mig
som en alltför tung börda.
6 Mina sår stinker och rinner
på grund av min dårskap.
7 (D) Jag går krokig och djupt böjd,
hela dagen går jag sörjande.
8 Mina höfter är fulla av brand,
jag har inget helt i min kropp.
9 Jag är maktlös och helt krossad,
jag ropar i mitt hjärtas ångest.
10 Herre, du känner all min längtan,
mina suckar är inte dolda för dig.
11 Mitt hjärta slår häftigt,
min kraft har lämnat mig.
Mina ögons ljus är också borta.
12 (E) Mina nära och kära
håller sig borta från min plåga,
mina närmaste stannar på avstånd.
13 De som vill ta mitt liv lägger snaror,
de som söker min olycka
talar om min undergång.
Ständigt tänker de på svek.
14 (F) Men jag liknar en döv som inte hör,
en stum som inte öppnar sin mun.
15 Jag liknar en man som inte hör,
en vars mun saknar svar,
16 (G) för jag hoppas på dig, Herre.
Du ska svara, Herre min Gud.
17 Jag tänker:
Låt dem inte triumfera över mig
eller förhäva sig över mig
när min fot vacklar,
18 för jag är nära att falla,
jag känner ständigt min smärta.
19 Jag bekänner min skuld,
jag sörjer över min synd.
20 (H) Mina fiender lever och är mäktiga,
många hatar mig utan orsak.
21 (I) De lönar gott med ont,
de är emot mig
för att jag strävar efter det goda.
22 (J) Överge mig inte, Herre!
Min Gud, var inte långt ifrån mig.
23 Skynda till min hjälp,
Herre, min frälsning!
דDaleth
25 Min själ ligger nertryckt i stoftet.
Ge mig liv[a] efter ditt ord!
26 Jag berättade om mina vägar
och du svarade mig.
Lär mig dina stadgar!
27 Lär mig förstå
dina befallningars väg,
så vill jag begrunda dina under.
28 Min själ gråter av sorg.
Upprätta mig efter ditt ord!
29 Låt lögnens väg
vara långt ifrån mig,
och skänk mig i nåd
din undervisning.
30 Sanningens väg har jag valt,
dina domar har jag för ögonen.
31 Jag håller mig
till dina vittnesbörd.
Låt mig inte behöva skämmas,
Herre!
32 Jag vill löpa dina budords väg,
för du vidgar mitt hjärta.
הHe
33 [b]Visa mig, Herre,
dina stadgars väg,
så vill jag följa den
ända till slutet.
34 Ge mig förstånd,
så att jag tar vara
på din undervisning
och håller fast vid den
av hela mitt hjärta.
35 Led mig på dina budords stig,
jag älskar den.
36 [c]Vänd mitt hjärta
till dina vittnesbörd
och inte till egen vinning.
37 Vänd bort mina ögon
från förgängliga ting,
ge mig liv på din väg[d].
38 Uppfyll ditt ord till din tjänare
så att han vördar dig.
39 Vänd bort den vanära
som jag fruktar,
för dina domar är goda.
40 Jag längtar
efter dina befallningar.
Ge mig liv
genom din rättfärdighet.
וWaw
41 Låt din nåd komma över mig,
Herre,
och din frälsning enligt ditt ord.
42 Då kan jag svara
den som hånar mig,
för jag litar på ditt ord.
43 Ryck aldrig sanningens ord
från min mun,
för jag hoppas på dina domar.
44 Jag vill alltid följa din undervisning,
för alltid och för evigt.
45 [e]Jag kan gå fram på rymlig plats,
för jag begrundar dina befallningar.
46 [f]Jag ska tala inför kungar
om dina vittnesbörd
och inte skämmas.
47 Jag har min glädje i dina bud
som jag älskar.
48 Jag lyfter mina händer
mot dina bud som jag älskar,
jag begrundar dina stadgar.
24 (A) När faraos dotter hade flyttat upp från Davids stad till det hus som Salomo hade byggt åt henne, byggde han också Millo.
25 (B) Salomo offrade tre gånger om året brännoffer och gemenskapsoffer på det altare som han hade byggt åt Herren och tände på det rökelsen inför Herrens ansikte. Så hade han då gjort huset färdigt.
26 Kung Salomo byggde också en flotta i Esjon-Geber, som ligger vid Elot[a], på stranden av Röda havet, i Edoms land. 27 På denna flotta sände Hiram av sitt folk sjökunnigt skeppsmanskap som följde med Salomos folk. 28 De for till Ofir[b] och hämtade därifrån guld, fyrahundratjugo talenter[c], som de förde till kung Salomo.
Drottningen av Sabas besök
10 (C) När drottningen av Saba[d] fick höra ryktet om Salomo och om Herrens namn, kom hon för att sätta honom på prov med svåra frågor. 2 Hon kom till Jerusalem med ett mycket stort följe och med kameler som bar väldoftande kryddor och guld i mängd samt dyrbara stenar. När hon kom inför Salomo, talade hon med honom om allt som låg på hennes hjärta. 3 Och Salomo svarade på alla hennes frågor. Ingenting var dolt för kungen, utan han kunde ge henne svar på allt.
4 När drottningen av Saba såg Salomos hela vishet och såg huset han hade byggt 5 och rätterna på hans bord och hur hans tjänare satt där och hur de som betjänade honom skötte sina sysslor och hur de var klädda, och hans hovmän och brännoffren som han offrade i Herrens hus, blev hon utom sig av förundran. 6 Och hon sade till kungen: ”Så var det då sant det jag i mitt land hörde om dina ord och om din vishet. 7 Jag ville inte tro det, förrän jag kom hit och fick se det med egna ögon. Men se, inte ens hälften hade berättats för mig. Du har långt mer vishet och rikedom än jag hade hört genom ryktet. 8 Lyckliga är dina män och lyckliga är dessa dina tjänare, som ständigt får stå inför dig och höra din visdom. 9 (D) Välsignad är Herren din Gud, som har funnit sådant behag i dig och satt dig på Israels tron! Herren älskar Israel för evigt, det är därför han har gjort dig till kung, för att du ska skipa lag och rätt.”
10 Hon gav kungen hundratjugo talenter[e] guld och dessutom mängder av väldoftande kryddor samt dyrbara stenar. En så stor mängd väldoftande kryddor som drottningen av Saba gav kung Salomo har aldrig mer förts in.
11 (E) När Hirams flotta hämtade guld från Ofir, förde den också med sig almugträ[f] i stor mängd och dyrbara stenar. 12 Av almugträet lät kungen göra tillbehör till Herrens hus och till kungapalatset samt harpor och lyror för sångarna. Så mycket almugträ har sedan fram till denna dag inte förts in eller setts i landet.
13 Kung Salomo gav drottningen av Saba allt hon önskade och begärde. Till det kom allt annat han i sin kungliga frikostighet skänkte henne. Sedan vände hon om och reste hem med sina tjänare till sitt land igen.
Den elaka tungan
3 (A) Mina bröder, inte många av er bör bli lärare. Ni vet ju att vi ska få en strängare dom. 2 (B) Vi begår alla många fel. Om någon är felfri i sitt tal är han en fullkomlig man som också kan tygla hela sin kropp. 3 När vi lägger betsel i munnen på en häst för att han ska lyda oss styr vi också hela hans kropp. 4 Se också på fartygen, som är så stora och drivs av hårda vindar. Ändå styrs de med ett litet roder dit rorsmannen vill.
5 (C) På samma sätt är tungan en liten lem som kan skryta stort. Tänk på hur en liten eld kan sätta en stor skog i brand. 6 (D) Och tungan är en eld, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter hela livet[a] i brand och får själv sin eld från Gehenna[b].
7 Alla slags fyrfotadjur, fåglar, kräldjur och vattendjur låter sig tämjas och har blivit tämjda av människan. 8 (E) Men tungan kan ingen människa tämja, den är ostyrig och ond och full av dödligt gift. 9 (F) Med den välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människor som är skapade till Guds avbild. 10 (G) Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder. 11 En källa kan väl inte från samma åder ge både sött och bittert vatten? 12 (H) Mina bröder, ett fikonträd kan väl inte ge oliver eller en vinstock ge fikon? Inte heller kan en salt källa ge sött vatten.
Jesus inför Pilatus
15 (A) Redan tidigt på morgonen tog översteprästerna sitt beslut tillsammans med de äldste och de skriftlärda, hela Stora rådet. De band Jesus och förde bort honom och utlämnade honom till Pilatus[a].
2 (B) Pilatus frågade honom: "Så du är judarnas kung?" Jesus svarade: "Du själv säger det." 3 Översteprästerna anklagade honom häftigt, 4 och Pilatus frågade honom på nytt: "Svarar du inte? Du hör hur mycket de anklagar dig för." 5 Men Jesus svarade inget mer, och Pilatus var förundrad.
6 (C) Vid högtiden brukade Pilatus frige en fånge, den som de begärde. 7 Där fanns nu en man som hette Barabbas. Han satt fängslad tillsammans med andra upprorsmän som hade begått mord under oroligheterna. 8 När folket kom fram och började be honom göra som han brukade för dem, 9 (D) svarade Pilatus: "Vill ni att jag friger judarnas kung åt er?" 10 Han förstod nämligen att det var av avund som översteprästerna hade utlämnat honom.
11 (E) Men översteprästerna hetsade folket till att i stället be att få Barabbas fri.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation