Book of Common Prayer

Längtan efter Gud, förtröstan på honom

63 En psalm av David, när han var i Juda öken.

Lovprisning för Herrens godhet

103 Av David.

11 Du ska älska Herren, din Gud, och alltid hålla det han befallt dig, hans stadgar, lagar och bud. ² Inse att det inte var era barn som fick se och uppleva Herrens, er Guds, fostran, hans storhet och väldiga makt. ³ De har aldrig sett tecknen han gjorde i Egypten mot dess kung farao och hela hans land. ⁴ De såg inte vad han gjorde med den egyptiska armén och dess hästar och vagnar, hur han dränkte alla i Sävhavet när de förföljde er och utplånade dem för alltid. ⁵ De såg inte hur han tog hand om er i öknen innan ni kom hit ⁶ eller vad han gjorde med Datan och Aviram, Eliavs söner och ättlingar till Ruben, hur jorden öppnade sig och uppslukade dem med familjer och tält och allt levande hos dem mitt ibland israeliterna.^[a]

Ni kan välja välsignelse eller förbannelse

⁷ Men ni har med egna ögon sett dessa väldiga gärningar som Herren har utfört. ⁸ Därför ska ni noga följa hela den lag som jag idag ger er. Då ska ni få styrka att gå och erövra det land, som ligger framför er på andra sidan Jordan. ⁹ Då kommer ni att leva länge i det land, som Herren med ed lovade era förfäder och deras ättlingar, ett land som flyter av mjölk och honung.

¹⁰ Det land som ni nu ska ta i besittning är inte som Egypten som ni drog ut ur där det är nödvändigt med bevattning som i en köksträdgård. ¹¹ Det är ett land med höjder och dalar och tillräckligt med regn från himlen, ¹² ett land som Herren själv vårdar sig om. Han vakar över det från årets början till årets slut.

Ängeln med den lilla bokrullen

10 Sedan såg jag en annan väldig ängel komma ner från himlen, insvept i ett moln och med en regnbåge över sitt huvud. Hans ansikte var som solen och hans ben som pelare av eld, ² och i sin hand höll han en liten bokrulle som var öppnad. Han satte högra foten på havet och den vänstra på jorden ³ och ropade med en röst lika stark som ett lejons rytande. När han hade slutat ropa, talade de sju åskorna. ⁴ Jag skulle just skriva ner vad de sju åskorna talat, när jag hörde en röst från himlen säga: ”Försegla de sju åskornas tal, skriv inte ner det!”

⁵ Ängeln, som jag såg stå på havet och på jorden, lyfte sedan sin högra hand mot himlen ⁶ och svor vid honom som lever i all evighet och som skapade himlen och allt som finns i den, jorden och allt som finns på den, och havet och allt som finns i det. Han sa: ”Tiden är ute. ⁷ När den sjunde ängelns röst hörs och han blåser i sin trumpet, har Guds hemlighet slutförts, enligt det glada budskap han framfört till sina tjänare profeterna.”

⁸ Sedan talade rösten som jag hade hört från himlen till mig igen och sa: ”Gå till ängeln som står på havet och på jorden och ta den öppna bokrullen ur hans hand.” ⁹ Då gick jag bort till ängeln och bad honom att ge mig den lilla bokrullen. Han sa till mig: ”Ja, ta den och ät den. Den ska bli bitter i din mage, men i din mun ska den smaka sött som honung.”^[a]

¹⁰ Då tog jag bokrullen ur hans hand och åt upp den, och den smakade sött som honung i min mun, men när jag hade svalt den var den bitter i min mage.

¹¹ Sedan sa man till mig: ”Än en gång måste du profetera om många länder och folk och språk och kungar.”

Liknelserna om skatten i åkern, den värdefulla pärlan och fisknätet

⁴⁴ Himmelriket är som när en man upptäcker en skatt i en åker. I sin iver gräver han ner skatten igen och går och säljer allt han äger för att kunna köpa åkern.

⁴⁵ Himmelriket är också som när en köpman är på jakt efter dyrbara pärlor. ⁴⁶ Då han upptäcker en värdefull pärla, går han iväg och säljer allt han äger för att kunna köpa den.

⁴⁷ Himmelriket är också som när man kastar ut ett nät i sjön för att fånga fiskar av olika slag. ⁴⁸ När nätet är fullt drar man upp det på stranden och sätter sig ner och sorterar fisken. De ätbara fiskarna lägger man i en korg, men de andra slänger man bort.

⁴⁹ Så ska det vara vid tidsålderns slut. Änglarna ska komma och skilja de onda människorna från de rättfärdiga, ⁵⁰ och sedan kasta de onda i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och skära tänder. ⁵¹ Har ni nu förstått alla dessa liknelser?” ”Ja”, sa de, ”det har vi.”

⁵² Då sa han: ”Det betyder att varje skriftlärd som blivit himmelrikets lärjunge är som en husbonde som ur sitt förråd kan ta fram både av det nya och det gamla.”

Människorna i Nasaret vägrar att tro

(Mark 6:1-6; Luk 4:16-30)

⁵³ När Jesus hade berättat alla dessa liknelser, lämnade han platsen. ⁵⁴ Han kom sedan till sin hemstad. Där undervisade han i synagogan, och han förvånade alla med sin vishet och sina under. De sa:

⁵⁵ ”Det är ju bara snickarens son. Är inte hans mor Maria, och hans bröder Jakob, Josef, Simon och Judas, ⁵⁶ och alla hans systrar bor väl här? Var har han fått allt detta ifrån?” ⁵⁷ Och de retade sig på honom.

Då sa Jesus till dem: ”En profet blir föraktad bara i sin egen hemstad och i sin egen familj.” ⁵⁸ Och på grund av deras otro gjorde han bara några få under där.